Hur roligt det än är att arbeta med slöjd är det ändå väldigt skönt att vara ledig. Så idag och igår har jag kompat ut och har lång helg. Vilket betyder att jag åkt upp till Hälsingland och mitt barndomshem. Här ska vi gå lite på loppis, kolla bland mammas mattrasor oja oss över snön som är kvar och gå på min systers vernissage.

I mitt jobb håller jag annars på att dra i en eventuell spedetröjekurs. Den kommer inte att bli av förrän till hösten med en inspirationsdag och sedan kurs till våren då man kan smycka sin egenstickade spedetröja. Att det kallas spedetröja är egentligen bara för att stickat benämndes speda i Skåne. Det som man menar med spedetröja är ett slätstickat alster med reliefmönster nedtill, på axlarna och i sidorna. De är också dekorerade mycket vackert främst kring halslinningen och gärna ganska korta. Vill man se en massa vackra spedetröjor är det bara att söka på spedetröja och bilder, eller kolla här.

Själv håller jag på att sticka mig en spedetröjsinspireerad tröja. Jag sticka i lite grövre garn än brukligt och stickor nr 2,5. Reliefmönstret jag använder mig av är från den klassiska delsbotröjan.

Fast jag har tagit kantbården och gör den som relief istället för i rött och grönt. Någon gång i framtiden ska jag sticka mig en ”riktig” delsbotröja men för tillfället får jag nöja mig med att blanda Skåne och Hälsingland, precis som vi gör i vår familj.

Så har denna veckan gått, enormt mycket har hänt, om än allt annat än vad jag planerat. Men så kan det bli. Igår hann jag inte ens med att skriva något här. Jag ritate och ritade och ritade och sedan hann jag faktiskt hjälpa min kära vän Josefin att göra en present till sin kompis som fyllde 25 igår. Hon är duktig på att fotografera, min Jossan, så vi kläckte ideén att göra hemgjort brevpappersset. Så fint det blev, en blomma på bilden och fina tjocka rosa kuvert till. Så personligt och så enkelt. Jag funderar på att göra ett set till min strorebror när han fyller 45 om några veckor där jag kan skriva i ”Kära Lillasyster” längst upp så att han blir bättre på att höra av sig :-)), kanske jag tom daterar sidorna   hahaha

Men allvarligt talat så vill jag passa på att harva lite om det här med personliga presenter. Jag tycker det är jätteroligt att göra saker till vänner och familj till jul och födelsedag, eller bara ändå. När barnen går på kalas brukar vi göra egen designade väskor eller köpa enkla t-shirt och pimpa med applikationer etc. Jag tror att det är uppskattat, fast det kan ju vara så att folk bara är artiga. Min svägerska fick en av mina tygbitar sista gången, hon har spanat på den jättelänge, och nu vann glädjen att ge den över motståndet att skiljas från den. Hon blev jätteglad.

Tips på hemgjorda saker vi gett bort –

hemgjort memory med favoritbilder på hästar, eller ord för den som lär att läsa. På Bokia köpte jag spelkortssmå laminatfickor, skrev ut alla bilder och lånade laminatorn på jobbet. Tänk ett kortdäck med barnbarnen på, eller 20 olika bilder på favoritkatten. Låt fantasin flöda.

Kuddar med tryck på favoritband eller djur, igen bara att skriva ut och stryka, jättepoppis. Man kan ju också skriva en dikt eller så

Väskor och bärkassar i alla former för alla ändamål. Sy en rektangel, sy av hörnen om väskan skall ha volym och välj ett eller två handtag och hur långa de skall vara. Vill man inte vändsy ett handtag kan man köpa band och använda. Pimpa efter behag

Kankse det låter lite käckt, men jag hoppas att underbudskapet kryper igenom. Det behöver inte ta 40 timmar att göra något, och man behöver inte vara expert. Slöjd, sömnad och handarbete är till för alla på alla nivåer. Under min tid i symaskinscafeét har jag hört många kvinnor nedvärdera det de faktiskt kan, för att påpeka vad de inte kan! Jag vill att vi slutar med det och fokuserar på känslan det ger i kroppen när vi håller på! Någon sade till mig – jag blir aldrig lika bra som du på att sy….   Jag svarar varje gång det händer att så kan man inte säga innan man har lagt ned lika många timmar och år som jag på att sy, och det finns många som är mycket bättre än jag. Mitt nöje blir inte mindre för det. Jag stickar på en ok nivå, och är därför full av beundran för alla ni som övat och övat och blivit virituouser på det. Jag blir aldrig så bra, för min passion ligger inte i stickning, jag bara gör det ibland.

Några kanske har varit på hemsidan och sett att vi tagit beslutet att avveckla symaskinscafeét. Jag har helt enkelt för mycket frilans för att hinna med, och dessutom en önskan att få del av de pengarna privat. Det finns ett spirande intresse, för min verksamhet, absolut, men tyvärr inte så stor som behövs för komersiell bäraktighet. Synd men sant. Jag skriver det med ett sorgset leende, men ser samtidigt fram emot kvällar med familjen, pysselkvällar med vännerna i systugan och lite bättre nattsömn som en extra bonus. I förlängningen skall jag ta en anställning för att få den sociala aspekten, jag saknar tjötet runt lunchbordet och sammanhanget att jobba i grupp. Tänk vad man kan lära sig om sig själv i en halvkällare i Göteborg!!! Är det någon som behöver en sådan som jag är det bara höra av sig ;-)

Så säger jag adjö till alla er underbara kreativa skapare därute. Vi ses nog på ett forum eller on-line café någonstans i framtiden.

over and out / Jeanette

Godförmiddag, Godförmiddag alla pysselentusiaster och kreativitetsnördar.
eddy heter jag och det är jag som ska stå för underhållningen denna vecka på kravallslöjdsbloggen. Kika gärna in den lilla presentationen av mig på första sidan för att få en bättre kik på vem eddy är och för den ännu mer kunskapstörstande kanske det även passar att botanisera lite på min ordinarie blogghörna: http://blogg.passagen.se/eddysblogg

Hoppas att helgen flutit på lika härligt för alla er andra som den gjort för mig. Jag har passat på att hänga med så många av mina vänner som möjligt och hittat på en massa mysiga aktiviteter vilket innefattat allt från en trevlig instruktörslunch på stan till ett par timmar i ishallen. På lördagen vankades som vanligt en liten morgonloppis där jag lade vantarna på en schysst sammetsväska från 60talet och på kvällen begav det sig hem till den ena halvan av min kreativa sticktrojka, lilla anna. Hon bjöd på en tuturiol i indisk kokkonst och sedan stickade vi ikapp för att hinna klart med årets julklappsproduktion. Fast ingen av oss stickade några klappar, utan allt för själviskt stickade jag istället ett par dösnygga sushisockar till mig själv. Och resultatet? Det tänkte jag bjussa på lite senare i veckan, det kan ni ju inte missa.
Näpp, nu tänkte jag faktiskt sätta mig ett varv vid spinnrocken innan fina fröken löwek kommer hit och lagar lunch. Ikväll är vi bjudna på en inspirationsföreläsning av luleå tekiska universitet och sedan vankas det hockeymatch för hela kakan.
Jag är övertygad om att vi kommer att trivas här ihop på kravallslöjd denna vecka så kika gärna in så ofta ni hinner. Det är ungefär lite oftare än ni egentligen vill det =).
Högaktningsfullt, eddy

hemma hos lilla anna i lördags had vi det såhär kreativt och mysigt. alla männiksor borde ha en sticktrojka tycker jag. skaffa er en nu på studs vet ja!

Ta en lång tråd. Ta en, två, fyra eller fem stickor. Titta på en fot. Sticka en socka som sitter perfekt.

Det är matematik, det är rymdgeometri, det är fantastiskt roligt. Spets, randiga, rutiga, blommiga. Eller släta grå. Eller släta grå med en dekorativ detalj. Börja med mudden, eller börja med tån. Sticka en tub och lägg till hälen efteråt.

Sockor för smala, långa, korta, breda fötter. För fötter med hög vrist. För fötter med smala vrister, tjocka vrister. Långa sockor, korta sockor. Babysockor… sockor för bebisar som fötts för tidigt. Sockor för åldringar med dålig blodcirkulation. Sockor för stövlar, vandrarskor, sandaler, jympadojor, promenadskor, träskor. Eller att bara tassa runt i – i strumpfötterna.

Var det någon som sade att sockor är trista? Fy på sig. Tänk om!

Sockböcker. Kan man ha för många sockböcker? Tror jag inte. Många sockböcker säljer slut förrän jag hinner reagera, så stor är efterfrågan. Alla sticktidningar med ambitioner har sockmönster i varje nummer.

Det svåraste med att sticka sockor är att sticka två stycken likadana. Det kallas ”second sock syndrom”. Den första är jätterolig att sticka, den andra är seeeg som kåda. Lossnar aldrig från stickan. Därför stickar många två sockor på en gång, jag gör det också ibland. Ändå händer det att jag aldrig får andra sockan klar. Denna vecka stickar jag andra sockan åt min man. Nu ska han få nya stövelsockor.