Författar Arkiv

Slut på det roliga…

Written by Mikael12. Posted in Mikael Karlsson

Hade hela helgen ledig!
Hade planerat att pyssla lite.
Hade planerat att skriva lite.
Hade även planerat att sitta i soffan några timmar och göra absolut ingenting.

Men man kan planera hur mycket man vill – bara för att sedan tvingas tillbaka till verkligheten när det plötsligt uppstår en bemanningskris på jobbet… Så från att faktiskt ha planerat att sitta hemma, fixa med en massa origamiörhängen, fotografera dem och lägga upp bilder här till allmän beskådan – så åkte jag istället tillbaka till jobbet för att avverka ett 23 timmar långt skift där.
Faktum är att jag är på jobbet nu, men fick en stund över, så jag får bjussa på lite äldre, inte-tagna-idag-bilder…

Jag kommer inte vara kvar här mycket längre till dock.
Inte bara för att det ”bara” är fyra timmar kvar på mitt påtvingade dubbelpass, utan för att jag sagt upp mig.
Bara sådär.
-Utan att ha något annat jobb som väntar.
Efter över fem år här så vill jag inte längre, så jag sade upp mig.
Jag jobbar februari ut, och så enkelt är det.

Origamilampor!

Är det lite läskigt?
Ja, givetvis! Vilken idiot säger upp sig utan att ha nåt annat på gång – och i dagens arbetsklimat dessutom! Men förhoppningen är att jag ska ha lite mer tid/ork att söka nya jobb när jag inte längre bedövar sinnena på mitt nuvarande.
Håller jag mig borta från yrken där man jobbar natt kommer jag kanske även ha lite mer tid för det som löst kan kallas för ”hobby-projekten”: Origamismyckena (som jag aldrig kommer kunna HELT försörja mig på), makeup-effekterna (som jag DEFINITIVT aldrig kommer kunna försörja mig på) och skrivandet (som jag inte heller kommer k… Okej, KANSKE skrivandet då).

Registrerade mig på den fantastiska kreatör-sidan Etsy för ungefär ett halvår sedan, efter ett tips från en trevlig kund på Kreativ Kollektivs Kulturmarknad vid Bokcafé Pilgatan. Jag registrerade mig, tittade runt på sidan, ”gillade” dem på Facebook och gjorde sedan inget mer… Så kanske kan jag nu känna att jag har tid nog att äntligen öppna min egen Etsy-butik.
Drömmarna är många – förhoppningarna få.

En av sakerna jag på fullaste allvar tänkte göra i veckan, var att skapa en tavla bestående av ”ihopknölade” papper – jag lyckades liksom inspirera mig själv för några dagar sedan. Men jobbet grusade de planerna. Förhoppningsvis kan jag kanske länka till den färdiga tavlan, när den är klar, på Kravallslöjds Facebook-sida.

Hursomhelst så hoppas jag i alla fall att jag åtminstone lyckats förmedla några bra tips, att jag kanske inspirerat någon att plocka fram några papper och roa sig lite, och – i en perfekt värld – öppnat någons ögon till en helt ny värld! (Såja, nu taggar vi ner lite)

En sista grej, till de som önskar lite vik-instruktioner!
I slutet av förra året höll jag en ABF-kurs i origamivikning, och eftersom man inte kan lära någon att vika utan ändlös repetition, så filmade jag – som komplement till kursen – instruktionsvideos till alla grejer jag lärde ut, så de kunde sitta hemma och öva. För det vore ju synd att fylla kursdeltagarnas betalda tid enbart med repetition av samma grej om och om igen.
Klicka på nedanstående – sista – bild för att komma till sidan med origamivikningsinstruktionsvideoklipp (sug på det ordet!).


Det har varit kul att sprida Ordet.
Må papper vara med er, var ni än går!
//Micke

Fredagssjukan…

Written by Mikael12. Posted in Mikael Karlsson

Är sjuk.
Inte bara bildligt idag – utan rent fysiskt också.

Men på grund av bemanningsproblem är jag på jobbet i alla fall, trots att jag varken borde (eller i ärlighetens namn FÅR) vara det, men vad ska man göra…

Inspiration till allehanda skapande är därför idag HELT bortblåst, trots att jag nyss köpt såväl nya fina papper som pärlor och annat kul.
Jag har därför inte så jättemycket att skriva om, men kan åtminstone passa på att tipsa om ett av de mysigaste ställena man kan införskaffa origamipapper från – och till rimliga priser dessutom!

Japan Shop, på Tegnérgatan 15 i Stockholm.
Det är en liten, trång butik som har nästan ALLT man kan tänka sig vilja hitta från Japan. Porslin, mat, böcker…och origami!

Har man vägarna förbi, eller om man helt enkelt bara befinner sig i huvudstaden, så är den helt klart värd ett besök! Kolla även gärna deras hemsida (klicka på bilden längst ner), som man lite omständligt kan beställa ifrån, till fullt godkända fraktkostnader.

I [heart] MUJI

Written by Mikael12. Posted in Mikael Karlsson

Det här var för bra för att inte föras vidare!

Jag viker ju som sagt origami.
Mestadels pytteliten origami, som jag sedan gör smycken av – mestadels örhängen.
För att göra örhängena till något mer än bara en krok och en pinne med en pappersmodul hängandes i, så brukar jag matcha med diverse hängen och pärlor. Ofta VÄLDIGT små pärlor.

Till viss del är pärlorna till för att skydda öppningarna i origamimodulen, eftersom jag ju i de flesta fall faktiskt måste sticka hål på dem för att trä igenom metallpinnen. Men det ska ju vara snyggt också. Snyggt och unikt, och för att örhängena ska bli så ”egna” som möjligt så återbrukar jag ofta second-hand smycken (enkelt uttryckt: jag köper gamla smycken och slaktar dem!). För det är ju nästan oundvikligen så att tio pärlor från ett smycke jag antagligen inte kommer hitta ett till av är mer unika än 1000 fabrikspackade sådana köpta i en hobbyaffär.

Problemen uppstår när man börjar närma sig 50-60 olika pärlor/hängen. För om man inte vill blanda dem alla i en enda stor, kaosartad hög (jag ryser vid bara tanken) så kommer de ta upp en hel del plats!
Ja, visst finns det allehanda fiskedragslådor, med pyttesmå fack, från exempelvis Clas Ohlson att packa saker i. Men de där pyttepärlorna blir efter ett tag jobbiga att plocka upp och man behöver till sist plocka fram en pincett för att hantera dem…och det har jag ingen lust med!
Inte kan man tippa lådan och hälla ut önskad mängd pärlor i handen heller, eftersom alla facken sitter ihop – och då har man ju den där oredan i famnen istället! *HU!*

Jag hittade en (gigantisk) sortimentslåda för ett par år sedan, som hade små plastburkar utan lock istället för de inbyggda facken – PERFEKT! Köpte, och använder flitigt! Men, för det finns såklart ett men, de där burkarna – hur små de än är – är FORTFARANDE för stora för många av pärlorna/hängena jag använder! Om jag har 30-40 yttepyttepärlor så täcker de inte ens ett botten i en sådan burk, och då tar alltså burkarna upp onödigt stor plats…

Men så hittade jag guld nu i helgen, då jag var nere i Stockholm för att hälsa på släkten.
Jag var inne på Åhléns City, och kollade runt inne på deras Muji-avdelning (som ligger i tunnelbaneplanet, till höger precis innanför dörrarna). Muji, för den som inte vet, är en Japansk återförsäljare av allehanda hushållsartiklar – allt från badrumsartiklar och kläder, till kontorsmaterial (AHHH!) och köksinredning. De är alla sparsmakat – men läckert – designade och påminner egentligen väldigt mycket om sådana saker som sägs vara typiskt ”minimalistiskt svenskt”…men det är alltså japanska saker.
Jag brukar vara inne där då och då för att köpa origamipapper, de har små, riktigt billiga förpackningar med vanliga, enkelfärgade papper (90 papper i blandade färger – ca 20 olika – för 20 kronor), men passar ofta på att dregla över pennorna, blocken och mer eller mindre allt annat som finns där.
Och nu i helgen, då jag plockade bland Mujis badrumsartiklar hittade jag deras variant av pillerburkar… Ni vet, såna där som ofta har sju stycken fack, ett för varje dag i veckan, där man ska lägga sin medicin.
Vad som skiljer Muji-burkarna från apotekens pillerfack är delvis att Mujis bara kostade 35 kronor, de hade dessutom väldigt små fack, men vad viktigast är: facken gick att separera och/eller bygga ihop!!!
-Jag köpte fyra förpackningar på direkten! Vilket gav mig 28 yttepyttesmå, lockförsedda plastburkar, som – ifall jag så skulle önska – kan byggas samman till en enda lång rad, eller flera korta!

Ja, jag vet.
Visst verkar de helt otroligt användbara!!!

Det tråkiga PS’et: Muji finns på Åhléns, men dessvärre inte på alla Åhlénsvaruhus, och även om man KAN beställa direkt från Mujis europeiska återförsäljare så är det sjuka fraktkostnader… En rad med sju små pillerburkar kostar på Muji.eu bara £2,25, men frakten går på £19,95… VANSINNE! DS


Alla smycken på bilderna ovan är – tyvärr – redan sålda.
-Men ingen fara, jag har fler… :)

Alla kan skapa!

Written by Mikael12. Posted in Mikael Karlsson

Kanske inte på samma sätt, men på ett eller annat sätt kan alla skapa.

På min färd mot att konvertera eder alla till pappersreligionen ska jag visa varför papper är det lättaste att skapa i! (Det finns såklart en massa saker som även talar för att papper är bland det svåraste också – men det tänker jag inte dra här, och nu).

Tre fyrkantiga papper…

…kan bli en askbotten…

…en avdelare…

…och ett lock.

Jag skulle utan problem kunna skriva en hel avhandling om hur mycket jag avgudar de här askarna, som kallas Masu-askar, och är en traditionell japansk design (avdelaren är designad av Paolo Bascetta). De är så OTROLIGT mångsidiga och varierbara. Bara genom att flytta några veck kan man helt ändra formen på dem! Och fixar man sedan riktigt stora papper…

Nåväl, att vika en Masu-ask är såklart inget man bara KAN – utan det måste man lära sig. Och asken, hur fin den än är i detta färdiga skick, är egentligen ganska ospännande. Särskilt om pappret inte är mönstrat, utan bara enkelfärgat. Lite småsöt och praktisk, kanske…men TRIST.

Men om man lyfter av locket, viker upp det och sedan knölar, vrider och i största allmänhet MISSHANDLAR pappret…….

Så får det en helt annan karaktär:

Man kan såklart försöka vara lite försiktig så att man inte river sönder pappret, men så länge man håller det fritt från stora revor så finns det ingen som helst begränsning här! Knöla tills det känns bra. :)

Viker man sedan ihop locket igen så blir asken genast mycket mer intressant!

Fint, vackert och allt det där…
Men hur många kan egentligen vika en ask?
Eller vika något alls?!
-Men det är det som är det allra roligaste med papper – alla KAN vika, det är bara definitionen av ordet ”vika” som behöver justeras! Det misshandlade pappret här ovan är faktiskt vackert bara precis så som det är! Det är spännande, fyllt av ljus och skugga och det är – framför allt – ett extremt unikt konstverk. Så unikt att inte ens skaparen av det kan göra ett till likadant!

-Och på ett eller annat sätt kan alla – ALLA – knöla till ett papper!

Hur stickar man högljutt?

Written by Mikael12. Posted in Mikael Karlsson

  -Hej! Skulle du vilja gästblogga för Kravallslöjd?

Mitt lätt förvirrade ”eeeeh” pågick så pass länge att personen på andra sidan mitt bord, på Hamnmagasinets Designmarknad, kände sig nödgad att fråga ”Har du hört talas om Kravallslöjd?”
Och ja, jag hade hört det ordet förut. Någon gång. Någonstans…
Fast såhär i efterhand kan jag ju erkänna att jag inte hade den allra minsta aning om vad det var för något.
Och nu när jag läst på lite, så måste jag säga att jag är lite besviken…

Missförstå mig inte nu, det är helt suveränt med en partipolitiskt och religiöst obunden, ideell portal där människor som sysslar med slöjd, design, konst och hantverk inte bara kan utbyta tankar, idéer och erfarenheter, utan även kollektivt delar ett ”synsätt som inrymmer gränsöverskridande tekniker och nya material samtidigt som det bejakar hantverkets historia” (jodå, jag kan både klippa och klistra!).

Men allt detta, vackert och positivt som det är, tog liksom kål på de där allra första färgstarka bilderna jag fick i huvudet då jag första gången hörde ordet ”kravallslöjd”…
De där helt obetalbara bilderna, bestående av en liten arg grupp tjejer och killar som samlats på Rådhustorget, mitt under julstressen den 23:e december, för att högljutt sticka miljövänliga eco-halsdukar i protest mot köphysterin. (om någon där ute vet hur man ”stickar högljutt”, tveka inte att höra av er).
-Jag vet dock inte riktigt vad jag skulle göra under en sådan protestaktion, för sticka kan jag inte! Inte virka heller. Eller brodera… Jag kan knappt sy i en knapp en gång! Jag vet liksom inte när jag ska sluta, så jag brukar bara sy på, varv efter varv, om och om igen, tills tråden tar slut.
När jorden går under kommer bara kackerlackorna – samt den lilla bit skjorta där min knapp är ihärdigt fastsydd – överleva.

Jag tycker ofta det är ganska kul att plocka fram torrpastellerna och skissa/rita, jag gillar att skriva – allt från stolpiga listor till utdragna texter, och jag är oerhört (långt över gränsen till nördigt) fascinerad av makeupeffekter av alla de slag…
Men pennor, papper och pappersvikning – älskar jag!


The Blue Man Group får konkurrens av The Silver Man Group
…med hjälp av ”lite” makeup och foto-trixande.

 Jag har ingen som helst aning om var, när, hur eller varför, men papper (och pennor och gem och alla andra möjliga och omöjliga sorters kontorsmateriel) har alltid varit som min alldeles egna, svårdefinierbara fetisch! Innan den sorgligt nog försvann ifrån stan (TRAGIK!) kunde jag dreglande fönstershoppa på Ordning & Reda, och sedan spendera ohälsosamt mycket tid med att försöka rättfärdiga inköpet av just DEN svindyra pennan, trots att jag har minst hundrafemtio pennor hemma.
-Nej, det är ingen överdrift, jag har pennor överallt!
Jag kan på fullaste allvar aldrig förstå de som, då man via telefon ska ge dem nån viktig information, säger ”vänta en sekund, jag ska bara hämta (eller ännu värre HITTA) en penna” och sedan försvinner i en halv minut, eller längre…
Om jag i samma situation säger ”vänta en sekund”, så menar jag precis just det!

Men papper, utan vilket pennan inte har något som helst syfte, är trots allt det jag gillar mest av allt! Jag gillar att skriva, och använder ibland papper till sånt, men inte lika ofta som jag använder pappret bara som det är… Hemma, på bussen, i väntrummet, precisvarsomhelst! Överallt lämnar jag små vikta pappersformationer efter mig (nån som sett Blade Runner?) gjorda av kvitton, kölappar eller vad som än finns till hands just då.
Det är nästan som en sjukdom, ett sorts OCD!

Under en semesterresa, för många år sedan, åkte jag på en dyktur, och på båten bjöds det bland annat på te… Och efter jag druckit upp mitt te var det fysiskt omöjligt att hindra mina fingrar från att försöka vika något av Lipton-taggen som satt på min tepåse… Så jag satt där, och vände och vred den lilla gulröda pappersbiten mellan fingertopparna, med huvudet nerböjt och hjärnan djupt koncentrerad på denna totalt meningslösa syssla, alltmedan havsbriser och makalösa vyer bokstavligt talat gick mig förbi.
-Det är sånt som händer…

Det här är inte bara min gästbloggarvecka på Kravallslöjd, det är även mitt alldeles egna, extremt ypperliga tillfälle att försöka konvertera er alla till pappersdyrkare!


Taget i slutet av mars 2005, på Easy Divers dykbåt,
någonstans i havet utanför Koh Samui, Thailand.