Det var lite ofokuserat idag. Samlat grenar, hittat kartong, gjort klart tre träd för att ersätta tre sålda, köpt fem kilometer svart sytråd, gjort en mindre bild till en tredimensionell allé, lyssnat på levande poesi sedan med cello och om det var trombon. Jag tycker om när röster släpar sig fram och sedan oförutsägbart reser sig. Och en trombon emellan med snabba moln som projiceras på en hel vägg och ett bergsmassiv som berättar samma sak som rösten varvat med tystnad och någonting i luften som jag tolkar som nervositet och svett.
Det blir bättre om man fokuserar på en sak i taget, jag fungerar bäst då jag gör samma sak en hel dag. Samtidigt är det under sådana här dagar mer troligt att något oväntat inträffar, jag kan ha formulerat en titel till min utställning på Galleri HV i januari. Och jag fick en bild av hur jag ville använda utställningsrummet som ju är ett fönster med en rad olika möjligheter.
Bilderna från dagen är till synes utan sammanhang.

Samlat grenar

Lyssnat på dab radio

Samlat kartong

Inte hunnit äta apelsiner

Sett över trämaterial

Sågat till trä till träd

Försökt titta på senaste byggda huset och förstå bästa sätt att visa det på

Förutom att hålla på med trä- och näverslöjdande så pluggar jag religionshistoria, just nu läser jag en kurs i fornnordisk myt och rit. En intressant sak jag lagt märke till är att begreppen ”slöjd” och ”hantverk” i det fornnordiska språkbruket faller under kategorin ”idrotter”. Allt från vävning, smide, poesi, bågskytte eller brottning och simning klassas som idrotter! Dagens språkbruk gör ju istället skillnad på aktiviteter som producerar något (tex slöjd), och sådana som inte gör det (tex. Idrott). Men en fotbollsmatch kan ju också vara en produkt, och en stunds hyvlande ger rätt bra styrketräning. Det kanske är dags att reclaima det äldre språkbruket?

Här är två glödritningar jag gjorde för två år sen när jag bodde i malmö. Bådas motiv kretsar kring de varelser i nordisk mytologi som kallas jättar, thursar, eller i senare folktro ”troll”. Jag är intresserad av jättarna så som de i mytologin utpekade ”andra”, de kaotiska företrädarna för en upp-och-nedvänd, eller upplöst värld. Glödritningen med de olika hjärtformerna på är inspirerad av myten om Tors kamp mot stenjätten Hrugnir, som återberättas av Snorre Sturlasson i Den Prosaiska Eddan. Glödritningen sitter på framsidan av ett litet skåp, och inuti skåpet sitter ett hjärta av flintsten. Stenhjärtat och de olika symbolerna i glödritningen, associerar alla till den symbol som i myten omtalas som ”Hrugneshjärtat”.