Bloggerskan förra veckan skrev om trådslöjd. Eller ”luffarslöjd” som en del kallar det, men inte jag, eftersom jag inte är någon luffare och sällan gör det som hörde till luffarnas ”sortiment”, så att säga. Men jag använder samma teknik och järntråd av olika slag. Ett billigt material, som man vågar misslyckas i.

Jag har också haft kurser i trådslöjd för människor i alla åldrar, från treåringar upp till pensionärer. Det är det som är så bra med tråd – alla kan göra något efter sin förmåga. Med de mindre barnen brukar jag bl a göra fiskar, d v s man böjer bara runt och snurrar fast vid det som blir stjärtfenan, om ni förstår? Går lätt att göra i olika storlekar, som man kan smycka ut med pärlor och hänga upp i ett fönster, om man vill. De större barnen och vuxna får först göra en krok, det är något som alla klarar och som är kul att ta med hem, eftersom det är användbart med en gång. Sen brukar det bli blommor, eller pinnar av olika slag, att sticka i blomkrukor eller julhjärtan – beroende på årstid och lust.

Själv har jag gjort många olika saker i trådslöjd; alltifrån smycken till stora skulpturala former. Ofta kan det vara det grafiska uttrycket som intresserar mig, särskilt när man jobbar med svart tråd. Mellanrummet mellan trådarna och den rörelse som uppstår.

Sen har jag inspirerats mycket av trådarbeten från Sydafrika, där man också använder de tunna trådarna i el- och telekablar samt utsmyckar med pärlor.

Hösten 2007 hade jag en utställning på Örebro läns museum.