Då det är eldningsvecka utlovade jag ju lite eld. Igår var jag visserligen och kollade på en majkase, fast den brann ut så attans fort runt 15-20 minuter. På landet där jag är uppvuxen höll sig brasorna i flera timmar. Men jag antar att det berodde på att min pappa och andra gubbar hade åkt dit med gamla lador, lekstugor, bildäck, ja allt skit man kan tänka sig. Här i Stockholm eldar man mest gamla julgranar.

Jag eldade i alla fall lite på gården och här ovan brinner en gammal buske, fast jag såg inte likt Moses Gud i vår.

Annars har jag snabbslöjdat ett rankt växtstöd till våra ny inköpta björnbär.

För jag vet inte om det riktigt räknas som slöjd att såga upp en flaggstång? I plast var den också.

Och även om jag i teorin tycker att det verkar skoj med flaggstång och möjligheten det ger att flagga alla möjliga dagar med allsköns egenpåhittade flaggor så stod vår flaggstång alldeles för mycket på sniskan. Varje gång en svag bris kom in på gården trodde jag också den skulle fara ner huvudet på mig. Men nu är den väck.

Under sex dagar träffades 80 unga vuxna från 37 länder för att etablera en internationell ungdomsorganisation för folkkonst. Kongressen tog sin start i Stockholm och invigdes förra måndagen av Nyamko Sabuni på Liljevalchs konsthall. Därefter åkte deltagarna buss till Tjörn på Västkusten för att i lugn och ostörd folkhögskolemiljö lära känna varandra och organisera sig.

Under invigningen bar många av deltagarna folkdräkt, här är några av dem uppställda för gruppfotografering. Foto: Elina Holmgren

Kongressen var den tredje i ordningen och är ett initiativ från den världsomspännande organisationen IOV (International Organization of Folk Art) med målet att ge en yngre generation utrymme att ta plats inom IOV.

IOV har funnits som organisation i 33 år och har målet att skydda, bevara och främja alla typer av folkkonst och folklig kultur. Idag finns IOV i hela världen och har ett nära samarbete med UNESCO i egenskap av konsultativ ideell organisation (Non Governmental Organization). Vilket innebär att IOV står till tjänst med rådgivning inom folkkonst och kulturarv, den rådgivande gruppen består av professorer från hela världen.

Läs mer om IOV här: http://www.iov-world.com

IOVs ordförande Carmen Padilla från Filippinerna närvarade under hela Kongressen. Här tar hon kort på några av deltagarna. Foto: Safrini Malahayati

Under de 4 dagarna på Tjörn varvades workshops i dans, musik och slöjd med intensiva diskussioner om hur en aktiv ungdomsorganisation skulle kunna se ut och fungera. Det var viktigt att utforma en organisationsstruktur möjlig att samordna med redan existerande riksorganisationer runt om i världen. Viktigt för många av deltagarna var också att utforma en organisation i enighet med ämnet folkkonst, för många en inkluderande konstform bäst representerad av en gräsrotsrörelse. Här gällde det också att förhålla sig till IOVs redan etablerade struktur, en konservativ och aningen hierarkisk struktur där titlar och positioner är och har varit av stor vikt.

Diskussionsgrupper enligt Fishbowl metoden. Foto: Kongressens volontärgrupp

Det var för de flesta av deltagarna känslomässiga dagar då engagemanget för ämnet folkkonst var stort. En och annan tår fälldes under veckan, ibland av frustration men oftare av samförstånd.

Workshop i trumbygge. William från Ghana färdigställer en trumma tillsammans med några av de andra deltagarna. Foto: Kongressens volontärgrupp

Under kongressens sista kväll presenterade arbetsgruppernas teamledare ett förslag på en interimstyrelse. Förslaget mottogs med applåder och IOV Youth är därmed nu under uppbyggnad!

Teamledarnas förslag på interimstyrelse. Foto: Kongressens volontärgrupp

Se bilder från kongressen och läs mer på kongressens egen facebooksida:

http://www.facebook.com/IOVWorldYouthCongress2012

Hej alla Kravallslöjdare!

Den här veckan är det alltså jag som ska blogga här. Om ni läst min presentation så vet ni att jag sysslar med både det ena och det andra, men att mitt fokus ligger på att designa väskor, företrädesvis i vintagetyger, i mitt egna företag Ninda.

Här sitter jag och bloggar idag:

Det är ett hörn i min lilla etta på Mariehem, och det är här eller i min ateljé i Gårdshuset på Pilgatan 13 som jag kommer att blogga ifrån denna vecka. Gungstolen är från Obbola, och tillverkad runt förra sekelskiftet. Lampan är från New York, 20-tal kanske? Den svarta tranan är vintage från Holmsund, förmodligen 50- eller 60-tal. Till vänster skymtar min vinylspelare och till höger ett vackert rökbord som möjligen är från 40-talet. Jag har på mig en kjol jag sytt själv (och som därför får bära märket Ninda förstås!), med ett brosch i samma tyg. Men, jag ska ju prata om lite vettiga saker också…

DIY eller DESIGN?

Jag funderar ofta på det här med kreativitet, och vad det är som gör att man vill nå ut med det man skapar. Det har ju blivit så oändligt mycket lättare att göra det sedan internet kom, och känslan av att man kan nå fram till de där 15 minuterna av kändisskap är oerhört stark.  Men är det en illusion? Trots alla bloggar, hantverkssidor, communities och försäljningssidor, drunkar man lätt bland alla andra – och kanske är det just på grund av att det finns så många? Med den här lätttillgängligheten följer också att vem som helst kan säga: titta vad jag har lyckats göra, jag är en hantverkare. Eller designer, eller slöjdare, eller vad man nu vill kalla sig. Lyckan över att ha stickat en ribbad halsduk måste genast delas med resten av världen. Och visst kan det vara interessant, för all del. Det kan vara peppande & inspirerande, både att se att man kan göra vadsomhelst och att se vad det är den personen har gjort. Men jag vacklar ibland på den där gränsen: ska vi dela a l l t med alla? Är man en hantverkare för att man stickat en halsduk? Är man en designer, för att man sytt en tygkasse? Mina ♥ DIY forever, det erkänner jag villigt, men samtidigt har jag den där naggande känslan av att någonstans kanske en sållning behöver göras. Eller snarare kanske, att en gräns måste dras någonstans.

Jag är en designer. Det säger jag stolt, fastän jag inte gått någon högskola eller universitet och inte har någon fin examen. Jag har gått Medborgarskolans Designskola, och jag har gått Designprogrammet på gymnasiet. Det där är ancient history nu – jag är 30 år och att referera tillbaka till gymnasiet och året innan gymnasiet känns mest ganska löjligt. Ändå kallar jag mig designer. När det gäller väskor, och i viss mån då det gäller de kläder jag gör.

Det här kallar jag design. Finns till salu för 595:- (endast ett exemplar).

Men när det gäller allt det andra jag sysslar med, så är jag en amatör. Jag är en DIY:are när det gäller stickning och virkning, jag är en amatörfotograf och en hobbypoet, trots att jag började skriva poesi i lågstadiet och vann min första fototävling då jag var 13.

Det här kallar jag DIY, det blir lite snett och vint, men det är ett kärt nöje.

Så vad är det som gör den där skillnaden?

Det är väl det, att väskdesignandet har jag sysslat med i sju år nu. Jag har gått från att göra platta enkla tygkassar, till att göra avancerade laptopväskor med vadderade fack och breda bottnar. Jag har utvecklat designen på väskorna efter ett behov av olika funktioner, och det är just det som designandet handlar om. Och ändå har det sitt urpsprung i pur DIY. Det har inte funnits någon där som har lärt mig hur man ska göra väskor. Jag har hittat på själv, med en uppsjö av trial and error. Det är först det senaste året som jag ens sneglat på tutorials på internet. Jag tycker om att lära mig själv, för då kommer det fram något genuint eget, något som inte är som alla andras.

Det handlar ju förstås också om hur dedikerad man är. Om hur mycket man lägger ned i sitt skapande av tid och kärlek. Väskskapandet har ju varit mitt hjärtebarn i många många år nu. Allt det där andra har förblivit nycker, och sådant jag önskar att jag hade mer tid över till. Det är därför jag bara är amatör på de områdena.

Glashjärta -kärlek till skapandet.

Jag tycker också att det finns en skiljelinje mellan hantverk och design. Främst handlar det kanske om hur orden uppfattas, vad man lägger in för betydelse i dem. För mig har ordet hantverkare innebörden av någon som är lite småflummig, ålderdomlig kanske, jobbar helst i naturmaterial och är starkt förknippad med lukten av trä och ull. En designer däremot, är något modernt och fräscht. En frisk fläkt av rena linjer och oväntade former. Jag titulerar mig hellre designer än hantverkare, trots att jag syr allt jag gör för egen hand.

Vad tycker du?

Är du en hantverkare, slöjdare eller designer? Eller är du en DIY:are, en lycklig amatör? Och vad beror det på, vad du väljer att kalla dig?

Bloggen har just nu tagit jullov, vi på Kravallslöjd vill tacka alla bloggare vi haft under året! Skulle du som läser vilja blogga en vecka under 2011? Hör av dig till oss info@kravallslojd.se

Den här veckan kommer vi att uppdatera bloggen, stundvis kommer bloggen därför inte att fungera vi har därför valt att inte ha någon bloggare den här veckan. Bloggen kommer att ligga online under uppdateringen så du kan läsa alla tidigare inlägg under tiden vi bättrar på funktionerna.  En av nyheterna är att du som läsare nu kan kommentera och gilla inläggen så det syns på facebook (klicka in på ”kommentera” så ser du hur).

Är du sugen på att blogga en vecka framöver på den förbättrade plattformen så kan du anmäla intresse på info@kravallslojd.se

Den här veckan har vi ingen bloggare här på Kravallslöjd.

Skulle du vilja dela med dig av dina tankar kring slöjd, hantverk, design eller annat? Sidan har ca 30 tusen besökare per månad och det är okej att PR dig själv under din bloggvecka.

Vill du blogga eller hjälpa till att göra Kravallslöjd bättre genom artiklar eller annat så hör av dig!

E-Post : info@kravallslojd.se

Norrland är vackert från bussfönstret. Har påbörjat resan från Umeå till Östersund och har passerat över gränsen till Lappland. Vi styr rakt mot den sjunkande solen och under timme två av sex har vi stannat till på hållplats Fredrika.

Vi har även haft två renar som sprungit framför bussen ett tag, det var såna där vägrenar.

Om de övriga restimmarna blir lika händelserika så ser jag ingen anledning att klaga på buss som transportmedel idag. Så här inne i timme tre så har vägskylltarna med ortsnamn även det samiska namnet utskrivet.

Våren börjar kännas av även här uppe i Umeå nu. Förutom att ögonen börjar få den karakteristiska rödrosa kanten, som bara vårallergin kan frambringa, så krymper faktisk snöhögarna och tanken på balkongväxter kommer.
Det är även så här på vårkanten som kreativiteten börjar gro och allt storslaget som man tänker förverkliga under semestern börjar ta form. Hur man ska få fatt i tanken och faktiskt realisera sina idéer är något jag inte riktigt har fått styr på än…

Har köpt blommfrö till balkonglådan och reflekterade över att de flesta fröpåsar utlovar en grobarhet på 75%. Så om vi tänker oss att det får utgöra någon form av norm även när det gäller grobarhet på idéer, så borde man få ett lyckat resultat bara man följer anvisningarna.
Så vilka är anvisningarna för att odla sin kreativitet?
Förodling eller direktsådd?
Hur djupt ska det planteras och när är den förväntade blomstringstiden?

Fröer säljs ofta färgkodade, där de billigaste har grön markering och de dyraste röd. Kan man kanske när man står med en bra idé gå till fröstället och ta en påse i den kategorin man själv känner att man tänker spendera på sin vision.
En enkel tanke är en grön påse, en mellan dyr uppfinning att genomföra en gul påse och en dyr innovation en röd, sedan bara applicera anvisningarna på påsen till sin idé. Det fina är att blomstringstiden är tydligt utmärkt och den har ett bäst före datum att hålla sig till.

.
.
.
.
.

.

På min fröpåse står det att man ska lägga fröna i ljummet vatten ett dygn innan sådd.
Det är bara att gå och tappa upp badkaret och hoppa i, ska man satsa på något gäller det att göra det helhjärtat…