In the name of love!
Goder afton både herre och fru!
Ännu en kväll med tankar som ska lämna skallen. Känner mig fortfarande inte helt bekväm här i cybervärlden. Igår kväll höll jag på att ge Kravallslöjd en helt ny bakgrundsbild i form av smidesbilden… Det finns tydligen något som kallas för bildformat och speciella program för att anpassa storleken på bilder man vill bifoga. Som tur var admin ute på nätet och kunde rätta till den fadäsen, tack för hjälpen Jonny! Idag har dagen förflutit på ett underbart sätt! Förkylningen börjar vika sig och bihålor med omkringliggande delar känns nästan normala igen. Idag har jag haft mina mindre elever, de som en dag ska axla spjutspetsfunktionen i skolans slöjdsal. Jag och kollegan har arbetat kring ett eget koncept under många år. När barnen kommer till oss i åk 3 så får de göra en enkel pryl, en fyrtumsspik inslagen i ett skaft av asp eller björk. Många bra moment! Raspa, fila, hyvla och i vissa fall täljning. När skaftet är klart så får de måla det med filfärg. I åk 4 får eleverna göra en liten verktygslåda. I åk 5 är det dags för den eftertraktade slöjdknivstillverkningen. Tanken är att lådan följer eleven under resten av grundskoletiden, eget verktyg i form av kniv ochpryl gör att respekten för verktygen ökar. De får själva sköta sin kniv. Idag hade jag mina fyror, verktygslåda! Här uppstår det många frågetecken… Det spelar egentligen ingen roll hur många genomgångar du har, frågetecknen finns där ändå. Jag gjorde ett experiment, istället för att servera en färdig lösning, så svarade jag bara ja eller nej. De fick följdaktligen formulera en fråga som gav dem det svar de var på jakt efter. ”Mange, jag har tänkt rita på så här, funkar det?”JA! Ok, där var det en som tänkt till. Nästa elev är en lite kluring med minst två rävfarmar bakom öronen… Frågade och fick ja och nej-svar, efter ett tag glimmar det till och jag får frågan, ”vad heter du?”. Jag svarar Magnus och får ett gapflabb tillbaka. ”Du skulle bara svara ja eller nej den här lektionen!” Glad att kunna glädja ett människobarn med så lite. Tänker ofta på hur bortskämd jag egentligen är i min yrkesroll, jag får vara med och se andra barns utveckling och ibland stora glädje när de lyckas. En vanlig kommentar när folk frågar om mitt yrke är, ”Fy, faan hur står du ut?”, när de får veta att jag jobbar som lärare. Är övertygad om att media har spelat en avgörande roll. Det fokuseras och vinklas oftast till det negativa. Skulle önska att fokus låg på när Sveriges framtid lyckas, när dyslektiske Kalle lyckas med det omöjligaatt klara godkänt på det nationella provet i svenska. Vi som arbetar med barn i skolan älskar oftast vårt yrke och tar det på blodigt allvar. Som någon uttryckte det, tuff kärlek!
Up the Irons!-Magnus