Här på den arkiverade webbportalen Kravallslöjd kan du ta del av allt material som publicerades under Kravallslöjds tio verksamma år, 2007-2017.

Kravallslöjd är uppbyggt genom delaktighet.
Ett stort tack till alla er som gjort det möjligt för Kravallslöjd att växa till en folkrörelse. Ni är de 313 personer som gästade stafettbloggen, en vecka var. De 54 skribenter som återkommande publicerade era texter på portalen, allt från visitationer till tankar inom slöjdområdet. Ni är de 46 hantverksprofiler som intervjuades för ett personporträtt. De 28 prylprofilerna som berättade med föremålet i fokus.

Ni är de 29 Kravallslöjdshandledare som medverkade i 69 workshops runt om i landet. Ni är det hundratal slöjdare som visade er skapande kraft i ett tiotal utställningar, både fysiska och virtuella, arrangerade av Kravallslöjd. Ni är de läsare som återkommande besökte portalen, i snitt 32 000 varje månad.

Tillsammans har vi totalt publicerat 1304 artiklar och 1729 blogginlägg på portalen. 

Välkommen att ta del och inspireras.
/Kravallslöjd CREW – Veronica, Mia, Jonny, Anna.

Kravallslöjd firar 10 år och lägger ner.
Vi i CREW tackar dig som lyft slöjden i sann Kravallslöjdsanda
och uppmuntrar dig till att fortsätta.
Med anledning av jubileet ordnas en offentlig avtackning.

Kom förbi och uppmärksamma oss
onsdagen den 19 april kl. 19 på Oceanen krog,
Stigbergstorget 8, Göteborg.

*Gåvor och historier mottages varmt under kvällen.

Ta med dig fler kravallslöjdande människor
och träffa oss i Kravallslöjd CREW.
Vi snackar slöjd och höjer glaset
för 10 viktiga år i Slöjdsverige.
Möjlighet att köpa mat och dryck finns.

TILL SIST: Tveka inte, mobilisera dig och agera där det står still. Vi ses där ute!
/Kravallslöjd CREW – Veronica, Mia, Jonny, Anna.

Kl. 19.00 den 19 april 2017 i Göteborg.

/Kravallslöjd

Idag hade jag stora planer. Jag hade nämligen planerat att skriva ett långt, insiktsfull och lite smått argt inlägg om

Och du ska heta Bävertand – handspunnet garn på spole

slöjdens ord och hur de kan omvandlas till skällsord. Hur det som vi som jobbar ser som något positivt, kreativt, beskrivande och energiskapande omvandlas till något negativt och hånfullt som gör att du vill krypa under närmaste täcke och aldrig synas mer. Inlägget var nästan klart i mitt huvud, inklusive vitsiga formuleringar och skarpa tillsägelser.

Men sen tappade jag sugen och inspirationen och satte mig istället vid en av spinnrockarna och gav mig på att spinna den finska lapphundsull som just nu ligger på tur. Men tro det eller ej, ikväll bestämde sig spinnrocken för att avge ett oidentifierbar skramlande av irriterande natur.

Så, idag får ni en fin bild av handspunnet garn. Fotot är taget av min syster Ingalill Elfgren. Jag har turen att ha en privat fotograf. Jag döpte det hela till Och du skall heta Bävertand, med anledning av att det handspunna entrådiga har precis samma färg som bäverns tänder.

Och ibland kan vi nog tillåta oss att göra så. Lägga ut en bild enbart för att den är snygg och trevlig att titta på. Inte behöva kommentera och vara insiktsfulla. För de vackra bilderna fyller också en funktion och i alla fall jag blir lycklig av att surfa runt och bara titta på tilltalande bilder av garner, ull, stickat och andra textilier. Njuta av andras kreativitet. Och svamla fritt omkring det.

Hur det gick med spinnrocken? Det är just nu under utredning. Jag har absolut inte gett upp den då den är den av spinnrockarna som är min favorit just nu. Fortsättning i skrammelfrågan följer. Och imorgon ska jag ändå ägna mig åt förberedelser inför det Stickretreat jag anordnar i min ateljé på lördag.

Ja nu är jag här igen! Fick just veta att det snart är dags för Kravallslöjds 8 års kalas. Var därför tvungen att kolla efter när jag bloggade här första gången, och det var i augusti 2008.

Så givetvis har en hel del hänt på slöjdfronten för mig sedan dess. Då var jag en relativt ny egenföretagare, jag startade Limmo-design 2006, nu har jag drivit ett eget företag i 9 år och börjar mer och mer landa i hur min nisch ser ut, hur jag vill arbeta och med vad. Även om det är något som ständigt förändras och utvecklas givetvis.

Den största skillnaden nu mot 2008 är hur mycket tydligare min inriktning mot har blivit. Jag har alltid varit intresserad av att arbeta med garner men från och med att jag började spinna och färga själv har det intresset vidgats. Från att säga något vagt om att ” ja jag stickar, väver och syr en del” så jobbar jag idag med textila fibrer och hela processen från råfiber till färdig produkt.

Sedan till en annan slöjdresa, närmare bestämt #slöjdresan. Jag liksom många andra befinner mig på instagram, i mitt fall under @limmodesign. Och det är en ständig källa till inspiration, tidsfördriv och inte minst att bygga nätverk med likasinnade i hela landet och hela landet. Tack vare instagram kan jag numera exempelvis få tag i ull från en väldigt sällsynt fårras i Estland eller hålla koll på de senaste garntrenderna i New York.

I en sådan instagramdiskussion uppstod i lördags en idé. @clarastickar visade upp hur hon och hennes nya knäpphärvel var ute och åkte spårvagn. En konstig företeelse för många oinsatta men för oss som jobbar med hantverk helt naturligt, hur ska man annars frakta sina slöjdredskap?

Själv ska jag erkänna att när jag ska resa någonstans så använder jag ohälsosamt mycket tid innan för att planera min resestickning. Vad ska jag sticka? Hur mycket garn ska jag ha med? Kanske bäst jag tar lite mer extra garn? Och det hela slutar vanligtvis att min stickpackning är betydligt större än packningen med kläder och annat onödigt.

#slöjdresan

Jag reser förutom med stickningen ofta även med spinnrockar. Ja, även i plural. Åker jag till mina föräldrar en helg, ja det skulle kännas naket och tomt att inte spinna på en hel helg. Ibland handlar det om föreläsningar, kurser och workshops jag håller i och då behöver någon eller några av spinnrockarna följa med.

Hur packar man då en spinnrock på bästa sätt? Eftersom jag främst använder mig av högrockar så är jag av åsikten att de bäst och värdigast åker stående på ett av bilsätena, väl fastspänd med säkerhetsbältet. Till mitt förtret har jag hittills aldrig blivit stoppad när jag och spinnrockarna färdas på det sättet, jag undrar vad reaktionen skulle bli?

Så nu finns hashtaggen #slöjdresan. Tagga dina slöjdiga resor så vi kan inspireras av varandra!

Igår var det både nåltovning och skrivning på agendan. När jag vaknade på morgonen var jag ganska trött efter gårdagens besök på bokmässan (trots att jag bara var där några timmar). Efter lite seg start begav jag mig iväg till Kungsbacka för att nåltova med barn på ABF-huset. Som vanligt tyckte barnen det var roligt att nåltova och några satt kvar över fikan bara för att kunna fortsätta. När det sedan plötsligt var halv två och passet var slut ville de inte sluta.

Det förstår jag, för har man väl börjat nåltova och upptäckt vad mycket man kan skapa är det jättesvårt att sluta. Själv hann jag göra två tomtar och ett par tomteörhängen. Dessutom lärde jag mig av barnen att utveckla mina tomtar och lägga till en vit kant  på mössorna.

Sedan bar det hemåt för att packa. Jag hade stämt träff med ett gäng från förlaget Mörkersdottir och då skulle mormor passa mina barn (hon bor i Gbg).

Jag mötte förläggaren Frida och ett gäng författare vid bokmässan och vi gick vidare till Park Hotell för att äta och umgås.

Det var en härlig kväll där vi pratade om allt mellan spöken, zombies, övernaturligt eller inte, böcker och att skriva. En väldigt trevligt gäng.

Själv är jag inte publicerad på Mörkersdottir men jag hoppas på att det manus jag just nu redigerar ska vara tillräckligt bra för att få vara med. Drömmen är att få vara med på bokmässan nästa år oh stå där med sin egen bok. Jag får jobba på för att den drömmen ska bli verklighet.

Därför är det redigering som gäller idag. Jag blev så inspirerad av alla på Park igår kväll att jag vill skynda mig att bli klar med mitt manus, Dimman över Ödesbyn.

Nu går min vecka som gästbloggare här på Kravallslöjd till ända. Det har varit roligt att få dela med mig av min vardag och allt som jag skapar. Hoppas ni har tyckt om att läsa det jag har skrivit. Vill ni fortsätta läsa vad som händer med mig kika gärna in på min egen blogg nathaliesjogren.wordpress.com Där kan ni se allt jag har sytt, stickat, nåltovat och skrivit samt allt jag kommer att skapa.

Vi ses.
/Nathalie

Idag var jag på bokmässan i Göteborg. Nu är jag helt slut. Man blir det även av bara några timmar bland alla böcker och allt folk. Jag har steampunkminglat tillsammans med andra steampunkare

prata med förläggare, lyssnat på föredrag om skräck och deckare, hälsat på författare och köpt böcker. Nöjd men trött. Jag känner mig inspirerad av att få redigera klart mitt manus så att jag kan skicka iväg det till testläsare, lektör och slutligen förlag.

Många gånger har jag fått frågan – när jag berättar att jag nåltovar, virkar, syr och skriver böcker – hur hinner du med allt? När jag dessutom har två barn (två pojkar på 6 och 1 år).

Ja. Vad ska jag säga? Klart jag inte hinner med allt. Vissa dagar är det leksaker över hela huset, tvätt som ska sorteras, disk att diska samt en liten som gärna slänger ut allt man har städat, klättrar upp i diskmaskinen och som ska matas. Det blir inte alltid att man hinner med att handarbeta eller skriva.

Ett tag skrev jag så fort jag fick en liten stund över. Jag skrev och levde mig in så i berättelsen att min man till slut tyckte att jag knappt var kontaktbar. Jag levde bara i mitt manus. Det var då jag insåg att jag måste dela upp sakerna och inte försöka göra allt på en gång. Vissa dagar grejar jag i huset (städar, fixar i trädgården, hjälper till att mata fåren) medan andra dagar ägnar jag mig åt att skriva eller nåltova.

När det gäller att skriva krävs det mer längre stunder. Ibland behöver man ju en stund på sig att skriva en scen, men jag har faktiskt lärt mig att det inte gör något om jag blir avbruten. Jag kan hitta tråden igen och fortsätta senare när nästa lilla ledig stund dyker upp. Förr kunde jag inte det. En annan sak har jag också lärt mig i och med att jag bara har en dag i veckan att skriva. Det är att då kan jag slappna av mer när jag tänker på mitt manus. Jag vet att onsdagar är min dag och då ska jag skriva. De andra dagarna, om jag kommer på något, skriver jag en minneslapp om det i mobilen eller på en post-it lapp. Sedan skriver jag ner det ordentligt när onsdagen kommer. Jag är inte längre rädd att jag ska glömma det om jag inte skriver ner det direkt.

När det gäller nåltovning är det lite lättare. Där kan jag avbryta mig ganska omgående och tova lite då och då. När lillebror var mindre och jag fortfarande ammade honom brukade jag nåltova medan han sov i mitt knä. Nu får jag passa på när han sover middag eller på kvällen, oftast framför tv:n. Folk brukar fråga mig hur lång tid det tar att göra en docka och jag kan inte riktigt svara på det eftersom jag tovar lite då och då. Två minuter här, fem minuter där. Ibland en kvart. Men skulle jag sitta som ett heltidsjobb och nåltova åtta timmar per dag skulle det kanske ta två, tre dagar.

Så, jag hinner inte allt. Men en del.

Ni har väl inte missat att det är bok- och biblioteksmässan i Göteborg nu i helgen? Som författare jag är ska jag dit, men tyvärr inte för att signera eller sälja mina böcker (mitt förlag är inte med på mässan). Men den antologi där min novell är med kommer att säljas och i samband med det är det ett steampunkmingel i monter A02:47 kl 14-15 på fredagen. Det tänker jag gå på.

Hur kommer jag att se ut? Jo, klädd i en steampunkkjol som jag har sytt själv och korsett. Ungefär så här:

Nu ska jag bara komma på vilken frisyr jag ska ha. Att fixa egen frisyr är ungefär som att pyssla – roligt. Jag kan gärna fixa och testa med mitt långa tjocka hår. Jag får väl se om jag gör samma sak som förra gången (på bokmässan Andra Världar i Jönköping i våras) eller om jag kommer på en ny steampunkfrisyr.

Nu ska jag sätta mig och nåltova klart dockan Naruto (se tidigare inlägg).

När jag ställer ut på mässor och säljer mina tomtar och dockor brukar jag alltid ha med mig mina nåltovningsnålar och stå och demonstrera. Att förklara med bara ord hur man nåltovar och hur ansiktet, kropp och detaljer blir till är inte alltid lätt. Det fungera bäst när man kan visa på plats.

Det tänkte jag göra här på bloggen också. För några år sedan var jag med i ett projekt där kvinnliga hantverkare tog med sig sitt hantverk in i den digitala världen. Det var då jag själv började blogga och vi gjorde även några introduktionsfilmer om nåltovning.

Här är en av dem:

Det finns flera filmer (vilka alla ligger på youtube, bara att söka efter Nathalie Sjögren) men jag vill även visa er här på bloggen en liten saga som vi gjorde med hjälp av mina figurer.
Varsågod: http://youtu.be/83xi-mCV3_A