Som aktiveringspedagog har jag mött på många som säger sig inte kunna skapa – det gör mig ledsen, men också peppad att få dem att ändra sig. Jag tror verkligen att alla har ett behov av att skapa/pyssla/slöjda. Det bästa sättet för att få någon att våga sätta igång sin kreativitet är oftast att själv misslyckas och visa att allt inte blir fint med en gång. Och när personen sedan är igång har jag många gånger sett hur glada de blir när det åstadkommit något med sina händer som de kan ta på, ta med hem och kanske visa för någon.

Ett av alla kreativa projekt jag provat är textiltryck med frukt och grönt på ett äldreboende. Först var intresset inte så stort – potatistryck kan ju kännas lite barnsligt. Men när de väl provat kom alla in ett flow och gick loss på lök, auberginer och färg. Och jag kände faktiskt att de allra flesta fått en fin skapande-upplevelse och ett fint tyg med sig hem till sitt rum denna dag.

Fortsätt följa mig på justgocreative!

Så har det blivit dags för mitt första gästinlägg. Jag som ska blogga i veckan heter Marie Tidquist Lundin och har sedan jag varit liten pysslat och skapat på olika sätt. Jag kunde rita och pyssla och låta timmarna bara försvinna utan att jag märkte det. Först när jag började gymnasiet och estetiskt program började prestationen smyga sig på. Jag älskade verkligen att lära mig så mycket om olika tekniker, men på vägen kom känslan att inte vad som helst duger, allting måste ha en tanke och varje streck ritas med en tanke bakom.

När jag sedan utbildade mig till grafisk formgivare och började arbeta blev det till slut som att allt handlade om att skapa snygga saker och lusten fick sig en törn. För att komma tillbaka till den där känslan jag hade när jag var liten, bestämde jag mig helt enkelt för att ”sluta tänka” när jag skapar. Jag bestämde mig för att låta händerna arbeta och låta tankarna vila och helt plötsligt fick jag massor gjort. Jag bestämde mig också för att försöka förverkliga alla idéer jag fick – istället för att skriva ner dem i den allt tjockare idépärmen. Det har varit en befriande resa och på vägen blev jag sugen på att visa upp det jag gör i bloggen justgocreative. Kanske kan det inspirera andra att också släppa loss och bara göra – just go creative!

Ett av mina projekt som började med ett par fina grytlappar på en second hand affär som efter lite funderande omvandlats till en sybörs.

Jag avslutar med en bild på en väska jag har broderat som är på väg ut på vandringsutställningen ”Hemslöjden 130 år!” som producerats av Norrbottens Museum. Den heter ”Underlandet” och är inspirerad av både Lewis Carolls berättelser och Tove Janssons illustrationer plus den Norrbottniska naturen när jag lagt in skogstjärnor.

Tack för den här veckan, har varit jättekul att blogga på Kravallslöjd och jag hoppas att ni ska hitta lite inspiration och hantverksglädje i mina inlägg. Vill ni fortsätta följa mig så finns mitt företag, marieyeah! På Facebook och på www.marieyeah.sedessutom har jag en miljöblogg där jag brukar skriva om återvinning, re-design och annat miljövänligt skapande www.mariekarlsson-marieyeah.blogspot.com.

Jag är ju en periodare när det gäller skapande av alla de slag. Oftast innfaller perioderna då det är mörkt ute/inget annat finns att göra/jag är stressad över något/eller bara när jag har lust. Som ni märker kan alltså innfallen att sätta sig ner och påbörja något komma lite när som. Och jag vill verkligen understryka ”påbörja något”, eftersom jag sällan slutför mina projekt. en vis kvinna sa till mig en gång att jag var en häst, vilket skulle symbolisera att jag inte kunde slutföra något. Det stämmer.

Mitt nästa projekt är att påbörja en virkad byrå. Ni vet ju att jag håller min kulturella byrå kär, och skulle på något sett vilja föreviga detta i en virkad skapelse. Så; härmed efterlyser jag ett mönster som ser ut något sånär som den här byrån. När projektet sedan är avslutat kommer jag att ge byrån till en av medlemmarna. För vi har faktiskt 80 medlemmar! Däribland härliga artister som uppträdde på festivalen!

Sårade soldater fördriver tiden med att sticka på ett militärsjukhus i Washington DC 1918. Bilden har vi lånat från http://www.shorpy.com/node/7100.

Tjejer gör mjuka saker av tyg och garn, gärna i grupp på stickkaféer och syjuntor. Killar täljer och smider, allrahelst mol allena. Så ser normen ut för kvinnligt och manligt skapande. Men varför är det egentligen så?

Anställda på General Electric stickar sockor och halsdukar till soldater under första världskriget.

Visste ni att vävning, stickning och virkning historiskt sett varit sysslor som lika självklart utförts av män som av kvinnor? Tids- och tålamodskrävande arbete som stickning och virkning passade bra som tidsfördriv för sjömän, fiskare och fåraherdar. Och i många kulturer är det än i dag männen som ses som de främsta vävarna.
När den industriella revolutionen och de två världskrigen gjorde att männen lämnade hemmen föll allt mer handarbete på kvinnornas lott. Och precis som att lönerna ofta sjunker i yrken där kvinnor hamnar i majoritet, så förlorade textilt hantverk sin status när kvinnorna tog över. Det vi ser som traditionellt kvinnligt, textilt hantverk har de senaste decennierna ofta föraktfullt kallats ”förspilld kvinnokraft”.
Men något har hänt. Nu, när ingen behöver sticka raggsockor tills ögonen blöder, när hålsömsbroderi på finaste kritvita linne är en lyx, när virkning och mindfulness nämns i samma mening – nu är det plötsligt coolt och kreativt att skapa med händerna. Tack för det, säger vi på Jabbo. Men vi tycker att det vore roligare om ni killar också var med och fick vara coola och kreativa.
Eftersom vi gissar att män gärna väljer manliga förebilder (varför det är så kan vi diskutera en annan gång) så tänkte vi bjuda på en liten kavalkad av kreativa män att inspireras av.

Sverre och Kaj.

Först ut är extremskidåkarna Sverre Liliequist och Kaj Zackrisson som började virka för att de inte hittade några mössor de gillade. Och som de virkade. ”Så fort vi är på resa åker virkningen fram, det är som ett gift”, förklarade Sverre i en intervju i SvD för några år sedan. Kreativiteten sprudlade under de långa bussresorna mellan olika skidorter. ”Jag kom ihåg en gång när vi körde mellan Boston och Squad Valley, då gjorde jag fem mössor”, berättar Kaj i en annan intervju.
Nu driver Sverre och Kaj mössföretaget Kask ihop, och deras liv har precis blivit film.

Gustaf V broderar viggsöm. Till höger en detalj ur hans sista, oavslutade broderi.

Gränsöverskridande på fler än ett sätt var Gustaf V. Vår kanske genom tiderna mest fåfänga kung var klädd som en dandy, spelade tennis som en gud – och kopplade av genom att brodera. Han ägnade sig åt viggsöm, en tidskrävande broderiteknik  med diagonala stjälkstygn som formar ett zigzagmönster. (Och ja, visst är det väldigt Missoni?)
Gustaf V:s sista broderi, och ett urval av hans eleganta klädesplagg, visades i vintras på Livrustkammarens utställning Manligt – ur Gustaf V:s garderob.

Rosey Grier har sytt många stygn.

”Needlepoint for men” heter en kultförklarad bok från 1973. Författaren Roosevelt ”Rosey” Grier är en före detta amerikansk fotbollsstjärna som, förutom att ägna sig åt broderi och makramé, även varit skådespelare, sångare, frikyrkopastor och livvakt åt Robert F Kennedy. I baksidestexten på hans numera hett eftertraktade bok förklarar han sin kärlek till broderiets konst:

”Om någon skulle ha sagt att jag skulle gå från att spela fotboll till att börja brodera, så skulle jag ha skrattat dem rakt i ansiktet. Det hela började faktiskt som ett skämt, men det har blivit något av det mest lustfyllda och tillfredsställande jag någonsin ägnat mig åt. Var jag än är – oavsett om det är killen som sitter bredvid mig på planet, eller någon jag träffar bakom kulisserna när jag filmar – så försöker jag få andra killar att börja brodera. ’Du kan le så mycket du vill’, säger jag till dem, ’men när du väl har börjat så vill du bara ha mer’, och det är dagens sanning, brother.”

Så hör upp killar: Alla ni som längtar efter en hobby. Som inte vill gå i terapi men letar lugn i själen. Som behöver varva ner. Som behöver varva upp. Alla ni som i hemlighet tyckte att syslöjd var roligare än träslöjd. Som blir glada av en ny mössa. Som vill ge den ni älskar något alldeles speciellt. Som vill ta en paus från datorn. Som tröttnat på surdegsbaket.
Kom igen – ni vill, ni kan, ni törs!

Tänk så trevligt det är att brodera tillsammans!

Fler killar att inspireras av: stickbloggaren Johan och världens mest lästa manliga sybloggare Peter. Och hör upp stickande män – här finns ett stickforum bara för er.

Det här inlägget har tidigare publicerats på Jabbos blogg.

Det blev inget bloggande igår, heller inget skapande mer än i mitt huvud.

På en marknad i sommar såg jag så fina blommor i återbruk. Så min inspiration kommer därifrån men jag kommer använda plexi och textil.. Nu ska skapandet komma igång.. Tyvärr inga bilder då jag skriver från telefonen..

Min dator har haft svårt att ladda, så jag har fått hålla i sladden och ”lirkat” för att den ska ladda.. Så idag åkte jag in med den för att få hjälp.. Nejdå då måste de skicka iväg den, men det går ju inte sa jag, jag bloggar ju i veckan.. Så jag får fortsätta hålla i sladden för att kunna blogga i veckan..

Nu blir det att vara kreativ på Studio 31, fota lite och sen gå hem och ”lirka” med datorn.. Ses på ett tag..

En grön gräsmatta full av små Bellis. Små, små lysande Bellis med vita och ljusrosa blad och en gul mitt. Ett minne som dök upp när jag hade skapat dessa örhängen nedan. De små gula ”Bellis” örhängena har en minioriginalteckning i papper och tusch samt en glaspärla som ovandel. Glaset ger en fin dimension och ett djup till bilden och den blir mer levande på ett sätt. Dessa örängen är de senaste tillskottet i min smyckestillverkning och är ca 1 cm i diameter, det första paret finner du här. Ett prillrigt skapande, men roligt. Känns också bra att få teckna lite och göra något som bevarar teckningarna. Alla smycken som jag gör blir unika och jag gör aldrig samma sak två gånger. Även om jag skulle vilja så skulle det inte bli samma teckning igen, för min lust att förändra och se andra prickar och linjer som blir till former är för stora. Jag hoppas dessa små gula ”Bellisar” finner en vän på kommande Gammliafest!

En blå brosch som är min mammas, så vacker! Färgerna riktigt lyser och sprickorna i glaset/emaljen ger det där lilla extra. Broschen är fyndad på loppis, där många andra av min mammas och för den delen mina egna prylar kommer ifrån. Jag älskar det gamla, det med själ och som någon har använt. Former, färger och mönster ger så mycket inspiraton och glädje samt den där känslan av att göra ett fynd, att finna en skatt!

Önskar er alla en trevlig dag :)  Hälsningar Linnéa

En viktig del i mitt företagande och slöjdande har alltid varit att åka ut på marknader och olika evenemang. Min första hantverksmarknad stod jag på när jag var 13, och sen dess har det bara fortsatt. Några år hade jag nästan varje helg hela sommaren uppbokad och stod på alla små byamarknader vi kunde hitta i Sollefteåtrakten.

Idag hinner jag inte lika många och har även gjort ett urval av marknader och arrangemang som funkar bäst rent försäljningsmässigt. Nackdelen med att starta företag är att man blir mer medveten och börjar räkna på förtjänsten på ett annat sätt. Vilket ju är bra men ibland kan ta bort vissa delar av skapande, kreativitet och spontanitet.

I helgen var jag dock iväg på marknad i Nordmaling. Alltid en trevlig marknad där de lyckas bibehålla lite balans mellan hantverk och plastpåsar. Även om det alltid kan vara mer hantverk!

Passade på att prova min nya lilla pryl, kortläsare till mobilen för att ta kortbetalning,

vilket fungerade utmärkt. En hel del av den övriga tiden gick åt att halvligga över bordet och hålla fast varorna som hotade att blåsa bort.

Om du vill kika på mina alster utan att jag desperat ligger över dem kan du kika in i min webbutik www.limmo-design.se

Nu iväg till arbetet för stickkafé ikväll!

.

Ja nu var det då sista dagen för mig att blogga och då jag var på resande fot igår, ”måste” det bli lite mer text idag för att kompensera.

Fick med mig lite spännande material hem som ska få nytt liv. Denna trasiga stolsrygg kommer förmodligen att bli en tavelram.

Dessa pelarbordsfötter bara lyser blivande änglavingar.

Tänk er ett gammalt stort hus som har ett tavelgalleri på bortgångna släktingar. Denna bordsskiva kommer att bli min tolkning av ett sådant porträtt. Pelarbordets skiva var naturligtvis väldigt smutsigt då det stått i ett kallföråd och fick därför ta sig en dusch.

Allt detta skall vara färdigt till

Är ni nyfikna på hur det går med mitt skapande och vill följa mina projekt, så kan ni hitta mig på:

Facebook Steampunkers – vilket är min sida som artist. (Steampunkers – smycken sidan är under avveckling)

Eller

http://steampunkers.blogspot.se/