Här på den arkiverade webbportalen Kravallslöjd kan du ta del av allt material som publicerades under Kravallslöjds tio verksamma år, 2007-2017.

Kravallslöjd är uppbyggt genom delaktighet.
Ett stort tack till alla er som gjort det möjligt för Kravallslöjd att växa till en folkrörelse. Ni är de 313 personer som gästade stafettbloggen, en vecka var. De 54 skribenter som återkommande publicerade era texter på portalen, allt från visitationer till tankar inom slöjdområdet. Ni är de 46 hantverksprofiler som intervjuades för ett personporträtt. De 28 prylprofilerna som berättade med föremålet i fokus.

Ni är de 29 Kravallslöjdshandledare som medverkade i 69 workshops runt om i landet. Ni är det hundratal slöjdare som visade er skapande kraft i ett tiotal utställningar, både fysiska och virtuella, arrangerade av Kravallslöjd. Ni är de läsare som återkommande besökte portalen, i snitt 32 000 varje månad.

Tillsammans har vi totalt publicerat 1304 artiklar och 1729 blogginlägg på portalen. 

Välkommen att ta del och inspireras.
/Kravallslöjd CREW – Veronica, Mia, Jonny, Anna.

I Våras var jag genom Önnestad folkhögskola med i en tävling som Riksföreningen för handvävning anordnade. Tävlingen gick ut på att man skulle designa en nytt tyck till deras tygkasse. Man fick göra vad man ville bara bidraget var handvävnings relaterat. Så här var min motivering:

”Skyttlarna står för våra förfäders slit och lycka när de tog fram sina egna tyger. Skyttlarna står för en stolthet som alla handvävare borde känna. Vi kan hantverket, vi förstår slitet, vi uppskattar textilierna!”

En del av priset var en intervju i riksföreningen för hansvävnings medlemstidning, denna har nu kommit ut på deras hemsida, och den blev så himla bra!

Här är ett utdrag där jag pratar om handvävningens framtid:

”Kajsa tror att vi behöver få en större respekt för textilier och hantverket bakom de kläder vi använder. Hon ser att detta börjar ske i allt större utsträckning där intresset för och debatten kring hållbarutveckling är en viktig del. Kajsa tror på att engagera folk i alla åldrar i vart textilier kommer ifrån och hur de skapas, informera och inspirera så att det inte går i glömska. Vi behöver stötta de eldsjälar som aktivt håller handvävningen levande och tillsammans kämpa för att det textila hantverket ska få en bättre status. Vi kan börja med att se till oss själva, hur bidrar jag med att vävning och hantverket ska få en högre status? Prata med vänner och bekanta om vilka val man kan göra. Som exempel att stödja lokalproducerat, stöd en vävare, köp en handvävd matta. Vävning är en konstform, vårt arv, en kulturskatt, en del av vår historia som behöver bevaras!”

Om du vill läsa hela intervjun så finns den här!

Jag gillar verkligen att väva och efter året på Önnestad så är det verkligen något jag kommer fortsätta med och ta med mig i mina designprojekt. Jag tycker det finns ett sådan lugn i att se ett tyg växa fram genom mina egna tramptag, från garn till färdig produkt. Det blir som en slags meditation.

I helgen invigdes Västerbottens museums nya utställning Textil och jag var där. Eller jag var inte bara där utan jag presenterade utställningen tillsammans med Röda Korsets Josefin Holmgren. Prima fint. Det är mig ni ser stå vid sidan av och i den blommiga klänningen sydd av påslakarn.

Utställningen innehåller de mest fantastiska alster, här är en hylla full med skaparglädje. Accessoarer, kläder, tyger, till och med en hatt från medeltiden. Utställningen har allt och den kommer bytas ut med jämna mellanrum. Museets textilmagasin är rikt och allt förtjänas att visas upp.

Se bara på de här tygerna. Färgerna, mönster, ja en skatt helt enkelt. Självklart har även Västerbottens läns hemslöjdsförening varit med och bidragit med några skatter. Jag hade själv äran att placera in dem i hyllan.

Utställningen rymmer även en ateljédel med ett höj och sänkbart arbetsbord för 16 personer. Här kan vi alltså sitta tillsammans och skapa. På pelaren ser ni Kravallslöjds bidrag till utställningen, en rya som alla kan vara med att bidra till med sina avlagda och omaka strumpor. Min yngsta unge knöt dit minst 10 st par under kvällen.

Finns viljan att brodera men saknas idéer på vad går det bra att fortsätta på museets rockar som PUNKSLÖJD har inspirationsbroderat på. Utställningen uppmuntrar alltså till att våga prova och göra eget. En spännande utställning helt enkelt. Hillevi Wadensten och Eva Hellerquist har tillsammans med sitt team gjort ett fantastiskt arbete. Eloge!

Om ni skulle ha vägarna förbi Umeå är Västerbottens Museum ett måste! Och du kan själv lämna dina spår där. Verkligen kul. Jag och ungen har redan lämnat våra, visst gör ni det också?

Vill ni ser fler bilder och läsa lite mer om vad som sas på presentationen kan ni kika in till PUNKSLÖJD.

Petra Eleonora heter jag och jag ska blogga här under den här veckan genom PUNKSLÖJD. Jag tänker att jag ska ta med er i min vardag, kanske lite mer personligt än vad jag brukar blogga på min egen blogg.

Vem är jag då?
Precis som min presentation berättar om mig är jag en allkonstnär, jag har en förmåga att se det vackra i allt. Det är nog därför återbruk fungerar så bra för mig. Det handlar om färg och form och möjligheter. Kreativiteten har inga gränser i sig självt men där kan personen ställa till det. Ofta har vi blockeringar, någon kanske sa något elakt när vi var små och sådant sätter sig. I hela mitt vuxna liv har jag arbetat med att försöka lösa upp mina blockeringar och utmana de normer som finns om hur människor ska vara. Jag har gått en slingrig väg och det är inte alltid lätt men jag skapar min egen tillvaro mer som jag vill ha den än vad samhället kanske säger att jag borde.

Hur ser min resa ut?
I hela mitt liv har jag alltid varit kreativ och skapat men det var inte förrän jag fyllde 30 år och flyttade till Umeå som allt tog fart. Jag gick en textilutbildning på Dalkarlså Folkhögskola och lärde mig väva, fördjupa mig i mönsterkonstruktion, virka på riktigt (innan hade jag min egen teknik), nålbinda med mera. Jag var med och startade konstnärskollektivet Kreativ Kollektiv, där jag byggde upp min ateljé. PUNKSLÖJD började ta form (varför det blev PUNKSLÖJD som namn? Läs här). Det var fyra år sen.
PUNKSLÖJD har hunnit bli ett företag där jag marknadsför mina alster och erbjuder föreläsningar om kreativitet. Jag har även hunnit med att arbeta på Ohlssons tyger och idag går jag mitt första år på Kulturentreprenörsprogrammet på Umeå Universitet som tagit mig till Västerbottens läns hemslöjdsförening där jag gör min praktik. Parallellt med det arbetar jag som sömmerska åt konstnären Maria Lilja. Och jag upplever det som min resa just har börjat.

Som ni ser är min text full med länkar, jag tror nämligen på feed forward som en klasskompis till mig så fyndigt myntat. Istället för att gå tillbaka och se vad som skulle ha gjorts bättre ser en framåt och lyfter det som är bra. En liten marginell skillnad som gör mycket i längden. Jag tänker att det också handlar om att lyfta och prata om folk i sin närhet.

Under veckan planerar jag att ta er med och visa min ateljé, lite mer om hur mina funderingar går och dela med mig av min kreativa vardag som jag nämnde i början. Lite som en dagbok.

På återseende!

Vi gillar samarbeten. Utan det skulle inte Slöjd Deluxe kunnat existera. Vi har ett gott utbyte av Hemslöjden i Kronoberg, Växjö Kommun och sponsor ABF. Kafé de luxe hjälper oss med en lokal och sin goa stämning. När man pratar med andra och hela tiden vill utvecklas så för det mycket gott med sig i form av inbjudningar som föreläsare eller utställare, vilket är jättekul. Slöjd Deluxe består till stor del av eldsjälar. Inte minst vi själva som gärna lägger mycket tid på utveckling. Vi är alltid öppna för nya kontakter

Hur kan man förmedla en känsla? Vi kände att vi ville kommunicera våra workshops på ett visuellt och snabbt sätt, vi ville ha en film! Vår avslappnade stämning är viktig för oss. Snabbt efterlyste vi en filmare på våra sociala medier. Vi fick svar av Sarah som pluggar på samma universitet. Hon ville gärna hjälpa oss. Filmen visar våra första steg när vi graffitivirkade, en vanlig vinterkväll i Växjö. Vi hoppas att ni får en inblick i hur det kan se ut hos oss.

Välkommen in till Slöjd Deluxe värld!

(se gärna alla våra bilder och filmer i helskärm)

Jag tycker om det som brokigt. Det som bär på en historia.

Samtidigt som jag spionerar letar jag spår efter de som nyss lämnat platsen. Bortglömt, borttappat och slängt – samlingar av föremål som blir början på nya berättelser.

På HDK upptäckte jag att det fanns massor med övergivna papper.

Varje dag gjorde jag min egen insamling.

På olika vis bekantade jag mig med materialet. Det blev ett sätt att komma närmre människorna i huset.

Jag lånade bara materialet under en kort period, det skulle strax tillbaka till platsen där jag hade hittat det. Korridoren på skolan.
Det tänker jag berätta mer om i morgon. Om att ta plats och att möblera om.

Att arbeta med ett material som någon annan person har satt sin prägel på skänker en större mening till mitt arbete. Det är som att för ett kort ögonblick komma utanför sin egen värld och träda in i någon annans. Det är som att föremålen bär på information och koder, något gåtfullt som jag försöker komma underfund med och hitta ett sätt att förhålla mig till.

Som handvävare har jag en förmåga att få ett passionerat förhållande till olika tekniker. Att göra djupdykningar i en tekniks möjligheter och utmaningar är bland det bästa jag vet. Just nu bultar mitt hjärta extra starkt för finnväven, en teknik med uråldriga anor. I Norden är de äldsta bevarade finnvävarna från tidig medeltid och tekniken har fortlevt som folkkonst framförallt i Bohuslän och Jämtland-Härjedalen. Finnväv var en populär teknik till bland annat offentlig textil så sent som på 1970-talet, men därefter har den tyvärr blivit alltmer osynlig.

Finnväv är en tekniskt avancerad vävteknik. Tekniken innebär att man samtidigt och parallellt väver i två lager, genom att låta lagren byta plats uppstår mönsterbilden, detta sker genom att mönstret plockas för hand i väven. Äldre finnvävar är ofta rikt dekorerade med mönsterbilder hämtade från tex importerade sidentyger – ett överdåd av symboler hämtade från olika kulturer som beskriver hur dialogen mellan kontinenter alltid funnits inom slöjden och konsthantverket.

I mars 2008 tog hemslöjdskonsulent Susanne Harrysson initiativ till en grupp som skulle arbeta med att väcka nytt intresse för finnväven i Västra Götaland och jag fick frågan om att delta. Detta blev början på passionen. Gruppens arbete med finnväv ledde fram till en utställning som först visades på Bohusläns Museum i Uddevalla och som därefter turnerat runt på bl.a Textil muséet i Borås och Åmåls Konsthall.

Inför arbetet med utställningen bestämde jag mig för att arbeta med tapeter som utgångspunkt. En tapetvåd är idag ca 50 cm bred och täcker utrymmet från golv till tak, historiskt har vi klätt väggar i slott och palats med ”textila tapeter” och min tanke var att väva ett antal tapetvåder som kan ingå i ett rums utsmyckning. Jag vävde två tapetvåder, helt i handfärgat ullgarn, täckta med ett upprepat stjärnmönster. Det är teknikens möjlighet att arbeta i två separata färglager som fullständigt tagit tag i mig.

mina två tapeter på utställning

Efter arbetet med tapeterna blev det åter en matta (i finnväv) på uppdrag av Slöjd i Väst. Mattan är inspirerad av en äldre matta som finns på Bohuslänsmuseum och finns som gör-det-själv mönster på www.textilhemslojd.se

de gamla mattorna på museét

min sängmatta inspirerad av de gamla

Nu är det åter tapeter i vävstolen. Den 15 februari 2014 har jag vernissage på en separatutställning på Nääs Konsthantverk vid Nääs Slott. Det är fantastiskt roligt att sitta i vävstolen och se mönsterformerna växa fram men oj vad långsamt det går…………………

Just nu inspireras jag mycket av en husfasad jag såg i Barcelona.

En bit in på 1900-talet blev det mindre vanligt att timra lador, istället började man bygga spantrade lador. De utgörs av en stolpkonstruktion som beklätts med panelbräder. Längst ned ligger en s.k. syllring och i den har hörnstolparna fästs. Nackdelen med denna konstruktion är att när syllringen ruttnat, vilket den lätt gör om ladan får sjunka ned i jorden, finns inte något som håller samman konstruktionen och så småningom störtar den samman.

Ladan ni ser på bilden var ansatt av tidens tant och syllringen var försvagad på många ställen och av i tre hörn. Jag började med att försiktigt lyfta den vilket jag kunde göra sedan jag lagt under grova plank och stålbalkar.

När ladan kommit upp var det dags att rikta och fixera den. Med hjälp av en traktor kunde jag ”putta” ladan i rätt ställning och sedan fixarade jag den genom att förstärka den på insidan,

Panelen var i dåligt skick på sina ställen och ena långsidans tog jag ned till 2/3 och vände. Den dåliga nederdelen kom då att hamna under takfoten där den inte döljs bakom en planka. Efter rödfärgning ser långsidan nästan ut som ny.

Båda öppningarna var rejält uppsågade. Jag beslöt mig för att återställa den ena. Den ursprungliga lilla porten fanns kvar vilket underlättade.

Jag reste ett nytt ramverk i öppningen likt det ursprungliga (det var lät att se på insidan vad som kapats av och behövde återskapas). Jag fick också förstärka öppningen ty även takstolen hade skadats när öppningen ytterligare förstorats för knappt 10 år sedan.

Nya och gamla plank användes till panelen. Jag passade också på att ersätta en del träskruvar mot mer passande spik.

Resultatet blev inte så tokigt! På andra gaveln har jag behållit den stora uppsågade öppningen som också är en del av ladans historia då den faktiskt haft det utseendet under längre tid är än det ursprungliga.

Gustav Bergström
som vanligtvis skriver på http://www.ravjagarn.se

Tänkte berätta lite grann om mitt senaste projekt som hade premiär för 10 dagar sedan i Oslo. Det är en föreställning om keramik och krukmakartraditionen i Arvika som heter ”I Samuels Verkstad”.

Hur kan man göra för att höja värdet på slöjd och konsthantverk? Hur kan man göra för att få människor att förstå att hantverk är ett alternativ som på många sätt är bättre än massproducerade saker från andra sidan jordklotet, att hantverk är värdefullt. Det här är frågor som jag haft anledning att fundera över de senaste månaderna. Jag började som projektledare för ett projekt om näringsutveckling inom slöjd och hantverk i Värmland i början av februari. Här handlar det mycket om att stötta de slöjd- och konsthantverkare som har företag i regionen. Det handlar också om att tänka långsiktigt. Hur kan företagen utvecklas?

Tanken bakom föreställningen är att visa på att krukmakartraditionen i Arvika rymmer andra kulturella uttryck som exempelvis musik, dans och berättande. Och det var i att förena och berätta den här specifika historien som föreställningen växte fram.

Det är bakgrunden till den musikaliska berättelsen ”I Samuels Verkstad” som hade premiär för några veckor sedan i Oslo. Jag fick i våras förfrågan om att vara med i ett evenemang i Oslo för att marknadsföra kulturnäring från Värmland. Jag skulle göra något nyskapande och jag hade inte många månader på mig. Samtidigt jobbade jag mycket i Arvika, ett område som är känt för sin genuina keramiktradition. Jag är en inbiten folkdansare och trakterna runt Arvika är Jössehärspolskans område. Det visade sig också att många av de gamla krukmakarna i trakten var spelmän, att musiken och krukmakeriet levde sida vid sida. Och så kom tanken att berätta historien om keramik- och spelmanstraditionen tillsammans med musiker och berättare. Historien bakom hantverket och hantverkaren är ofta så anonym. Här lyftes historien fram, keramiken hamnade på scenen. Historien om hårt arbetande krukmakare, om materialen, teknikerna, influenserna utifrån och den ständigt närvarande musiken. Historien om en släkt, ett skrå och en hel bygd. Och jag är övertygad, föremålens värde ökade och ökar fortfarande genom den historia de berättar.

Så du hantverksälskande människa där ute, vilken historia rymmer det just du gör?

Det där med att hitta sin kärna, det som är betydelsefullt och det som engagerar. Drivet, kreativiteten och lusten. Det kan vara en ganska bra grej att fundera på tänker vi. Vad gillar jag att skapa, för vem och varför? Vad är kreativitet för mig? Vill jag förmedla något särskilt och vill jag beröra någon särskild? Vi tror att det kan vara fiffigt att formulera det för sig själv, så att det just är den inre lusten och känslan som får utrymme och får styra.

Vi i Jabbo har funderat, pratat och agerat i skapandet av Jabbo, om och utifrån det som har betydelse för oss. För att den känslan och de värden som är viktiga för oss ska vara närvarande hos Jabbo. Våra samtal kommer att fortsätta och ständigt vara i rörelse, men kärnan som vi återkommer till är:

Generositet – mot sig själv, andra och vår miljö. I sitt mod att skapa och visa upp det, om sin historia, i sitt pepp till sig själv och andra. Med sina tankar, idéer, smarta lösningar och information.

Drivkraft – att göra, sätta igång, inte vänta tills alla tankar är färdigtänkta. Utan att utveckla och lära längs vägen. Det handlar också om det unika och det småskaliga. Det som ger alternativ till de vägar som redan är utstakade, det som är de små stigarna.

Kreativitet – det som bubblar inuti och i kontakt med andra som bubblar på samma eller annat sätt. Om lust och passion. Att följa känslan och viljan. Det som blir fysiskt genom skapandet med händerna, det unika handgjorda.

Så vilka är dina ord, de som du vill förmedla genom ditt skapande?

Med detta sista inlägg för veckan vill vi i Jabbo tacka så mycket för oss här på Kravallslöjds blogg och önskar lycka till och mycket nöje till nästa veckas bloggare.

Ha det gott, vi ses och hörs snart igen hoppas vi!

Jabba* lugnt hälsar Sara, Kristin, Carmela och Marie

*Jabba betyder lustfyllt skapande