”Va? Blir man slöjdlärare då eller?”
Det är den vanligaste kommentaren jag får när jag berättar att jag går kandidatprogrammet Ledarskap i slöjd och kulturhantverk. Frågetecknen blir inte färre när jag sedan säger att man till exempel kan bli hemslöjdskonsulent. Det faktum att jag själv knappt vet hur jag hamnade på utbildningen eller vad den ska leda till gör inte saken enklare. Jag vet bara att mitt intresse för historia, hållbarhet, form och skapande med mina händer gjorde att det verkade var den perfekta utbildningen för mig. Efter tre års studier inom grafisk design, produktdesign och recycle design känns det som att jag hittat rätt.

Efter snart två terminer kan jag summera att jag lärt mig massor! Kurser i projektledning, entreprenörskap, färg och form samt textil har betats av. Jag har aldrig haft speciellt klart för mig vad jag vill bli när jag blir stor och jag vet inte mer nu heller.Jag älskar museer och att uppmuntra andra människor i deras skapande. Att leda projekt har jag insett är fantastiskt roligt och försöka skapa ett företag av en egen idé lockar mer och mer. För tillfället känner jag att mer klarhet änså inte behövs, vi får se hur det känns om två år när examen närmar sig.

Nu trillade rapporten Hemslöjden som näringsgren just ner genom brevinkastet! Hörs imorgon!

Montering av alla delar. Kåpor, kuddar, läderfodral, bygel, sladdar, kopplingar, mässingsdetaljer osv. Allt tar sin tid. Första paret hörlurar tog mig över en vecka från skisser till färdig och fungerande ”produkt”, sedan dess har jag gjort ytterligare några par men det har gått snabbare. I början av detta projekt var jag osäker på om jag överhuvudtaget skulle lyckas. Jag kämpade länge med att hitta en bra form som skulle passa huvudet, lädret ville inte passa runt byglarna, och det tog ett tag innan jag lyckades fästa elektroniken på ett vettigt sätt. Men det löste sig till sist, och så här ser lurarna ut…

Björk, valnöt, mässing, ståltråd och läder.

Två olika modeller.

Montering.

En ny hatt är gjord. Den blev rätt rolig. Jag limmade fast plastpärlor i pastellfärger och satte sedan vitt flor över. Den blev rätt barnslig men ändå rolig. Jag gillade pastellfärgerna.

Headpiece med flor

Jag har även gjort en liten hårdekoration i form av en blomma. Jag har gjort det här hårsmycket med hjälp av en tutorial på nätet. Jag ska försöka hitta länken till den. Det var ett tag sen jag gjorde den. Den är fylld med vadd i och trådar viras runt så den ska få en speciell form. Det finns många olika sorters tygblommor man kan göra. Sök på google så brukar man hitta nåt kul blompyssel.

Hårdekoration

På baksidan har jag limmat fast en klämma som jag sedan fäster i håret.

http://miscellanyofme.blogspot.se/2008/10/how-to-make-japanese-hairpin.html. Här är en länk till en liknande blomma gjord på nästan samma sätt.

Nu är påsken över. Jag hann med att göra lite påskpyssel i form av två kycklingar jag gjorde från en äggkartong.

Påskkycklingar

Istället för att använda mitt påskägg att fylla godis med gjorde jag en hatt av det istället. Jag dekorerade med fjädrar och spets.

Påskhatt

Jag har passat på att göra klart ett korsstygns projekt jag suttit med. Först har jag skrivit texten ” I love you” sen broderat en bild på två katter spegelvända mot varandra.

Vet inte riktigt hur jag ska börja detta, men ett hej kanske är trevligt, artigt och passande.

Hej!

Jag blev nyligen uppläxad av en väldigt viktig säljare på möbelmässan för att jag inte hade startat vårt samtal med just ett hej utan med ett ”Ursäkta mig, jag vet att ni vill gå hem nu när mässan just stänger men jag undrar bara om ni arbetar med externa designers…” Han svarade mig inte utan gav mig en avhyvling och ansåg att jag inte hade någon som helst framtid om jag fortsatte med en sådan tråkig attityd. Jag får oftast höra motsatsen. Att jag är en trevlig person med en positiv attityd. Lite för positiv ibland. Men är det något jag blivit störd av den senaste veckan då jag bl.a. var i Stockholm på Möbelmässan, är att det generellt osar en småstiff, trist egoattityd som liksom slickar sig fast i nacken.

Men som tur är har jag duschat dagligen under hela veckan.

Eller näe.

En morgon kändes det helt ok med endast en snabb raggardusch. Det var morgonen efter natten i huset på gården i Uppsala. Kvällen innan den natten blev jag inbjuden av min fina vän Sara till hennes gamla vänner från förr. Underbara människor. Genuina, kärleksfulla, hoppingivande, fantastiska personer som osade raka motsatsen. Raka motsatsen till attitydstinna ytligheter.

Men jag vet inte om detta var det jag egentligen hade tänkt ta upp här. Det är ju lite korkat eftersom jag på sätt och vis tillhör den där branschen. Det är ju osmakligt dumt att skjuta sig själv i fötterna redan innan dom knappt är använda.

Fast hellre fotlös än i ledet följsam.

Foto från utställningen Förortsbarn och Sociala mönster.

Men jag vill nog hellre prata om t.ex. form, så ni får ett hum om vad jag gör när jag inte är ett kritiskt granskande torrskinn. Fast jag är visserligen ett kritiskt granskande torrskinn hela tiden, det ligger likson i min natur. Även om torrskinnet är mer ett ytligt attribut. Den kritiska fallenheten flyter i benmärgen tillsammans med ironin, humorn och det bubblande garvet.

Men form var det…

…eller vi tar en liten bensträckare först. Återkom gärna i morgon, jag kommer vara här och fortsätta skriva. I morgon om form, figurer i krig och fyra utställningar.

God kväll och natt!

Godmorgon allihop.

Nyvaken Lotta här.

En av fördelarna med att dels mest jobba kvällar på gruppbostäder och dels vara morgontrött egenföretagare. Sovmorgon vareviga dag!

Struktur är inte min bäste vän.

Som många andra kreativa personer jobbar jag bäst på kvällen och nätterna och hur jag än försöker intala mig att morgnar är bra så är det stört omöjligt för min kropp att hålla med.

Idag har jag ledigt från mitt jobb på gruppbostad vilket betyder jobb med det egna företaget.

Som ni kanske läst i presentationen av mig så gör jag smycken och fotograferar. Jag arbetar främst med koppartråd och använder pärlor och kristaller som jag återanvänder från gamla halsband och kristallkronor.

Alla mina smycken är fullkomligt handgjorda av mig och inget är det andra likt.  Jag gillar det där; varje smyckes form växer fram på sitt eget vis och eftersom pärlorna är från gamla smycken finns de i ytterst begränsad upplaga. Jag skulle inte, ens om jag ville, kunna göra samma smycke två gånger.

De här halsbandsberlockerna kommer från min serie av Skärvor och Spjutspetsar.  Där har jag fokuserat på former som blir till av en slump, eller rent av ett misstag. Former som vi inte ens räknar som en egen form utan bara som en del av något större, som har gått sönder. Som skärvan. En gång var den kanske ett fat som tappades i marken och blev till en miljon bitar. En miljon nya, helt egna, former.

Det här är min största inspirationskälla just nu. Ni kommer nog få höra mer om detta under veckan, om jag känner mig själv rätt.

Nu väntar frukosten för mig. Sedan har jag att göra i min etsybutik större delen av dagen. Fota smycken, redigera foton och lägga upp nytt till försäljning.

Hej så länge, ses lite senare idag!

/Lotta

Långpromenader vid havet är bland det bästa jag vet. Jag är så lyckligt lottad att jag har flera härliga rundor i närheten. En söndag för någon vecka sedan – efter alla grymma stormar vi haft här på västkusten – blev det en stilla dag med lite sol och det var läge för en frisk promenad. Såklart hänger iPhonen med och kameran dyker upp så snart ögat fångar något intressant. Det finns mycket att hämta i naturen när det kommer färger och former i härliga kombinationer. Jag associerar direkt till mina tyger – som ju alla är handplockade just för färgen/formen – och får en idé till en väska, så även denna gång. En vacker fläckad sten och en liten blygsam växt: exakt dessa färger har jag material i!

Så nu är det bara resten kvar. Det vackra broderiet måste ju få huvudrollen – det andra får ge sig.

Av det jag ser blir jag inspirerad. Och det behöver inte bara vara i naturen. Går en kvinna förbi mig och har på sig en vacker kjol kan jag tänka ”oj, vilken snygg väska det hade blivit av den kjolen”. Kjolar är nämligen väldigt bra väskmaterial. Det ska mitt inlägg handla om imorgon…

Over and out för idag!

Nu har jag plockat loss det styva, formade tyget från hattstocken och klippt till den form jag vill ha. Sen har jag klätt den med ett elastiskt ylletyg och fäst metallvajer längs kanten.  Nu börjar det roliga, att bestämma tyg och stil på hatten. Formen är assymetrisk, lite som ett mellanting mellan njurformad och oval.

Den här hatten ska sitta ganska långt bak på huvudet jämfört de flesta koaffer som sitter långt fram och på sniskan. Jag har en bit buteljgrön sammet som tänker drapera över koaffbottnen, om en stund får ni se hur det blev…

Med risk för att låta aningen pretentiös så skulle jag vilja påstå att hattmakandets hantverk påminner en hel del om poetens. Min uppgift är att sammanfatta något stort, helst bärarinnans hela personlighet med olika humör och smaker och uttryck, i en liten tygmojäng som hon sedan bär på huvudet. Det gäller att fånga det viktiga, skala av och förstora upp och sedan ska det ju se vackert ut också. Eller åtminstone sött. Eller åtminstone roligt. Det är inte alltid så lätt, men när det lyckas ger det en otrolig boost till bärarinnan, komplimangerna haglar och hela hon bara strålar…

Mina hattar har alltid en historia, det är viktigt för mig. Materialet har sin egen historia, och designen har sin. De hattar som är gjorda speciellt för en viss person får sin historia av de tankar om personen jag har när hatten formas.

Den här hatten gjorde jag till mig själv, jag gillar lite större hattar och har ganska stort huvud, så det passar med en sådan här sjömansinspirerad form. Floret kallas birdcage när det liksom burar in ansiktet på det här sättet, och kan bäras med eller utan hatt, det ger en lite mystisk och distanserad känsla som känns både flirtig och stilfull.

Just den här hatten fick bara en enda liten silkesros som dekoration, men den har å andra sidan en spännande historia. Man kan hitta liknande gamla handgjorda tygrosor i antikaffärer, men den här kommer från en klänning som en väninnas mamma fick hos en dam hon städade hos för många år sedan. Den klänningen hade varit ute på galej i Stockholmssocieteten många gånger, så den här blomman är troligen bra mycket mer van vid de fina salongerna än vad jag är… Nu har den dock blivit befordrad från sin plats vid dekolletaget och uppflyttad till huvudknoppen, och pryder hatten som en påminnelse om de flärdfulla fester som man behöver gå på för att må bra.

Det här är en hög hatt i miniformat som dekorerats med stora rosa rosor och sidenband. Det sötflickiga blandas med en maskulin form – bara mindre. Modellen heter Annica och hatten är gjord för att passa hennes småkaxigt flörtiga personlighet och hon hävdar bestämt att den får henne att bli ännu mer… ja, ni ser ju.

Att bära en vacker och lite spektakulär hatt gör underverk inte bara för stilen utan också för hur du uppfattar hela omvärlden. Plötsligt tittar och ler alla du möter, folk ger dig komplimanger, kommer ihåg dig från den där festen, lyssnar plötsligt mer noggrant på vad du har att säga… Det är faktiskt sant. Och när man känner att folk tittar uppskattande på en så rätar man ju på ryggen och ler – och blir sitt allra snyggaste och mest fantastiska jag!

Efter några hektiska dagar med arrangemang kring evenemanget Burleskloppis har jag äntligen fått tid att hattpyssla lite igen. Burleskloppis är en loppmarknad för vintage-, retro- och burleskintresserade damer och herrar som säljer och köper varandras använda kläder och prylar istället för att lämna in dem i vintagebutiker och betala dyra påslag. Bra priser, glad stämning och glamourösa scenshower förgyller dagen. 29 april går det hela av stapeln i år, välkomna dit, ni som befinner er i Stockholm!

Tanken är att ni ska få se hur det går till att göra en koaff från början till slut. Det är lite rörigt i verkstan just nu eftersom mina bästa idéer ofta kommer när jag dragit fram ALLA tyger och band och har dem liggande på golvet…

Kreativt kaos i verkstaden...

På bilden nedan ser ni det första steget – ett tyg med stärkelse i blöts och nålas fast över hattstocken så att det får en välvd form som passar huvudet. När det torkat plockar jag av det, klär det med ett tunnt, vadderande ylletyg och sedan med foder på insidan och yttertyget på utsidan. Totalt sex lager tyg blir det som ska sys och limmas på plats.

En plastpåse över hattstocken av trä skyddar den från stärkelsen i tyget.

Imorgon ska ni få se hur man sätter fast vajer längs kanten så att koaffen blir formbar, väljer tyg och foder och dekorerar hatten. Och några smarta tips om metoder för att få hatten att sitta fast på huvudet under både dans och champagneskålar…