En lugn dag – och vilket slut det blev!

Written by Eva-Karin Torhem Arnell. Posted in Eva-Karin Torhem Arnell

Det är sista bloggdagen – en massa tankar som fanns innan veckan började finns fortfarande kvar utan att jag ha delat med mig av dem till dig – och vem vet, detta har varit kul och kanske ger det mersmak till en alldeles egen blogg i framtiden.

Idag har Lilleman o jag hämtat pil och gjort en korg direkt på marken – i den har han stoppat ner fotbollar, vattengevären och bandyklubborna. Här skulle det varit bild det av härligheten, men med ett snöre i skogen som bredbandet ska komma igenom blir det inte alltid som man tänkt.

”Inget kan förbereda en för verkligheten” den frasen hörde jag idag och det ligger mycket i de orden – hur förbereder man sig för den verklighet som finns – det bästa kanske är att anamma den och ta lärdom av den. Att se det som inte blev bra som en erfarenhet och en lärdom – inte som ett nederlag. Som glad amatör när det gäller att sätta något i händerna blir det ofta en hel del erfarenheter innan resultatet blir tillfredsställande. Och även om resultatet är fullt acceptabelt kan saker och ting ofta utvecklas vidare – ständigt nya möjligheter ser jag det som.

Som avslutning på mina femton minuter i rampljuset skulle jag nu putta ner Jante från min axel och visa ett litet axplock av vad som tillfredsställer min skaparlusta. Men kvällens verklighet blev inte riktigt som jag tänkt mig – sanna ord, så det blir inga bilder här heller…

”Lycklig är den som inte sörjer det en saknar, utan gläder sig över det en har.” sade Demokritos som levde ca 460-370 f.v.t.

– så med andra ord –

Tack för att jag fick chansen att vara gästbloggare på Kravallslöjd – en erfarenhet jag tar med mig in i framtiden.

Lev väl och ha omtanke om varandra!

Ännu en berikande dag

Written by Eva-Karin Torhem Arnell. Posted in Eva-Karin Torhem Arnell

Här ser du texten till en bonad som syster-yster har broderat, den hänger ovanför hennes kökssoffa, visst har den ett bra budskap!?!

Bonad 2014

 

På midsommardagen firade ett av syskonbarnen och tillika fadderbarn sin födelsedag. Som ”fadderpresent” fick femtonåringen ett par polkagrisrandiga halvvantar som jag stickat från ett mönster ur Clara Falk och Kamilla Svanlunds bok Vantar för alla årstider – närproducerade så det förslår, stickningen gladde mig när jag hade den i mina händer och förhoppningsvis kommer vantarna henne till nytta.

Lotta från vantar för alla årstider

Här ser du vanten – bilden är hämtad från Claras och Kamillas fantastiska bok!

Det är alltid lika roligt att besöka syskonbarnen när de fyller år för man vet aldrig hur firandet avlöper – i år blev det god mat och roliga lekar – två lag och åtta olika grenar. Vi delades upp med tjejer mellan elva och 77 i ena laget där Oskar var lagledare medan jag fick vara lagledare för killarna som var i åldern sju till 80. Den regel som fanns var att alla skulle delta efter bästa förmåga och det var lagledaren som valde ut deltagare för de olika grenarna. Vi fick bland annat kasta frisbee, lägga pussel och bygga torn. Det blev en jämn match som slutade 4-4 och vi hade en fantastisk kväll.

Här kommer några fler budskap…

Bonad 2013-2

 

 

Bonad 2013-3

 

Bonad 2013-1

…vilket är ditt bästa budskap?

Vis i midsommartid

Written by Eva-Karin Torhem Arnell. Posted in Eva-Karin Torhem Arnell

Du lindar av olvon en midsommarkrans – så börjar en av de vackraste sommarvisorna jag känner till, texten är av Rune Lindström och säger så mycket.

Midsommar är en tid med många traditioner, mina barndomsår firades midsommar med dans och lekar runt midsommarstången vid den gamla prästgården i Seglora med en blomsterkrans i håret och ben fulla av dans.

midsommarstång

Fortfarande bjuder hembygdsföreningen in till midsommarfirande, kortet är inte från i år men jag förmodar att många av de som var med då även i dag på förmiddagen varit där och klätt midsommarstången med eklöv och lupiner. Om några timmar återkommer de för en sväng runt stången, en tur till tombolan och lite fika tillsammans med vänner.

midsommar

Hur många tar en kvällspromenad i skymningen, kanske i månens sken, för att plocka sju olika sorters blommor att lägga under huvudkudden för få drömma om den tilltänkte? Finns det någon som gör de fortfarande…

midsommarmåne

Själv tar jag min midsommarpromenad i skymningen – ibland ensam, ibland tillsammans med någon – ut, runt hagarna i vår dal. Min tillsynes planlösa vandring genererar blommor, gräs och örter som får samsas i min bukett.

Midsommarbukett

Jag tar med mig buketten hem och ställer den i ett krus på köksbordet. Sedan tar jag fram min flora och försöker artbestämma så många som möjligt, en del kan jag sedan innan, någon ny hittar jag namnet på, någon går jag säkert bet på men jag njuter av min bukett medan mörker sänker sig över vår dal och månen går upp bakom kullen.

Önskar alla en underbar midsommar – var rädda om Er – ni berikar så många!

Vad gör en vänd krage för tillväxten…

Written by Eva-Karin Torhem Arnell. Posted in Eva-Karin Torhem Arnell

Jag har sparat en bit av en intervju med Lotta Lanne, den är från mitten eller slutet av 90-talet men är fortfarande lika relevant;

”En stoppad strumpa är idag inte ett tecken på vare sig snålhet eller dåliga förhållanden, om någon nu trodde det. Det visar snarare på en sund inställning till miljö, naturresurser och hantverkstraditioner. Något som nu är mer rätt än någonsin. För detta är ingen tillfällig nyck. Det är en attityd som har kommit för att stanna. – Man kan jämföra förhållningssättet till våra kläder med utvecklingen för tvättmedel och papper /…/ Människor styr helt enkelt över sina köpvanor i nya banor. Det har kommit fram en ny livsstil. Andra värden råder nu”.

Även om det har gått närmare tjugo år sedan intervjun gjordes är ämnet fortfarande relevant.

Jag tar gärna fram stoppkorgen för att laga ett par utslitna yllesockar men jag stannar inte där. Fortfarande har jag en ”förkärlek” i att ta fram symaskinen, inte för att skapa nytt utan för att ta tag i lagningslådan och arbeta mig igenom dess innehåll. Lådan brukar vara ganska full innan jag tar tag i den, handdukar får en ny hängare, overaller och jackor får nya dragkedjor och lillgrabbens jeans lagas när det gått hål vid knäna. Men det som ger mest tillfredsställelse är att få vända en skjortkrage som är utsliten på framsidan. Och jag håller fullständigt med Lotta;

– Jag gör det inte av snålhet, utan jag gör det för att jag vill och har möjlighet att göra det. Min inställning till hantverkstraditionen gör att jag känner en stor vördnad för alla de kvinnor och män som på olika sätt förmedlar hantverket som jag fått ta del av. En sund inställning till miljö och naturresurser kan generera en vänd krage och en skjorta som håller ett tag till. Men det genererar väl ingen tillväxt, tänker du. Jo visst gör den det, i stället för att köpa en ny skjorta handlar jag hellre schysst, säker och smart mat från våra svenska bönder.

kulturgärning

Rundhässja sommaren 2012

I mina gömmor

Written by Eva-Karin Torhem Arnell. Posted in Eva-Karin Torhem Arnell

Har en benägenhet att samla på mig en hel del ”grejer” som kan vara bra att ha inför framtida DIY-projekt.

Av kära faster har jag en massa olika ”skelett” från gamla lampskärmar, de ligger bra i ”tyggarderoben”, värmer väl egentligen inte så mycket som mina tyger och garner gör, men jag visste att någon dag kan de komma till användning. Lagom till advent sprack fönsterlampan i glas. Det gjorde inte så mycket för då var det dags att hänga upp adventstjärnan. Men i januari när stjärnan skulle ner hade jag inget nytt att hänga upp.

Materialet – restgarner från en stickad barnmössa och en av lampskärmarna – låg framme i väntan på min egen skaparlusta och när en av ungdomarna var hemma från skolan och saknade sysselsättning kom jag med förslaget om att göra något med garnet och lampskärmen.

Hon lindade in lampskärmen med ett av bomullsgarnen och ”vävde” sedan in några trådar med avvikande färg i överkanten som dekoration.

För att få upp lampan så snabbt som möjligt använde vi samma elsladd och glödlampa som till adventsstjärnan.

Resultatet blev en enkel hängande fönsterlampa som sprider ett milt och behagligt ljus. Jag är jättenöjd med lampan och den pryder verkligen sin plats i tamburfönstret.

Ny vecka nya utmaningar

Written by Eva-Karin Torhem Arnell. Posted in Eva-Karin Torhem Arnell

Jag börjar min vecka med att citerar förra veckans bloggare…

”Så våga säga Ja! till dina drömmar. Du kan bara få nya livserfarenheter på vägen”.

Dessa ord avslutade förra veckans bloggare och detta var precis vad jag gjorde i början av 2011. Jag sade ja till drömmen – drömmen jag haft sedan jag gick på Strömmaskolan i Sätila läsåret 1984-85 och som jag också informerat om i min presentation, drömmen om att utbilda mig till hemslöjdskonsulent. Hösten 2011 påbörjade jag utbildningen och nu har tre år gått. Tre fantastiska år som lärt mig otroligt mycket och som även fått mig att reflektera över min ”gamla” yrkesroll som barnskötare.

Som avslutningskurs det andra året gick vi en valbar kurs där jag valde att fokusera på hur förskolebarnet kan vara med och återbruka trädgården. Syftet med arbetet var dels att jag själv ville lära mig att fläta korgar. Men också att se om den vuxne hade nog kraft att helhjärtat vara med och visa förskolebarnet hur ett tillvaratagande av trädgården kan se ut. För att få ett intresse för trädgården och dess närhet har barnet också fått följa vad som skett under våren från frö till planta och att det kan ske på olika sätt.

Förståelse
Vi började med att så fröer bland annat solrosfröer som vi plockade ur från vildfågelmaten.
Förståelse
När solrosorna började titta upp skolade vi om dem.
Förståelse
När plantorna hade vuxit till sig planterade vi ut dem i trädgården.

Avslutningsvis fick barnet lära sig att fläta något från material hämtat från trädgården och dess omgivning vilket blev ett ryggstöd till en stubbe samt en enkel korg.
Från träd till stol
Vi gick och hämtade en stubbe från ett nedsågat träd
Stubbe med ryggstöd
Borrmaskinen var till god hjälp för att göra hål för ståndarna som vi skulle fläta runt
Stubbe med ryggstöd
Flätningen gick som en dans – lite frisering i slutändan
Stubbe med ryggstöd
Här sitter man ju jättebra!

Detta gjorde jag tillsammans med yngste sonen som då var sex år, vi är ofta ute och går ”tillsammans” men det är stor skillnad på att vara ute tillsammans och att göra något tillsammans. Ett syfte med kursen var att återbruka trädgården – vi hade inga träd som skulle sågas ner så vi hämtade en stubbe från åkerröjningen. Ståndarna till ryggstödet hämtade vi från vattskott på päronträdet. Den sly vi flätade in i ryggstödet kom från bland annat oxel, pil, rönn och kornell. Vissa kom från trädgården, andra kom från vår närmiljö. Vi arbetade med projektet under andra halvan av maj, det märktes att slyn blev mer lättarbetad efter hand beroende på att växtligheten tog fart.

Det är ett projekt som även går att genomföra på förskolan tillsammans med en förskolegrupp.