Det är dags att gå handgripligen tillväga. Gör i kedjestygn det du ville skrika i affekt. Ta fram nål och tråd och något som kan bli bättre. Det som är bra med att brodera på plagg eller väskor är att det går att ha på sig dem och brodera vidare när tillfälle ges. Det är inte dåligt det. Ha med lämpliga trådar och sätt nålen i vänteläge i din [ex. tygpåse] medans du promenerar eller kutar för allt du är värd till bussen och när du har en plats, sittandes eller lutandes, så är det bara att fortsätta!

/FPH

Varför är hantverk politik?

(Bild från google)

Korta svaret: Allt är politik. Vårt långa svar går att diskutera i all evighet, men för nu såhär:

Uppvärderandet av det feminina

Handarbete har länge setts, och ses fortfarande, som nåt en (kvinna) gör hemma på kammaren för skojs skull. Det är inget viktigt, det är inget som får ta plats. Gå bara till din närmsta loppis och titta på lådorna med omsorgsfullt välgjorda korsstygnsbonader. Nån har suttit timme ut och timme in för att göra dessa, och nu kostar de fem kronor styck. En vän ber dig sticka en tröja eller göra ett broderi och greppar inte hur dyrt det blir om du ska ha en skälig timlön för arbetet. Handarbete är sjukt nedvärderat. ”kvinnogöra”, femininitet, har såklart inget ekonomiskt eller finkulturellt värde.

Att göra, ta tillbaka, visa upp, kräva att folk ska titta på det är att uppvärdera det feminina. Femininitet är inte svaghet och försiktighet. Femininitet är styrka, kunskap, mod och allmän fantastiskhet. Allt min farmor lärt mig. Alla snirkliga, svåra, enkla, vackra, viktiga tekniker. Allt förtjänar mer plats. Allt förtjänar ögon som ser och uppskattar. Handarbete är systerskap, till alla typer av systrar överallt i alla tider.

Att samlas för att skapa

Syjuntan. Handarbete är organisering. FPH är en uttalat feministisk handarbetesgrupp, men tänk alla syjuntor som funnits som kanske inte varit uttalat feministiska, men kanske den enda platsen där kvinnor i grupp fått lämnats ifred. Handarbetet är utifrån sett ofarligt, men hur många små och stora revolutioner har egentligen planerats kring kaffe och garnhärvor?

Handarbetet är en samlingspunkt. Nånting att göra medans planer smids. Nånting att pyssla med medans vi lyssnar på varandra.

Handarbete som antikapitalism

Det finns både stora och små alternativ till kapitalism och konsumtionshets. Som vanligt får en kanske börja med sig själv. Bara att kunna laga sina egna kläder är ett hot mot kapitalismen. Lagandet som tidigare varit en nödvändighet, en självklarhet, är det inte längre. En kan köpa nytt hela tiden, istället för att laga hålen. Utmana detta genom att laga själv. Utmana detta genom att lägga ut en tröja, sy in ett par jeans, förvandla två t-shirts till ett linne eller en hoodie till två kuddar. Remake är inte bara en trend, det är ett hot, ett motstånd, men också ett nöje.

Ur handarbete gror revolution

Det finns inte heller nåt som hindrar att du gör ditt verk politiskt i sig. Sticka, virka, pärlplatta, brodera, nålbind, väv och knyppla ditt budskap och låt världen få se!

de fantastiska bonaderna som hängdes upp under tur teaterns SCUM-manifestet

förgyll din port

pussy riot påskägg

Jag väver nästan alltid, men ibland när tiden är knapp och jag inte hinner åka till min ateljé, men lusten att arbeta är stor broderar jag. Mina Propagandakuddar kom till efter att jag satt mig in hur löneskillnaderna i Sverige skenat de senaste åren. Vi närmare oss inkomstskillnader som före världskrigen, då arbetaren stod med mössan i handen i vägkanten när brukspatronen åkte förbi och pigan neg och fick gå in bakvägen i huset. Trots att Sverige aldrig förut varit rikare eller till exempel haft högre BNP än nu. Med Propagandakuddarna försökte jag visualisera detta och genom att brodera säga ifrån.

Vid första anblicken är de broderade och handsydda linnekuddar i vackra färger. Men om man ser närmare på dem handlar de om ett mycket allvarsamt och viktigt ämne, nämligen hur löneklyftorna ökat lavinartat de senaste åren i Sverige. De som har lite får mindre och mindre och de rika får allt mer, det är allt annat än vackert.

Propagandakudde ”Förmåner”

2010 hade en verkställande direktör i Sverige i genomsnitt 200 000 kr i förmåner (förutom sin lön) jämfört med en arbetare som i bäst fall får ett friskvårdsbidrag på runt 1000 kr.

Propagandakudde ”Lönegapet växer”

1950 tjänade i snitt en person från den ekonomiska eliten som 26 industriarbetare. 1980 hade de ekonomiska skillnaderna jämnat ut sig och en från den ekonomiska eliten tjänade i snitt som 9 industriarbetare. 2010 har eliten rejält skott sig och tjänar nu som 46 industriarbetare. (En industriarbetare tjänade 2010 i snitt 307234 kr alltså 25183 kr/månaden.)

Propagandakudde ”Från vikingatiden till nu”

Förra året tjänade en VD i Sverige lika mycket som 932 industriarbetare på ett år. Om man går bakåt i tiden 932 år hamnar vi i slutet av vikingatiden. Alltså måste en vanlig industriarbetare i Sverige börja arbeta under vikingatiden fram till nu för att tjäna in vad en man tjänat på ett år.

Läs mer i:

Makteliten – kommer igen. En studie av inkomstutvecklingen för makteliten under perioden 1950 – 2010. Författare: Jeanette Bergström, Torbjörn Hållö och Peeter-Jaan Kask. Utges av Landsorganisationen i Sverige

Söndagen har jag som en ”vara-dag”, eller snarare är det ett önsketänkande att den skulle få vara det. Jag är uppvuxen i en kultur där söndagen var vilodag, och att ha något för händerna, i synnerhet något som broderi, var totalt uteslutet. Men ändå, tanken att ha en dag för vila, tycker jag är bra i sig. Dagen började med att jag gick till kyrkan. Det var fint.

Därefter har jag varit kreativ. Kreativiteten tar inte hänsyn till om det är vilodag eller inte, så idag har jag ritat flera mönster till kläder inför Formex och till bokprojektet om mitt broderi. Boken är på gång, men det är verkligen en berg-och dalbana att ge sig i kast med bokutgivning, en helt ny värld som jag inte vet något om. Det kommer att bli en bok full av inspiration och en hel del mönster att brodera efter och att inspireras av. Ibland har jag tänkt att det var tur att jag inte visste i förväg vad det skulle innebära att göra en bok, för hade jag vetat allt som jag behövt ta ställning till under projektets gång, så hade jag kanske inte vågat. Men att kasta sig ut är lite av min personlighet. Jag är orädd och ganska godtrogen och tror inte att man behöver ha alla svaren innan man säger ja till något.

Så våga säga Ja! till dina drömmar. Du kan bara få nya livserfarenheter på vägen.

Tack Kravallslöjd och alla andra för att jag har fått gästa er!

Med värme

Mira Bodiroza Lindh

Har varit 6 timmar tillsammans med min dotter och sålt för idrottsföreningen på deras årliga loppis. När vi kom hem hade jag ett kort möte med min brodös som hjälper mig då jag inte alltid hinner brodera allt själv. Just nu arbetar jag med att ta fram nya produkter till Formex. 

Förra året var jag med på Formex för första gången, på Young Designers-avdelningen med mitt Hallandssömsbroderi. Intresset för handbroderat visade sig vara mycket större än vad jag anat, så jag ansökte i år igen och blev jätteglad över att jag kom med. Jag har tänkt ta fram några blusar eller tunikor med Hallandssöm och även göra kit för den som vill brodera själv. Det är mina följare på sociala medier som efterfrågat broderikit, så nu kan jag glädja dem med att det kommer. Det lönar sig att höra av sig och berätta vad man önskar. Det är underbart att kunna kommunicera direkt via sociala medier och få snabb respons på vad som kan funka eller inte.

Det har varit både spännande och nervöst att blogga på Kravallslöjd, då jag inte ser mig som någon bloggare. Och trots att jag leder många kurser och workshops och älskar att prata inför publik så har detta varit en utmaning. Men jag vill ibland gå utanför min komfortzon och testa nya saker. Hoppas ni härdat ut! Vill passa på att välkomna er att besöka mig på Formex!  All ära till sociala medier, men inget går ändå upp mot riktiga möten.

I helgen invigdes Västerbottens museums nya utställning Textil och jag var där. Eller jag var inte bara där utan jag presenterade utställningen tillsammans med Röda Korsets Josefin Holmgren. Prima fint. Det är mig ni ser stå vid sidan av och i den blommiga klänningen sydd av påslakarn.

Utställningen innehåller de mest fantastiska alster, här är en hylla full med skaparglädje. Accessoarer, kläder, tyger, till och med en hatt från medeltiden. Utställningen har allt och den kommer bytas ut med jämna mellanrum. Museets textilmagasin är rikt och allt förtjänas att visas upp.

Se bara på de här tygerna. Färgerna, mönster, ja en skatt helt enkelt. Självklart har även Västerbottens läns hemslöjdsförening varit med och bidragit med några skatter. Jag hade själv äran att placera in dem i hyllan.

Utställningen rymmer även en ateljédel med ett höj och sänkbart arbetsbord för 16 personer. Här kan vi alltså sitta tillsammans och skapa. På pelaren ser ni Kravallslöjds bidrag till utställningen, en rya som alla kan vara med att bidra till med sina avlagda och omaka strumpor. Min yngsta unge knöt dit minst 10 st par under kvällen.

Finns viljan att brodera men saknas idéer på vad går det bra att fortsätta på museets rockar som PUNKSLÖJD har inspirationsbroderat på. Utställningen uppmuntrar alltså till att våga prova och göra eget. En spännande utställning helt enkelt. Hillevi Wadensten och Eva Hellerquist har tillsammans med sitt team gjort ett fantastiskt arbete. Eloge!

Om ni skulle ha vägarna förbi Umeå är Västerbottens Museum ett måste! Och du kan själv lämna dina spår där. Verkligen kul. Jag och ungen har redan lämnat våra, visst gör ni det också?

Vill ni ser fler bilder och läsa lite mer om vad som sas på presentationen kan ni kika in till PUNKSLÖJD.

Att återanvända gamla material är något vi båda gillar. Det är lätt att känna att det kanske är överdrivet att spara på småsaker, tygbitar, metallskrot och glasflaskor som blivit över. Men när de sedan omvandlas till nya projekt är det också minst lika lätt att känna en liten triumf – jag lyckades överlista skräpet och se dess potential, hurra!

Mitt (Emelies) favorit-återbruk-projekt är den här t-shirten som jag sytt av spillbitar som blivit över från andra projekt. Framför allt var det roligt att pussla ihop bitarna till en helhet. Tröjan är sydd på overlockmaskin.

2013 fick jag ha med ett projekt i boken ”Karins Syjunta” och ville gärna kombinera återvinning och sömnad, och pysslade ihop ett laptopfodral med dekorationer av gamla plastpåsar. Här är en av de första prototyperna där jag testade tekniken – något mer färgglad än det färdiga resultatet som blev blått och vitt!

Ett annat sätt att återanvända plastpåsar (som de flesta av oss har ganska många av) är att smälta samman dem till ett ”tyg” och sy saker av. Som pennfodralet nedan, till exempel!

En annan grej som är skoj är att återanvända gamla kläder och tyger. Nedan ses Emelies projekt, två klänningar sydda av en gammal gardin, den ena har handtryckt mönster.

Mormors gamla kofta fick nytt liv med en flätad rygg!

Ida har flera återvinningsprojekt! Här ett ”återanvänt” ett underexponerat foto (och fotografen är Amanda Raud) genom att brodera på det. Varför inte pynta fotot lite, liksom?

Varför inte göra hängande korgar av gamla kakformar och några kedjor? Ida har gjort hål i formarna och sedan trätt igenom tre kedjor.

Här är några kuvert klippta, vikta och ihoplimmade av gamla tidskrifter. Det blir lite mer roligt att behålla kuvertet om det är så här fint!

Ett tjusigt halsband av en trådspole till symaskin.

Det finns helt enkelt en uppsjö av saker som en kan göra nya saker av, om det behövs eller känns roligt. Vi blir även inspirerade av andra återbrukare, att kika på andras kreativa projekt får det liksom att spritta till lite i de egna pysselnerverna!

Om finnväv är min passion idag så var min förra passion slarvtjäll – en teknik jag fortfarande hyser starka känslor för och gärna vill dela med mig lite av. Ämnet känns extra aktuellt eftersom jag denna helgen ska hålla en workshop om slarvtjäll i en vävstuga i Göteborg.

Att jag fastnade för slarvtjäll beror främst på teknikens frihet och möjligheten att bygga mönster och strukturer. Om du läste mitt inlägg i måndags så vet du att byggande i alla former står högt på min lista.

Slarvtjäll är enligt wikipedia en vävteknik i tuskaftsbindning där tygtrasor skyttlas in och mönster skapas genom att i väven plockar in tygtrasor vars ändar får ligga lösa ovanpå och utanför varpen. Slarva är dessutom ett annat ord för trasa.

Eftersom mattan är länge varit min utgångspunkt har det blivit många slarvtjällsmattor genom åren, alla har dock inte varit lämpliga för golvet. Jag har utforskat olika material i ”slarven” allt från små bitar bomullstrasor till handgjort papper. Jag har utforskat hur olika former och mellanrumsformer bygger mönster. Och sist men inte minst har jag utforskat färgens betydelse i mönsterbyggandet. Jag rekommenderar starkt att prova denna genialiska teknik för mönstring av enkla tuskaftsvävar – det känns som att väva och brodera samtidigt.

Här kommer lite bilder att inspireras av.

matta täckt med slarv i sprutmålad vadmal

matta till Bohusslöjds 100-års jubileum

slarvtjäll i viskosbast – till Lerums kommunhus

matta till utställning i Åbo – alla slarv är i vadmal färgat med restprodukter av mat

Många hjärtebarn föds i familjer som redan innehåller barn. Vi som har småsyskon kanske minns hur omvälvande det kändes när en ny liten individ kom in i familjen och krävde föräldrarnas uppmärksamhet. Om det nya lilla syskonet dessutom är sjukt blir det ännu mer förvirrande, och kanske till och med lite otäckt. Föräldrarna är oroliga och rädda och måste kanske vara mycket hos bebisen på sjukhuset. Kanske är det svårt att förstå vad som egentligen händer och kanske känner sig storasyster eller storebror lite i skymundan?

För att uppmuntra och uppmärksamma hjärtebarnens syskon, hjärtesyskonen, introducerade vi under försommaren 2011 Syskondjuren.

Ett syskondjur får du göra nästan precis hur du vill. Hur stort eller litet du vill, i vilket material och vilken teknik som helst. Sticka, virka, sy, tova, filta, nålbind, brodera, väv eller tälj – allt är tillåtet så länge det är handgjort och har ett hjärta på bröstet. Som Hjärtekatten, men utan ärr. När du är färdig skickar du dem till samma ställe som dina katter. Alla syskondjur samlas in och levereras tillsammans med Hjärtekatterna.

Så kan du inte virka, eller har du gjort så många Hjärtekatter att du börjar bli lite trött i virkarmen, men känner att du fortfarande har lite hjärtevärme kvar att ge? Gör ett syskondjur! Vad sägs om en virkad syskonapa? En stickad syskonkanin? En handsydd syskonsköldpadda eller en tovad syskonuggla? Låt kreativiteten flöda!

Idag står Hjärtekatts-räknaren på 1970. 1970 Hjärtekatter som kommer att skänkas till 1970 hjärtebarn. Det låter som en hel del, och det är det, men vi får inte glömma att det varje år föds omkring 1000 nya hjärtebarn. Så vi får inte lägga ned virknålarna ännu.

Hundratals virkare har tillsammans bidragit till att Hjärtekatts-projektet blivit sådan succé för alla inblandade. Utan dem hade vi aldrig kunnat glädja alla barn, föräldrar, syskon, sköterskor och alla andra som varit med. Vi på Hjärtekatten vill passa på att tacka varendaste en, vare sig man skickat en katt eller 60 (det har hänt). Vill du göra din första Hjärtekatt, eller har du redan gjort en eller fler katter men känner att det nog finns en till i fingrarna? Plocka upp virknålen!

Virka din egen Hjärtekatt och skicka den till oss. Det är rolig virkning, du kan få rabatt på garnet och ett hjärtebarn får en present. Alla vinner!

Så här gör du:

Material
Garn och virknål bestämmer du själv. Välj det som passar dig bäst, eller det garn du har liggandes hemma. Ska du köpa nytt kan du ta en titt i högerspalten på hjartekatten.blogspot.se, där listar vi nämligen de butiker som ger Hjärtekatten-rabatt.

Förutom garn och virknål behöver du fyllningsvadd, eventuellt plastgranulat/ris som tyngd i tassar och rumpa, en nål för att montera och brodera samt etikett/lapp till kattens och ditt namn.

Mönster
Mönstret till kattens kropp är designat av Nekoyama och en svensk översättning finns här.

Till hjärtat kan du använda ditt favoritmönster, eller det här:
1. Två lm, 1 fm i andra lm från nålen, 1 lm. Vänd. (2 m)
2. 2 fm i varje fm, 1 lm. Vänd. (4 m)
3. 2 fm i varje fm, 1 lm. Vänd. (8 m)
4, 2 fm i första fm, fm till sista m, 2 fm i sista m, 1 lm. Vänd. (10 m)
5. 2 fm i första fm, fm till sista m, 2 fm i sista m, 1 lm. Vänd. (12 m)
6. 1 fm i varje m, 1 lm. Vänd. (12 m)

Nu virkas en hjärthalva i taget.

7. 2 fm tillsammans, 2 fm, 2 fm tillsammans, 1 lm. Vänd. (4 m)
8. 2 fm tillsammans x2, 1 lm. Vänd. (2 m).

Klipp av garnet och virka likadant på andra sidan.

Så här gör du
Virka kattens delar. Tassarna samt nedre delen av kroppen (alltså rumpan) kan fyllas med lite plastgranulat eller ris för att de ska få lite tyngd. Lägg gärna granulatet/riset i lite tyg eller använd en gammal nylonstrumpa, så att kornen inte läcker ut genom maskorna. Huvudet, nosen och kroppen stoppas sedan med fyllningsvadd. Ben och svans behöver ingen vadd.

Sy ihop alla delar och brodera kattens ansikte.

Virka ett rött hjärta, brodera ett ärr enligt bilden och sy sedan fast hjärtat på Hjärtekattens bröst.

Glöm inte att ge Hjärtekatten en lapp med kattens namn, ditt namn och din bloggadress (om du har en). Skicka också gärna med en liten lapp som berättar vad du stoppat Hjärtekatten med och om den virkats i en miljö med husdjur/rök/starka parfymer.

När din Hjärtekatt är färdig är det dags att skicka iväg den mot sitt framtida hem. Lägg katten i en egen liten plastpåse innan du skickar den till oss, av hygien- och allergiskäl är det bättre för barnen. Och så blir det ett fint litet paket på köpet.

Gå in på hjartekatten.blogspot.se för att se en uppdaterad lista över var du ska skicka din Hjärtekatt.