Den här gången kastar jag mig rakt in i bloggveckan här på Kravallslöjd. Gjorde nämligen något ovanligt för att vara mig i slutet att förra veckan. Reste bort av en anledning som mest kan kallas semester och som inte var relaterat till vare sig slöjd eller älgjakten. Utan ner till Väsby rockfestival en sväng.

Jag har gjort upptäckten att jag är något ovanligt. Nämligen en människa utan större behov av att resa. Jag åker och hälsar på mina föräldrar. Åker iväg och står på någon mässa. Men annars är jag mest nöjd när jag får hålla till hemma, i sällskap av fibrer, trådar, garn, tyger och mitt färgeri, min sambo och en bra ljudbok.

Men, som sagt, jag var ute och åkte förra veckan. En riktigt lång bilfärd tur och retur. Jag har alltid trivts med att köra bil långt märkligt nog. Det är avslappnande, man får in en körrytm och jag får resa på mina egna villkor, i min egen takt och slipper trängas med de som jag inte själv valt att resa med. Förut var jag i regel den jag körde men då han jag delar mina resor med numera lider av åksjuka av det värre slaget har jag nu som passagerare fått upptäcka ett nytt nöje, bilstickningen!

För alla er som följer de som stickar på instagram vet ni redan att bilstickningen är något som ska tas på största allvar. Något som planeras med omsorg innan. Den bästa bilstickningen är något som har tillräcklig svårighetsgrad för att inte bli tråkig. Men samtidigt vara tillräckligt enkel för att fungera samtidigt som du lyssnar på radio, pratar med de andra i bilen och ser dig omkring på landskapet som svischar förbi. Sedan måste bilstickningsväskan dessutom innehålla nödvändigheter såsom sax, nål, stickmarkörer, extra stickor utifall du ”råkar” ramla in i en garnbutik som har ett garn som bara måste stickas av på direkten.

Detta leder till att min stickpackning ofta är minst lika stor eller dubbelt så stor som packningen med mina kläder, tandborste och sådana där tråkiga nödvändigheter. Sådana saker är inte ens roliga att packa!

Planeringen inför denna resas bilstickning började alltså tidigare än jag nog vågar nämna här. Men eftermiddagen innan vi åkte fick jag äntligen packa! Lycklig som en ettåring som fått tag i lite prassligt papper var det dags att plocka ihop projektpåsar, nysta upp härvor av nyspunna garner. Lars är numera van så han tittar, suckar lite och lät mig sen hållas när jag studsade genom lägenheten och letade efter justdendärlillaprylensom ärettabsolutmåste.

Vilka bilstickningar valde jag då? Främst stickade jag på spetsmuddar i mina egna handspunna garner. Lite pulsvärmare med flätor och så en strukturerad sjal i entrådigt ullgarn och en av mina handspunna boucléer. Och som vanligt hann jag trots ett intensivt stickande inte ens använda upp en tiondel av garnerna jag packade.

Låter jag garn- och stickfixerad, nästan av en sjuklig grad? Jo, du har gissat rätt, det är jag. men det är något jag kan leva med.

Nu ska jag sätta mig i skuggan på vår uteplats med spinnrocken och spinna garner till stickkit. Jag jobbar på ett gäng kit för spetsmuddar i handspunna garner som dels ska räcka till Syfestivalen på Älvsjömässan i höst, dels hoppas jag kunna lägga ut i min webbutik www.limmo-design.se och kanske även för återförsäljare. Så om någon är intresserad av mönsterkit med handspunna garner som är som små juveler, hojta till kan vi diskutera! Jag har just nu utrymme för fler återförsäljare.

Ängla måndag

Hej och välkommen att följa mig den här veckan. Idag har jag monterat dopänglarna som väntat på att få fälla ut vingarna. De skall levereras till Hallands kulturhistoriska museum som genomgått en stor renovering och öppnar på söndag den 15 juni. Har du vägarna förbi Varberg så välkommen till invigningen kl 14-18.00. Jag känner ofta en stolthet över att få bo Västkusten med allt som finns här, inte minst med de underbara museerna i Varberg och i Falkenberg, där jag bor med man, prepubertal dotter och en tonårsson. Med andra ord är här fullt ös medvetslös:)

Eftermiddagen gick åt att förbereda morgondagens möte med en fotograf och en illustratör som jag arbetar med i ett bokprojekt om broderi. Ofta känner man sig ensam som formgivare, därför är det fantastiskt roligt att göra saker ihop med andra kreatöret. Det har varit så kul och jag hoppas på flera kreativa projekt för det ger mig energi.  Jag älskar möten med männsikor som har andra kompetenser än vad jag själv har.

Under dagens inlägg vill jag uppmärksamma mina mest kära kreationer.

Först upp är pärlpixelplantan som har fått stor uppmärksamhet. Den är ständigt under utveckling och i framtiden kommer jag försöka hitta ännu fler variationer på den. Det hela började med midi-pärlorna och utvecklades sedan till miniplantor á la mini-pärlor. De blir så himla detaljerade som små – en färgchock på hyllan eller i fönstret. Jag bifogar några bilder på hur mina plantor ser ut.

Här nedan kommer ett gäng bilder på smycken och nyckelringar jag gjort. Det mesta är gjort i mini-pärlor men använder även midi-pärlorna för smycken. Ringar, örhängen, hårspännen och nyckelringar.

Som sagt innan, är jag ständigt ute efter nya ideer och kreationer och testar mig gärna fram tills det blir bra. Jag kommer att fortsätta pyssla och sätter inga gränser. Kreativiteten går alltid upp och ner – men det tror jag bara är bra på ett sätt. Så man inte tröttnar på det man gör.

Jag vill gärna inspirera andra till att pyssla och delar gärna med mig av tips. Ni kan lätt hitta mig på facebook eller skriva via mailen.

Hemsida
Facebook
Mail: Sandrymeow@gmail.com

Idag har jag besökt Kulturrummet aniAra i Hallsberg. De är en ekonomisk förening som driver ett så kallat socialt företag med deltagare som hamnat utanför den ”vanliga” arbetsmarknaden. Till kulturrummet kan unga med funktionsnedsättningar komma och skapa konst, slöjd och hantverk. En del av alstrena säljs, men inte allt. Det går bra att göra bara för sin egen skull med, att prova på och utvecklas i sin egen takt, tills man är redo att ta nästa kliv i livet.

När allting hela tiden ska handla om konkurrens, varumärken och marknadsföring är det lätt att glömma bort människan bakom det hela. Att nästan ingen är fullt så perfekt och framåt som konkurrensen framställer det och att en del människor glöms bort på vägen.  Därför var det väldigt uppfriskande att få hälsa på hos aniAra och se att det finns fler sätt att tänka på om individer och utveckling.

Kanske är det också lätt att glömma bort hur viktigt det är att kunna hitta sitt eget uttryckssätt när man redan har det. Oavsett om det handlar om musik, dans eller hantverk kan det helt vända upp och ner på livet att hitta rätt. Det låter pretentiöst oavsett om jag försöker säga det eller skriva det i text. Just därför är det så kul att möta någon annan som förstår. Någon som också minns hur det var att finna det, som erkänner eller ser hur viktigt det kan vara.

Upper finger ring in brons. Ringen kommer inte till sin rätta på mina missfärgade och valkinga arbetarhänder, men jag tror starkt på den, i alla fall just i dag

Förvånansvärt många av mina smycken blir vad de blir på grund av mina ”misslyckanden”. Den här veckan skulle jag göra en earcuff (vad kallas de på svenska?), men den var för stor. När jag satt och lekte med den insåg jag att det nog kan bli en intressant ring. Jag har en idé om hur jag enkelt kan göra den reglerbar och behaglig att bära både på nedre och övre delen av fingret. Och jag tror jag kan tillverka fler snabbt och därmed hålla bra priser på den. Det känns som en riktig etsy produkt. Ett stort pluss är att ringar för övre delen av fingret är en typ av smycke som jag inte har i min shop och hittills har varje ny typ av smycke jag introducerat gjort att besökarna i min shop ökat bra.

Tänkte berätta lite grann om mitt senaste projekt som hade premiär för 10 dagar sedan i Oslo. Det är en föreställning om keramik och krukmakartraditionen i Arvika som heter ”I Samuels Verkstad”.

Hur kan man göra för att höja värdet på slöjd och konsthantverk? Hur kan man göra för att få människor att förstå att hantverk är ett alternativ som på många sätt är bättre än massproducerade saker från andra sidan jordklotet, att hantverk är värdefullt. Det här är frågor som jag haft anledning att fundera över de senaste månaderna. Jag började som projektledare för ett projekt om näringsutveckling inom slöjd och hantverk i Värmland i början av februari. Här handlar det mycket om att stötta de slöjd- och konsthantverkare som har företag i regionen. Det handlar också om att tänka långsiktigt. Hur kan företagen utvecklas?

Tanken bakom föreställningen är att visa på att krukmakartraditionen i Arvika rymmer andra kulturella uttryck som exempelvis musik, dans och berättande. Och det var i att förena och berätta den här specifika historien som föreställningen växte fram.

Det är bakgrunden till den musikaliska berättelsen ”I Samuels Verkstad” som hade premiär för några veckor sedan i Oslo. Jag fick i våras förfrågan om att vara med i ett evenemang i Oslo för att marknadsföra kulturnäring från Värmland. Jag skulle göra något nyskapande och jag hade inte många månader på mig. Samtidigt jobbade jag mycket i Arvika, ett område som är känt för sin genuina keramiktradition. Jag är en inbiten folkdansare och trakterna runt Arvika är Jössehärspolskans område. Det visade sig också att många av de gamla krukmakarna i trakten var spelmän, att musiken och krukmakeriet levde sida vid sida. Och så kom tanken att berätta historien om keramik- och spelmanstraditionen tillsammans med musiker och berättare. Historien bakom hantverket och hantverkaren är ofta så anonym. Här lyftes historien fram, keramiken hamnade på scenen. Historien om hårt arbetande krukmakare, om materialen, teknikerna, influenserna utifrån och den ständigt närvarande musiken. Historien om en släkt, ett skrå och en hel bygd. Och jag är övertygad, föremålens värde ökade och ökar fortfarande genom den historia de berättar.

Så du hantverksälskande människa där ute, vilken historia rymmer det just du gör?

Bilder som jag lovade att lägga upp under kvällen, får jag tyvärr be dig att vänta på till imorgon. Det jag har nämligen varit en oväntat händelserik kväll.

Tidigare idag var jag hos Startcentrum för lite tips. Som nybliven företagare är jag glad för alla tips och råd jag kan få. Jag vill ha hjälp av en revisor som kan se om jag har gjort rätt med bokföringen, men jag vill även ha tips och råd hur man ska tänka med patent och mönsterskydd.  Det finns så otroligt mycket människor som man kan ta hjälp av.

Är du i startgroparna? Fråga nära och kära om råd och tips. De kanske vet eller så känner de i sin tur människor som kan ha bra tips om företagande. Alternativt kan du gå till Almi eller liknande företag som Startcentrum med dina frågor och funderingar.

Några timmar efter mitt besök hos startcentrum fick jag ett telefonsamtal, startcentrum hade glömt att berätta en sak som de trodde skulle passa mig. Jag fick veta att det skulle vara inspiratinskväll för Kreativa företagare kl 18-21. Jag är en kreativ företagare och blev väldigt glad att de hörde av sig.

Det var mycket trevligt och inspirerande. Tina Backman (illustatör, hon har nyligen gjort några mönster till Ikeas tyger. Se mönstren på hennes hemsida.) berättade om sitt liv som företagare och gav oss massor med tips och råd om vad som kan vara bra att tänka på.

Jag fick också reda på att Almi ordnar med företagscoachning. Det tror jag kan passa mig bra, då kan de tydligen även hjälpa till med bokföringen.

Det har varit fullt upp ikväll, därför får bilderna jag lovade vänta till imorgon.

www.vjexpression.com

Hur är det egentligen. Får man stjäla idéer?
Får man kopiera? Får man låta sig inspireras?
Nu har jag jobbat ganska länge i den här branschen och hört frågorna många gånger, ställda på många olika sätt.
Med tiden har jag börjat se lite mönster i hur man tänker.

I början av sin utbildning eller karriär funderar man ofta väldigt mycket på det här.
Man är väldigt rädd. Rädd för att inte vara tillräckligt originell själv. Rädd för att bli kopierad. Rädd för att man härmar. Rädd för att vara förutsägbar. Med tiden avtar som tur är rädslan.

Jag tror att ju säkrare man blir på sitt eget uttryck desto mindre rädd blir man. Det är inte hela världen om saker blir lite lika. Man är inte bara resultat av sina egna uttryck utan också del av sin tid.
Därför blir vi ofta ganska lika varandra. Själv ser jag likheterna mellan det jag gör och t ex Camilla Martelius och Bengt och Lotta som gick ut samma år som jag från konstfack. Det finns likheter, men vi är inte samma.

Och visst får man bli inspirerad! Ofta ser man ju någonting som sätter igång ens tankar och vilja att skapa. Det ska man verkligen inte vara rädd för. Jag såg ögonen gnistra hos min 7-åring när vi gick på Leksaksmuseet en gång och hon såg ett underbart detaljerat dockskåp från förra sekelskiftet. Jag frågade henne -Vet du vad ordet ”inspirerad” betyder? -Nä, sa hon. -Det betyder ”NU FICK JAG LUST ATT BYGGA NÅGOT! -Ja, sa hon, då vet jag att det är INSPIRERAD jag är nu!

När jag nu har vandrat omkring i London och sett en hel del ny design är jag verkligen inspirerad. Jag ska inte göra sådana här saker och sälja själv, men jag fick igång lite nya tankar och blir verkligen sugen på att jobba.
Fast en fjäderlampa vill jag så gärna göra och ha hemma, kanske med rosa fjädrar… eller skatfjädrar.

Jag har ett tips också. Om du ser något som du tycker är så bra att du genast vill göra en EXAKT likadan själv, titta då bort på en gång.
Du har redan sett tillräckligt för att göra en helt egen. Man känner sig fånig som kopierar så ogenerat men när man är klar kommer det visa sig att resultatet inte alls är likt den där man såg.
Då kan du gå tillbaka och titta. Den impuls du fick behöver inte alls vara lik det du verkligen såg.
Ser du en fin sak och vill kopiera och börjar titta efter noga hur det är gjort, fotografera och ta mått, då är det värre, det är att kopiera. Det är inte alls lika roligt och resultatet har alldeles för lite med dig själv att göra

Imorse så lät jag någon annan vara kreativ i mitt ställe.. Jag gick till frisören.. Jag som tidigare haft en jämnlång frisyr med lite uppklippt i nacken, har nu fått högra sidan kort och sedan längre på vänster sida.. Kommentarer är att det var modigt av mig att våga klippa så. Men för mig har det varit en process inom mig som har pågått några månader. Nu är nästa process att fundera om jag ska färga det koppar eller ej. De flesta i min omgivning tycker att jag som är naturligt blond såklart inte ska färga det. Men det är ju bara hår! Det växer tillbaka.

Idag skulle jag på kalas och då kändes det som att jag ville komma med en blombukett, och eftersom jag fastnat på mina speciella blommor så blev det textil/bakform/knapps blommor. Vi pratade om de jag gjort i plexi kontra de i textil, och just pris. Pris är väldigt svårt att sätta och kändes bra att mina vänner peppade mig att våga ta betalt. Så jag ska nog göra några fler som jag ska försöka sälja och sen se om jag får någon reaktion. Problemet är ju tyvärr att många människor inte vill betala för konsthantverk/slöjd utan då vänder sig till andra billigare produkter. Samtidigt så är det ju inte mina kunder då. Jag vill ju naturligtvis sälja. Men jag vill även att människor ska uppskatta och se hantverket i det jag gör.

MEN… För att uppskatta mitt hantverk måste människor även veta att jag finns och vilka produkter jag gör. Så nu är det bara att ta tag i marknadsföring och hemsida för nu har jag fått en putt i rätt riktning och vill gärna se vart jag kan komma med mina grejer!

Här följer ett av de alster jag är mest stolt över och det är utan tvekan det verk jag fått mest positiv respons på.

Skapelseprocessen av denna fluga skulle man kunna säga beskriver mig som slöjdare. Det var spontant, kreativt och uppkom på grund av en saknad eller ett behov. Här följer historien:

Jag var bjuden på bröllop och botaniserade i djungeln med enkel/dubbelmanschetter, flugor/slipsar och matchningar hit och dit. Till min och tjejens stora förtret fanns det inte flugor i aprikos att hitta varpå jag istället styrde kosan mot garnaffären. Jag letade upp rätt nyans och satte igång. Enklaste svaret är oftast bäst, så lever jag, så jag gjorde en fuling. Jag virkade helt enkelt en lapp i rätt storlek och trädde sedan en 4 maskor bred ring över lappen för att få den att snörpa åt runt mitten. Vips hade jag fyllt flugbehovet och lyckat blev det, så lyckat att flugan fick sällskap av en näsduk inför stundande studentbankett.

Fluga och näsduk

Så är man ute efter något som skiljer en från mängden på nästa tillställning, då rekommenderar jag denna lilla skapelse. Jag skickar med en länk jag hittade med beskrivning: http://www.youtube.com/watch?v=hbJXORjbar4