Tidigt på morgonen begav jag mig till Varberg i duggregn med mitt broderi. Det blev fint med kuddar, änglar och broderikit i den vackra miljön i museet.

Och nu är det avslutat. Vet inte om ni kan känna igen det, men när man avslutat ett projekt så går luften ur en.  Man blir som en urblåst ballong, och kan knappt göra något mer än att bara vara. Så idag har jag tillåtit mig att bara vara i min atelje och sortera lite i gömmorna – knyppelpinnar i äldre kontra nyare varianter. 

Jag har många passioner och en av dem är knyppelpinnar. Jag bara älskar formerna och trämaterialet, det är något magiskt med dem. Halssmycket som jag gjort tar fram både det enkla och det vackra, just det som tilltalar mig.

Stunderna som en urblåst ballong ger ofta något meningsfullt. Ibland går jag på en utställning, ibland sitter jag på ett café, ibland träffar jag vänner. Att tillåta sig att bara vara är viktigt. Det poppar ofta upp kreativa tankar ur varandet. I dag kom energin tillbaka efter ett tag, jag slängde mig på telefonen och fick två fina samtal som inte hade blivit av om jag bara rusat på i 180 knyck.

Vissa dagar blir inte som man tänkt sig. Så kan det ju vara med livet i stort. Men det blir bra ändå. Precis så var det med den här dagen. Det planerade mötet blev inställt och jag fick tänka om. Jag hann med en annan träff på förmiddagen, loppisbesök  och att sy klart ängeln som skall flyga vidare imorgon.

På eftermiddagen fick jag gjort 10 st broderikit för kökshanddukar i Hallandssöm. Här ser ni det färdiga resultatet. Nu när jag summerar dagen så känner jag att det inte blev som jag tänkt, men att det blev bra i alla fall.

Ängla måndag

Hej och välkommen att följa mig den här veckan. Idag har jag monterat dopänglarna som väntat på att få fälla ut vingarna. De skall levereras till Hallands kulturhistoriska museum som genomgått en stor renovering och öppnar på söndag den 15 juni. Har du vägarna förbi Varberg så välkommen till invigningen kl 14-18.00. Jag känner ofta en stolthet över att få bo Västkusten med allt som finns här, inte minst med de underbara museerna i Varberg och i Falkenberg, där jag bor med man, prepubertal dotter och en tonårsson. Med andra ord är här fullt ös medvetslös:)

Eftermiddagen gick åt att förbereda morgondagens möte med en fotograf och en illustratör som jag arbetar med i ett bokprojekt om broderi. Ofta känner man sig ensam som formgivare, därför är det fantastiskt roligt att göra saker ihop med andra kreatöret. Det har varit så kul och jag hoppas på flera kreativa projekt för det ger mig energi.  Jag älskar möten med männsikor som har andra kompetenser än vad jag själv har.

Apropå att fullfölja och avsluta sina projekt så är barnmatstolen äntligen klar! En fin gammal möbel som sparats av sentimentala själ men som slitits och blivit ranglig. Men lite lim i fogarna, en träkil, lite spackel, färg och ett par nya skruvar så är den nu som ny! Det enda som återstår är att fixa nån bra och klädsam låsning så den inte fäller ihop sig när en inte vill. Tidigare har suttit en hasp som är borta och vars skruv spräckt träpinnen den satt i. En annan sak som återstår är att skiva dit namnen på de som suttit i stolen. Hela sambons familj har nämligen använt samma stol: Mats 1943, Hanna 1973, Lotta 1976, Magnus 1983 och Minoo 2013. Det är en sak jag gillar med saker av trä, det går nästan alltid att laga. Var tvungen att prova att fälla ihop den till lekbord också, tyvärr hade Gnutten redan somnat så Lill-Tobbe fick va stand in och provsitta.

Förutom att fixa med barnmatstolen har jag lagt ut min hoj på Blocket idag. Gnutten ger mig nämligen inte så mycket utrymmen för mc-turer och då vill jag hellre få ihop pengar till en schysst gaddning. Så om nån funderar på att skaffa båge vill jag, aningen partisk, rekommendera den här.

Men framför allt vill jag rekommendera andra att blogga här på Kravallslöjd. Det har varit riktigt kul att skriva av sig här om kvällarna även om jag inte haft någon direkt plan för det. Med det lämnar jag över utrymmet till nästa veckas gästskribent. Tack för mig!

//Tobias

Hur gör en för att undvika UFOn* egentligen? Eller ligger det helt enkelt i skapandets natur att inte bli klar med allt?

Idag rensade jag undan lite i blivande barnkammaren – utrymmet som hittills varit väldigt bekvämt att bara ställa in allt som inte har nån plats. Bland annat hade jag en påse med träbitar och påbörjade täljprojekt där. En del av dem är snart tio år nu och börjar kännas som ett urvattnat äktenskap. Påsen har stått orörd i rummet i ett år så nu åkte den upp på vinden tillsammans med ett löjligt snyggt ylletyg jag köpte förra månaden att sy en tunika av.

De ligger bara en kort trappromenad bort och jag vet att jag ändå inte skulle tagit tag i dem den närmaste tiden även om de legat kvar i lägenheten. Men det mentala avståndet är så mycket längre. När ett projekt försvinner ur synhåll känns det inte lika aktuellt längre efter principen Syns inte – finns inte. Helst vill jag såklart ha ett arbetsrum där allt finns samlat, tillgängligt och redo närhelst andan faller på. Men frågan är om mer verkligen hade blivit klart då eller inte. Förmodligen är det mer en fråga om rutin än logistik. Om nån har några bra förslag på hur en gör för att få klart sina projekt får hen gärna dela med sig.

I övrigt har det varit en bra dag. MC:n gick genom besiktningen utan problem, Gnutten fick en bok med djurläten och jag fick en surdeg. Antar att det är dags att börja baka igen alltså. Men först, lördagsgodis!

//Tobias

*UFO – UnFinished Object

Idag gjorde jag min sista dag på jobbet för i år och min roll som hemslöjdskonsulent får ge vika helt för min roll som pappa. Som avslutning har jag bemannat vårt resurscentra för slöjd och byggnadsvård på Nääs utanför Göteborg och sålt färg och svarat på frågor om ytbehandlig av trämöbler. Men framför allt har jag städat ur både kontor och dator och lämnade för några timmar sen över telefon, nycklar, dator och sånt där till min vikarie. En ganska skön men konstig känsla att plocka ihop allt, gå hem och veta att jag inte ska tillbaka förrän i januari. För att inte tala om att säga det högt till min telefonsvarare.

För att fira min nya ”ledighet” har vi degat loss under kvällen med kaffe och kaka följt av popcorn och öl till Battlestar Galactica. Ett värdigt avslut helt enkelt.

I morse upptäckte Gnutten sin navel. Hon har spanat på våra tidigare men aldrig anat att det satt en även på henne, så fascinationen var total i fem minuter. Jag kan inte låta bli att fascineras av hennes fascination, av att upptäcka en värld där verkligen allt är nytt och outforskat.

I övrigt har det varit en rätt stillsam dag där vi köpt en växasäng på Blocket som vid närmare eftertanke kanske inte kommer funka nåt vidare bra. Medan sambon köpte säng jobbade Gnutten och jag ute i kvällssolen. Jag slipade det sista på barnmatstolen och hon sorterade pinnar med djup koncentration. Jag var återigen fascinerad och imponerad, men som far blir man omåttligt stolt över väldigt lite.

Nu är stolen målad. Jag hade en snickerifärgburk i källaren som jag inte helt minns när jag köpte eller till vad, det står turkos på den och den visade sig vara mintgrön. Men jag gillar resultatet än så länge.

//Tobias

Igår var jag och hängde med föräldragruppen för första gången. Kul men lite konstigt. Eftersom sambon gjort det tidigare och pratat om dem under ett antal månader kändes det lite som att jag var stand in för henne bland hennes kompisar. Förutom det kändes det hela mer naturligt än jag hade trott att det skulle göra när en tussar samman en grupp främmande människor med det enda gemensamma att de råkat få barn ungefär samtidigt. Till min förskräckelse tyckte jag min avkomma visade tendenser att vara gängets bully när det första hon gjorde var att sno nappen av en annan bebis. Och peta ögon och sno mössor från andra. Jag gillar inte mobbare så det kändes faktiskt rätt bra när den nappbestulna babyn senare välte min.

Kanske fick Gnutten med sig en förkylning eller nåt som minne, kanske blev det bara mycket för henne, men hon lät mig varken sova så överdrivet mycket i natt eller få onödigt mycket egentid idag så just nu, när hon sover och jag fått kvällsmat är skallen rätt seg. Därav detta halvt osammanhängande svammel om babymobbing och annat. Men faktiskt, det är rätt fascinerande. Som ett turf war, fast i guldfiskskålsformat. Ungefär.

Lite framåtskridande har det ändå blivit med projekten. Igår kväll limmade jag ihop delarna till barnmatstolen och idag lyckades jag spackla skavanker och slipa lack i omgångar medan hund och barn strosade på gräsmattan alternativt däckade i ett hörn. Imorgon är en röd dag vilket betyder att både jag och min sambo nästan är lediga. Då lär jag hinna måla. Minst!

En annan upplyftande nyhet i min bubbla idag är att Gnutten börjat ställa sig upp på egen hand. Och gömt en strumpa i garderoben.

//Tobias

Hej!
Tobias heter jag som kommer fylla den här bloggen med tankar, idéer och vardagsrapporter den här veckan och hoppas att det är värt att läsa.

Jag är hemslöjdskonsulent i Västra Götaland men just nu är jag i första hand förälder då min sambo och jag håller på att växla över ledigheten genom att jobba halva veckan var och på fredag är min sista arbetsdag för året. En lite konstig men ganska härlig tanke. Vis av andras erfarenheter försöker jag låta bli att göra stora planer om allt jag ska göra under ”ledigheten”. Jobbar du heltid har du faktiskt mer tid över till egna projekt än om du passar en bebis. Nu får jag en timme här och en kvart där att fixa med mitt, allt beroende på tupplurar och tajming. Men det gör att jag verkligen tar till vara på all egentid jag får vilket inte alltid har varit fallet annars. Så kanske kommer jag få klart fler projekt den här tiden än i vanliga fall.

Förutom en del Timell-slöjdande som följer med lägenhetsköp är de projekt som är i gång nu väldigt barnrelaterade. Närmast är byggklossar, laga och måla en gammal barnmatstol och sy en dyna till den. Eller slöjda lösningar på små problem längs vägen. Som när vi satte petskydd i eluttagen. Nu kan Gnutten roa sig bäst hon vill med våra ojordade uttag. Men de är lite väl pilliga att få ut då du måste använda ett extra petskydd för att få grepp och dessa är osmidiga att hålla i och lätta att tappa bort. Men tälj ett handtag, borra lite hål, skruva fast och häpp; problemet löst! Lite banalt slöjdprojekt kanske, men den är sjukt bra så jag funderar på att lägga upp en beskrivning på 365slöjd.

Av missnöjesljuden att döma är det läggdags nu, så det här får bli min inledning på bloggveckan.
//Tobias

Vad hände igår?

Att jobba mot (för?) en utställning är väldigt motiverande – på gott och ont. Fördelen är såklart att man har en deadline och att saker därmed, i bästa fall, blir gjorda.

Nackdelen är å andra sidan att allt skapande måste rättas in och anpassas till det tema jag här har valt att jobba med.

Som jag skrivit tidigare tycker jag att det är svårt att jobba om man inte först gör avgränsningar, i tid, rum, material och tekniker. Men samtidigt är det lätt att bli anti sig själv så fort man sätter upp  en gräns. Helt plötsligt vill jag inget hellre än att spinna eller göra kläder, bara för att jag avtalat om att göra textila skulpturer.

Nåväl, det här arbetet har faktiskt varit helt lustdrivet i alla aspekter.

Men vart tar man vägen sedan? Redan när utställningar öppnar är jag på väg därifrån, det är väldigt svårt att relatera till föremålen när de väl är färdiga. Kanske är det just det som driver mig vidare.

Alltid i process

Vi ses bland fibrerna och fragmenten.