Premiärinlägg…

Written by Magnus. Posted in Magnus Sundelin

julkort-05-011.jpgjulkort-05-011.jpgHej därute i verkliga världen!

Det här är nästan som att ta sig igenom en snårskog, komma ut med sin elektroniska röst alltså. För mina ”kids” är känslan antagligen densamma när jag ska visa dem min värld av krokvuxna, tjuriga ämnen. Det är Magnus, veckans bloggare i ett nötskal! Har ingen större lust till den här typen av kommunikation, men den ligger som bekant i tiden… En kort presentation av mig och det jag vill förmedla till er därute. Är slöjd/idrottslärare och tillika smed. Arbetar med slöjd inom svensk grundskola och berikas därmed av en del ibland dråpliga och kloka upplevelser som jag vill delge andra. Terminen har precis tagit sin början och mina små adepter är i startfasen av sina arbeten. Det är just i startfasen dråpligheterna brukar dyka upp… För tillfället arbetar jag med elever från klass 3-9. Normalt jobbar jag med de prepubertala, falsetttalande och ibland finniga tonårskillarna, de får gärna vara busiga och bullriga oxå. Det är de grabbarna som är mina! Idag fick en av mina nya åk 8:or välja fyra olika arbetsområden att arbeta med, de hade totalt 43 områden att välja på, men i sann elevdemokratisk anda så var jag tvingad att begränsa ner antalet områden till 4! De köpte mina argument om varför, de vill ju inte ha en slöjdmajje med  lustig tröja med alltför långa ärmar som sitter fastspända på ryggen efter bara en halv termin… De flesta ville göra knivar, ett par andra valde vikingaslöjd, ett par till valde kärl i krympteknik och den siste av dem ville garva fiskskinn. Ja, ni läste rätt, en elev ville förkovra sig i skinngarvning, av de totalt 16 gossarna i gruppen. Sagt och gjort. jag startade igång de tre grupperna innan jag gav mig i kast med ”skinnpojken”. Han fick en genomgående kunskapsduvning om vad som händer med skinn i själva garvningsprocessen, men det var när jag började redogöra för de olika garvningsmetoderna som han började vackla i sitt tidigare så starka beslut. Jag fick frågan om vilken metod som var snabbast, det är en parameter som är avgörande för de flesta elever, hur fort det ska kunna gå. På rak fråga får min elev ett rakt svar: URINGARVNING! Han tittar på mig en lång stund, efter en tid börjar ett snett leende spricka upp, ” Du skojar Mange?”. ” Ser det ut som jag skojar?”, ” Näe, det gör det väl inte…”. Efter en del dividerande fram och tillbaka beslutade han sig för att komma och koka barklag på sina håltimmar den här veckan istället, det blev tydligen bäst så, trots att det tar betydligt längre tid att få sitt skinn genomgarvat.