..och slutligen..

Written by Lopplisa Lopplisa. Posted in Lopplisa

Ja, så var det dags för det sista inlägget då! Det har varit spännande att sticka nosen utanför den egna, vardagliga bloggsfären för en gångs skull. Nu kanske någon undrar hur fasen just jag hamnade här. Jo, det hela har att göra med att jag deltog i 365 saker du kan slöjda:s sommartävling och hur det nu än var, ledde det mej hit.

Så här såg förresten själva bidraget ut, ett återbruk av tomma schampo/lotionflaskor:

 

gult och grönt

 

Och beskrivning för hur dessa glasögonfodral kan tillverkas finns här.

 

Tack för mej och trevlig höst!!

/lopplisa

Utmaningar

Written by Lopplisa Lopplisa. Posted in Lopplisa

Utmaningar

I det här nästsista inlägget stolpar jag helt enkelt upp de smärre svårigheter som jag stångas mot i min vardag. De flesta är säkert av allmänpysslig art.

  • Tiiiiden! Jag säger bara det: tiiiiden!! Den räcker liksom inte till, till allt jag vill göra! Man måste ju också lönearbeta! Få in lite cash för överlevnad.

 

  • Att hela tiden göra saker, i stället för andra som egentligen borde bli gjorda. Ja, då tänker jag inte på hemmet och tråkiga städsysslor och sådant. Nä, jag tänker pyssel, eller snarare att 1. rita och att 2. rita och screentrycka (ska ses som två skilda aktiviteter alltså, med olika ändamål) . De skulle jag vilja utöva mer och det finns idéer att fylla, men hela tiden går annat före!! Jag ska bara göra det och det, men sen så…. osv i all evighet vad det verkar. Men nu!! Nu snart så… Jädra dålig köintendent förresten!

 

  • Att inte samla på sig för mycket prylar och material… svårt i lägenhet! Nä, en väl parfymerad återvinningscentral med tillhörande ombonad vrå med plats för en bekväm schäslong, dator och en espressomaskin, det vore ett gott habitat för en pysselmaniker som jag själv. Ja, och så en rymlig, välutrustad ateljé, med maskinpark och handverktyg – det vore grejer det!

 

  • Symaskinssömnad!! Min absoluta akilleshäl! Där finns brister att jaga! Jag vet inte hur länge till jag kan komma dragande med min gamla syslöjdslärare, som älskade att göra narr av nervösa små barn och aktivt jobbade för att snarare stjälpa än hjälpa utsedda elever på vägen. Tur att jag i alla fall kunde både sticka och virka flytande innan mellanstadietiden tog vid.

 

  • Att inte ha för många järn i elden! Det jobbar jag aktivt med!! Det är ju så roligt med börjor!!! Ibland får jag också för mej att jag egentligen borde hålla mej till ett enhetligt område i taget och utforska detta lite mer grundligt innan jag går vidare. Ja, istället för bara att flänga runt och endast peta i utkanten av ett litet gäng områden. Bli lite proffsigare på något helt enkelt!

 

Listan skulle förstås kunna göras längre, men jag tror vi slutar där. Istället tänkte jag visa lite nytillverkade återbruk, några smycken.

 

ängelörhängen

Prima pärlemorknappar från loppis lockade till att göra dessa rundmagade änglar.  De skira vingarna är utklippta från en tom pumptvålsförpackning. 

 

pusselörhängen

Att göra återbruk av gamla träpusselbitar är en ny hobby jag har. Dessa är målade vita och sedan ritade på med en svart, tunn, vattenfast penna. 

 

pusselhalsband

Och slutligen ett halsband av pusselbitar. Vill du se ett par pyssel till av pussel, kika då här och här

På återseende på söndag!

Konstruktören

Written by Lopplisa Lopplisa. Posted in Lopplisa

Konstruktören

Rubriken till detta andra inlägg fick bli konstruktören. Fast jag vet inte om konstruktör egentligen är rätt benämning, men när jag sysslar med hantverk känner jag mej många gånger närmast som en sådan. Detta oavsett om det handlar om att matchmejka grunkor och/eller skräp (eller kanske bara delar av dem) eller när jag t ex lyckas jobba fram något dugligt virkalster från scratch, utan förutsagt mönster och till synes från egen idébank. Då konstruerar jag, är min uppfattning.

De mesta börjar som en bild i huvudet. Inget ont om skissande och om att göra ritningar etc . Det kan vara bra om man själv inte ska göra jobbet med att färdigställa idén, eller är flera stycken inblandade i projektet, eller sysslar med mer komplicerade saker, men det är inte min kopp te direkt! På den punkten sätts nog någon adhdliknande gen i sändning.. är bilden klar i huvudet, då är det bättre att bara att dra igång! Knappt jag orkar sätta tid till att ta före-bilder vid någon make over till exempel! Eller egentligen… innan jag hunnit tänka tanken, är det ofta redan försent!! Genen är i alla fall bra att ha som katalysator, annars skulle jag väl aldrig få arslet ur vagnen!! Men som tur är stannar det inte vid att jag bara startar en massa projekt, utan att komma vidare.  Visst en del så kallade unfinished objects, UFO’s, vilar förstås också på mitt samvete, det kan jag villigt erkänna,.. men knappast så många fler än hos medelpysslaren, skulle jag nog vilja påstå.

Nåväl, i denna konstruktionsprocess gäller det att inte bara följa ursprungsbilden i huvudet (kanske är det därför jag aldrig skissar på papper?). Nä, här gäller det att också kunna följa nya ingivelser och bättre lösningar under resans gång, göra nya mentala skisser och inte minst att också kunna uppfatta och ta vara på slumpmässiga händelser, om de uppstår och verkar bra. Ett förfaringssätt som passar mitt kynne väl.

Äsch! Det blir mycket pladder, märker jag.. För att inte bli lika långrandig som sist så.. dags för ett pyssel till, det skulle väl inte skada!?

 

kamel m ljus2

Beskrivning

Bladmetall är materialet för dagen! Fantastiskt att jobba med, eftersom det är lättarbetat och resultaten ofta blir bättre än förväntade. Ställen att hitta prylar som gör sig bra att pimpa på detta vis, kan var i barnens avlagda leksakssamlingar eller på loppis. Plastkamelen är uppåt 11 cm hög utan ljushållare. Jag spikade ett litet hål i varje puckel, klämde i lite lim och skruvade sedan dit de små ljushållarna. Ljusen är av julgransljustyp.

Bladmetall finns i hobbyaffärer. Detta guldfärgade kommer härifrån. Enligt förpackningen går det att limma med decoupagelim, men då får man vänta på resultatet till dagen efter, om jag har förstått det hela rätt. Själv använder jag detta lim i stället, vilket används på ett lite annat vis och så torkar det snabbare. Hur man gör står på förpackningen.

För att detaljer ska synas bättre avslutar jag arbetet med att pensla på svart akrylfärg, som omgående torkas av och endast lämnas kvar i ytskiktets fördjupningar.

 

Här är några bilder till på annat som också fått sig en omgång av bladmetall.

 

bladmetallNästa inlägg planerar jag till på fredag! På återseende då!!

Idéuppkomster och lite annat

Written by Lopplisa Lopplisa. Posted in Lopplisa

För en tid och några uns sedan blev jag tillfrågad om jag ville gästblogga här på Kravallslöjd.. och det ville jag naturligtvis! Vilken ära!! Önskemål fanns att jag skulle ta upp lite om hur jag arbetar i min kreativa vardag och exempelvis om vilka utmaningar som kan finnas på vägen. Att det var en god idé, kom jag snart fram till. Jag har nämligen själv inte reflekterat särskilt mycket i frågan.

Ja, nu hoppas jag förstås att detta ”pysselprocessernas navelskåderi” kommer att bli intressant för fler än för bara mig själv… eller, det utgår jag ifrån! För är det ett som är säkert, så är det förhållandet att nätet fullkomligen kryllar av likasinnat pyssliga tokar som jag själv! Och det är förstås fritt att komma med inlägg och instämma, fylla i, komma med andra synvinklar och/eller bestrida allt vad jag skriver! Var så varmt goda!!

Varför pysslar jag?

 

Till mångt och mycket handlar detta evinnerliga slöjdande om att tillverka artefakter, att få fram slutprodukter av några slag – fast det innebär ju också att utmana mig själv, utforska material och/eller tekniker, utveckla manuella färdigheter, testa gränser, lämna avtryck, fördriva kvalitetstid, att tålamodsträna, tillfredsställa mig själv, få bekräftelse och inte minst att ha något praktiskt att göra för händerna.

Och när jag sysslar med nyskapande av något slag, då innefattar det också förstås att utveckla och färdigställa idéer (med idéer menar jag snarare formgivning… jag uppfinner ju inga hjul precis). Ja, och det där med idéer, de är nog en tromblik drivkraft i sig!

Idéuppkomster

En ypperlig grogrund för att komma på något att göra, är att vara i färd med att färdigställa andra idéer, då är idétillväxten ofta stor, men det kanske säger sig självt. Hur som helst, ställer sig idéerna direkt i kö efter uppkomst hos mej, eller kanske lägger sig i någon mental byrålåda och kokar ihop sig med innehåll från andra lådor – utan att jag själv behöver göra eller tänka så mycket aktivt och konkret. Jag går omkring och gör annat, medan idéer knådas i bakhuvudet helt enkelt och det händer att jag halvgrunnar på någon idé i flera månader. Jag vet att de är på gång, men vet inte först när de är färdiga att plocka fram i ljuset, förrän de är färdiga, så att säga. Ja, åtminstone färdiga att börja arbeta med.

Ibland behövs bara lite ny input från omvärlden och så kristalliseras en hägrande bild av flertalet lådinnehåll tillsammans med nytillkommen inspiration. Jag antar att det i grunden handlar om associationsförmåga på pysselnanonivå och att man har gott selektivt minne till att kunna fylla sin egen inre chiffonjé med allsköns halvfärdigt tankebråte. Men stundom kan det också vara så att bara åsynen av ett material plötsligt generar en idé. Och småfuskar man inom flera områden, då antar jag att chansen till idérikedom bara ökar!

Sedan finns det förstås även gånger när en idé tycks slå ner i huvudet som en blixt från ovan!  I ett slag står allt klart! Då kan det vara svårt att härleda ursprung, men jag ger mej sjutton på att chiffonjén också innehåller gömmor likt lönnfack, som plötsligt bara går upp av sig själva och VIPS! står en innan oförmodad idé, i ljuset av hjärnans strålkastaranordning! Och antagligen är det strålkastarljusets ofantliga styrka som gör att det hela kan upplevas vara en utomhuvudsk upplevelse. Hm.. här kom jag plötsligt att tänka på auror och sådant, typ ryska ikoner, men det kanske vi inte ska blanda in.. När, var, hur lönnfacken hur som helst en gång fylldes, är svårt att hålla koll på.

Nåväl, det finns mycket att orda om i ämnet idéuppkomster och det finns förstås många fler sätt som idéer blir till på! Men hur än detta går till, får idéerna som sagt snällt ställa sig i kö hos mej.. och köintendent, det är jag!! Det är jag som bestämmer turordningen och på den punkten råder anarki vill jag lova! Här finns inget rättvisesystem baserat på kötid – endast lust och nyfikenhet! Quick fix relaterat pyssel får till exempel ofta förtur, bara av den anledningen att det är snabba att göra!

Nä, fasen! Nu får det vara nogordat för dagen!! Vi tar väl ett exempel på lite pyssel?? Ett pyssel som faktiskt bygger på en idé uppkommen tillsynes bara av grundmaterialet i fråga – en tub, en gång innehållande något ätbart, dess begränsade storlek och lusten att klippa i metall!! Det är en särdeles speciell känsla att klippa i det materialet, snittandet blir liksom mer distinkt på något vis, till skillnad från om kan klipper i tyg eller papper.

messmörshänge bil

 

Detta är alltså ett halsbandshänge som jag gjorde klart så sent som igår. Själva bilden på bilen är ursprungligen ett foto taget i Oslo, som jag sedan arbetade om i datorn. Messmörstuben tömde jag på sitt mumsiga innehåll under en rad frukostar. För att klippa i en tub som denna, krävs inte mer än en oöm sax faktiskt, men har man en guldsmedssax eller liknande är det en fördel!

Ett glasartat/plastartat hölje ligger över bilden och är av, som sagts mej, ett ofarligt resin, vilket härdats av UV-ljus. Att härda resinet i fråga kräver antingen goda solförhållanden eller en UV-lampa.

Hehe.. nu råkade ju bokstäverna på ”ramen” hamna upp och ner, men fasen.. bättre lycka nästa gång då!! Ja, för någon gång till blir det nog att jag testar att göra ungefär samma sak. Tack för idag! Slut för idag! På återseende på onsdag!