Mitt jobb
Det finns nog ingen verksamhet eller inrättning som människor har så många åsikter om och minnen ifrån som skolans värld. På gott och ont. Det är oftare jag får frågan hur jag orkar jobba i skolan än jag får höra att människor anser det vara något positivt. Kanske generaliserar jag något nu, men det är känslan jag har.
I det långa loppet är jobbet med barn och ungdomar verkligen spännande och givande. Ingen dag är den andra lik och även om man många gånger känner en stor frustration eller måste bli arg så är de bra stunderna med eleverna så många fler totalt sätt så det väger verkligen över. Men det krävs ju att man verkligen uppskattar kontakten med människor och att man har ett stort tålamod.
Jag ska inte fördjupa mig så mycket i skolan i allmänhet i mitt resonemang utan nöjer mig med slöjden. Skolslöjden är rätt omdiskuterat i slöjdkretsar, det är något jag är väl medveten om. Många har minnen av magistrar som uppmanat till att sandpappra lite mer, eller tvånget att göra en specifik uppgift. Eller bristen på material och verktyg som begränsat slöjdandet. Det är oftast det som vuxna pratar om när de pratar om sin skolslöjd.
Själv kan jag bara prata utifrån min syn på det, eller hur jag valt att arbeta. Visst är det så att jag styrs av pengar och salens utbud av verktyg. Det är även så att mina elever i vissa årskurser gör samma typ av alster men eleverna måste börja någonstans och då de inte har kunskapen kan det som jag ser det inte heller riktigt komma fram till vad de klara av. Jag försöker alltid utmana eleverna och jag vill att de ska tillgodogöra sig så mycket kunskap de bara kan. Därför varvar jag styrda uppgifter med fritt arbete.
Som ett exempel kan jag nämna mina små treor som alla för tillfället jobbar så svetten lackar med var sin jättepenna. Pennan blir både en penna att skriva med, kanske inte så ergonomisk dock, och ett pennställ, en uppgift som jag vet brukar går hem. Huvudsyftet är att lära eleverna hantera sågen och hyveln. Två verktyg som är oumbärliga. De flesta brukar klara det bra. Inget går upp emot att se när de har fått till de perfekta hyvelspånen eller klarat av att såga sin spets på pennan och allt med åtta faser. Efter att eleverna fått bekanta sig med de nya verktygen eller arbetsmetoderna i en styrd uppgift brukar de få välja sitt nästa arbetsområde själv. Detta sätt att jobba på fortsätter jag med upp i årskurserna för att på högstadiet mer övergå till att jobbar kring ett tema som inte blir lika styrt.
Det finns knappast något rätt eller fel, även om vi styrs av kursplanen kan den tolkas rätt fritt. Jag tycker bara det absolut viktigaste är att eleverna lär sig uppskatta att slöjda för hand och att de får förståelse för varför de har slöjd i skolan. De elever jag har från första stund är lättare att påverka, det är lite värre med de elever man får först när de går i högstadiet och har haft en annan lärare med andra tankar och sätt att jobba. Då måste man försöka mötas på mitten någonstans och därifrån hitta ett sätt som fungerar.