Här på den arkiverade webbportalen Kravallslöjd kan du ta del av allt material som publicerades under Kravallslöjds tio verksamma år, 2007-2017.

Kravallslöjd är uppbyggt genom delaktighet.
Ett stort tack till alla er som gjort det möjligt för Kravallslöjd att växa till en folkrörelse. Ni är de 313 personer som gästade stafettbloggen, en vecka var. De 54 skribenter som återkommande publicerade era texter på portalen, allt från visitationer till tankar inom slöjdområdet. Ni är de 46 hantverksprofiler som intervjuades för ett personporträtt. De 28 prylprofilerna som berättade med föremålet i fokus.

Ni är de 29 Kravallslöjdshandledare som medverkade i 69 workshops runt om i landet. Ni är det hundratal slöjdare som visade er skapande kraft i ett tiotal utställningar, både fysiska och virtuella, arrangerade av Kravallslöjd. Ni är de läsare som återkommande besökte portalen, i snitt 32 000 varje månad.

Tillsammans har vi totalt publicerat 1304 artiklar och 1729 blogginlägg på portalen. 

Välkommen att ta del och inspireras.
/Kravallslöjd CREW – Veronica, Mia, Jonny, Anna.

Välkomna in i ateljén. Här ser ni materialhyllan längst hela väggen som rymmer tyger, papper, kritor, mönster, inspirationsböcker, garner, ja allt som behövs för att skapa. Framför hyllan finns en liten fåtölj som passar utmärkt för eftertanke, en kopp te eller handarbete. Den fungerar även att luta yogamattan mot. På staffliet har jag kvar akryltavlan jag målade till projektet #24hkonst som jag deltog i tillsammans med tre andra konstnärer. Sybordet rymmer tre maskiner med anrika åldrar.

 Jag gillar äldre maskiner med ordentlig mekanik som jag kan reparera själv (om det behövs). Jag syr med två olika Husqvarna i olika årgångare, den ena lite mer modern för mönstersömmar. Overlocken är en Toyota som en vän till mig inhandlade för en spottstyver på loppis. Den kom i ett paket från Örebro utan knivar och med hemmabyggd trådhållare. Jag lämnade in den och fick nya knivar och nu går den som smort.

 Den rosa stolen blev min för en tjuga och den påminner massor om min ljusblå stol jag hade som barn. Men den satt jag sönder för något år sen. Hyllorna bakom skrivbordet har min mammas man fyndat i lägenhetsutrensningar, det är jag väldigt glad för. När jag får en större ateljé tänker jag att jag behöver överskåp också.

Ovanför fönstret har jag min ”skyddsuperhjälte”, en modernare form av skyddsängel kan vi säga. Det är Rebecka som gjorde den under vår textilutbildning på Dalkarlså folkhögskola och jag blev den lyckliga som fick med den hem.
Eftersom ateljén är rätt liten får strykbordet även agera ritbord och det funkar.

Så, nu har vi gått varvet runt. Utanför dörren i hallen har vi i kollektivet ställt upp våra alster. Lite som en butik och nån gång ibland slinker det in en kund som får med sig något närproducerat hem. Inte dumt inte. Men visst är det dags att klä hallen i vårskrud? Det kanske får bli helgens projekt?

Utmaningar

I det här nästsista inlägget stolpar jag helt enkelt upp de smärre svårigheter som jag stångas mot i min vardag. De flesta är säkert av allmänpysslig art.

• Tiiiiden! Jag säger bara det: tiiiiden!! Den räcker liksom inte till, till allt jag vill göra! Man måste ju också lönearbeta! Få in lite cash för överlevnad.

• Att hela tiden göra saker, i stället för andra som egentligen borde bli gjorda. Ja, då tänker jag inte på hemmet och tråkiga städsysslor och sådant. Nä, jag tänker pyssel, eller snarare att 1. rita och att 2. rita och screentrycka (ska ses som två skilda aktiviteter alltså, med olika ändamål) . De skulle jag vilja utöva mer och det finns idéer att fylla, men hela tiden går annat före!! Jag ska bara göra det och det, men sen så…. osv i all evighet vad det verkar. Men nu!! Nu snart så… Jädra dålig köintendent förresten!

• Att inte samla på sig för mycket prylar och material… svårt i lägenhet! Nä, en väl parfymerad återvinningscentral med tillhörande ombonad vrå med plats för en bekväm schäslong, dator och en espressomaskin, det vore ett gott habitat för en pysselmaniker som jag själv. Ja, och så en rymlig, välutrustad ateljé, med maskinpark och handverktyg – det vore grejer det!

• Symaskinssömnad!! Min absoluta akilleshäl! Där finns brister att jaga! Jag vet inte hur länge till jag kan komma dragande med min gamla syslöjdslärare, som älskade att göra narr av nervösa små barn och aktivt jobbade för att snarare stjälpa än hjälpa utsedda elever på vägen. Tur att jag i alla fall kunde både sticka och virka flytande innan mellanstadietiden tog vid.

• Att inte ha för många järn i elden! Det jobbar jag aktivt med!! Det är ju så roligt med börjor!!! Ibland får jag också för mej att jag egentligen borde hålla mej till ett enhetligt område i taget och utforska detta lite mer grundligt innan jag går vidare. Ja, istället för bara att flänga runt och endast peta i utkanten av ett litet gäng områden. Bli lite proffsigare på något helt enkelt!

Listan skulle förstås kunna göras längre, men jag tror vi slutar där. Istället tänkte jag visa lite nytillverkade återbruk, några smycken.

Prima pärlemorknappar från loppis lockade till att göra dessa rundmagade änglar.  De skira vingarna är utklippta från en tom pumptvålsförpackning. 

Att göra återbruk av gamla träpusselbitar är en ny hobby jag har. Dessa är målade vita och sedan ritade på med en svart, tunn, vattenfast penna. 

Och slutligen ett halsband av pusselbitar. Vill du se ett par pyssel till av pussel, kika då här och här. 

På återseende på söndag!

För en tid och några uns sedan blev jag tillfrågad om jag ville gästblogga här på Kravallslöjd.. och det ville jag naturligtvis! Vilken ära!! Önskemål fanns att jag skulle ta upp lite om hur jag arbetar i min kreativa vardag och exempelvis om vilka utmaningar som kan finnas på vägen. Att det var en god idé, kom jag snart fram till. Jag har nämligen själv inte reflekterat särskilt mycket i frågan.

Ja, nu hoppas jag förstås att detta ”pysselprocessernas navelskåderi” kommer att bli intressant för fler än för bara mig själv… eller, det utgår jag ifrån! För är det ett som är säkert, så är det förhållandet att nätet fullkomligen kryllar av likasinnat pyssliga tokar som jag själv! Och det är förstås fritt att komma med inlägg och instämma, fylla i, komma med andra synvinklar och/eller bestrida allt vad jag skriver! Var så varmt goda!!

Varför pysslar jag?

Till mångt och mycket handlar detta evinnerliga slöjdande om att tillverka artefakter, att få fram slutprodukter av några slag – fast det innebär ju också att utmana mig själv, utforska material och/eller tekniker, utveckla manuella färdigheter, testa gränser, lämna avtryck, fördriva kvalitetstid, att tålamodsträna, tillfredsställa mig själv, få bekräftelse och inte minst att ha något praktiskt att göra för händerna.

Och när jag sysslar med nyskapande av något slag, då innefattar det också förstås att utveckla och färdigställa idéer (med idéer menar jag snarare formgivning… jag uppfinner ju inga hjul precis). Ja, och det där med idéer, de är nog en tromblik drivkraft i sig!

Idéuppkomster

En ypperlig grogrund för att komma på något att göra, är att vara i färd med att färdigställa andra idéer, då är idétillväxten ofta stor, men det kanske säger sig självt. Hur som helst, ställer sig idéerna direkt i kö efter uppkomst hos mej, eller kanske lägger sig i någon mental byrålåda och kokar ihop sig med innehåll från andra lådor – utan att jag själv behöver göra eller tänka så mycket aktivt och konkret. Jag går omkring och gör annat, medan idéer knådas i bakhuvudet helt enkelt och det händer att jag halvgrunnar på någon idé i flera månader. Jag vet att de är på gång, men vet inte först när de är färdiga att plocka fram i ljuset, förrän de är färdiga, så att säga. Ja, åtminstone färdiga att börja arbeta med.

Ibland behövs bara lite ny input från omvärlden och så kristalliseras en hägrande bild av flertalet lådinnehåll tillsammans med nytillkommen inspiration. Jag antar att det i grunden handlar om associationsförmåga på pysselnanonivå och att man har gott selektivt minne till att kunna fylla sin egen inre chiffonjé med allsköns halvfärdigt tankebråte. Men stundom kan det också vara så att bara åsynen av ett material plötsligt generar en idé. Och småfuskar man inom flera områden, då antar jag att chansen till idérikedom bara ökar!

Sedan finns det förstås även gånger när en idé tycks slå ner i huvudet som en blixt från ovan!  I ett slag står allt klart! Då kan det vara svårt att härleda ursprung, men jag ger mej sjutton på att chiffonjén också innehåller gömmor likt lönnfack, som plötsligt bara går upp av sig själva och VIPS! står en innan oförmodad idé, i ljuset av hjärnans strålkastaranordning! Och antagligen är det strålkastarljusets ofantliga styrka som gör att det hela kan upplevas vara en utomhuvudsk upplevelse. Hm.. här kom jag plötsligt att tänka på auror och sådant, typ ryska ikoner, men det kanske vi inte ska blanda in.. När, var, hur lönnfacken hur som helst en gång fylldes, är svårt att hålla koll på.

Nåväl, det finns mycket att orda om i ämnet idéuppkomster och det finns förstås många fler sätt som idéer blir till på! Men hur än detta går till, får idéerna som sagt snällt ställa sig i kö hos mej.. och köintendent, det är jag!! Det är jag som bestämmer turordningen och på den punkten råder anarki vill jag lova! Här finns inget rättvisesystem baserat på kötid – endast lust och nyfikenhet! Quick fix relaterat pyssel får till exempel ofta förtur, bara av den anledningen att det är snabba att göra!

Nä, fasen! Nu får det vara nogordat för dagen!! Vi tar väl ett exempel på lite pyssel?? Ett pyssel som faktiskt bygger på en idé uppkommen tillsynes bara av grundmaterialet i fråga – en tub, en gång innehållande något ätbart, dess begränsade storlek och lusten att klippa i metall!! Det är en särdeles speciell känsla att klippa i det materialet, snittandet blir liksom mer distinkt på något vis, till skillnad från om kan klipper i tyg eller papper.

Detta är alltså ett halsbandshänge som jag gjorde klart så sent som igår. Själva bilden på bilen är ursprungligen ett foto taget i Oslo, som jag sedan arbetade om i datorn. Messmörstuben tömde jag på sitt mumsiga innehåll under en rad frukostar. För att klippa i en tub som denna, krävs inte mer än en oöm sax faktiskt, men har man en guldsmedssax eller liknande är det en fördel!

Ett glasartat/plastartat hölje ligger över bilden och är av, som sagts mej, ett ofarligt resin, vilket härdats av UV-ljus. Att härda resinet i fråga kräver antingen goda solförhållanden eller en UV-lampa.

Hehe.. nu råkade ju bokstäverna på ”ramen” hamna upp och ner, men fasen.. bättre lycka nästa gång då!! Ja, för någon gång till blir det nog att jag testar att göra ungefär samma sak. Tack för idag! Slut för idag! På återseende på onsdag!

Hej,

Denna vecka är det jag, Sandra Talving, som gästbloggar här på kravallslöjd – jättekul!

För att berätta lite snabbt om mig så är jag en tjej på snart 25 år som sen ett par år tillbaka är boendes i Göteborg. Född i Eskilstuna.
Här bor jag med min pojkvän och katt och jobbar heltid på passup ab – trivs som fisken i vattnet men – jag har ett stort intresse som fyller resten av min tid på dygnet.. Pärlplattor.
Denna vecka kommer vara ägnad i plastpärlornas namn, under mitt alias – Sandrymeow.

Det hela började med att jag, boendes i Torshälla utanför Eskilstuna fyllde 19 år -hösten 2007 och fick ett pärlplattekit av min kära vän David. Ni vet de kiten man kanske vanligtvis köper till 10-åringar. Format som en ponny med exakt antal pärlor, den fick jag!

Pärlplattor var inte någonting jag, eller vanligtvis andra heller, sysslat med sen under en lång tid tillbaka, så började jag googla efter andra mönster att göra på fri hand och hittade en helt ny, för mig, orörd värld.

Eftersom jag precis slutat gymnasiet fick min då, lite understimulerade hjärna, plötsligt någonting nytt efter sig. Det hela eskalerade till hög nivå. All ledig tid spenderades framför pärlorna och helt plötsligt var hela mitt källarrum på ca 25 kvm, fyllt av pärlplattor i form utav Super Mario, Sonic, Spiderman och massa andra superhjältar. Jag blev pärltjejen.

I januari året därefter flyttade jag till Göteborg efter att ha kommit in på en Fotoutbildning – på två år.
Boendet blev, som precis för många andra, väldigt ostabilt i början. Jag hoppade från soffor till lägenheter med kort hyresperiod.. Tills jag hittade en stor lägenhet i Majorna som jag delade med en annan tjej. Här fick jag mitt egna rum och kunde stabilisera mig.
Pluggandet gick utmärkt och vardagen rullade på bra. Jag höll helt enkelt mina två stora intressen, fotografi och pärlplattor under fokus dagligen. Pyntade väldigt gärna mitt rum med pärlplattorna uppåt väggarna – nästan lite som att man kunde missta det för ett pojkrum, som någon en gång sa till mig.

Under det sista året jag pluggade, då vi hade praktikperiod, passade jag på att åka till New York som fotoassisten. Det kan ha vart mitt livs bästa beslut. Jag bodde där tillsammans med en annan klasskompis och hennes tjej i 2 månader och fick verkligen se insidan av storstaden. Som både turist och fotoelev hade jag väldigt mycket bilder med mig hem, efter resan.

Fotoutbildningen avslutades under hösten 2009 med ett slutarbete. Efter mycket om och men med tankar både högt och lågt bestämde jag mig för att göra någonting vågat, som ingen annan gjort tidigare och åter igen binda samman mina två stora intressen – pärlorna och fotografi. Sagt och gjort tog jag en bild från min resa och pärlade en tavla med ca 29 460 pärlor och 25 olika nyanser. Här under finner ni en liten artikel från en Eskilstunabaserad tidning som skrev en liten artikel om mig efter att tavlan var klar.
http://folket.se/nyheter/eskilstuna/1.503691?m=print

Jag bifogar lite blandade bilder från förr och fortsätter berätta historien om Sandrymeow imorgon.

Godnatt!

Efter en vårig, men lite blåsig promenad i solen hoppas jag hinna med ett litet pyssel innan lillskrutten vaknar. Idag får det bli quilling! En teknik som jag hittade för ett par år sedan via Yulia Brodskayas fina bilder. Väldigt roligt att göra och det enda som behövs är tunna pappersremsor och en runt föremål att snurra med. Och en massa tid för att det ska bli lika fint som Yulias, men rätt så nöjd blev jag ändå med min vårbild.

Och som sagt, vem har sagt att allt måste bli perfekt med en gång! Prova, släpp loss kreativiteten och ha roligt bara! Det får bli mina sista ord för veckan som gästbloggare!

Fortsätt följa mig på justgocreative.blogpsot.se

Nu är påsken över. Jag hann med att göra lite påskpyssel i form av två kycklingar jag gjorde från en äggkartong.

Påskkycklingar

Istället för att använda mitt påskägg att fylla godis med gjorde jag en hatt av det istället. Jag dekorerade med fjädrar och spets.

Påskhatt

Jag har passat på att göra klart ett korsstygns projekt jag suttit med. Först har jag skrivit texten ” I love you” sen broderat en bild på två katter spegelvända mot varandra.

Idag blev det fix hemma i huset istället för på ateljén. Tänkte att jag skulle passa på nu när vi inte kunde väva ändå. Hemma, när jag är i Dalarna, är sedan i höstas en missionskyrka i södra Dalarna. Just nu håller vi på att ställa iordning lite i den stora kyrksalen där det är tänkt att vi ska kunna få utlopp för all kreativitet som inte den lilla lägenheten i Stockholm tillåter.

Vi har delat upp det så att jag har ena läktaren och sambon den andre. Såklart finns en vävstol på min sida (kanske att jag ska ta dit en till också senare…) och lite annat pyssel som jag har samlat på mig under åren. Sambon är mer för hårda material å målande så hans sida av läktaren ser lite annorlunda ut.

Men nu blir det till att lämna det lugna Dalalivet för en helg i Stockholm… Tåget nästa.

Två gånger per år brukar det ordnas designmarknad på Hamnmagasinet här i Umeå. Då brukar jag försöka få mig en plats för det är alltid lika kul att kränga sina grejer. Jag gillar att kolla in vad andra kollar in på just mitt bord. Vad dras dom till? Vilka alster säljer bäst? Försöker att förnya mig lite och tillverka några nya saker som man inte hade sist. När man sitter som en mupp hemma i sin vrå och donar är det liksom belöningen att sen få se och träffa andra som verkar uppskatta alla avverkade arbetstimmar. Tygdockorna på bilden brukar locka folk att välja lite utifrån personlighet, -det här är ju du! kan nån säga och hålla upp en lämplig tygdocka för sin kompis, och det är klart att man bara måste köpa ”sig själv”…

Hej! Och välkomna till min värld för en vecka framåt. En stor del av den tiden som kallas fritid/egentid (dvs. när barn hämtats, mat ätits, disk diskats och man bara kan göra vad man vill) då pysslar jag. Det går liksom inte låta bli. Oftast parkerad framför tv´n med soffan fylld med lämpligt material. Där putsar jag med sandpapper, målar med akrylfärger, skär till kort eller syr fast knappar på någon docka. Jag har ett alldeles eget ”lekrum” på övervåningen där det mesta materialet förvaras, men där sitter jag inte så ofta. Jag ser med skräckblandad förtjusning fram mot den dagen vi köper ny soffa och jag måste börja bete mig som en ansvarsfull vuxen. Till mitt försvar ska ändå sägas att soffan endast fått en minimal gul färgfläck under sin livstid, det övriga skräpet som bildas brukar dammsugaren fixa.

I går besökte jag biblioteket i Holmsund där jag ska ställa ut mina dockor under Mars månad. Jag kollade in montrarna så jag kan fundera lite på hur jag vill ställa upp allt sen. Det som ska fixas nu i kväll är ”finliret” på de lådor som dockorna står/hänger i. Jag ska även se om jag hinner slutföra arbetet med en riktigt stor docka som jag skulle vilja ha med, samtidigt vet jag att det där allra sista fixet brukar ta längre tid än man tror. Nä, nu är det dags att påbörja läggning av barn och sen, som genom ett trollslag , förvandlas jag till den kreativa soffpotatisen!