Författar Arkiv

Written by Julia. Posted in Julia Holm

Containern hade inte så mycket igår, andra hade tagit det som fanns att ta. Dockhuvudet har blivit en blomkruka som nu står och tittar ut över vårat vardagsrum.

Jag tror att det är lätt att missa att man gör så mycket. Jag kan gå en hel dag och tänka att jag inte gör nåt vettigt alls, och sen när man börjar fundera på det så inser man att man har diskat en massa, lagat mat tre gånger, vattnat blommor, lekt med katten, gjort klart den där väskan, läst 100 sidor i en bok osv osv… Det är liksom som att allt inte räknas, utan bara de stora sakerna. När man gör saker på rutin, stickar vantar till exempel (jag har nog stickat ett par kilo vantar i mitt liv) och de inte är speciella eller utvecklande på nåt sätt utan bara ett par vantar som man behöver ha gjorda så är det så lätt att negligera att man faktiskt gör saker. Jag tyckte länge att det mesta av mitt skapande, slöjdande och allmänna småpillrande inte spelade så stor roll och att jag borde ägna mig åt nåt ”vettigt”. Bara de senaste åren har jag börjat se det som en legitimerad sysselsättning. Jag undrar om detta är mer generellt. Samhället är ganska bra på att tala om för oss att en konstnärlig hobby är bara just en hobby, ett smågulligt tidsfördriv som egentligen är ganska onödigt OM man nu inte blir rik och berömd på det, då blir det helt plötsligt legitimt. Knepigt, knepigt.

Snart ska jag baka en kaka åt en vän som kommer ikväll och vill lära sig sticka för att han vill göra en lampskärm som han har konstruerat helt på egen hand, helt utan att ens kunna sticka. Han vet inte var han ska ha den, han vill bara göra. Det känns uppfriskande och jag blev rätt glad över denna spontana lust att lära.

Bilden är gjord av Lois Wain som var en galen konstnär. Jag tyckte den passade till inlägget.
poor kitten

Written by Julia. Posted in Julia Holm

Containern hade inte så mycket igår, andra hade tagit det som fanns att ta. Dockhuvudet har blivit en blomkruka som nu står och tittar ut över vårat vardagsrum.

Jag tror att det är lätt att missa att man gör så mycket. Jag kan gå en hel dag och tänka att jag inte gör nåt vettigt alls, och sen när man börjar fundera på det så inser man att man har diskat en massa, lagat mat tre gånger, vattnat blommor, lekt med katten, gjort klart den där väskan, läst 100 sidor i en bok osv osv… Det är liksom som att allt inte räknas, utan bara de stora sakerna. När man gör saker på rutin, stickar vantar till exempel (jag har nog stickat ett par kilo vantar i mitt liv) och de inte är speciella eller utvecklande på nåt sätt utan bara ett par vantar som man behöver ha gjorda så är det så lätt att negligera att man faktiskt gör saker. Jag tyckte länge att det mesta av mitt skapande, slöjdande och allmänna småpillrande inte spelade så stor roll och att jag borde ägna mig åt nåt ”vettigt”. Bara de senaste åren har jag börjat se det som en legitimerad sysselsättning. Jag undrar om detta är mer generellt. Samhället är ganska bra på att tala om för oss att en konstnärlig hobby är bara just en hobby, ett smågulligt tidsfördriv som egentligen är ganska onödigt OM man nu inte blir rik och berömd på det, då blir det helt plötsligt legitimt. Knepigt, knepigt.

Snart ska jag baka en kaka åt en vän som kommer ikväll och vill lära sig sticka för att han vill göra en lampskärm som han har konstruerat helt på egen hand, helt utan att ens kunna sticka. Han vet inte var han ska ha den, han vill bara göra. Det känns uppfriskande och jag blev rätt glad över denna spontana lust att lära.

Bilden är gjord av Lois Wain som var en galen konstnär. Jag tyckte den passade till inlägget.
poor kitten

Written by Julia. Posted in Julia Holm

Containern hade inte så mycket igår, andra hade tagit det som fanns att ta. Dockhuvudet har blivit en blomkruka som nu står och tittar ut över vårat vardagsrum.

Jag tror att det är lätt att missa att man gör så mycket. Jag kan gå en hel dag och tänka att jag inte gör nåt vettigt alls, och sen när man börjar fundera på det så inser man att man har diskat en massa, lagat mat tre gånger, vattnat blommor, lekt med katten, gjort klart den där väskan, läst 100 sidor i en bok osv osv… Det är liksom som att allt inte räknas, utan bara de stora sakerna. När man gör saker på rutin, stickar vantar till exempel (jag har nog stickat ett par kilo vantar i mitt liv) och de inte är speciella eller utvecklande på nåt sätt utan bara ett par vantar som man behöver ha gjorda så är det så lätt att negligera att man faktiskt gör saker. Jag tyckte länge att det mesta av mitt skapande, slöjdande och allmänna småpillrande inte spelade så stor roll och att jag borde ägna mig åt nåt ”vettigt”. Bara de senaste åren har jag börjat se det som en legitimerad sysselsättning. Jag undrar om detta är mer generellt. Samhället är ganska bra på att tala om för oss att en konstnärlig hobby är bara just en hobby, ett smågulligt tidsfördriv som egentligen är ganska onödigt OM man nu inte blir rik och berömd på det, då blir det helt plötsligt legitimt. Knepigt, knepigt.

Snart ska jag baka en kaka åt en vän som kommer ikväll och vill lära sig sticka för att han vill göra en lampskärm som han har konstruerat helt på egen hand, helt utan att ens kunna sticka. Han vet inte var han ska ha den, han vill bara göra. Det känns uppfriskande och jag blev rätt glad över denna spontana lust att lära.

Bilden är gjord av Lois Wain som var en galen konstnär. Jag tyckte den passade till inlägget.
poor kitten

Written by Julia. Posted in Julia Holm

Containern hade inte så mycket igår, andra hade tagit det som fanns att ta. Dockhuvudet har blivit en blomkruka som nu står och tittar ut över vårat vardagsrum.

Jag tror att det är lätt att missa att man gör så mycket. Jag kan gå en hel dag och tänka att jag inte gör nåt vettigt alls, och sen när man börjar fundera på det så inser man att man har diskat en massa, lagat mat tre gånger, vattnat blommor, lekt med katten, gjort klart den där väskan, läst 100 sidor i en bok osv osv… Det är liksom som att allt inte räknas, utan bara de stora sakerna. När man gör saker på rutin, stickar vantar till exempel (jag har nog stickat ett par kilo vantar i mitt liv) och de inte är speciella eller utvecklande på nåt sätt utan bara ett par vantar som man behöver ha gjorda så är det så lätt att negligera att man faktiskt gör saker. Jag tyckte länge att det mesta av mitt skapande, slöjdande och allmänna småpillrande inte spelade så stor roll och att jag borde ägna mig åt nåt ”vettigt”. Bara de senaste åren har jag börjat se det som en legitimerad sysselsättning. Jag undrar om detta är mer generellt. Samhället är ganska bra på att tala om för oss att en konstnärlig hobby är bara just en hobby, ett smågulligt tidsfördriv som egentligen är ganska onödigt OM man nu inte blir rik och berömd på det, då blir det helt plötsligt legitimt. Knepigt, knepigt.

Snart ska jag baka en kaka åt en vän som kommer ikväll och vill lära sig sticka för att han vill göra en lampskärm som han har konstruerat helt på egen hand, helt utan att ens kunna sticka. Han vet inte var han ska ha den, han vill bara göra. Det känns uppfriskande och jag blev rätt glad över denna spontana lust att lära.

Bilden är gjord av Lois Wain som var en galen konstnär. Jag tyckte den passade till inlägget.
poor kitten

Written by Julia. Posted in Julia Holm

När jag blev tillfrågad om jag ville blogga här en vecka tänkte jag :Jaaaa!!! Jag har jättemycket att skriva om. Nu sitter jag här och tänker att jag borde börja med något inledande och inget av det jag har tänkt skriva passar riktigt… Ni får hålla till godo.

Vävt Lovecraft- monster

Jag går som sagt på textillärarutbildningen i Uppsala och när vi slutade terminen för ca tre- fyra veckor sen var jag så trött på att skapa och dränerad estetiskt att jag inte trodde att jag skulle röra något hantverkande på hela sommaren. Fel hade jag, på dessa veckor har jag hunnit skapa en smått imponerande liten hög och även göra klart en del som har varit liggande. Inte så förvånande kanske, jag är en av de där som ”andas” och lever genom hantverket, säkert som en hel del andra här på Kravallslöjd, men jag orkade inte. Jag tycker inte om att skapa på kommando, eller; visst det kan jag väl göra men när lärare inte tar med i beräkningen den tiden det tar att fundera ut hur man ska utforma något i beräkningen för hur lång tid det faktiskt tar att göra men ändå kräver en genomtänkt produkt så blir jag lite sur och ganska stressad. Sådärja, nu har jag fått gnälla av mig på mina lärare också.

Nu ska jag och min inneboende gå och snoka i områdets container som alltid är full med en massa godsaker i möbel- och meterialväg i flytttider. Igår hittade jag ett dockhuvud som ska få bli blomkruka, vi får se vad den Gröna Gudinnan har åt oss idag….

Written by Julia. Posted in Julia Holm

När jag blev tillfrågad om jag ville blogga här en vecka tänkte jag :Jaaaa!!! Jag har jättemycket att skriva om. Nu sitter jag här och tänker att jag borde börja med något inledande och inget av det jag har tänkt skriva passar riktigt… Ni får hålla till godo.

Vävt Lovecraft- monster

Jag går som sagt på textillärarutbildningen i Uppsala och när vi slutade terminen för ca tre- fyra veckor sen var jag så trött på att skapa och dränerad estetiskt att jag inte trodde att jag skulle röra något hantverkande på hela sommaren. Fel hade jag, på dessa veckor har jag hunnit skapa en smått imponerande liten hög och även göra klart en del som har varit liggande. Inte så förvånande kanske, jag är en av de där som ”andas” och lever genom hantverket, säkert som en hel del andra här på Kravallslöjd, men jag orkade inte. Jag tycker inte om att skapa på kommando, eller; visst det kan jag väl göra men när lärare inte tar med i beräkningen den tiden det tar att fundera ut hur man ska utforma något i beräkningen för hur lång tid det faktiskt tar att göra men ändå kräver en genomtänkt produkt så blir jag lite sur och ganska stressad. Sådärja, nu har jag fått gnälla av mig på mina lärare också.

Nu ska jag och min inneboende gå och snoka i områdets container som alltid är full med en massa godsaker i möbel- och meterialväg i flytttider. Igår hittade jag ett dockhuvud som ska få bli blomkruka, vi får se vad den Gröna Gudinnan har åt oss idag….

Written by Julia. Posted in Julia Holm

När jag blev tillfrågad om jag ville blogga här en vecka tänkte jag :Jaaaa!!! Jag har jättemycket att skriva om. Nu sitter jag här och tänker att jag borde börja med något inledande och inget av det jag har tänkt skriva passar riktigt… Ni får hålla till godo.

Vävt Lovecraft- monster

Jag går som sagt på textillärarutbildningen i Uppsala och när vi slutade terminen för ca tre- fyra veckor sen var jag så trött på att skapa och dränerad estetiskt att jag inte trodde att jag skulle röra något hantverkande på hela sommaren. Fel hade jag, på dessa veckor har jag hunnit skapa en smått imponerande liten hög och även göra klart en del som har varit liggande. Inte så förvånande kanske, jag är en av de där som ”andas” och lever genom hantverket, säkert som en hel del andra här på Kravallslöjd, men jag orkade inte. Jag tycker inte om att skapa på kommando, eller; visst det kan jag väl göra men när lärare inte tar med i beräkningen den tiden det tar att fundera ut hur man ska utforma något i beräkningen för hur lång tid det faktiskt tar att göra men ändå kräver en genomtänkt produkt så blir jag lite sur och ganska stressad. Sådärja, nu har jag fått gnälla av mig på mina lärare också.

Nu ska jag och min inneboende gå och snoka i områdets container som alltid är full med en massa godsaker i möbel- och meterialväg i flytttider. Igår hittade jag ett dockhuvud som ska få bli blomkruka, vi får se vad den Gröna Gudinnan har åt oss idag….

Written by Julia. Posted in Julia Holm

När jag blev tillfrågad om jag ville blogga här en vecka tänkte jag :Jaaaa!!! Jag har jättemycket att skriva om. Nu sitter jag här och tänker att jag borde börja med något inledande och inget av det jag har tänkt skriva passar riktigt… Ni får hålla till godo.

Vävt Lovecraft- monster

Jag går som sagt på textillärarutbildningen i Uppsala och när vi slutade terminen för ca tre- fyra veckor sen var jag så trött på att skapa och dränerad estetiskt att jag inte trodde att jag skulle röra något hantverkande på hela sommaren. Fel hade jag, på dessa veckor har jag hunnit skapa en smått imponerande liten hög och även göra klart en del som har varit liggande. Inte så förvånande kanske, jag är en av de där som ”andas” och lever genom hantverket, säkert som en hel del andra här på Kravallslöjd, men jag orkade inte. Jag tycker inte om att skapa på kommando, eller; visst det kan jag väl göra men när lärare inte tar med i beräkningen den tiden det tar att fundera ut hur man ska utforma något i beräkningen för hur lång tid det faktiskt tar att göra men ändå kräver en genomtänkt produkt så blir jag lite sur och ganska stressad. Sådärja, nu har jag fått gnälla av mig på mina lärare också.

Nu ska jag och min inneboende gå och snoka i områdets container som alltid är full med en massa godsaker i möbel- och meterialväg i flytttider. Igår hittade jag ett dockhuvud som ska få bli blomkruka, vi får se vad den Gröna Gudinnan har åt oss idag….

Written by Julia. Posted in Julia Holm

När jag blev tillfrågad om jag ville blogga här en vecka tänkte jag :Jaaaa!!! Jag har jättemycket att skriva om. Nu sitter jag här och tänker att jag borde börja med något inledande och inget av det jag har tänkt skriva passar riktigt… Ni får hålla till godo.

Vävt Lovecraft- monster

Jag går som sagt på textillärarutbildningen i Uppsala och när vi slutade terminen för ca tre- fyra veckor sen var jag så trött på att skapa och dränerad estetiskt att jag inte trodde att jag skulle röra något hantverkande på hela sommaren. Fel hade jag, på dessa veckor har jag hunnit skapa en smått imponerande liten hög och även göra klart en del som har varit liggande. Inte så förvånande kanske, jag är en av de där som ”andas” och lever genom hantverket, säkert som en hel del andra här på Kravallslöjd, men jag orkade inte. Jag tycker inte om att skapa på kommando, eller; visst det kan jag väl göra men när lärare inte tar med i beräkningen den tiden det tar att fundera ut hur man ska utforma något i beräkningen för hur lång tid det faktiskt tar att göra men ändå kräver en genomtänkt produkt så blir jag lite sur och ganska stressad. Sådärja, nu har jag fått gnälla av mig på mina lärare också.

Nu ska jag och min inneboende gå och snoka i områdets container som alltid är full med en massa godsaker i möbel- och meterialväg i flytttider. Igår hittade jag ett dockhuvud som ska få bli blomkruka, vi får se vad den Gröna Gudinnan har åt oss idag….

Written by Julia. Posted in Julia Holm

När jag blev tillfrågad om jag ville blogga här en vecka tänkte jag :Jaaaa!!! Jag har jättemycket att skriva om. Nu sitter jag här och tänker att jag borde börja med något inledande och inget av det jag har tänkt skriva passar riktigt… Ni får hålla till godo.

Vävt Lovecraft- monster

Jag går som sagt på textillärarutbildningen i Uppsala och när vi slutade terminen för ca tre- fyra veckor sen var jag så trött på att skapa och dränerad estetiskt att jag inte trodde att jag skulle röra något hantverkande på hela sommaren. Fel hade jag, på dessa veckor har jag hunnit skapa en smått imponerande liten hög och även göra klart en del som har varit liggande. Inte så förvånande kanske, jag är en av de där som ”andas” och lever genom hantverket, säkert som en hel del andra här på Kravallslöjd, men jag orkade inte. Jag tycker inte om att skapa på kommando, eller; visst det kan jag väl göra men när lärare inte tar med i beräkningen den tiden det tar att fundera ut hur man ska utforma något i beräkningen för hur lång tid det faktiskt tar att göra men ändå kräver en genomtänkt produkt så blir jag lite sur och ganska stressad. Sådärja, nu har jag fått gnälla av mig på mina lärare också.

Nu ska jag och min inneboende gå och snoka i områdets container som alltid är full med en massa godsaker i möbel- och meterialväg i flytttider. Igår hittade jag ett dockhuvud som ska få bli blomkruka, vi får se vad den Gröna Gudinnan har åt oss idag….