Den nu 86 åriga Hertha Hillfon och fortfarande verksamma konstnären ställer i vår ut på Waldemarsudde i Stockholm. Här visas verk ur privata samlingar. I harmoni samsas ansiktsdelar, mytologiska figurer, kläder och djur.
|
|
Namnet Hertha Hillfon hade nått mitt öra från olika håll, och utan föreställningar men med en väckt nyfikenheten möttes jag i första rummet av stora kolteckningar föreställande människor. Kraftiga drag med kritan och markerade ögon, lekfullheten och känslan som spelat större roll än fina detaljer tilltalade mitt sinne och med den vinröda väggen förstärktes intrycket ytterligare. Jag fortsatte till vänster, ned för en kort trappa, in i ett kallt blågrått rum. Där inne fanns några av de verk som, om jag varit något starkare, något rikare burit med mig hem och placerat i mitt eget något större boende. Stora ansikten. Likt utkavlade plattor som formats till det föreställande. Två ansikten tillsammans, den ena utan ögon, den andra som blundar. En särskilt stämning fyller rummet, som när man blickar ut i tomma luften utan att se och utan att tänka. Närvarande men ändå inte. Jag ville sätta mig ner och bara känna. På väg mot det innersta rummet visades den manchesterkavaj Hillfon tillverkat som ett porträtt av sin man. I smyg lyssnade jag på en av guiderna. Denne berättade för sin grupp att Hertha Hillfon började var dag med att dreja en skål. På så vis värmde hon upp och blev då redo att sätta igång större projekt.