Bra arbetsmiljö

Denna vecka får ni följa mig på jobbet som slöjdpedagog på Borås Museum. Vi har en finfin slöjdverkstad med drop-in-slöjd som jag styr och ställer i. Här försöker jag frälsa alla och envar till nöjet att spräcka, tälja, hyvla och på andra vis bearbeta trä. (Kom och hälsa på vetja!!)

Söndag och måndag är enda veckodagen som vi inte har slöjdverkstaden öppen. Istället flyttar jag ut och håller lite koll på parken och pratar med besökare. Jag passar givetvis på att ta med mig huggkubben och lite slöjdvirke. Under söndagen stod jag ute i skuggan av en finfin ek och täljde skedar.

Så här gör jag förresten mina småslevar:

Råmaterialet, en relativt rakvuxen kubbe från en nyfälld rönn. Rönnen är hårdare och mer svårspräckt än björken som jag brukar tälja i. Jag brukar klyva mina kubbar i fyra tårtbitar till dessa småslevar, men det beror givetvis på kubbens dimension.

Grovformar baksidan med täljbila. Det är roligt och går snabbt med yxan, så jag försöker göra mesta möjligt med den!

Slätar till framsidan med yxan och ritar ut lite form för skaft och urgröpning.

Tar fram skedknivar och gröper ur. Drömmer om täxlor.

Avslutar med att fintälja ytterkonturerna med täljkniv. Grovtäljd slev med färdig slev bakom.

Just nu är jag i Hälsingland och går kurs för Jögge Sundqvist. Väldigt inspirerande och roligt. Är du intresserad av trä och får möjlighet att gå kurs för Jögge så gör det.

Idag har vi gått igenom en del teori, letat ämnen i skogen och täljt skedar. Själv hittade jag ett rejält ämne och det blir förhoppningsvis mer av en slev än sked. Rolig dag, men vid dagens slut var i alla fall jag rätt mosig i både hjärna och händer. Två dagar kvar ! Underbart.

Skedar och slevar är roliga att göra. De går att göra väldigt enkla, men de kan också förfinas en massa. De finaste träslevarna jag sett är de gamla, de som överlevde och i dag ligger på nåt museum. Deras form är fulländad, materialet har utnyttjats till hundra procent för att både skapa skönhet och slitstyrka.

Skedbladets botten ska helst vara lite välvt och följa träts fiber. För att få till det måste man utgå från ett böjt ämne. Bladets bakre vägg måste göras lite tjockare eftersom man där skär av fibrerna och gör virket svagare. Skaftets nedre del måste klara belastning i höjdled, men kan vara rätt smalt i sidled. Övre delen kan vara tunnare och bredare, toppen ska helst göras lite grövre.

Tittar man på de gamla slevarna och skedarna ser de ut precis så, en form utarbetad efter dagligt användande av prylarna. Dagens fabriksgjorda skedar och slevar i metall eller plast bygger exakt på formen som slöjdarna förr kom fram till av praktisk erfarenhet.

Nånstans här ligger träslöjdandets själ, tycker jag. I skedens och slevens strävan efter funktion och skönhet.

Här har jag börjat yxa till formen lite
grovt på huggkubben ute på balkongen.
Sen gick jag på med kniv och skedkniv.

Åsen är ganska markant, jag ville testa det.
Annars kan man ta ner den lite till.

En polare ska få sleven, han beställde den för bra
precis två år sedan men jag har liksom skitit i det.
Tills nu. Han ska få den i dag.