Hösten är här hösten är härlig!

Written by Erika. Posted in Erika Sandberg

Nu är äntligen hösten här! Hösten är min absoluta favoritårstid och det av många orsaker. För det första så är det äntligen normal temperatur, man känner att man kan andas igen och luften är klar och skön. Det är vackert överallt, nästan, och en känsla av möjligheter ligger i luften. Hösten känns alltid som ett litet nyår, nya saker, nya människor och man vet inte vad som kommer att hända men man vet att NÅNTING kommer att hända som man inte kunnat förutse.
Just nu är det väldigt mycket som händer som är sprajtans nytt för mig. Ny stad, nytt hem, ny skola.
I fredags kom jag till Stockholm, i lördags flyttade jag in i mitt, Nisses och Kristins nya fina lilla hus ute i skogen och i går började jag skolan. Än så länge är allt frid o fröjd, förutom den chokerande upptäckten att kollektivtrafiken tar ungefär dubbelt så lång tid på morgonen än på kvällen. Min vana trogen kom jag för sent till skolan, trots väldigt nogrannt kalkylerande med busslistan i hand. Nisse hade en hård första natt i huset också, han skrek o skrek och verkade tycka att ännu en flytt var en väldigt dålig idé fram tills att han på morgonen fick syn på hönsen som spatserar i trädgården, då tystnade han och stirrade andaktsfullt på deras märkliga gång på våran altan, och har sen dess varit den lugna och fina kisse han brukar vara.

Nu ska jag iväg o ta båten till Slussen, vi ska skriva på kontraktet för huset idag så att det verkligen är vårat o sen ska jag hem, mot ett hus vid skogens slut där jag ska plocka in äpplen och sortera broderipapper tänkte jag.

Tills vi hörs igen, lev o må o glöm inte bort att även en kort tråd är en tråd.

Erika

Hösten kommer med stormsteg…

Written by Rebecca. Posted in Rebecca Bjelkenhoff

Nu har hela helgen gått åt att packa upp alla kläder jag köpt på utförsäljningen. ”Halledá” med grejor, jag kommer aldrig att få plats med allt i våra små garderober. Vi har å andra sidan stora garderober men inte för allt det här! Det får helt enkelt ligga kvar i pappkassarna så länge. Något som stört mig i helgen, var att jag missade försäljningen av diverse kostymer på Kungliga Operan i Sthlm. Det kommer att dröja länge innan jag kommer kunna släppa det där. Jag har frågat mig många gånger i helgen varför man inte bor i Stockholm?!

Det har varit roligt att skriva på Kravallslöjds bloggen den här veckan. (Min debut som bloggare). Som några andra här har skrivit, har inte alla mina inlägg varit hantverksrelaterade. Med min kaotiska/stressiga vecka som varit, med allt jobbsökande mm, har jag inte kunnat fokusera på särskilt mycket. 

Nu ska jag dricka färsk varm äppel & kanel must och välkomna hösten utanför. Är det någon som undrar något om mitt hantverk eller sömnad, är det bara att höra av sig. 

Mange Tak, Rebecca

Kläder kläder kläder

Written by Rebecca. Posted in Rebecca Bjelkenhoff

Idag har jag haft studiebesök på mitt jobb. Det var min gamla lärare/rektor samt elever från Malmö Tillskärarakademi. Mycket trevligt! Det bästa var väl att dem också verkade tycka det :) Jag och mina kära kollegor berättade om våra arbetsuppgifter, vi tittade på våra kollektioner för nästa vår och fikade med mera. Som sagt, trevligt trevligt. Vi pratade ävan en massa mönster och jag fick lite ågren, att jag inte sytt på så länge. Ska kanske berätta att jag lärde mig extremt mycket mönsterkonstruktion på Tillskärarakademin. Det är rätt lätt att man glömer bort hur ett mönstre ska konstrueras. Fast det sitter kanske långt där inne i ryggraden ändå.

Nu måste jag föra över en massa pengar till mitt konto. Vi har en stooor utförsöljning imorgon med en massa fina kläder. 30 pix för stickade koftor, stickade klänningar, klänningar, sidentunikor, schyssta jeans, bla bla bla… Ja, gud, det finns otoligt mycket saker. Kommer INTE få plats i den redan överfulla garderoben, Dagens i-lands problem. Me like!

Project Tovnig

Written by Rebecca. Posted in Rebecca Bjelkenhoff

Nähe, ingen Project Runway idag då. Det enda program som jag följer slaviskt… Alltid är det fotbollen som ska förstöra. Istället för lite tv tittande, får jag kanske vara lite kreativ. Det var länge sedan jag sydde, tecknade eller tovade halsband. Så, ikväll får det nog bli lite tovning till halsbanden. Det blir världens lättaste, mjukaste och varmaste halsband!    

Älskade Pantone-pennor! bild-1-copy.jpg

Jobba ska man väl göra resten av livet..?

Written by Rebecca. Posted in Rebecca Bjelkenhoff

Hur svårt kan det vara egentligen att få ett helt vanligt butiksjobb?? Jag hade sökt på Vero Moda där jag bor, men fick veta idag att jag inte fått det!! Detta är kanske tredje butiksjobbet jag sökt i år. Skam den som ger sig, för idag har jag lämnat in intresseanmälan till några, för mig intressanta butiker. Jag fick en hel del positiv respons, tack vare min textila bakgrund antar jag. Varför jag helt plötsligt söker en massa butiksjobb har tre anledningar:

1. Vet fortfarande inte om jag vill flytta till Borås.

2. Skulle tycka att det vore apkul att jobba i en klädbutik.

3. Har fått veta att det är en bra merit att ha arbetat i en modebutik, om man vill arbeta som designassistent/designer.  

Jag fick även ett brev hem idag från Saint Tropez i Danmark ang. en designassistenttjänst jag sökt. Jag fick bekräftat att dem fått min ansökan osv. Ett sådant jobb hade verkligen varit supercool. 

Va fan, man får sig nog ett jobb tillslut, i varje fall som offentlig toalettrengörare?! För jobba ska man väl göra resten av livet..?  

Tokyo next, eller?

Written by Rebecca. Posted in Rebecca Bjelkenhoff

I dag har jag varit i Sveriges textilmecka, Borås! Där för att gå på en arbetsintervju. Rättare sagt har jag redan varit på intervju, nu skulle jag mest titta in Borås(eftersom jag aldrig varit där), se var företaget ligger, hur dem arbetat osv. Företaget heter Max Collection och tjänsten som tilldelas är densamma som jag har idag, en direktristjänst. Eftersom jag bara har två veckor kvar på Springhill, måste jag se mig efter ett annat jobb. Tyvärr är det en hel avdelning på Springhill som ska styckas ned. Detta innerbär alltså arbetsbrist, och jag tillsammans med ett par andra åker ut!! Nu är den stora frågan om jag vill göra en flytt till Borås eftersom bollen redan ligger hos mig, om jag är intresserad av jobbet eller inte?!

På vägen upp hit satt jag som fastklistrad i min senaste Elle och tittade in alla leckerding till designers i Trendbibeln. Då kom den verkliga känslan av att vilja sattsa på mitt eget märke. Jag skulle vilja åka till Tokyo, kunna göra mig ett namn där. Samtidigt skulle jag behöva mer erfarenhet inom min nuvarande arbetsuppgift. Jag hoppas ett par Whiskey och ett par vettiga samtal med mina kära, ska kunna göra mig klokare…

Onsdag & Jimi Hendrixgreppet

Written by Jogge. Posted in Jögge Sundqvist

Strålande sol även idag. Täljgreppens innersta väsen blev ordentligt genomgånget under förmiddagen och en riktigt gjord smörkniv blev tillverkad. Jag gick igenom alla nödvändiga definitioner och rubriceringar för att förstå var alla rörelser tar sin kraft ifrån och hur kroppen ska arbeta för att förstärka eggens löpande i veden. Min far Wille började med att sätta ord på de traditionella slöjdgreppen och nu har jag utvecklat benämningarna. Det kan låta som ett skämt men korslagda tumgreppet och konservöppnargreppet är de två svåraste. Komplexiteten slår deltagarna i huvudet med träklubba, men för några fungerar det direkt och andra får kämpa. Att ”int vara oslög”, på svenska att vara händig, tycks ibland var medfött och ibland en slump. För att se greppet från rätt håll brukar jag vända deltagarna ryggen och göra greppet över huvudet för att de inte ska se det spegelvänt. Det fungerar riktigt bra, men givetvis kallades det i den här fnissande klassen för Jimi Hendrixgreppet.

På kvällen blev jag och Steen Madsen som var kursledare för Korgkursen inbjudna på studiebesök hos korgmakare Arne Rosum i Näsum som tillverkade kolfat i hassel. I sin miniverkstad visade han hur man knäcker fram årsringarna ur en hasselvidja och sedan klyver den i två tågor som är så sega att de går att linda runt fingret. Tekniken att klyva tar fram de bästa egenskaperna i träet – seghet och styrka – och det går riktigt fort bara man har ett noga utvalt rakvuxet material. Intressant att se att de kolfat i Hassel han gjorde var hemskt lika de som görs i Västerbotten, men då är materialet stavargran; en senvuxen undertryckt gran som blir både seg och stark. 

Arne Rosum med kolfat  Arne Rosums kolfat   Nävaklyvning av Hassel

Sen hamnade vi i bokskogen för att plocka kantareller. Jag njöt av den susande tystnaden och ljuset. Kontemplativt, balsam för själen!

                       Friden i bokskogen

Tisdag med Algots pågar och täljprocesser

Written by Jogge. Posted in Jögge Sundqvist

Skogsexkursionen blev ett äventyr. Vi skulle till ”Algots pågar”, Kalle och Nisse, som bodde några kilometer från skolan. De visade sig vara två fnissande bröder i de dryga 80 som tyckte det var underbart att få träffa så mycket folk. Kalle visade oss sin skog som var fylld av alla träslag vi kunde önska. Första slevämnet dök upp på en liten halvt nedlutad bok som jag tyckte var på gränsen till att ruttna när snittytan blottlades. Jag tittade på kronan som såg helt frisk ut. ”Hm, något stämmer inte. Så jag frågade Kalle vilket träslag det var varpå han på rullande skånska säger: ”Di däär, di äur braukvee!” Brakved! Ett lättkluvet sprött och hårt virke som vi definitivt inte är förärade med i Norrland. Jag hoppas att jag fortfarande får lära nytt när jag fyller 100. Medan vi slogs med de efter norrländska mått aggressiva myggen tog vi krokvuxen bok, björk, sälg, och hassel till skedar, slevar, handtag och bärträn.    

surolle & Algots pågar     s u r o l l e  & Kalle & Nisse

När vi kom tillbaka till pågarna ville Nisse visa en skiftesverkstuga, på skånska bålestuga, som han räddat undan förfall 1951. Skiftesverk innebär att utkluvna eller sågade bräder är innotade i stående stolpar, en vanlig sydsvensk huskonstruktion vid sidan om korsvirkeshus. Inuti visade det sig att han hade samlat en osannolik mängd gamla bruksföremål, allt mellan armborst och porslinsbägare. Nisse drog upp en fil ur fickan och filade till stiftet till en gigantisk trattgrammofon, sen la han dit en stenkaka och vevade fnissande med pekfingret på etiketten så att swingmusiken kunde ljuda ur tratten! Jag som trodde att scratching var en någorlunda modern företeelse. Besöket blev en oförutsett highlight, som alla fnittrade högt åt hela dagen.

Nisse scratchar    Nisse Scratchar

Under eftermiddagen silade ljuset mellan grenverket, och den putsade väggen reflekterade solen in under grenarna. Vi hade en av de vackraste sked- och slevgenomgångar jag hållit genom åren. Släpljuset på de täljda ytorna skimrade som glittret på bottniska viken en brittsommardag. Men jag tror ingen riktigt uppfattade det, alltför upptagna med kampen att betvinga trädkött och täljprocesser.

På kvällen for vi på Kjell ”Snickarprästen” Perssons initiativ till en restaurang i Åhus, men först tog vi ett fräscht dopp i havet. Till Handelsbaren åkte vi i båt över kanalen, en lång tripp på ungefär 3 minuter, men det gav onekligen en skön känsla som stimulerade smaklökarna. Louise och Mattias från kursen var också med.

Snickarprästen och surolle på Handelsbaren                                    Kjell ”Snickarprästen” Persson & Jögge Sundqvist

måndag den första slöjddagen

Written by Jogge. Posted in Jögge Sundqvist

De senaste två månaderna har jag knappt varit hemma, flängt mellan semester i Överkalix och kurser i Vasa, Finland, Sätergläntan och i Danmark. Och nu idag har jag startat upp en kurs i Önnestad utanför Kristianstad. ”Slöjda i trä” heter den med 12 deltagare. Alltid rafflande första dagen, vilka personligheter ska ge denna vecka färg?

Det ihållande regnandet har upphört och ersatts av en varm fuktig sol, som påminner oss om att det finns en sommar och att den inte är finito ännu. Jag har hittat en plats under en vacker kastanj där vi ställt upp alla täljhästar och huggkubbar på gräset. Verktygen väntar välordnade på parkbänkar runt omkring; bandknivar, yxor, knivar, spräckjärn och klubbor. Förväntningen och vetgirigheten lyser i kursdeltagarnas ögon och strax är vi igång med att utforska krympburkens tillverkningsprocess. Eftersom antalet täljhästar är begränsat blir det kö för att borra hålen med timmernavare. Jag ser parkbänken och får en idé; vi klämmer fast den tillyxade änden mellan sittbrädorna och står på bänken och borrar – det fungerar utmärkt! ”Med finter och knep får den fattige knulla” sa alltid min morfar. Så sant, så sant.

Flera av deltagarna har gjort burkar tidigare, men nu höjs en del förvånade ögonbryn: ”Aha!” Sätter du kniven på det sättet! Hur gjorde du igen? Tryck på med armbågen, i en vid båge! Ja, nu fungerar det!” Nybörjarna kämpar med att finna kraft och trygghet i greppen, det hackar och sliter – Shit, kniven måste slipas!

Ljuset under kastanjen är underbart

Allt hänger ihop, ett gott resultat är avhängigt ett suveränt material, av vassa verktyg med rätta slipfaser, och av en fungerande tillverkningsmetod. Det är där den pedagogiska utmaningen ligger. Att visa hur man gör just när sinnet är öppet för det speciella moment som man nyligen funderat på hur man ska lösa. Då går informationen rätt in och fäster, eftersom man får prova direkt efter genomgången. Men om vi inte strukturerar veckan blir det allt och inget på en gång. En sak i taget i rätt ordning. Så slipgenomgången tar vi på onsdag, men vi kan visa bryning idag. Punkt slut. Gruppen är intressant. De får mig av någon anledning att tänka på ett nedstörtat flygplan och en öde ö…

    Imorgon ska vi ut i fästingskogen och leta ämnen. Alltid lika spännande att möta en ny skog, speciellt för mig – som norrlänning blir urvalet aningen begränsat, men här finns den hårda boken, den lättkluvna asken och eken.

Att få huvudvärk av färger

Written by Mia. Posted in Mia Lindgren

I vår hände en märklig sak. Jag började må dåligt av färger. Jag har alltid varit positivt inställd till alla färger utom möjligen svart och vitt. Har tyckt att more is more eller less is bore vad gäller färger. Använd lite för mycket, blanda och matcha. Rutigt, randigt och blommigt samtidigt. Svart och vitt har stått för det tråkiga, det som inte vågar synas eller ta plats. Det är vad jag har gillat inom slöjden, att det är så mycket färgprakt och att det då tar plats.
Men i vår blev det för mycket av det goda. Jag fick en slöjdidentitetskris och ifrågasatte det mesta inom slöjden; utbildningen som jag går, hela slöjdorganisationen som får en massa statliga pengar, om det ändå inte är förspilld kvinnokraft att sticka sin halsduk när du kan köpa den och göra viktigare saker av din tid (liknande åsikter fördes fram i början av 1900-talet). Det var en jobbig tid och jag funderade flera gånger på att hoppa av min utbildning och göra något helt annat. I samband med detta började jag också få svårt för starka färger. De blommiga klänningarna stuvades längst in i garderoben och när jag skulle titta på kläder i affärer såg jag bara svart, grått och möjligtvis tungt blått, sådana klädfärger som jag några månader tidigare hade sett som fula och dåliga färger. Jag orkade heller inte titta i inredningstidningar eller slöjdböcker för alla mönster och skarpa färger gav mig huvudvärk.
En vecka i jämtlandsfjällen förbättrade läget då jag fick komma ut och koncentrera mig på överlevnad istället för på arbete och att bara behöva se färger i grönt, brunt, vitt och grått. Att vila både hjärna, öron och ögon och att få anstränga sig fysiskt med kroppen.

Nu är läget nästan tillbaks till det normala, ska jag använda ett klädesplagg tar jag i första hand det som är svart men jag får inte längre huvudvärk av de blommiga klänningarna. Jag ska också sluta att prata illa om svart, vitt och grått som jag nu ser kan ha livräddande egenskaper.

Kan det vara läge att införa varningstext på slöjdföremål eller när man söker in till hantverksskolor: Slöjd kan förändra din syn.