mon dieu
i morgon är det ettårsjubileumsdag. jag kännde inte för nått stort jippo som vanlit. utan håller mig till en mindre och bekväm skara. men det ständigt återkommande biten är att när jag har fler besökare än tre finns det inga sittplatser. ironiskt nog finns det massa möbler men sällan några i sittkondition. så i dag ska jag göra en liten eller ganska omfattande rokad av möbleringen.. eller semirokad. och lite sista minuten fix. det är som H säger man städar inte och fixar såvida man väntar besök. det är en bra motiviation.
jag står stadigare på egna ben. det tar sig. det gäller att inte underskatta folket, dom är inte inreserade av vanliga saker. när de är här är det ju får att de vill göra eller ha något annorlunda. jag var med på en hantverksmässa i lördags. nervöst men roligt. jag blev tillochmed inbjuden till ett hantverkskollektiv för sörsta gången. men jag avstod jag gillar nog att får vara själv. en sak som blev uppenbar var att det finns två reaktioner på mina textilprylar, den ena är oj vad fint och så tittar som på priset och nickar. den andra är vilken fin och så tittar de på priset och säger oj. jag tycker det är ett evigt dilemma att sätta pris på mina egna saker. men någonstans har jag lärt mig på vägen att man ska ta betalt för sitt hantverk för att visa att man sätter värde i sitt arbete. och det eviga tjatet om att det kan jag ju göra själv och här tar hon massa betalt för det. allt är billigare att göra själv. nä nu försöker jag landa i att värdera mina saker lika högt som jag värderar andras. samt om jag verkligen vill att någon ska ha någon av mina saker ger jag bort det som gåva.
och jag inser att jag snurrar till inlägget men det är oerhört svårt det här tycker jag. om alla tar ordentligt betalt vid försäljning av en tygpåse (och inte ordentligt som i överpris utan för det arbetet man laggt ner) så skulle några fler förstå att en egentillverkad tygpåse kostar lite mer än de på ica. men att värdet sitter i att den är unik och hand gjord.
jag borde nog gå en kurs i det här. finns det?