Poster taggade ‘ullkamning’

Fiberprepp

Written by Barbro11. Posted in Barbro Heikinmatti

Den här veckan arbetar jag med en hemsk fäll. Den är tovig, skitig, och full med bös (tack för det ordet Ingrid!)

Varför vill man jobba med nåt sånt när det finns så mycket fin färdigpreppad ull att köpa? För att ullen är bland den bästa jag sett. Jag har spunnit i trettio år, så jag har sett ganska mycket ull. Den här ullen är stark, lång, och ganska enhetlig med fin krusighet i hela locken. Färgen är djupt mellanbrun, väldigt vacker. Fällen är inte perfekt, det finns skillnader i kvaliteten i de olika delarna, men aj vad fin den ändå är! Så jag tänker jobba hårt för att ta till vara så mycket som möjligt. Jag börjar med att plocka bort de omöjliga bitarna av fällen, det värsta skräpet, och sönderklippta eller alltför toviga bitar.

Sedan tvättar jag ullen. Det tar flera dagar eftersom jag bara har en balja och ullen ska ligga i blöt 20-30 minuter i varje vatten. Det blir upp mot 6 vatten per omgång. Jag har tre påsar ull i baljan. Första vattnet är bara rent hett vatten, det andra vattnet har jag litet tvättmedel i. Sedan sköljer jag 3-4 gånger.

Det här är första vattnet. Det mesta är jord, men ullen är också täckt av urin, salter, vaxer, fett och i den här fällen finns det t.o.m. gödsel. Tillsammans med vattnet bildar salterna, vaxerna och fettet såpa, som man i brist på andra rengöringsmedel kan utnyttja för att tvätta ullen. Fåret håller sig med egen tvål!

Jag lägger den tvättade ullen i sin påse i tvättmaskinen och centrifugerar. Sedan brer jag ut den på vår kallvind för att torka. När ullen är torr kammar jag den. Jag kammar på mina största och tätaste kammar, Extra Fine Combs från Valkyrie. Underbara redskap! Det skulle inte gå att karda den här ullen pga skräpet och tovorna, men med kammar går det galant.

Efter tre pass är ullen fri från skräp och de flesta korta fibrer är bortkammade. De sitter på den arbetande kammen som syns i bakgrunden. Jag kammar ännu ett pass för att vara säker på att jag fått bort så mycket som möjligt av de korta fibrerna.

Efter fjärde passet dizar jag fibrerna från den stationära kammen, jag drar dem alltså genom ett hål i en liten skiva av eneträ. Jag har fler dizar, bl.a. en i horn som jag är väldigt förtjust i. Hålen i dizarna har olika storlek för olika typer av fibrer.

Det som kommer genom dizen kallas top. I en top är fibrerna mer eller mindre parallella. Vanligtvis spinner man en top med en teknik som ger ett slätt och jämnt garn, ett kamgarn. Det är bara de bästa fibrerna som används. De här fibrerna är verkligen värda att slita för.

Ungefär hälften av fällen är inte värd att spinna, det är den vänstra högen på fotot ovan. Men den ullen kan användas till annat, t.ex. att stoppa leksaksdjur med. Topen som du ser till höger är det bara att spinna, tvinna, härvla, tvätta, nysta och sticka. Det gör jag någon gång i vinter. Jag tror det blir en kofta, fast jag kommer att behöva nåt annat garn att kombinera med för det som jag lyckas rädda från den här fällen är inte tillräckligt för en kofta.