En stressig morgon
Hej på er igen. Nu är det dags för ytterligare ett av de blogginlägg jag skrev i förra veckan under det läger som jag var slöjdledare på…
Här kommer det:
Ojojoj. Det var på onsdag vi skulle ha Slöjdtema. Så jag räknade kallt med att förbereda det sista (fixa verktyg och arbetsplatser åt alla och så) på tisdagkväll. På tisdagMORGON vaknade jag tidigare än alla andra av en viskande röst… ”Johan vakna, vi blev tvungna att ändra schemat, det blir slöjddag IDAG istället….” Okej. Sätter mig nyvaken upp. Shit. Det blev en något stressig frukost och sedan lite snabbt fixande med verktygen innan första slöjdgänget kom och satte sig. Av min fantastiska lista över möjliga saker att tillverka reducerade jag snabbt valmöjligheterna till att alla skulle göra en varsinn Klädhängare av en gren. Kände att det blev enklast så. Och det visade sig snabbt att det var ett klokt beslut. På en timme hinner man inte så långt, när man måste samsas om bara en snickarbänk och en instruktör. Alla fick själv välja vilken gren man ville göra sin hängare av. Knivar fick jag låna av Hemslöjdskonsulten i Uppland, Tore Qvarfordt så det fanns gott om verktyg i alla fall.
Kursdeltagarna hade ganska skilda erfarenheter och inställningar till slöjd. Någon höll på att gå handledarkurs för att vara ledare för den lokala Slöjdklubben, någon hade hållt på lite med scouterna och många hade såklart provat slöjd i skolan. Men då i torrt trä förståss, inte färskt mjukt virke. Någon sa att slöjd var det tråkigaste dom visste och någon sa hela tiden ”å vad jobbigt” om alla moment… Men alla kämpade på, jag visade ett och annat knivgrepp för att underlätta skapandet och gav muntra tillrop där det behövdes. Det visade sig efter första gruppen att jag varit en tidsoptimist (igen…) Ingen hann klart. Tur att det kommer finnas möjlighet på kvällen att göra färdigt. De skulle dessutom hinna med silver- och järnsmide också.
När alla grupper passerat vidtog mat och sedan dansande förståss, men frammåt kvällen blev det faktiskt så att flera spontant kom ut på gräsmattan och ville fortsätta slöjda, så något rätt måste jag ändå ha gjort. När mörkret föll tog vi fram stearinljus och fortsatte en bra stund till, riktigt mysigt blev det. Och hon som sa ”å vad jobbigt” om allting var nog den som kom först ut och kvällslöjdande, så det kändes ju riktigt bra. Det var nog mest en attityd-grejj det där.
Erfarenheten från slöjdkursen var trevlig att få. Jag har sökt till träslöjdslärar-utbilningen i Linköping i höst och grubblar nu som mest på om jag ska gå den eller inte. Denna kurs talar FÖR att jag ska gå utbildningen –det är kul att hålla kurs! Är det någon av er som läser detta som vill tycka till om den lärarutbildningen eller själva jobbet som lärare så är det välkommet, kommentera denna blogg bara!