Mitt slöjdande

Vad betyder slöjden för mig? Nu känns det helt plötsligt omöjligt att få ord på det hela. Sänker nivån.

Vad gör jag i mitt slöjdande? Det är kanske det som är själva grejen. Att göra och skapa. Att göra användbara föremål. Föremål som löser ett problem eller tjänar ett syfte. När jag fick tillgång till en jobb bil köpte jag nästan genast en mugghållare. En sån som man fäster vid fönstret gjord i plast som kostade 19 kr. Saker gjorda i plast som kostar 19 kr är inte speciellt hållbara. Om ni inte redan visste det. Men, själva upphängningsanordningen höll. Och där fanns två hål som man enkelt kunde trä in lite metalltråd. Ah, jag kan göra en mugghållare i luffarslöjd! Jag tror idén om denna mugghållare fick mig att faktiskt åka iväg till den första luffarslöjdskursen i höstas. Resultatet blev inte särskilt vackert, den är bland annat lite sne. Men den är charmig och passade alldeles utmärkt i jobb bilen som jag döpt till skrutt-i-bang-bang (inte så mycket sprutt i den). Och mugghållaren tjänar sitt syfte. Eller tjänade, jag har ju annat jobb nu). Om varför ingen bild infogas här, se slutet på inlägget.

Att kunna göra saker som uppfyller ett behov jag har känns… jävligt bra! Jag behövde en fruktskål till mitt kontor, skulle försöka leva lite mer hälsosamt. Så på två kvällar slängde jag ihop den. Nu har den blivit lite mörbultad av en tegelsten men jag lyckades få till den så den ser okej ut igen. (Tegelsten på ett bibliotek?, kanske du tänker. Jo. Fungerar utmärkt som bokstöd. Och orkar man hålla i den när man lyfter upp den är det ett extra plus. Som ni förstår lyckades jag mindre bra med det när tegelstenen passerade ovanför fruktskålen).

Möjligheten att skapa presenter som är specialtillverkade till vänner känns också så otroligt roligt. En av mina vänner (med fru) bjöd in mig och min odåga till hund på en helgvisit. Ville visa min tacksamhet och började fundera på vad som skulle passa just deras hem. Kom att tänka på att de har ett musikrum. Någonting med noter och ge-klav, men vad? Det blev en ljuslyckta att hänga i fönstret. Eller att göra ett grytunderlägg till en jobbarkompis som drömt om att ha ett i näsan hela sitt liv. Att genom mitt slöjdande kunna skänka glädje, det känns jävligt stort!

(I detta inlägg hade jag tänkt visa bilder på olika saker jag gjort i luffarslöjd, men nu är läget så här:

Kameran är med mig. Datorn och mobilen också. Blue tooth-dongen är i Umeå, USB-kabeln är i Leksand och jag sitter för närvarande i Söderhamns skärgård. Så mina specialtagna kort kan inte flyttas över, varken från mobilen eller kameran! Har jag sagt att Murphys law ständigt är närvarande i mitt liv?)