En av de roliga workshops jag varit handledare för är träffarna som går under arbetsnamnet Let´s virk together. På Kulturhuset i Skövde har hugade setts för att umgås, virka, fika och prata. Ibland har jag inledningsvis visat bilder från fantastiska virkare från olika håll i världen, berättat varför jag är en virkjunkie och passat på att berätta om virkningen som politisk, demokratisk kraft.

Det är något alldeles speciellt med att träffa andra virkare och utbyta virkrecept och tankar. Pulsen går automatiskt ner i viloläge när virknålen sitter som en smäck i handen och maskorna fylls på. Tiden försvinner. Tre timmar – vips så är det dags att sluta. Ingen vill gå.

Under dessa träffar har jag ibland varit tyst och lyssnat. Oftast blir det en massa garv. Ibland sitter alla djupt koncentrerade och tystnaden är massiv, men aldrig obehaglig. Det enda som hörs är klirrandet från våra virknålar. Det är otroligt trivsamt. Det kommer upp samtalsämnen om allt mellan himmel och jord. Ibland har vi efter en stund känt oss så trygga i vår virkande bubbla att samtalen fördjupats.

Jag är ganska kass på att virka. Gillar mest att virka runt, runt. Det är en slags fysisk rörelse som är tillfredsställande nog. Jag behöver inte virka något mer komplicerat. Mina cirklar kan varieras i det oändliga. Kan bli lite impad över människor som kan virka efter komplicerade mönster. Men, nej det är inget för mig. Jag gillar frivirkning.

En gång kom det en hel syjunta farande från Kinnekulle och virkade i solen utanför Kulturhuset. De åkte en massa mil bara för det tilllfället. Att virka ihop med andra. Det gjorde mig väldigt, väldigt glad!

Keep on virking folks!

Att nå ut genom mediabruset är en av de svåraste uppgifterna en företagare har att tampas med, man är ju fylld av sin egen idé och alltid lika säker på genomslag.

Tyvärr måste vi ställa in kvällens syjunta pga för få deltagare, men stickcafeét kan fortfarande hända, kanske. Jag tror jag skaffar lite lila mohair eller liknande och stickar mig ett par handledsvärmare eller en sjal, eller avslutar min dotters poncho kanske. Jag har ju ställt in mig på en stick/sykväll.  Tyvärr blir det väl så att största delen kommer att tas upp av mitt alltmer växande frilansuppdrag, men lite hinner jag nog sticka när jag kommer hem.

Det är ju faktiskt kreativt att designa arbetskläder med,  och inte lite så klurigt många gånger när man skall möta en eller flera Europeiska standarder i sin design.  Ramen man har att ”uttrycka sig” och sitt formspråk i, är väldigt snäv, tex i Hi-Vis kläder, som jag ritar nu. Hi-Vis är, för den oinvigde, Hi- Visibility kläder med reflexer på. Används tex  vid vägarbete, bangård och av renhållningarbetare samt av många andra.

Nog om det, simma lugnt, sticka rätt, eller avigt och ha det bra.

Over and out / Jeanette

Ibland är tillvaron totalt klaustrofobisk alla går runt och är superfrustrerade av olika men likartade anledningar. Då är det bra med en grupp där allt kan vädras, ur detta sy/virkas nya planer.

Sisters of Sättra skulle vara med på en utställning om jordbruk och odlande. Tanken var följande, vi skulle använda våra nysydda plagg, vi skulle bygga en drivbänk och placera oss där och detta skulle filmas. Det skulle vara en stillsam film, inspelad vid utställningslokalen. Vi klädde drivbänken med svart sammet, försökte binda fast kameran i träden över. Solen höll som vanligt på att gå ner, tanken var att det skulle vara kvällsljus. Som vanligt för kallt för kroppstrumpa, stressigt eftersom de kvinnliga omsorgerna behövdes på annat håll och blött och geggigt för den sister som blev vattnad.

Filmen projicerades under utställningen i en annan drivbänk, det blev en kuslig och instängd känsla. Vi visade tre foton med oss själva samt ett broderi med tusentalsstygn på i hopfogade tygbitar med texten ”Kristina lever ett lyckligt och lättsamt liv med gott om tid för trevligheter”. Ett påstående som fram till nu är en direkt lögn.

Att växa, varför ska människor göras så mycket mindre än vad de är och hur ska man egentligen få utlopp för sin kreativitet? Vi jobbar utifrån ett kvinno- och landsbygdsperspektiv men ändå rätt allmängiltigt.

Skaffa en egen syjunta, det är det enda Sisters of Sättra kan råda till. Tack för oss.

Att va med i Sisters är att ge sig hän i vad livet ger; det vackra, det hemska, rädsla, lycka mod, trötthet o styrka. Våra möten som i slutändan genererar o mynnar ut i kollektioner har inga gränser.

Jag är den av oss, i Sisters of Sättra, som större delen av året bor mitt i en storstad. När jag skriver detta är jag mitt upp i vardagen; jobbplanering, matlagning till barna, städ o tvätt…Men, när jag tänker på oss, vi, Sisters, fylls jag av styrka o mod. Sisters of Sättra är som ett andrum för mig, ett kreativt virr varr där livet man lever vävs in i själva konstnärskapet. Det sista är väldigt viktigt; att livet vävs in i konstnärskapet! För det är just vad det handlar om i vår lilla grupp.

Denna syjunta är bortom normen för kvinnliga ideal. Denna syjunta skapar en plattform där ens eget konstnärskap blir en del av något större och värdefullare. Det handlar om systerskap i ordets rätta bemärkelse. Jag kan leva hela hösten på vårat syjuntemöte då alla senast var samlade..de va i augusti, en sensommarkväll…

Jag har haft syjunta här idag för två pysseltjejer som jag lärt känna via min riktiga blogg. Meningen var att vi skulle handarbeta tillsammans med olika saker, men ska jag vara riktigt ärlig så  spenderade vi större delen av tiden till att bara surra och dricka kaffe.

Ewa ville pröva att sy en av änglarna som jag brukar sy så jag satte henne i arbete direkt efter fikastunden. Hon ritade av alla mönsterdelar till både kropp och kläder, klippte ut, sydde och hann till och med att vända delarna innan vi gjorde kväll.

Här får ni se lite bilder från mitt nya arbetsrum som blev klart i dagarna.

Det är så lyxigt att ha ett speciellt rum där man kan breda ut alla sina projekt.

Från och med nu så har jag förbud på att jobba någon annanstans än här inne. Tyger och garn är definitivt förbjudet på vardagsrumsgolvet.

Var sak på sin plats och gamla kakburkar är inte bara dekorativa utan perfekta att till exempel förvara rundstickor och moulinégarn och annat i.