Upprepningupprepning

Igår skrev jag ett långt fint inlägg som jag var nöjd med men när bilden skulle infogas stötte jag på problem och allt åts upp av tid och hopplöshet. Jag har en fin ny och avancerad dator som är så mycket mer än vad jag rår på. Nåja, idag tar jag nya tag och har kollektivkompis Tove på min högra sida som privat datasupport.

Igår morse var jag hos psykologen och lekte med klossar. Det var roligt. Ännu mer färg och form i samspel. Dessa tillfällen är ju hur lätta som helst och fortsätter det så här tror jag han driver med mig. När allt kör ihop sig och jag behöver få utlopp för torktumlaren i huvet tar jag ju till händernas och ögonens vilja att konstruera, kombinera färger, former, material och tekniker. Det är då hjärnan fungerar som jag vill.

Ikväll är det stickcafe på Schmäck och jag ska dit med mina mastodontlånga sockar. Den vänstra är färdig så nu har jag bara den högra sockans 17 flätor långa skaft kvar innan jag får kasta mig över hälens monogram. Vänster häl har ett ornamenterat M för Maya och höger får ett lika smyckat H för Hallström. Hälarna är roligast, de får mig att skratta! ;-)) Jag har ett par färdiga sockar med en vinterros i vitt på växlande växtfärgat garn, på hälarna. Skaften är efter farmor och foten stickad av ett underbart grönt garn jag hittat på loppis. Verkar outslitligt, trots ren ull. Att mönstersticka hälarna är ett genidrag för att de ska hålla men många tror att det är slöseri med garn och tid.

Förra helgen var jag i Stockholm för att fixa en 30årsfest till en kompis som dessutom firar ny examina i nutrition och femton år som vegan. Maten var vegansk och ekologisk och gick hem hos alla! Det var en rolig fest och jag passade på, när jag ändå masat mig ner till storstan, att ta en tur till Hemslöjden. Det ovan nämnda garnet har mycket hög glans och påminner om Wåhlstedts tvåändsstickningsgarn och jag tänkte försöka få tag på lite ofärgat, så att jag kan svampfärga det. Väl där fanns det bara senapsgult kvar och det var inte så upplyftande men damen i kassan gick bakom kulisserna och hämtade fram några härvor med den höga glansen! Hon visste ingenting om bakgrunden men gissar på ett beställningsjobb, det hade blivit inlämnat till försäljning av en medlem. Jag gick därifrån många slantar lättare och med en grön och en röd härva av garnporren. Plus en grå och en oblekt vit härva Borgs rya, att färga.

Kia, som bor här, är svampnörd. Hon plockar svamp, äter svamp, läser om svamp, torkar svamp, har kläder med svamp och färgar garn med svamp. Och stickar sedan med det garnet. Det vill jag också så jag gick ut i skogen imorse för att leta rödskivig spindling. Inte ens en skrumpen liten hatt i sikte! Jag är för sent ute. Däremot sprang jag av en slump på trattisar, som jag snabbt stekte när jag kom hem, och fann en del rödgul trumpetsvamp som jag hört ska vara lyckade att kandera.

När jag satt där ute i skogen och drack lite te kom det till mig en text jag har från en skiva med Sofia Karlsson, skriven av Dan Andersson. Hemlängtan heter den och säger precis vad jag tänker. Den var till stor hjälp när jag skulle flytta från Stockholm och följer mig tätt även nu. Jag sjöng den rätt ut alldeles ensam där vid berghällen och det passade så bra! ”Jag är trött, jag är led på fabriken/jag vill hem till jordhöljt bo/ till min koja vid Blodstensmyren/ vid de gröna gömmenas ro. Jag vill leva på bröd och vatten/ om jag endast strax får byta/ allt gasljus och larm mot natten/ där timmarna tysta flyta.”

Det finns så mycket roligt, spännande, viktigt och hänförande att vara med om men ute i skogen eller med en stickning i händerna kan jag tänka klart.