Inget löpande band

När man som jag försöker leva på det jag slöjdar och hantverkar så blir det ibland en konflikt mellan att rofyllt skapa och att hinna så mycket som möjligt. Jag kan inte sälja det som tar väldigt lång tid att göra. I alla fall inte om jag ska tänka att det ska bli någon vettig timpenning. Så för det mesta så gör jag sådant som tar tid, men inte jättelång tid.

Att luffarslöjda en stor korg tar några timmar. Att måla en tavla tar många timmar. Men i de fallen så kanske jag kan sälja dem till ett pris som ändå känns okej. Men för mindre saker som inte kan kosta så mycket måste jag hinna ett visst antal på en timma. Annars är det lika bra att låta bli. Blir dock oftast så att jag inte får betalt för den tid jag lägger ner. Får vara glad om i alla fall materialet blir betalt.

När jag då och då åker iväg på en kurs eller en slöjdhelg, då får det däremot ta tid. Då arbetar jag inte för brödfödan. Då njuter jag av rofyllt skapa. Då kan jag exempelvis sitta en hel dag med ett litet några centimeter stort medeltida broderi.

Det gäller att behålla lusten till båda sätten att skapa.  Jag vägrar känna mig som ett löpande band. Varje sak jag gör blir unik. Det är en viktig känsla.