Practical joke-slöjd
Det är alldeles för litet bus på jobbet!! Bra bus ger glada skratt och förgyller och piggar upp tillvaron för kolleger och en själv. Jag förespråkar därför mer practical joke-slöjdande. Ett av mina practical joke-slöjdprojekt utspelade sig förra våren i Lyon, där jag jobbade ca två veckor i månaden. Jag hade en liten gås oplockad med en av mina kolleger därnere så när han sedan åkte på en veckas skidsemester och glömde kvar sin jacka på jobbet fick jag en briljant idé. Jackan fick följa med hem till hotellet och jag sprang ut på stan och hittade precis det jag sökte i en välsorterad tygaffär, nämligen knallrosa, långhårigt fuskpälstyg, och köpte en halvmeter av det. Sedan gick jag hem till hotellet och skred till verket. Jag klippte, sydde och gapskrattade om vartannat. Om ett gott skratt förlänger livet så blir mitt några år längre pga den kvällen. Den tidigare ganska oansenliga och anonyma svarta jackan med kapuschong förvandlades på ett par timmar till en betydligt mer färgstark och originell skapelse.
Jag hade dock noga sett till att jackan inte var av goretextyp för då hade skämtet blivit mindre lyckat om membranet blivit helt sönderstucket. Jag sydde också med förhållandevis stora stygn då jag misstänkte att min kollega kanske inte fullt ut skulle uppskatta mitt tilltag, eller i alla fall inte till den grad att han gärna skulle visa sig ute i jackan (konstigt nog måste jag säga för den blev ju verkligen mycket finare ). Nåväl, jag placerade jackan på hans plats och den lyste upp tillvaron för resten av kontorslandskapet under veckan innan kollegan kom tillbaka.
Det kom även folk från andra delar av kontoret som hört rykten om den pimpade jackan. Efter en vecka kom kollegan tillbaka och vi hade förberett oss väl med både filmkamera och vanliga kameror i högsta hugg. Litet spända var vi allt på vad reaktionen skulle bli. Det blev mycket skratt och ett kanske aningens oroligt –”Is it permanent?” Kollegan provade jackan och den klädde honom verkligen och han tyckte att det var ett bra skämt och det var ju det viktigaste. Dock tror jag inte att han burit den utomhus och jag har även hört rykten som gör gällande att jackan numer ser ut som förr :-).
Alldeles nyligen fick jag tillfälle att använda den fina fuskpälsen till ytterligare ett practical joke-slöjdprojekt. En kollega skulle visa sin styrka genom att lyfta en svintung transformator och det bar sig inte bättre än att transformatorn tippade och föll på kollegans fot. Det blev ett rejält jack i en tå och en spricka i en annan, vilket ledde till att doktorn fick sy några stygn. Hmm, litet Darwin Awards över detta tänkte jag och funderade på hur denna händelse skulle kunna leda till litet practial joke-slöjdande.
Ett par gamla slalompjäxor inköptes på en loppis och jag sydde ett snyggt fodral till dem i blått tyg och kantade dem med en rejäl bit av den klatschiga, rosa fuskpälsen upptill. Ett par skyddsskor alltså, för att bättre klara liknande incidenter i framtiden. Till detta bifogades ett diplom utfärdat av kommittén för Darwin Awards och även en broderad prisrosett. Eller det blev faktiskt bara ett Darwin Awards light eftersom kollegan ju överlevde (ett riktigt Darwin Awards kan nämligen bara erövras om man på ett väldigt ogenomtänkt och spektakulärt sätt dör och därigenom förbättrar världens sammanlagda arvsmassa, se http://www.darwinawards.com/darwin/). Också denna practical joke-slöjd mottogs med glada skratt och skyddsskorna pryder nu sin plats i vårt labb ifall någon skulle behöva ta en tur ut i garaget med sina lurande farligheter.
Taggar:Darwin Awards, fuskpäls, loppis, Lyon, practical joke-slöjd, sy