Att gästblogga känns väldigt spännande och jag ser verkligen fram emot det denna vecka. Jag är rätt nybliven 3 barns mor. Det har gjort att mitt hantverk legat nere en aning. Man har massor av idéer och det verkligen värker i händerna. Under veckan hoppas jag kunna ge lite inspiration. Min tanke är att få slängt på en tvåändstickning. Det är en teknik som jag brinner för och jag har så många idéer kring detta. Eftersom det inte är så vanligt hoppas jag verkligen att fler är intresserade av att försöka ge sig på det.

Det som varit mest på gång nu är att rita stickmönster elelr bygga dem som jag kallar det. Att se dem växa fram fram till något fantastiskt. Så får man fortsätta så man får ett helt. På så sätt kan man lite se slut resultatet. Det ärvad som kommer ske med mitt fina blommönste som man kan se på bilden. Arbetat fram och tillbaka på det och hoppas det ska bli ett fantastiskt resultat. Sen vet jag inte vad det ska bli. Kanske en schysst tröja eller kofta. Lite Odd Molly inspirerat.

Det som skall göras ordentligt nu är att få klart ett mönster till en virkad sommarhatt. Som jag har letat efter ett schysst mönster till en babysommarhatt. Inte ett enda bra har jag hittat. Det kan ju vara för att man har en idé i huvudet. Så har ingen annan den idén elle har printat ner den på papper…. Men nu blir det gjort. Jag hoppas snart kunna ge er detta mönster.

Ser fram emot en bra vecka med mycket handarbete och trevliga stunder samt massor av kul idéer =)

Av de mest konstiga saker kan man få inspiration… med hjälp av bastsnöre, vanlig sytråd, plastmugg och ett slags medium skapade jag denna skapelse och experiment. En skir sak med styrka och tydligt grafisk form och mönsterspråk. Själva experimentet tyckte jag var ganska krävande och svårt eftersom jag ej hade motivation och intresse, men just detta experiment fångade min uppmärksamhet och fick mig att spinna vidare.

Vad har du gjort som gått från ett ”gömma-undan-den-här-grejen-plan” till ett wow-plan?

Som sista inlägg på denna bloggvecka visar jag lite bilder från den utställningskatalog  jag skapade till Textilutställningen – AVTRYCK, Umeå Universitet. Katalogen är ett projekt och en kombinering av kursen Textila uttryck II och Grafisk form. En möjlighet att kombinera två saker jag älskar, textil och grafik!

Klicka här för att se bilder av katalogen!

Denna veckan har varit hektisk men jag hoppas att ni som har läst mina inlägg har fått en liten inblick i min värld, mina tankar och verk samt även fått lite inspiration till ert skapande.

Följ din dröm, med glädje  – Linnéa Kolbäck, Umeå

Åh vad roligt! Så mycket duktiga människor och fina alster, mycket inspiration och glädje!

Detta var mitt första besök på Vindelns folkhögskola i Umeå men det kommer absolut inte att vara det sista. Efter denna dag blev jag så inspirerad att jag kommer skicka iväg ansökningar inför hösten kurser. Idag kunde vi njuta av utställningar med verk av trä, lera, glas, möbeltapetsering, timrat, smedja, tovat och stickat bl.a.  Det fanns shop, fika, butik med fair trade produkter, loppis, knapptillverkning, ponnyridning, ja allt och mycket, mycket mer. Allt presenterades i underbara gamla lokaler som i sig var så vackra och bar på märken av ålderns tand. Trägolv, spegeldörrar, väggmålningar, öppenspis och gamla fönster med spröjs, härlig bondromantik.

Att se andras verk, det engagemang och den glädje som verken utstrålar föder min kreativa ådrar och huvudet börjar snabbt fundera på kommande projekt och på vad som vore roligt att göra.

Här nedan följer lite bilder på ting som fångade min uppmärksamhet lite extra och Tack Pernilla för din guidning och inbjudan till denna fantastiska em. Glädje på hög nivå :) För fler bilder kika in här, på min egen blogg.

Jag vet inte hur det är för er. Men jag gör en intelligent gissning och påstår att ibland tryter inspirationen. Man sitter där och stirrar på, i mitt fall, vertygslådan. Inne i den ligger tängerna och järntråden och bara väntar på mig. Jag sitter där och tittar och vill, men kan inte. Vad ska jag göra? Idéerna uteblir likt regnet i öknen. Hjärnan känns som ett vakum. Om jag har tur så kommer jag på vad som brukar skänka mig glädje och skaparanda. Idag kom jag på det.

Tack vare den här bloggen kom jag på att jag skulle fota omgivningarna så ni får se hur det ser ut kring min arbetsplats, stiernhööksgymnasiet.

Stiernhööksgymnasiet

Infarten till skolan

Den här synen möter jag varje vardagsmorgon men det är först idag jag riktigt såg hur vacker det är.

När jag fortsätter upp mot skolan

Möts jag av dessa små stugor. Enligt uppgift ska de ha använts som små stall medan folket gick i kyrkan. Kyrkan ligger på andra sidan vägen.

Detalj på en av dörrarna

Jag som även drömmer om att ha en egen smedja brukar ofta gå nära och studera handtag, lås och gångjärn. Ofta kan man finna små detaljer som väcker inspiration.

Utsikt över Siljan

Varför blir utsikter aldrig lika bra på kort? Den här vyn finns utanför mitt bibliotek. Dock är mitt arbetsrum åt andra hållet så jag ser bara tegelväggen i en korridor.

Efter att inspirationen återkommit tar jag en titt på ett av mina projekt. Hur kan något så här fult och vanligt bli fint och användbar till att presentera böcker på?

Projekt i biblioteket

Tror att verktygslådan får följa med till biblioteket!

Fasionshow felt In Focus

I våra Nordiska grannländer  är det fler  som tovar känns det som, eller så är det så att jag just kommer till grannländerna i syfte att tova och därför är det dem jag träffar.  För snart 2 år sedan var jag på ”Felt in focus” i Glamsbjerg i Danmark. Nära Odense. Där möttes vi 150 personer för att tova 1 vecka. Då var vi under 10 från Sverige och betydligt fler var det som sagt från våra grannländer. De som åkte längst för att delta var från Australien och Nya Zeland.  Kul var det i alla fall och nu i sommar är det dags igen. Chansen finns ännu att anmäla sig, se mer info på http://www.feltinfocus.com/. Priset är relativt högt kan tyckas, men jag vill också säga att det är väldigt välordnat. Mat och logi ingår. Utflykter och utställningar anordnas och alla aktiviteter ingår och är väl värda att besöka. Det blir mycket tillverkat av så många som tovar i 4 dagar, så man lär sig en hel massa bara av att vara lite nyfiken och gå runt och titta i de andra klasserna. 12 parallella lärare arbetar samtidigt. Jag vill lova att kreativiteten kommer att flöda och du får en hel massa inspiration av att se så mycket. En modeshow anordnas på Fredagen också. Allt i tovat! Se bilder från förra gången via länken http://www.hantverkochtovat.se/Fashionshowgalleri/index.htm

Hur många är det som tovar i Sverige? Den frågan brukar andra som tovar i andra länder fråga mig. Jag vet inte svaret. Själv har jag hållit på i ca 5år och har stött på ett antal, men hur många exakt är svårt att säga.  Det finns säkert fler än man tror. I sista numret av ” Till Handa” finns en uppmaning att anmäla sig till ”Tovningsuppropet i Västra Götaland för oss som håller till där.

Söndag och nyss hemkommen från skolan. Längtar efter ledighet, det har varit mycket ett tag nu, för att skapa och vara kreativ måste man också andas in, jag ska planera in några sådana dagar snart; åka till skogen, gå på loppis och göra nästan ingenting.

Jag vill tack för mig och avsluta med en av mina favoritbilder, jag tog den för ca ett år sedan på The Metropolitan Museum of Art i New York och den väcker mycket tankar och inspiration hos mig.

Jag kommer fortsätta skriva sporadiskt på: http://underminhud.blogspot.com/ och min hemsida är: www.jessicajohannesson.se

27 mars till 25 april ställer jag ut på Nääs konsthantverk. Mycket välkomna!

Tack för mig!

Jessica

Idag hade jag ett väldigt fruktbart samtal med min ateljékamrat Cecilia Granlund idag. Vi började tala om prissättning, en vettig timpenning och folks uppfattning om vad saker som andra människor skapar egentligen kostar. Det är svårt det där, att värdera sitt eget och andras arbete, och hur tänker vi egentligen själva, när vi handlar? Jag är väl medveten om värdet i ett hantverk, och tillhör också den grupp som gärna handlar lokalproducerat, unikt och egentillverkat. Gärna gör jag det ja, men min ekonomiska default-inställning, är ändå inte anpassad till att handla på det sättet. Ofta väljer jag bort hantverket, och det handlar ju givetvis om att jag inte har råd. Jag har en tight budget, som säkert de flesta andra egenföretagare, designers, hantverkare osv som läser här. Men i slutändan undrar jag ändå vad jag får för de surt förvärvda pengar jag ändå lägger ut när jag handlar de där reaplaggen på H&M. En hel famn full av massproducerade kläder i dålig kvalité kan ända inte väga upp mot en Spooonklänning. Värde är inte kvantitet, och även om det ibland kan kännas roligare att ha tio grejer att välja på än två, så är det de där två man verkligen minns.

Min Spooonklänning

Sedan föll samtalet in på mitt företag, och om jag någonsin kommer att kunna bli lönsam – kunna leva på det på riktigt. Det är ju min dröm, men är det ett rimligt mål? Jo – men jag måste komma på hur jag ska ta mig dit. Lära mig prioritera, jobba häcken av mig och hitta de rätta vägarna. Det är en lång resa av trial and error, det också. Lära sig marknaden, vilka möjligheter som finns och hur man kan utnyttja de förutsättningar man har. Är min geografiska placering en nackdel, eller finns det något jag kan göra här i Umeå som inte skulle låta sig göras lika lätt i en storstad som Stockholm och Göteborg? Kanske går det att vara mer personlig, till exempel. Det är jag gärna. Jag bjuder gärna in er alla som kan komma på té och muffins i min ateljé – hojta om ni har cravings efter en gratis kaka! Det är förresten något jag saknar, tidigare hade jag en hel del Nindakvällar – tupperwarevarianten där någon bjöd in alla sina vänner och så kom jag dit och visade mina väskor och berättade om vad jag kan göra. Den sortens personliga möten är kanske lättare här.

Från en Nindakväll här i Umeå faktiskt :)

Jag söker också efter en samarbetspartner. En klädskapare som gör kläder som skulle passa till mina väskor, eller tvärtom. Gärna någon som redan har börjat arbeta in sitt märke, som skulle vara intresserad av att skapa en kollektion tillsammans, göra en modevisning och sälja in tillsammans till butiker. Jag tror på samarbeten, på att samla våra kreativa krafter och göra storverk tillsammans. Som med mitt ateljékollektiv. Vi är visserligen en bunta rätt olika människor, och vi gör vitt spridda saker. Men det finns ingenting mer fantastiskt än att ha inspirerande samtal över lunchlådan, ta en paus när ögonen börjar gå i kors och ta en titt på vad de andra håller på med. Det är guld värt, verkligen. Jag ser också fram emot de marknader vi ska hålla i Gårdshuset. Julmarknaden var en bra start, nu börjar vi lära oss lite om vad vi vill göra. Min önskan är att det ska bli en återkommande mötesplats för oetablerade designers, konstnärer och hantverkare. Alltid något nytt, alltid lokalproducerade små underverk tillverkade av kärlek.

Affischen för julmarknaden, av Pär Boström.

Ibland känns det som att jag sprängs av idéer och då får jag lätt panik över att jag inte hinner förverkliga alla på en gång, och hur ska jag kunna välja vart jag ska börja? Jag är ingen siare, jag har ingen aning om vad som kommer att sälja bäst. Jag har gjort en del sådana impulsinsatser som kanske inte varit helt lyckade, och jag hade säkert kunnat använda tiden på ett bättre sätt om jag hade haft förmågan att se helheten över år sett. Men jag tror nog att jag lär mig förbaskat mycket på att göra det den här vägen också. Jag funkar liksom så, rent personligen. Ibland måste man bara lära sig att flyta med i sitt sätt att vara, utgå från det, istället för att förändra hur man funkar, eftersom det inte alltid låter sig göras.

Mitt sätt, är något slags stream of consciousness – det är bara att följa med och se vart man hamnar, ta ett par årtag här och där för att undkomma de största misstagsbergen (men ibland är det dimma, då kraschar man rakt in i dem). Lite som det här inlägget, och som samtal kan vara, om de är bra. Man går från en liten sak, och halkar in på nya ämnen.

Sådan är min historia. Jag började med sömnad (sydde byxor till mina klasskamrater och en klänning till Solja Krapu i högstadiet), fortsatte med foto i gymnasiet, trots att jag gick på designprogrammet (jag har alltid varit lite tvärsemot) där jag och två vänner drev embryonic, ett fotoföretag som specialserade sig på lite mer personliga porträtt, till Ninda, som från början var ett tremannaprojekt som blev ett tvåmannaprojekt som till slut blev ett enmannaprojekt. Jag började inte med väsksömnaden heller, utan gjorde collage, smycken och konstfotografier.Utöver det har jag skrivit poesi och prosadikt under hela tiden, gått på skrivarlinjer på folkhögskola och lett en skrivargrupp i Göteborg.

Väsksömnaden halkade jag in på då en av de andra sydde några tygkassar och jag kom på att jag ju faktiskt kan sy… Och det har ju lett till något bra, inte sant? Nu väntar jag med spänning på vad som ska komma härnäst. Bara i år har jag utvecklat med att sy hundkappor, kuddfodral och tygbaserade broscher & hårprydnader.

Hundkappa till Salukihunden Sabah, kolla in mitt projekt Ninda ♥ Dogs

Kuddfodral som jag sytt till min fina soffa, sys upp efter förfrågan i de tyger jag har

Hårdekoration med elastisk snodd, finns just nu bara på Nindas Etsysida.

Det här inlägget är skrivet med en slängkyss till Åsa Boström, Pär Boström, Petra Eriksson, Cecilia Granlund, Linda Arctaedius, Gabriel Pulgar, Giuliano Garonzi och Anna Olofsson och över huvud taget själva byggnaden Gårdshuset Pilgatan 13 för den inspiration som ni tillfört i mitt skapande.

Idag har jag inte varit så inspirerad – man har ju sådana dagar också.

Men för att bli inspirerad igen, tycker jag om att fotografera. Min ateljé ser dock ut som ett enda kaos just nu, och gör det lite titt som tätt – det är som att så fort jag städat och organiserat så kör en virvelvind fram (som väl ändå inte kan vara jag själv? nej, det måste vara hustomten!) och ställer allt i oreda igen. Nåväl, när jag inte kan inspireras av helheten, då ställer jag in kameran på närbild och fotograferar de fina detaljerna.

Fina trådrullar i grönt och blått som står på min fönsterbräda. Just de här trådrullarna köpte jag på New York Fabric Warehouse i Chinatown, New York. Det är en speciell tygaffär, som har en väldigt speciell doft och man kan hitta helt fantastiska tyger i alla deras travar av tyger.

Från min gröna sektion, överst ett fantastiskt brokadtyg min mor köpte i Rom, sedan ett vackert sjuttiotalstyg från Kupan i Umeå, det lilla som sticker ut under hittade jag på Hells Kitchen Flea Market i New York, det olivgröna under som jag också använt till min kjol från igår (som jag har på mig idag också, hihi) hittade jag på Myrorna i Umeå, det småblommiga grönturkosa är från Göteborg, och har blivit till många fina saker, se här,  här, här och här. Tygerna under det har jag använt till en regnkappa till en av mina favoritkunder: hunden Sabah! Se här. Oj, det finns många historier till alla mina tyger… Orkar ni läsa? ;)

En laddning med tyger i beiga toner. Det småblommiga har jag använt till en kjol, och till små broscher också, se här. Det gulblommiga som skymtar till vänster har det blivit många alster av, favoriterna har ni här och här. På Etsy har jag även ett fint brosch i det här tyget, se här.

Favoritkombinationen bland de röda tygerna är helt klart det grova ljust röda tyget överst (också det från NY Fabric Warehouse) tillsammans med det mörkröda och rosa blomtyget, ett fynd från Göteborg. Här har du exempel på det. Men det gör sig ju också väldigt snyggt alldeles på egen hand, som här.

Hår prydnader med elastisk snodd, samt broscher där i bakgrunden som finns uppe på Etsy, men som jag inte haft tid att lägga upp på min egen hemsida än!

En av mina favoritkombinationer är den här klänningen tillsammans med aftonväskan i det härliga Pompejatyget, som de flesta av er säkert känner till! Klänningen bar jag då vi intervjuades för VK då mitt ateljékollektiv på Pilgatan höll julmarknad, ta en kik här.

Hoppas några av de här detaljerna kan ge er lite inspiration! Att skriva det här inlägget och minnas alla fina saker jag gjort, gav iallafall mig en kick att fortsätta. Snart kanske ateljén ser så här prydlig ut igen!

Vi ses snart igen! :)

Hej alla hantverkare och hantverksintresserade!

Första inlägget här på bloggen tänkte jag att jag ska berätta för er om mitt stora projekt för tillfället. På skolan jag går, Luleå tekniska universitet i Skellefteå, utbildar jag mig till attributmakare. Attributmakare är den person som gör rekvisita och mask till film, tv eller teater. Våran klass har fått i uppgift att göra en hjälm och ett vapen som på något sätt ska hänga ihop.  För att lättare göra detta började vi med att tillverka s.k. moodboards för att hålla stuket/stilen/känslan på våra föremål inom samma ramar. Man kunde välja att göra en moodboard och göra flera skisser eller göra en moodboard för vapnet och en för hjälmen. Jag valde att göra två. Till inspiration valde jag 60-talets syn på framtiden och den tidens science fiction. Star trek och Barbarella är några inspirations källor men också space-age modet som fanns under den tiden.

Det här är min moodboard för hjälmen

Och det här är min moodboard för vapnet.

Fördelen, tycker jag, med att göra en moodboard är att den finns som ett stöd i bakgrunden om man skissar eller börjat tillverka vad det nu kan vara för sorts föremål. I det stadie jag kommit till nu så handlar det och att slipa och putsa. Jag jobbar i ett material som heter Air-X, det är ett material man använder till båtar egentligen. Och ett annat material som heter MDF-board, som är komprimerat lim och spånflis.

Såhär såg mitt vapen ut förra veckan, just nu så har det fått ett lager spackel, men det har jag inte fotat än.Vapnet görs i MDF-bräda och hjälmen i Air-X. 

Och det här är min hjälm. Just nu så är det mycket av att spackla och slipa och putsa mina föremål. Det är mycket jobb och det blir damm överallt, jag får ha munskydd hela tiden nästan. Det får mig att tänka på min gamla träslöjdslärare från lågstadiet som antagligen inte fått veta vad munskydd var förnsän han redan varit träslöjdslärare i 50-år och fått lungorna igenproppade av damm… Han var mycket duktig och noggrann, jag tror mycket av min vilja att göra saker släta och jämna kommer därifrån. Han var helt besatt över hur slätt allting skulle vara. Eller åtminstone upplevdes det så ur en 10-årings ögon.

Jag har mycket användning av det där nu kom jag på. Både min hjälm och mitt vapen ska vara släta och ha välpolerade blanka ytor, eller jag hade då tänkt mig det ivarjefall, jag får se hur mycket tålamodet tryter nu 12 år senare.

Så det här gör jag idag, kanske det blir något annat imorgon! Det går inte att hymla med att science fiction ligger mig varmt om hjärtat, det och harry potter. Fantasy i stort har jag inte så stor koll på, kanske harry potter inte ens räknas till fantasy. Men mer om det en annan gång kanske?! Detta var ivarjefall mitt första inlägg den här veckan! Vi hörs senare! Och då kommer jag rekommendera en bra bok och prata om mina tankar kring djur och päls och skinn, för det är något som intresserar, facinerar och gör mig mycket fundersam. Nu ska det ätas middag! Adieu everypeople!

/Linda