Lite mysko är det att skriva såhär, man har ju ingen aning hur många som ser det, eller som orkar läsa. Kanske är det bara morsan, isåfall hej mamma :-))

Skaparkraften har vi ju inom oss någonstans, men var kommer den ifrån. Själv blir jag matt av mig själv ibland. Jag har så många ideér och projekt jag vill genomföra att jag som blir sittande utan att kunna börja på nått av dem för min ”inbillade” arbetsbörda har blivit för stor. Dessutom skall man ju vara superhustru, vältränad, framgångsrik och världens bästa mamma med……. Fast det skall man ju inte.  Jag har i veckorna som gått tagit beslutet att lägga ned min verksamhet, och har haft extrem ångest över mitt ”misslyckande”, tills det plötsligt slog mig att visst det är tråkigt, men ingen katastrof. Jag ä r den jag är, jag har gjort vad jag kunnat och det faktum att detta äventyr inte blev en rungande succé gör mig inte misslyckad som person. Mina professionella mål här i livet står kvar… jag vill använda min kunskap och erfarenhet till att jobba för bätttre kvalitet och hållbarhet inom främst textilindustrin, som är ”min”, men på vilket sätt det kan bara framtiden visa. Jag väljer att se denna tiden som företagare som en extremt lärofylld period, vilka insikter jag fått, och vilka otroliga människor jag mött. Helt klart är jag som människa längre fram på min utvecklingsbana efter detta.

Helt klart finns det OTROLIGT många kreativa människor i Göteborg och i Sverige, kanske möts vi på något on-line stickcafé någon gång. Det är viktigt för människan att skapa, vilket forum man än väljer, den ofta repetetiva rörelsen i handarbete hjälper oss att slappna av och ibland hamna, i alla fall jag,  i ett transliknande tillstånd. Häftigt, hälsosamt och beroendeframkallande :-) 

Det som är synd med slöjdandet, är att det är så svårt att försörja sig på det. Ofantligt många hobbysäljer och drömmer, men så få kan leva på det. Jag undrar lite varför vi har så svårt att betala för hantverket. En vän till mig designar smycken, jättefina unika smycken, men får protester om hon vill ha 700:- för ett halsband. Samtidigt som det ju kostar lika mycket för massproducerat i gallerian, varför är det så och när skall trenden svänga? Hur många vill egentligen ha  samma som alla andra? Grejjen med dyra designerkläder är ju att de är tillgängliga bara för de som har råd, ibland i limited edition och då ännu dyrare. Visst är det kanske olika målgrupper, men jag undrar ändå varför det är så. Läser man i tidningar och trendrapporter så är det det originella som är inne, att ha sin egen stil, att plocka själv och på så vis uttrycka sin personlighet.  Min senaste modetidning innehöll massvis med bilder på designerkläder och väskor täckta av …..handbroderi. Just det. Försök sälja handbroderad väska på designmasrknad säger jag, eller broderad blus. Blir inte någon bra timpeng kan jag lova. Så istället för att köpa dyra designersaker, var trendig och köp ett smycke av Mireille på www.imingarderob.se  eller skaffa ett mönster och sy fast broderi frå loppisfynd. Ett enkelt nybörjarmönster med beskrivning  kan ni hitta hos göteborgsföretaget www.makeityourown.se eller gå till Emmaus eller så och köp udda blus och kjol och sy ihop dem.  Använder ni herrskjorta och klipper av ärmen kan jag rekommendera att göra dem till bebisbyxor som då får manchetter runt anklarna. En favorit hemma hos oss när Busan var pyttig.

När jag ändå är inne på att göra om saker lämnar jag er med en bild på mitt lappprojekt. Väska… kjol….kudde….täcke….. vi får se hur många lappar jag orkar göra. Traditienellt engelsk metod, tror jag. Man syr runt lapparna för att få krispiga hörn. Tar lång tid, men gillar man att sitta i trans gör ju inte det någonting.

Over and out  / Jeanette