Författar Arkiv

EN VÄSKA SÄGER MER ÄN TUSEN ORD

Written by BrittMarie10. Posted in Britt-Marie Sjöberg

EN VÄSKA SÄGER MER ÄN TUSEN ORD!!

Jag blev inspirerad av Stephanie Syjuco http://www.stephaniesyjuco.com/p_counterfeit_crochet.html  som visades på Craftwerk 2.0 på Jönköpings museum hösten 2009.  Syjuco virkar men min metod är stickade kopior av exklusiva märkesväskor.  Dessa väskor i sitt originalutförande är statusmarkörer för de privilegierade att visa sin särställning och här vill jag visa att gemene man kan tillverka likadana, betydligt billigare. Det handlar inte om att man vill ha en likadan själv utan göra lite narr av de värsta konsumisterna.  Att visa och glädjas av att man kan själv. Dessutom betyder det för mig att jag vill uttrycka en politisk åsikt om att vi inte får tillåta att marknadskrafterna styr oss.  ”The Revolution is beeing handmade”.

KRONPRINSESSAN VIKTORIAS VÄSKA

Är av märket Hermes Birkin Orange och kostar mellan 60.000-80.000 kr.

Jag har använt hemfärgat garn, guldet är en utochinvänd lättmajonästub och hänglåset hittades i förrådet. Måtten är exakta originalet. Kostnaden för material beräknas till cirka 120 kr.

MONA SAHLINS VÄSKA

Är av märket Louis Vuitton Antigua Cabas och kostar cirka 6.000 kr.

Jag har delvis använt hemfärgat garn, guldet är en utochinvänd tomatpurétub. Namnadresslappen kommer från en gammal resväska. Blixtlås från loppis. Måtten är exakta originalet. Kostnad för material ungefär 150 kr.

Väskorna blev mycket omtalade och väckte livlig debatt i pressen men det är en annan historia!

I detta blogginlägg gäller det att förstå vilka bilder som hör till vad i texten. 

Denna bild, den sista i min blogg, visar hur trött jag blev av allt detta bloggande.Här har jag på mig min restgarnskappa, efter Tant Koftas mönster. Den har stickade möss i nederkanten och stickade ormar vid ärmsluten.

Tack och hej Britt-Marie

Möten i en garnaffär

Written by BrittMarie10. Posted in Britt-Marie Sjöberg

Jag har den stora förmånen att kunna hjälpa till i en garnaffär i Växjö, Umbra, när jag vill och orkar. Under åren har jag gjort ett 20-tal egna mönster i den enklare varianten på sjalar och pulsvärmare(eller muffetisser som det heter på danska). Det blir många intressanta möten. Någon har aldrig stickat förut men har sådan lust att börja. Någon vill ha krävande arbeten, med många färger och flätor på kors och tvärs. Någon kommer med mönster från 60-talet och undrar om vi har garnet. Någon vill ha hjälp och det visar sig att de sytt ihop ärmen med nederdelen av tröjan. Någon har hittat ett mönster på Ravelry som de vill ha hjälp med. Någon vill ha ett garn som de skall sticka en sten av. En man kommer in och vill köpa garn för att sticka en kofta till sin mamma. Det alla har gemensamt är att de vill skapa något, har lust till något och att de sätter högt i kurs det de själva kan tillverka………och det är så roligt att träffa alla dessa människor.

Idag har jag gjort en inventering av virknålsbeståndet och det är mindre kul förstås.

Bilden ovan som halkade in mitt i texten, är vår skyltdocka, i detta fall skulpturen Najaden som står på torget utanför affären.

Röda tråden

Written by BrittMarie10. Posted in Britt-Marie Sjöberg

Sedan 5 år tillbaka kallar jag mig Ariadne i sticksammanhang. Det var Ariadne som gav Theseus det garnnystan som gjorde att han, genom att följa denna röda tråd, kunde hitta tillbaka ut ur Minotauroslabyrint. I vintras började jag sticka denna Röda tråd, livets tråd i I-cordteknik och med hemfärgade garner. Tråden har blivit lång mellan 200-300 meter. Har bestämt för att inte mäta, att inte ha kontroll. Att inte ha kontroll över allt får jag jobba mycket med i mitt nya liv. När jag har ställt ut tråden är den vanligaste frågan dock hur lång tid har det tagit och hur lång är den. Ingen frågar hur har du tänkt eller känt när du stickat denna tråd!

Den Röda tråden har blivit antagen till Röhsska muséets Konstslöjdsalong i februari 2011. I år har den varit installerad i Stensjöäng utanför Ryd i Småland i en helt fantastisk moss- och granskog. Att få ställa ut i en skog kändes mycket utmanande men ändå enkelt på något vis.

Tråden är stickad i etapper för att öht kunna hantera den. Den glider in i håligheter, slingrar sig upp i träd och försvinner ibland för att plötsligt dyka upp igen.

Den Röda Tråden installerades sista helgen i augusti på Sofiero utanför Helsingborg på den Stora Trädgårdsfesten. Miljön där är en slottspark och jag lade ut den i en ravin nedför trappor och uppför branter. Framförallt barn tyckte att det var kul att följa den och vid flera tillfällen träffade jag barn som lyfte den med sig och lade om kursen.

Ytterbilderna från Sofiero och den mittersta från hemmet. Installationen hänger nu på tork.

Sorg och kanske glädje

Written by BrittMarie10. Posted in Britt-Marie Sjöberg

För 4-5 år sedan stickade jag in en stol. Upprinnelsen var att jag skulle till att kasta en mohairkofta som jag påbörjat någon gång på 80-talet. Den hamnade i soppåsen men något sa mig att den kunde användas på något sätt. Jag stickade till nya bitar och sydde fast dem. Avslutningsvis stickade jag långa ormar i lime och rosa och sydde på. Min katt Morris har den nu som sin favoritstol och ibland får han spelet. Då anfaller han och slickar på ormarna som nu blivit lite sladdriga i konsistensen.

För drygt två år sedan dog min man – han omkom i en motorcykelolycka. Jag var redan sjukskriven för ett utmattningstillstånd och föll nu ner i ett svart hål. Efter nära nog ett år fick jag plötsligt för mig att jag skulle sticka in en cykel. Jag fick en gammal Monark av en vän. Började färga garner i mikron och stickade på, framförallt i I-cord-teknik. Jag stickade och grät och grät och stickade. Ibland orkade jag inte bry mig men cykeln stod uppochnervänd på mitt vardagsrumsgolv och gjorde sig påmind. Cykeln blev klar och jag fick möjlighet att visa upp den utanför den garnaffär, Umbra i Växjö, där jag har förmånen att få hjälpa till då och då. Jag upptäckte att människor blev så glada av att se den, barn, ungdomar, medelålders och äldre stannade upp. Denkommenterades, fotograferades och klappades på. Min sorg blev andras glädje!…….och långsamt fick jag själv lite mer energi och kunde känna lite livslust. Hösten 2009 rullade den ut på turné till Jönköpings läns museums utställning Craftwerk 2.0. Våren 2010 fanns den med på Röhsskas Konstslöjdsalong i Göteborg och sedan har den tagit olika vägar men jag tror att den skall komma tillbaka till mig i denna vecka.