-Hej! Skulle du vilja gästblogga för Kravallslöjd?

Mitt lätt förvirrade ”eeeeh” pågick så pass länge att personen på andra sidan mitt bord, på Hamnmagasinets Designmarknad, kände sig nödgad att fråga ”Har du hört talas om Kravallslöjd?”
Och ja, jag hade hört det ordet förut. Någon gång. Någonstans…
Fast såhär i efterhand kan jag ju erkänna att jag inte hade den allra minsta aning om vad det var för något.
Och nu när jag läst på lite, så måste jag säga att jag är lite besviken…

Missförstå mig inte nu, det är helt suveränt med en partipolitiskt och religiöst obunden, ideell portal där människor som sysslar med slöjd, design, konst och hantverk inte bara kan utbyta tankar, idéer och erfarenheter, utan även kollektivt delar ett ”synsätt som inrymmer gränsöverskridande tekniker och nya material samtidigt som det bejakar hantverkets historia” (jodå, jag kan både klippa och klistra!).

Men allt detta, vackert och positivt som det är, tog liksom kål på de där allra första färgstarka bilderna jag fick i huvudet då jag första gången hörde ordet ”kravallslöjd”…
De där helt obetalbara bilderna, bestående av en liten arg grupp tjejer och killar som samlats på Rådhustorget, mitt under julstressen den 23:e december, för att högljutt sticka miljövänliga eco-halsdukar i protest mot köphysterin. (om någon där ute vet hur man ”stickar högljutt”, tveka inte att höra av er).
-Jag vet dock inte riktigt vad jag skulle göra under en sådan protestaktion, för sticka kan jag inte! Inte virka heller. Eller brodera… Jag kan knappt sy i en knapp en gång! Jag vet liksom inte när jag ska sluta, så jag brukar bara sy på, varv efter varv, om och om igen, tills tråden tar slut.
När jorden går under kommer bara kackerlackorna – samt den lilla bit skjorta där min knapp är ihärdigt fastsydd – överleva.

Jag tycker ofta det är ganska kul att plocka fram torrpastellerna och skissa/rita, jag gillar att skriva – allt från stolpiga listor till utdragna texter, och jag är oerhört (långt över gränsen till nördigt) fascinerad av makeupeffekter av alla de slag…
Men pennor, papper och pappersvikning – älskar jag!

The Blue Man Group får konkurrens av The Silver Man Group…
…med hjälp av ”lite” makeup och foto-trixande.

 Jag har ingen som helst aning om var, när, hur eller varför, men papper (och pennor och gem och alla andra möjliga och omöjliga sorters kontorsmateriel) har alltid varit som min alldeles egna, svårdefinierbara fetisch! Innan den sorgligt nog försvann ifrån stan (TRAGIK!) kunde jag dreglande fönstershoppa på Ordning & Reda, och sedan spendera ohälsosamt mycket tid med att försöka rättfärdiga inköpet av just DEN svindyra pennan, trots att jag har minst hundrafemtio pennor hemma.
-Nej, det är ingen överdrift, jag har pennor överallt!
Jag kan på fullaste allvar aldrig förstå de som, då man via telefon ska ge dem nån viktig information, säger ”vänta en sekund, jag ska bara hämta (eller ännu värre HITTA) en penna” och sedan försvinner i en halv minut, eller längre…
Om jag i samma situation säger ”vänta en sekund”, så menar jag precis just det!

Men papper, utan vilket pennan inte har något som helst syfte, är trots allt det jag gillar mest av allt! Jag gillar att skriva, och använder ibland papper till sånt, men inte lika ofta som jag använder pappret bara som det är… Hemma, på bussen, i väntrummet, precisvarsomhelst! Överallt lämnar jag små vikta pappersformationer efter mig (nån som sett Blade Runner?) gjorda av kvitton, kölappar eller vad som än finns till hands just då.
Det är nästan som en sjukdom, ett sorts OCD!

Under en semesterresa, för många år sedan, åkte jag på en dyktur, och på båten bjöds det bland annat på te… Och efter jag druckit upp mitt te var det fysiskt omöjligt att hindra mina fingrar från att försöka vika något av Lipton-taggen som satt på min tepåse… Så jag satt där, och vände och vred den lilla gulröda pappersbiten mellan fingertopparna, med huvudet nerböjt och hjärnan djupt koncentrerad på denna totalt meningslösa syssla, alltmedan havsbriser och makalösa vyer bokstavligt talat gick mig förbi.
-Det är sånt som händer…

Det här är inte bara min gästbloggarvecka på Kravallslöjd, det är även mitt alldeles egna, extremt ypperliga tillfälle att försöka konvertera er alla till pappersdyrkare!

Taget i slutet av mars 2005, på Easy Divers dykbåt,
någonstans i havet utanför Koh Samui, Thailand.

Vi på Kravallslöjd vill tacka alla bloggare som gästat under året!
Bloggåret 2012 inleds vecka 2 med modisten Marika Smith från Stockholm som gör ”spektakulära men ändå bärbara huvudbonader för kvinnor som gillar uppmärksamhet”.

Skulle du som läser vilja gästblogga en vecka under 2012? Hör av dig till oss så berättar vi mer: info@kravallslojd.se

Bloggen har just nu tagit jullov, vi på Kravallslöjd vill tacka alla bloggare vi haft under året! Skulle du som läser vilja blogga en vecka under 2011? Hör av dig till oss info@kravallslojd.se

Den här veckan kommer vi att uppdatera bloggen, stundvis kommer bloggen därför inte att fungera vi har därför valt att inte ha någon bloggare den här veckan. Bloggen kommer att ligga online under uppdateringen så du kan läsa alla tidigare inlägg under tiden vi bättrar på funktionerna.  En av nyheterna är att du som läsare nu kan kommentera och gilla inläggen så det syns på facebook (klicka in på ”kommentera” så ser du hur).

Är du sugen på att blogga en vecka framöver på den förbättrade plattformen så kan du anmäla intresse på info@kravallslojd.se

Den här veckan har vi ingen bloggare här på Kravallslöjd.

Skulle du vilja dela med dig av dina tankar kring slöjd, hantverk, design eller annat? Sidan har ca 30 tusen besökare per månad och det är okej att PR dig själv under din bloggvecka.

Vill du blogga eller hjälpa till att göra Kravallslöjd bättre genom artiklar eller annat så hör av dig!

E-Post : info@kravallslojd.se

Norrland är vackert från bussfönstret. Har påbörjat resan från Umeå till Östersund och har passerat över gränsen till Lappland. Vi styr rakt mot den sjunkande solen och under timme två av sex har vi stannat till på hållplats Fredrika.

Vi har även haft två renar som sprungit framför bussen ett tag, det var såna där vägrenar.

Om de övriga restimmarna blir lika händelserika så ser jag ingen anledning att klaga på buss som transportmedel idag. Så här inne i timme tre så har vägskylltarna med ortsnamn även det samiska namnet utskrivet.

Våren börjar kännas av även här uppe i Umeå nu. Förutom att ögonen börjar få den karakteristiska rödrosa kanten, som bara vårallergin kan frambringa, så krymper faktisk snöhögarna och tanken på balkongväxter kommer.
Det är även så här på vårkanten som kreativiteten börjar gro och allt storslaget som man tänker förverkliga under semestern börjar ta form. Hur man ska få fatt i tanken och faktiskt realisera sina idéer är något jag inte riktigt har fått styr på än…

Har köpt blommfrö till balkonglådan och reflekterade över att de flesta fröpåsar utlovar en grobarhet på 75%. Så om vi tänker oss att det får utgöra någon form av norm även när det gäller grobarhet på idéer, så borde man få ett lyckat resultat bara man följer anvisningarna.
Så vilka är anvisningarna för att odla sin kreativitet?
Förodling eller direktsådd?
Hur djupt ska det planteras och när är den förväntade blomstringstiden?

Fröer säljs ofta färgkodade, där de billigaste har grön markering och de dyraste röd. Kan man kanske när man står med en bra idé gå till fröstället och ta en påse i den kategorin man själv känner att man tänker spendera på sin vision.
En enkel tanke är en grön påse, en mellan dyr uppfinning att genomföra en gul påse och en dyr innovation en röd, sedan bara applicera anvisningarna på påsen till sin idé. Det fina är att blomstringstiden är tydligt utmärkt och den har ett bäst före datum att hålla sig till.

.
.
.
.
.

.

På min fröpåse står det att man ska lägga fröna i ljummet vatten ett dygn innan sådd.
Det är bara att gå och tappa upp badkaret och hoppa i, ska man satsa på något gäller det att göra det helhjärtat…