Jag kände genom att brodera, broderade för att orka känna. Och såhär fint blev det när jag spikade upp broderiet på vår odlingslott.

Vi ger aldrig upp. No pasarán!

Nea, FPH

FPH:s hemstad är Malmö. Det är till Malmös gator vi delar med oss av vår gatukonst, det är i våra vardagsrum i Malmö som tankar och idéer gror och det var på gräsmattorna där utanför vi sydde vår backdrop när den inte längre fick plats inomhus. I helgen besöktes Malmö av nazistiska Svenskarnas parti och när motdemonstranter samlades för att protestera svarade polisen med våld. Flera personer skadades. Mer om händelserna finns bland annat här:

http://altid.se/demonstranter-talar-ut-om-polisens-attacker-de-piskade-mig-ansiktet/

http://www.skanskan.se/article/20140825/NYHETER/140829693/-/polisens-logner-om-demonstranternas-vald-

När jag berörs starkt av politiska händelser måste jag bearbeta mina känslor. Jag demonstrerar, manifesterar, skriver. Och så handarbetar jag.

Igår ägnade jag mina lediga stunder åt ett broderi för att uttrycka hur jag känner. För mig ska den här typen av känslobearbetning gå fort, jag vill producera något som jag kan dela med mig av till omvärlden. I min byrålåda hittade jag en liten broderad duk som jag köpt second hand för ett tag sedan. I all hast började jag brodera på dukens avigsida och jag märkte inte det förrän jag var halvvägs in. Efter några sekunders övervägande beslutade jag att det faktiskt passade bra. Avig är ett ord jag tycker om. Det kan vara obekvämt, men jag är gärna avig, om det kan bidra till förändring.

Påbörjat broderi

Jag bestämmer mig också för att tro att personen som broderade duken är glad över mitt broderi, att hen också vill uttrycka sin avsky mot nazismen och sin sorg över att polisen bemöter kärlek och kamp för solidaritet med våld. Jag väljer att tro att vi gör en gemensam liten manifestation, hen och jag.

Nea, FPH

I helgen invigdes Västerbottens museums nya utställning Textil och jag var där. Eller jag var inte bara där utan jag presenterade utställningen tillsammans med Röda Korsets Josefin Holmgren. Prima fint. Det är mig ni ser stå vid sidan av och i den blommiga klänningen sydd av påslakarn.

Utställningen innehåller de mest fantastiska alster, här är en hylla full med skaparglädje. Accessoarer, kläder, tyger, till och med en hatt från medeltiden. Utställningen har allt och den kommer bytas ut med jämna mellanrum. Museets textilmagasin är rikt och allt förtjänas att visas upp.

Se bara på de här tygerna. Färgerna, mönster, ja en skatt helt enkelt. Självklart har även Västerbottens läns hemslöjdsförening varit med och bidragit med några skatter. Jag hade själv äran att placera in dem i hyllan.

Utställningen rymmer även en ateljédel med ett höj och sänkbart arbetsbord för 16 personer. Här kan vi alltså sitta tillsammans och skapa. På pelaren ser ni Kravallslöjds bidrag till utställningen, en rya som alla kan vara med att bidra till med sina avlagda och omaka strumpor. Min yngsta unge knöt dit minst 10 st par under kvällen.

Finns viljan att brodera men saknas idéer på vad går det bra att fortsätta på museets rockar som PUNKSLÖJD har inspirationsbroderat på. Utställningen uppmuntrar alltså till att våga prova och göra eget. En spännande utställning helt enkelt. Hillevi Wadensten och Eva Hellerquist har tillsammans med sitt team gjort ett fantastiskt arbete. Eloge!

Om ni skulle ha vägarna förbi Umeå är Västerbottens Museum ett måste! Och du kan själv lämna dina spår där. Verkligen kul. Jag och ungen har redan lämnat våra, visst gör ni det också?

Vill ni ser fler bilder och läsa lite mer om vad som sas på presentationen kan ni kika in till PUNKSLÖJD.

Då var det dax för veckans sista blogginlägg och jag plockar fram ett annat av mina hjärteämnen – återbruk. Ett ämne som är hur stort som helst, hur aktuellt som helst och hur rätt som helst. Som ”textilslöjdare” är det lätt att bli ekorre, ett fenomen som jag läst om hos andra gästbloggare. Tygbitar, trådar, knappar m.m samlas på hög – kan vara bra att ha i något framtida projekt. Detta beteende är för mig ingen nyhet men äntligen känns det som tiden kommit ikapp och intresset för återbruk ses i både väntade och oväntade sammanhang.

En aspekt av återbruket som jag intresserat mig för under flera år är de ”tysta historieberättarna”, 2010 gjorde jag ett jubileumsverk för Skånemejerier i Lunnarp som jag döpte till ”Tingen talar i tystnaden”. Verket är en konstnärlig gestaltning av deras samling av gamla mejeriföremål – du kan se ett bildspel över verket på min hemsida www.textilannika.se.

I år har jag tillsammans med två unga kreativa personer, Stina Broström och Tim Persson, åter upplevt spänningen av att arbeta med föremål laddade med berättelser. Under projektnamnet ”Ordensflyn” med underrubriken ”gör ej karriär på våld och mord” har vi tagit oss an gamla militärkläder i ett fredsbevarande syfte. Det blev en väldigt stark upplevelse för mig när jag dekorerade en gammal vadmalsjacka ,som många unga män haft på sig när de tränat sig för krigshandlingar, med ett stort peacemärke av knappar.

Vi deltog i slöjd och konsthantverksmarknaden i Kronhuset i Göteborg i september, under två dagar satt vi och arbetade på olika delar av projketet samtidigt som vi fick möjlighet att diskutera med besökarna. Frågan är hur skulle världen se ut om alla höll på med textil? Bättre tror jag! Tack för mig.

Tim och Stina jobbar på Slöjd och Konsthantverksmarknaden

Vadmalsjacka med peacemärke av knappar

Stinas katter – make art not war

Dagskjorta i ny tappning

Ibland känner jag gör att göra lite mindre saker. Sånt som faktiskt blir klart inom en överskådlig framtid. Då broderar jag små smycken.  Tidigare har jag sålt i olika butiker här i Stockholm, men då dom flesta butiker vill ha en ganska stor procent så innebär det att prissättningen blir rätt så hög, så numera säljer jag bara på ETSY. Det är en fantastiskt fin sida och ett bra sätt att nå ut med sina saker. Utöver att sälja och köpa så kan man göra så kallade treasuries, vilket är en typ av moodboards med ett visst antal produkter som man på något sätt tycker passar fint ihop. Här är lite olika saker som finns i min shop just nu:

Namnet på min shop är Fevernest och jag finns även på instagram under samma namn.

Citatet ovan kommer ifrån Sylvia Plaths roman glaskupan, en av mina favoritböcker. För sin tid var det en väldigt viktig bok, då den behandlade ämnen som psykisk ohälsa och sjukhusliv, vilket man inte gärna pratade, eller för den delen skrev om i 60-talets Amerika. Utöver det så har den ett väldigt melankoliskt och poetiskt språk, vilket förmodligen är det som berör mig mest, vilket det där citatet är ett utmärkt exempel på.

Stillbild från filmen Jane Eyre.

Jag är själv en ganska så melankoliskt lagd person, jag fascineras och inspireras ofta av det som är sorgligt, skört och vemodigt, som  den där historien jag läste i The New Yorker om kvinnan som blev utskriven från ett mentalsjukhus i New Hampshire, oktober 2007 för att sedan bosätta sig i ett övergivet hus och leva på äpplen från ett träd på gården. Hon avled av hypotermi och svält nån gång i januari 2008.  Hennes dagboksanteckningar från den tiden tyder på att hon var medveten om sitt tillstånd och det faktum att hon inte skulle överleva så länge till. Men hon stod inte ut med tanken på att bli institutionaliserad igen utan levde hellre sina sista dagar där, i det övergivna huset, på bara äpplen. Så otroligt sorgligt.

Utsnitt av foto av Tim Walker.

Eller den där historien som en vän berättade, om en svan med brustet hjärta som hängde sig i en trädklyka, efter att dennes partner dött. Så hjärtskärande att det känns som att hjärtat går i tu bara man hör om det. Samtidigt som det finns något väldigt vackert i en kärlek och vänskap så stor, att man inte vill leva kvar utan den andra simmandes vid sin sida.

Ballerinan Anna Pavlova med sin svan Jack.

Kanske kommer det inte som någon större överraskning när jag berättar att mitt examensprojekt från HV-skola handlade om döden. Förr i tiden var det vanligt att man fotograferade sina avlidna, något som för oss idag kan framstå som väldigt makabert. Vad man får ha i åtanke var att fotografiet var både ovanligt och kostsamt, och då man inte hade något foto på den älskade i livet så föll det sig nog ganska så naturligt att efter döden anlita en fotograf som kom till hemmet och förevigade personen i fråga på bild, inte sällan omgiven av övriga familjemedlemmar. Ofta arrangerades människorna i olika livfulla positioner, så att det inte skulle vara så uppenbart att denne inte längre var vid livet. Man hade till och med särskilda ställningar för att hålla kroppen uppe.

Post-mortem foto, okänd källa. Kvinnan i stolen är avliden.

I mitt arbete så vävde jag ett nytt möbeltyg till tre gamla stolar, min utgångspunkt blev att fundera över stolarnas ursprung och historia, vad hade de varit med om och vilka minnen bar de på?

 Överlag så tycker jag väldigt mycket om att inkorporera äldre ting i mina verk, det ger en bra grund att utgå ifrån. Kanske är det något så konkret som en form, eller något mer abstrakt som en viss känsla man vill utforska. Jag är något av en samlare och går ofta och gärna i gamla antikaffärer, ibland på jakt efter något specifikt men oftast bara planlöst strosande tills jag dyker på något som jag känner att jag antingen vill ha i rent dekorativt syfte, eller, ännu bättre, vill arbeta vidare med.

Del av mitt examensarbete. Tyget är vävt i tekniken pseudo-damast.

Säkerligen blir det någon antikrunda denna vecka. Just nu är jag på jakt efter äldre ramar till lite broderier som jag jobbat med den senaste tiden. Det är ganska så enkla, svarta siluetter, gjorda i väldigt små korsstygn. På håll liknar de nästan pappersklipp, men när man kommer närmare så ser man att det är minimala korsstygn. Det är nästintill provocerande tidskrävande att sitta och fylla i stora ytor med bara svarta stygn och man kan kanske tycka att det vore mer rimligt att använda sig av en annan teknik, som tex. applikation eller intarsia. Men det är något så delikat och sprött över dessa små stygn som gör att jag ändå tycker att det är värt tiden.

Broderade fågelskelett i äldre ramar.

Tisdagen den 30 juli är det Världsbroderidagen och många av Broderiakademins lokala grupper anordnar utställningar och workshops över stora delar av Sverige. Även i Danmark är det stora aktiviteter på gång. Broderi är ett universellt språk och finns över hela världen. Många kvinnor och män i alla länder broderar och några berättar, att det är just broderiet, som håller dem uppe under krig och annat elände. För många i krigsdrabbade länder kan broderi vara ett budskap. Att bära ett visst broderat klädesplagg i Palestina kan betyda ”hjälp mig”.

Efter båda världskrigen behandlades soldater som var psykiskt skadade i strid med just broderi. På Imperal War Museum i London fanns för ett tag sedan en utställning av stora korsstygnsbroderier, broderade av soldater.  

Organisationen Fine Cell Work i Storbritannien arbetar med fängslade män och kvinnor och lär dem brodera. 60 frivilliga lär 400 fångar, varav nästan alla är män, att brodera. Deras arbeten ställs ut regelbundet bl a på Victoria och Albert museet i London. Allt säljs sedan för att ge fångarna lite ekonomiskt stöd. Besök gärna deras hemsida www.finecellwork.co.uk. En sådan organisation behöver vi nog ha i Sverige med.

 Syftet med Världsbroderidagen är just att lyfta fram broderiet, att både män och kvinnor kan brodera, att det har en läkande förmåga och att det mycket väl kan jämställas med fri konst.

Då är vår blogg vecka över och vi tackar alla som har följt våra berättelser. Hoppas ni en dag prövar på Kreativt broderi. Vår bok ”Broderi för Lust och Välbehag” finns att låna på biblioteket.

Vi avslutar med ett gemensamt broderi av Broderi Bates och Blixt samt inbjudan till vår utställning ”Håll Masken” i Lidköping den 30 juli mellan 11-16. Vi håller till på Rörstrandsområdet om någon har vägarna förbi.

Broderi Bates och Blixt har vuxit de senaste åren. Inte trodde vi när vi startade år 2000 att vi skulle få så många elever. Många tycker det är en rolig och lugn utbildning. Vi har varken tidspress eller examen i vår kurs. För varje deltagare är det en personlig utveckling som sker – en aha-upplevelse – som plockar fram den inre förmågan att se och framställa ett eget broderat konstverk. Men broderi har också en läkande förmåga. När handen arbetar vidgas tankarna och hjärnan bearbetar händelser på ett mjukt sätt.

En läkare i London gav på 80-talet sina nyopererade patienter ett broderi kit med ett litet färgat tyg, en nål och vackra trådar och bad dem brodera en bild av sina tankar. Många tyckte det var roligt och broderade för hjärtans lust. De tillfrisknade fortare och kunde skickas hem flera dagar tidigare än de som inte ville brodera. Hon berättade om sina erfarenheter för oss när vi studerade på Opus. Tyvärr blev hon utfrusen av sina manliga kolleger och tvingades lägga ner sitt projekt. Men på senare år har det blivit lite mera accepterat och broderiet har inte längre den ”töntstämpeln” som det hade innan sekelskiftet.

Är du intresserad av vår broderikurs på distans? Besök vår hemsida www.batesoblixt.se

Du kan också besöka oss på Bohusläns Museum i Uddevalla på mån-ons 22-24 juli. Där går en kurs för 19:e året i rad i Kreativt Broderi. Kursen är alltid fullbokad och drygt 15 kvinnor broderar av lust och välbehag. Några som besökt oss har blivit så broderisugna att de genast vill vara med. Så välkommen om  du har vägarna förbi!

Här är några olika tekniker vi arbetar med

Sårade soldater fördriver tiden med att sticka på ett militärsjukhus i Washington DC 1918. Bilden har vi lånat från http://www.shorpy.com/node/7100.

Tjejer gör mjuka saker av tyg och garn, gärna i grupp på stickkaféer och syjuntor. Killar täljer och smider, allrahelst mol allena. Så ser normen ut för kvinnligt och manligt skapande. Men varför är det egentligen så?

Anställda på General Electric stickar sockor och halsdukar till soldater under första världskriget.

Visste ni att vävning, stickning och virkning historiskt sett varit sysslor som lika självklart utförts av män som av kvinnor? Tids- och tålamodskrävande arbete som stickning och virkning passade bra som tidsfördriv för sjömän, fiskare och fåraherdar. Och i många kulturer är det än i dag männen som ses som de främsta vävarna.
När den industriella revolutionen och de två världskrigen gjorde att männen lämnade hemmen föll allt mer handarbete på kvinnornas lott. Och precis som att lönerna ofta sjunker i yrken där kvinnor hamnar i majoritet, så förlorade textilt hantverk sin status när kvinnorna tog över. Det vi ser som traditionellt kvinnligt, textilt hantverk har de senaste decennierna ofta föraktfullt kallats ”förspilld kvinnokraft”.
Men något har hänt. Nu, när ingen behöver sticka raggsockor tills ögonen blöder, när hålsömsbroderi på finaste kritvita linne är en lyx, när virkning och mindfulness nämns i samma mening – nu är det plötsligt coolt och kreativt att skapa med händerna. Tack för det, säger vi på Jabbo. Men vi tycker att det vore roligare om ni killar också var med och fick vara coola och kreativa.
Eftersom vi gissar att män gärna väljer manliga förebilder (varför det är så kan vi diskutera en annan gång) så tänkte vi bjuda på en liten kavalkad av kreativa män att inspireras av.

Sverre och Kaj.

Först ut är extremskidåkarna Sverre Liliequist och Kaj Zackrisson som började virka för att de inte hittade några mössor de gillade. Och som de virkade. ”Så fort vi är på resa åker virkningen fram, det är som ett gift”, förklarade Sverre i en intervju i SvD för några år sedan. Kreativiteten sprudlade under de långa bussresorna mellan olika skidorter. ”Jag kom ihåg en gång när vi körde mellan Boston och Squad Valley, då gjorde jag fem mössor”, berättar Kaj i en annan intervju.
Nu driver Sverre och Kaj mössföretaget Kask ihop, och deras liv har precis blivit film.

Gustaf V broderar viggsöm. Till höger en detalj ur hans sista, oavslutade broderi.

Gränsöverskridande på fler än ett sätt var Gustaf V. Vår kanske genom tiderna mest fåfänga kung var klädd som en dandy, spelade tennis som en gud – och kopplade av genom att brodera. Han ägnade sig åt viggsöm, en tidskrävande broderiteknik  med diagonala stjälkstygn som formar ett zigzagmönster. (Och ja, visst är det väldigt Missoni?)
Gustaf V:s sista broderi, och ett urval av hans eleganta klädesplagg, visades i vintras på Livrustkammarens utställning Manligt – ur Gustaf V:s garderob.

Rosey Grier har sytt många stygn.

”Needlepoint for men” heter en kultförklarad bok från 1973. Författaren Roosevelt ”Rosey” Grier är en före detta amerikansk fotbollsstjärna som, förutom att ägna sig åt broderi och makramé, även varit skådespelare, sångare, frikyrkopastor och livvakt åt Robert F Kennedy. I baksidestexten på hans numera hett eftertraktade bok förklarar han sin kärlek till broderiets konst:

”Om någon skulle ha sagt att jag skulle gå från att spela fotboll till att börja brodera, så skulle jag ha skrattat dem rakt i ansiktet. Det hela började faktiskt som ett skämt, men det har blivit något av det mest lustfyllda och tillfredsställande jag någonsin ägnat mig åt. Var jag än är – oavsett om det är killen som sitter bredvid mig på planet, eller någon jag träffar bakom kulisserna när jag filmar – så försöker jag få andra killar att börja brodera. ’Du kan le så mycket du vill’, säger jag till dem, ’men när du väl har börjat så vill du bara ha mer’, och det är dagens sanning, brother.”

Så hör upp killar: Alla ni som längtar efter en hobby. Som inte vill gå i terapi men letar lugn i själen. Som behöver varva ner. Som behöver varva upp. Alla ni som i hemlighet tyckte att syslöjd var roligare än träslöjd. Som blir glada av en ny mössa. Som vill ge den ni älskar något alldeles speciellt. Som vill ta en paus från datorn. Som tröttnat på surdegsbaket.
Kom igen – ni vill, ni kan, ni törs!

Tänk så trevligt det är att brodera tillsammans!

Fler killar att inspireras av: stickbloggaren Johan och världens mest lästa manliga sybloggare Peter. Och hör upp stickande män – här finns ett stickforum bara för er.

Det här inlägget har tidigare publicerats på Jabbos blogg.

Långpromenader vid havet är bland det bästa jag vet. Jag är så lyckligt lottad att jag har flera härliga rundor i närheten. En söndag för någon vecka sedan – efter alla grymma stormar vi haft här på västkusten – blev det en stilla dag med lite sol och det var läge för en frisk promenad. Såklart hänger iPhonen med och kameran dyker upp så snart ögat fångar något intressant. Det finns mycket att hämta i naturen när det kommer färger och former i härliga kombinationer. Jag associerar direkt till mina tyger – som ju alla är handplockade just för färgen/formen – och får en idé till en väska, så även denna gång. En vacker fläckad sten och en liten blygsam växt: exakt dessa färger har jag material i!

Så nu är det bara resten kvar. Det vackra broderiet måste ju få huvudrollen – det andra får ge sig.

Av det jag ser blir jag inspirerad. Och det behöver inte bara vara i naturen. Går en kvinna förbi mig och har på sig en vacker kjol kan jag tänka ”oj, vilken snygg väska det hade blivit av den kjolen”. Kjolar är nämligen väldigt bra väskmaterial. Det ska mitt inlägg handla om imorgon…

Over and out för idag!