Enligt ravelry har jag stickat eller virkat 144 projekt sen jag blev medlem 2007, och det är ju en del. Jag tänkte att jag skulle dela med mig av några av de mönster jag gillar allra mest! Några av dem är gratis, andra kostar pengar. Jag tycker dock att det absolut är värt att betala för mönster, det ligger trots allt mycket tid och energi bakom ett välgjort stickmönster.

Beatnik är min senaste slutförda tröja, och den var verkligen en njutning av sticka från början till slut! Flätor är fantastiskt eftersom det ser så komplicerat ut trots att det egentligen inte är det :). Tyvärr är den inte så kompatibel med min gravidmage (jag ska ha en bäbis i början på mars) så den har mest blivit liggande i garderoben.

Emelie är nog min allra mest använda tröja, utav de jag stickat själv. Den stickas med istickade ärmar = i princip ingen montering över huvud taget, vilket jag uppskattar väldigt mycket.

Icing Swirl är en ny favorit, en snabbstickat och enkel mössa som samtidigt innehåller precis lagom med moment för att inte bli tråkig. Designern bakom är min absoluta favoritdesigner när det gäller stickat, Ysolda. De stickerskor som inte stickat något av henne måste göra det på momangen! Hennes mönster är alltid välgjorda och innehåller alltid kluriga och smarta detaljer.

Min favoritsjal Ishbel är också gjord av Ysolda. Än så länge har jag stickat fem varianter av den här sjalen, och det kommer absolut bli fler. Precis som Icing Swirl är den en perfekt kombination av tankekrävande moment och avslappning.

Pomatomus är egentligen ett sockmönster, men jag gillar det allra mest som muddar (sök på ravelry så finns det några olika varianter). Jag älskar att sticka spetsstickning, men är inte så förtjust i att faktiskt bära några ljuvligt skira plagg, så jag uppskattar Pomatomusmönstrets mer grova hålmönster.

Min mormor har arbetat åt Hemslöjden i många, många år. Jag har alltid imponerats av hennes tålamod, påhittighet och noggrannhet. Idag är hon 85 år gammal och jobbar vidare med sina projekt, även om det numer är för privat bruk.

Något av de finaste saker hon har gjort, och som hon fortfarande gör, är dockorna. Varje docka är cirka 35 cm hög och bär en folkdräkt. Huvud och händer gjuts i egenhändigt gjorda formar. Hy (ibland med fräknar), ögon och mun målas på huvudet. Fötterna gjuts i tenn. Huvud, händer och fötter monteras sedan på en hopsydd tygkropp. Plaggen har hon sytt och stickat själv och de folkdräkterna som representeras är bland annat Delsbos och Vingåkers. Dockan med Vingåkers folkdräkt är den som syns på bilden.

Mormor har under sina år arbetat med allt från textil, olja och akvarell till broderi och lera. På nästa bild syns Maria med Jesusbarnet som mormor tillverkade i någon sorts lera en gång i tiden. Mormor är min förebild och jag får hoppas att jag också kommer att vara lika kreativ vid hennes ålder.

Har varit ute och cyklat i de fina vädret. Den tuffa cykelkorgen har jag stickat och sytt på en gammal cykelkorg. Man kan piffa upp de mesta med lite garn och färg!

Snart är det nästan slut på oktober också. Tiden bara irrar iväg. Oktober är för tyskarna lika med oktoberfest då man frossar i rökta korvar, surkål och grumligt öl samtidigt som man sjunger trevliga visor tills halsen ömmar. Jag är inte tysk, jag är stickare.
I en stickares värld innebär oktober socktoberfest. Då samlas vi i grupp och stickar en hel massa strumpor till knogarna ömmar. Och jag är faktiskt klar med ett par just precis nu, och ni har sådan tur att ni blir först att kika på eddys I love sushi-socks. Det är inte dumt det mina vänner:

Jag kallar dem sushisockar eftersom jag tycker att mönstret påminner om sådana där laxpålägg man har på sin nigiri, men egentligen heter mönstret pomatomus och är designat av sockgurun Cookie A. Om man är medlem på det massiva stickforumtet ravelry finns mönstret att hämta här.

Att fota sina stickade alster på ett hyggligt sätt tycker jag är a och o om man vill inspirera andra till nya stickeriidéer. När jag visade upp dessa sushisocksbilder för ett par vänner så tyckte de att jag skulle knäcka extra som strumpboudoirfotograf. Tack och bock, jag känner såhär spontant att strumpboudoir är en ganska bortglömd fotokategori som gärna skulle kunna få lite mer medial uppmärksamhet. Och smaka på ordet bara. Strumpboudoir… Underbart eller hur?

och garnet då? Jo, ända sedan jag upptäckte detta fantastiska sushimönster så visste jag att jag ville sticka dem illrosa. Jag sågmig själv studsa runt i vita strumpebyxor med lite spets och sushisockarna uppdragna långt upp på vaderna. Så jag började leta efter rosa sockgarn. Jag letade i Göteborg. I många butiker i Göteborg. Jag letade i alla butiker i Göteborg. Lillaanna letade i Mariestad. Lillaanna letade i Skåne. Jag åkte till Mexico och letade i mången butik, fortfarande inget illrosa sockgarn. Ja, jag åkte till och med till Las Vegas (visserligen i ett annat ärende) men ändå. Jag åkte till och med till Las Vegas för att leta efter detta förbannade sockgarnet som vägrade behaga dyka upp någonstans alls. Resultatlöst! Så då gav jag upp. Jag färgade eget skrikrosa sockgarn hemma i Lillaannas kök och det har jag inte ångrat en sekund. Det blev helt perfekt rosa och lite sådär skönt självmelerande eftersom garnet drog åt sig olika mycket färg på olika ställen. Slutsats?  I love yarn!

Jamen vetni hörrni. Det här var allt för nu. För nu ska jag packa väskan, tömma kaffekoppen och kila iväg i ett helt annat ärende. Men vi hörs ju när jag är tillbaka igen.
Högaktningsfullt, eddy