Poster taggade ‘historia’

Handvävning

Written by Kajsa Rolfsson. Posted in Kajsa Rolfsson

I Våras var jag genom Önnestad folkhögskola med i en tävling som Riksföreningen för handvävning anordnade. Tävlingen gick ut på att man skulle designa en nytt tyck till deras tygkasse. Man fick göra vad man ville bara bidraget var handvävnings relaterat. Så här var min motivering:

”Skyttlarna står för våra förfäders slit och lycka när de tog fram sina egna tyger. Skyttlarna står för en stolthet som alla handvävare borde känna. Vi kan hantverket, vi förstår slitet, vi uppskattar textilierna!”

kasse_2014

En del av priset var en intervju i riksföreningen för hansvävnings medlemstidning, denna har nu kommit ut på deras hemsida, och den blev så himla bra!

Här är ett utdrag där jag pratar om handvävningens framtid:

”Kajsa tror att vi behöver få en större respekt för textilier och hantverket bakom de kläder vi använder. Hon ser att detta börjar ske i allt större utsträckning där intresset för och debatten kring hållbarutveckling är en viktig del. Kajsa tror på att engagera folk i alla åldrar i vart textilier kommer ifrån och hur de skapas, informera och inspirera så att det inte går i glömska. Vi behöver stötta de eldsjälar som aktivt håller handvävningen levande och tillsammans kämpa för att det textila hantverket ska få en bättre status. Vi kan börja med att se till oss själva, hur bidrar jag med att vävning och hantverket ska få en högre status? Prata med vänner och bekanta om vilka val man kan göra. Som exempel att stödja lokalproducerat, stöd en vävare, köp en handvävd matta. Vävning är en konstform, vårt arv, en kulturskatt, en del av vår historia som behöver bevaras!”

Om du vill läsa hela intervjun så finns den här!

Jag gillar verkligen att väva och efter året på Önnestad så är det verkligen något jag kommer fortsätta med och ta med mig i mina designprojekt. Jag tycker det finns ett sådan lugn i att se ett tyg växa fram genom mina egna tramptag, från garn till färdig produkt. Det blir som en slags meditation.

bild_2 copy

 

loganordic

Textil på Västerbottens museum

Written by Petra Eleonora Eriksson. Posted in Punkslöjd - Petra Elonora

Photo 2014-05-02 19 15 29I helgen invigdes Västerbottens museums nya utställning Textil och jag var där. Eller jag var inte bara där utan jag presenterade utställningen tillsammans med Röda Korsets Josefin Holmgren. Prima fint. Det är mig ni ser stå vid sidan av och i den blommiga klänningen sydd av påslakarn.

Photo 2014-04-28 11 05 32Utställningen innehåller de mest fantastiska alster, här är en hylla full med skaparglädje. Accessoarer, kläder, tyger, till och med en hatt från medeltiden. Utställningen har allt och den kommer bytas ut med jämna mellanrum. Museets textilmagasin är rikt och allt förtjänas att visas upp.

Photo 2014-04-28 11 06 49Se bara på de här tygerna. Färgerna, mönster, ja en skatt helt enkelt. Självklart har även Västerbottens läns hemslöjdsförening varit med och bidragit med några skatter. Jag hade själv äran att placera in dem i hyllan.

Photo 2014-05-02 14 37 19

Photo 2014-05-02 17 59 07Utställningen rymmer även en ateljédel med ett höj och sänkbart arbetsbord för 16 personer. Här kan vi alltså sitta tillsammans och skapa. På pelaren ser ni Kravallslöjds bidrag till utställningen, en rya som alla kan vara med att bidra till med sina avlagda och omaka strumpor. Min yngsta unge knöt dit minst 10 st par under kvällen.

Photo 2014-05-03 15 08 01Finns viljan att brodera men saknas idéer på vad går det bra att fortsätta på museets rockar som PUNKSLÖJD har inspirationsbroderat på. Utställningen uppmuntrar alltså till att våga prova och göra eget. En spännande utställning helt enkelt. Hillevi Wadensten och Eva Hellerquist har tillsammans med sitt team gjort ett fantastiskt arbete. Eloge!

Om ni skulle ha vägarna förbi Umeå är Västerbottens Museum ett måste! Och du kan själv lämna dina spår där. Verkligen kul. Jag och ungen har redan lämnat våra, visst gör ni det också?

Vill ni ser fler bilder och läsa lite mer om vad som sas på presentationen kan ni kika in till PUNKSLÖJD.

Hej!

Written by Petra Eleonora Eriksson. Posted in Punkslöjd - Petra Elonora

2013-08-27 12.59.23Petra Eleonora heter jag och jag ska blogga här under den här veckan genom PUNKSLÖJD. Jag tänker att jag ska ta med er i min vardag, kanske lite mer personligt än vad jag brukar blogga på min egen blogg.

Vem är jag då?
Precis som min presentation berättar om mig är jag en allkonstnär, jag har en förmåga att se det vackra i allt. Det är nog därför återbruk fungerar så bra för mig. Det handlar om färg och form och möjligheter. Kreativiteten har inga gränser i sig självt men där kan personen ställa till det. Ofta har vi blockeringar, någon kanske sa något elakt när vi var små och sådant sätter sig. I hela mitt vuxna liv har jag arbetat med att försöka lösa upp mina blockeringar och utmana de normer som finns om hur människor ska vara. Jag har gått en slingrig väg och det är inte alltid lätt men jag skapar min egen tillvaro mer som jag vill ha den än vad samhället kanske säger att jag borde.

Hur ser min resa ut?
I hela mitt liv har jag alltid varit kreativ och skapat men det var inte förrän jag fyllde 30 år och flyttade till Umeå som allt tog fart. Jag gick en textilutbildning på Dalkarlså Folkhögskola och lärde mig väva, fördjupa mig i mönsterkonstruktion, virka på riktigt (innan hade jag min egen teknik), nålbinda med mera. Jag var med och startade konstnärskollektivet Kreativ Kollektiv, där jag byggde upp min ateljé. PUNKSLÖJD började ta form (varför det blev PUNKSLÖJD som namn? Läs här). Det var fyra år sen.
PUNKSLÖJD har hunnit bli ett företag där jag marknadsför mina alster och erbjuder föreläsningar om kreativitet. Jag har även hunnit med att arbeta på Ohlssons tyger och idag går jag mitt första år på Kulturentreprenörsprogrammet på Umeå Universitet som tagit mig till Västerbottens läns hemslöjdsförening där jag gör min praktik. Parallellt med det arbetar jag som sömmerska åt konstnären Maria Lilja. Och jag upplever det som min resa just har börjat.

Som ni ser är min text full med länkar, jag tror nämligen på feed forward som en klasskompis till mig så fyndigt myntat. Istället för att gå tillbaka och se vad som skulle ha gjorts bättre ser en framåt och lyfter det som är bra. En liten marginell skillnad som gör mycket i längden. Jag tänker att det också handlar om att lyfta och prata om folk i sin närhet.

Under veckan planerar jag att ta er med och visa min ateljé, lite mer om hur mina funderingar går och dela med mig av min kreativa vardag som jag nämnde i början. Lite som en dagbok.

På återseende!

Slöjd Deluxe – The Movie

Written by Slöjd Deluxe. Posted in Slöjd Deluxe

Vi gillar samarbeten. Utan det skulle inte Slöjd Deluxe kunnat existera. Vi har ett gott utbyte av Hemslöjden i Kronoberg, Växjö Kommun och sponsor ABF. Kafé de luxe hjälper oss med en lokal och sin goa stämning. När man pratar med andra och hela tiden vill utvecklas så för det mycket gott med sig i form av inbjudningar som föreläsare eller utställare, vilket är jättekul. Slöjd Deluxe består till stor del av eldsjälar. Inte minst vi själva som gärna lägger mycket tid på utveckling. Vi är alltid öppna för nya kontakter

Hur kan man förmedla en känsla? Vi kände att vi ville kommunicera våra workshops på ett visuellt och snabbt sätt, vi ville ha en film! Vår avslappnade stämning är viktig för oss. Snabbt efterlyste vi en filmare på våra sociala medier. Vi fick svar av Sarah som pluggar på samma universitet. Hon ville gärna hjälpa oss. Filmen visar våra första steg när vi graffitivirkade, en vanlig vinterkväll i Växjö. Vi hoppas att ni får en inblick i hur det kan se ut hos oss.

Välkommen in till Slöjd Deluxe värld!

(se gärna alla våra bilder och filmer i helskärm)

Samla och leta spår

Written by Hållams Linnea Henriksson. Posted in Hållams Linnea Henriksson

Jag tycker om det som brokigt. Det som bär på en historia.

samla och leta spår1

Samtidigt som jag spionerar letar jag spår efter de som nyss lämnat platsen. Bortglömt, borttappat och slängt – samlingar av föremål som blir början på nya berättelser.

samla och leta spår3
samla

På HDK upptäckte jag att det fanns massor med övergivna papper.

Samla och leta spår4

Varje dag gjorde jag min egen insamling.

IMG_1049 copy

På olika vis bekantade jag mig med materialet. Det blev ett sätt att komma närmre människorna i huset.

Samla och leta spår5

Jag lånade bara materialet under en kort period, det skulle strax tillbaka till platsen där jag hade hittat det. Korridoren på skolan.
Det tänker jag berätta mer om i morgon. Om att ta plats och att möblera om.

Att arbeta med ett material som någon annan person har satt sin prägel på skänker en större mening till mitt arbete. Det är som att för ett kort ögonblick komma utanför sin egen värld och träda in i någon annans. Det är som att föremålen bär på information och koder, något gåtfullt som jag försöker komma underfund med och hitta ett sätt att förhålla mig till.

 

 

 

 

 

Finnvävstapeter

Written by Annika Andersson. Posted in Annika Andersson

Som handvävare har jag en förmåga att få ett passionerat förhållande till olika tekniker. Att göra djupdykningar i en tekniks möjligheter och utmaningar är bland det bästa jag vet. Just nu bultar mitt hjärta extra starkt för finnväven, en teknik med uråldriga anor. I Norden är de äldsta bevarade finnvävarna från tidig medeltid och tekniken har fortlevt som folkkonst framförallt i Bohuslän och Jämtland-Härjedalen. Finnväv var en populär teknik till bland annat offentlig textil så sent som på 1970-talet, men därefter har den tyvärr blivit alltmer osynlig.

Finnväv är en tekniskt avancerad vävteknik. Tekniken innebär att man samtidigt och parallellt väver i två lager, genom att låta lagren byta plats uppstår mönsterbilden, detta sker genom att mönstret plockas för hand i väven. Äldre finnvävar är ofta rikt dekorerade med mönsterbilder hämtade från tex importerade sidentyger – ett överdåd av symboler hämtade från olika kulturer som beskriver hur dialogen mellan kontinenter alltid funnits inom slöjden och konsthantverket.

finnväv uddevalla 040

I mars 2008 tog hemslöjdskonsulent Susanne Harrysson initiativ till en grupp som skulle arbeta med att väcka nytt intresse för finnväven i Västra Götaland och jag fick frågan om att delta. Detta blev början på passionen. Gruppens arbete med finnväv ledde fram till en utställning som först visades på Bohusläns Museum i Uddevalla och som därefter turnerat runt på bl.a Textil muséet i Borås och Åmåls Konsthall.

Inför arbetet med utställningen bestämde jag mig för att arbeta med tapeter som utgångspunkt. En tapetvåd är idag ca 50 cm bred och täcker utrymmet från golv till tak, historiskt har vi klätt väggar i slott och palats med ”textila tapeter” och min tanke var att väva ett antal tapetvåder som kan ingå i ett rums utsmyckning. Jag vävde två tapetvåder, helt i handfärgat ullgarn, täckta med ett upprepat stjärnmönster. Det är teknikens möjlighet att arbeta i två separata färglager som fullständigt tagit tag i mig.

finnväv uddevalla 037

mina två tapeter på utställning

Efter arbetet med tapeterna blev det åter en matta (i finnväv) på uppdrag av Slöjd i Väst. Mattan är inspirerad av en äldre matta som finns på Bohuslänsmuseum och finns som gör-det-själv mönster på www.textilhemslojd.se

finnväv uddevalla 054

de gamla mattorna på museét

 

Blomma 11   150 dpi

min sängmatta inspirerad av de gamla

Nu är det åter tapeter i vävstolen. Den 15 februari 2014 har jag vernissage på en separatutställning på Nääs Konsthantverk vid Nääs Slott. Det är fantastiskt roligt att sitta i vävstolen och se mönsterformerna växa fram men oj vad långsamt det går…………………

Just nu inspireras jag mycket av en husfasad jag såg i Barcelona.

tågluff okt 2013 145

 

 

 

 

Konsten att renovera en gammal ängslada, del 4

Written by Gustav Bergström. Posted in Gustav Bergström

Spantrad lada 1 före renovering

En bit in på 1900-talet blev det mindre vanligt att timra lador, istället började man bygga spantrade lador. De utgörs av en stolpkonstruktion som beklätts med panelbräder. Längst ned ligger en s.k. syllring och i den har hörnstolparna fästs. Nackdelen med denna konstruktion är att när syllringen ruttnat, vilket den lätt gör om ladan får sjunka ned i jorden, finns inte något som håller samman konstruktionen och så småningom störtar den samman.

Ladan ni ser på bilden var ansatt av tidens tant och syllringen var försvagad på många ställen och av i tre hörn. Jag började med att försiktigt lyfta den vilket jag kunde göra sedan jag lagt under grova plank och stålbalkar.

Spantrad lada med vänd panel

När ladan kommit upp var det dags att rikta och fixera den. Med hjälp av en traktor kunde jag ”putta” ladan i rätt ställning och sedan fixarade jag den genom att förstärka den på insidan,

Panelen var i dåligt skick på sina ställen och ena långsidans tog jag ned till 2/3 och vände. Den dåliga nederdelen kom då att hamna under takfoten där den inte döljs bakom en planka. Efter rödfärgning ser långsidan nästan ut som ny.

Spantrad lada uppsågad öppning

Båda öppningarna var rejält uppsågade. Jag beslöt mig för att återställa den ena. Den ursprungliga lilla porten fanns kvar vilket underlättade.

Spantrad lada uppreglad gavel

Jag reste ett nytt ramverk i öppningen likt det ursprungliga (det var lät att se på insidan vad som kapats av och behövde återskapas). Jag fick också förstärka öppningen ty även takstolen hade skadats när öppningen ytterligare förstorats för knappt 10 år sedan.

Spantrad lada nygammal port

Nya och gamla plank användes till panelen. Jag passade också på att ersätta en del träskruvar mot mer passande spik.

spantrad lada klar

Resultatet blev inte så tokigt! På andra gaveln har jag behållit den stora uppsågade öppningen som också är en del av ladans historia då den faktiskt haft det utseendet under längre tid är än det ursprungliga.

Gustav Bergström
som vanligtvis skriver på http://www.ravjagarn.se

I Samuels Verkstad

Written by KajsaL12. Posted in Kajsa Lundin

Tänkte berätta lite grann om mitt senaste projekt som hade premiär för 10 dagar sedan i Oslo. Det är en föreställning om keramik och krukmakartraditionen i Arvika som heter ”I Samuels Verkstad”.

Hur kan man göra för att höja värdet på slöjd och konsthantverk? Hur kan man göra för att få människor att förstå att hantverk är ett alternativ som på många sätt är bättre än massproducerade saker från andra sidan jordklotet, att hantverk är värdefullt. Det här är frågor som jag haft anledning att fundera över de senaste månaderna. Jag började som projektledare för ett projekt om näringsutveckling inom slöjd och hantverk i Värmland i början av februari. Här handlar det mycket om att stötta de slöjd- och konsthantverkare som har företag i regionen. Det handlar också om att tänka långsiktigt. Hur kan företagen utvecklas?

Tanken bakom föreställningen är att visa på att krukmakartraditionen i Arvika rymmer andra kulturella uttryck som exempelvis musik, dans och berättande. Och det var i att förena och berätta den här specifika historien som föreställningen växte fram.

Det är bakgrunden till den musikaliska berättelsen ”I Samuels Verkstad” som hade premiär för några veckor sedan i Oslo. Jag fick i våras förfrågan om att vara med i ett evenemang i Oslo för att marknadsföra kulturnäring från Värmland. Jag skulle göra något nyskapande och jag hade inte många månader på mig. Samtidigt jobbade jag mycket i Arvika, ett område som är känt för sin genuina keramiktradition. Jag är en inbiten folkdansare och trakterna runt Arvika är Jössehärspolskans område. Det visade sig också att många av de gamla krukmakarna i trakten var spelmän, att musiken och krukmakeriet levde sida vid sida. Och så kom tanken att berätta historien om keramik- och spelmanstraditionen tillsammans med musiker och berättare. Historien bakom hantverket och hantverkaren är ofta så anonym. Här lyftes historien fram, keramiken hamnade på scenen. Historien om hårt arbetande krukmakare, om materialen, teknikerna, influenserna utifrån och den ständigt närvarande musiken. Historien om en släkt, ett skrå och en hel bygd. Och jag är övertygad, föremålens värde ökade och ökar fortfarande genom den historia de berättar.

Så du hantverksälskande människa där ute, vilken historia rymmer det just du gör?

Värdegrund – det som betyder något

Written by Jabbo12. Posted in Jabbo

Det där med att hitta sin kärna, det som är betydelsefullt och det som engagerar. Drivet, kreativiteten och lusten. Det kan vara en ganska bra grej att fundera på tänker vi. Vad gillar jag att skapa, för vem och varför? Vad är kreativitet för mig? Vill jag förmedla något särskilt och vill jag beröra någon särskild? Vi tror att det kan vara fiffigt att formulera det för sig själv, så att det just är den inre lusten och känslan som får utrymme och får styra.

Vi i Jabbo har funderat, pratat och agerat i skapandet av Jabbo, om och utifrån det som har betydelse för oss. För att den känslan och de värden som är viktiga för oss ska vara närvarande hos Jabbo. Våra samtal kommer att fortsätta och ständigt vara i rörelse, men kärnan som vi återkommer till är:

Generositet – mot sig själv, andra och vår miljö. I sitt mod att skapa och visa upp det, om sin historia, i sitt pepp till sig själv och andra. Med sina tankar, idéer, smarta lösningar och information.

Drivkraft – att göra, sätta igång, inte vänta tills alla tankar är färdigtänkta. Utan att utveckla och lära längs vägen. Det handlar också om det unika och det småskaliga. Det som ger alternativ till de vägar som redan är utstakade, det som är de små stigarna.

Kreativitet – det som bubblar inuti och i kontakt med andra som bubblar på samma eller annat sätt. Om lust och passion. Att följa känslan och viljan. Det som blir fysiskt genom skapandet med händerna, det unika handgjorda.

Så vilka är dina ord, de som du vill förmedla genom ditt skapande?

Med detta sista inlägg för veckan vill vi i Jabbo tacka så mycket för oss här på Kravallslöjds blogg och önskar lycka till och mycket nöje till nästa veckas bloggare.

Ha det gott, vi ses och hörs snart igen hoppas vi!

Jabba* lugnt hälsar Sara, Kristin, Carmela och Marie

*Jabba betyder lustfyllt skapande

Jabbopepp: Klart killar kan!

Written by Jabbo12. Posted in Jabbo

Sårade soldater fördriver tiden med att sticka på ett militärsjukhus i Washington DC 1918. Bilden har vi lånat från http://www.shorpy.com/node/7100.

Tjejer gör mjuka saker av tyg och garn, gärna i grupp på stickkaféer och syjuntor. Killar täljer och smider, allrahelst mol allena. Så ser normen ut för kvinnligt och manligt skapande. Men varför är det egentligen så?

Anställda på General Electric stickar sockor och halsdukar till soldater under första världskriget.

Visste ni att vävning, stickning och virkning historiskt sett varit sysslor som lika självklart utförts av män som av kvinnor? Tids- och tålamodskrävande arbete som stickning och virkning passade bra som tidsfördriv för sjömän, fiskare och fåraherdar. Och i många kulturer är det än i dag männen som ses som de främsta vävarna.
När den industriella revolutionen och de två världskrigen gjorde att männen lämnade hemmen föll allt mer handarbete på kvinnornas lott. Och precis som att lönerna ofta sjunker i yrken där kvinnor hamnar i majoritet, så förlorade textilt hantverk sin status när kvinnorna tog över. Det vi ser som traditionellt kvinnligt, textilt hantverk har de senaste decennierna ofta föraktfullt kallats ”förspilld kvinnokraft”.
Men något har hänt. Nu, när ingen behöver sticka raggsockor tills ögonen blöder, när hålsömsbroderi på finaste kritvita linne är en lyx, när virkning och mindfulness nämns i samma mening – nu är det plötsligt coolt och kreativt att skapa med händerna. Tack för det, säger vi på Jabbo. Men vi tycker att det vore roligare om ni killar också var med och fick vara coola och kreativa.
Eftersom vi gissar att män gärna väljer manliga förebilder (varför det är så kan vi diskutera en annan gång) så tänkte vi bjuda på en liten kavalkad av kreativa män att inspireras av.

Sverre och Kaj.

Först ut är extremskidåkarna Sverre Liliequist och Kaj Zackrisson som började virka för att de inte hittade några mössor de gillade. Och som de virkade. ”Så fort vi är på resa åker virkningen fram, det är som ett gift”, förklarade Sverre i en intervju i SvD för några år sedan. Kreativiteten sprudlade under de långa bussresorna mellan olika skidorter. ”Jag kom ihåg en gång när vi körde mellan Boston och Squad Valley, då gjorde jag fem mössor”, berättar Kaj i en annan intervju.
Nu driver Sverre och Kaj mössföretaget Kask ihop, och deras liv har precis blivit film.

Gustaf V broderar viggsöm. Till höger en detalj ur hans sista, oavslutade broderi.

Gränsöverskridande på fler än ett sätt var Gustaf V. Vår kanske genom tiderna mest fåfänga kung var klädd som en dandy, spelade tennis som en gud – och kopplade av genom att brodera. Han ägnade sig åt viggsöm, en tidskrävande broderiteknik  med diagonala stjälkstygn som formar ett zigzagmönster. (Och ja, visst är det väldigt Missoni?)
Gustaf V:s sista broderi, och ett urval av hans eleganta klädesplagg, visades i vintras på Livrustkammarens utställning Manligt – ur Gustaf V:s garderob.

Rosey Grier har sytt många stygn.

”Needlepoint for men” heter en kultförklarad bok från 1973. Författaren Roosevelt ”Rosey” Grier är en före detta amerikansk fotbollsstjärna som, förutom att ägna sig åt broderi och makramé, även varit skådespelare, sångare, frikyrkopastor och livvakt åt Robert F Kennedy. I baksidestexten på hans numera hett eftertraktade bok förklarar han sin kärlek till broderiets konst:

”Om någon skulle ha sagt att jag skulle gå från att spela fotboll till att börja brodera, så skulle jag ha skrattat dem rakt i ansiktet. Det hela började faktiskt som ett skämt, men det har blivit något av det mest lustfyllda och tillfredsställande jag någonsin ägnat mig åt. Var jag än är – oavsett om det är killen som sitter bredvid mig på planet, eller någon jag träffar bakom kulisserna när jag filmar – så försöker jag få andra killar att börja brodera. ’Du kan le så mycket du vill’, säger jag till dem, ’men när du väl har börjat så vill du bara ha mer’, och det är dagens sanning, brother.”

Så hör upp killar: Alla ni som längtar efter en hobby. Som inte vill gå i terapi men letar lugn i själen. Som behöver varva ner. Som behöver varva upp. Alla ni som i hemlighet tyckte att syslöjd var roligare än träslöjd. Som blir glada av en ny mössa. Som vill ge den ni älskar något alldeles speciellt. Som vill ta en paus från datorn. Som tröttnat på surdegsbaket.
Kom igen – ni vill, ni kan, ni törs!

Tänk så trevligt det är att brodera tillsammans!

Fler killar att inspireras av: stickbloggaren Johan och världens mest lästa manliga sybloggare Peter. Och hör upp stickande män – här finns ett stickforum bara för er.

Det här inlägget har tidigare publicerats på Jabbos blogg.