Ända sen jag var liten har jag gillat att plocka med knappar och jag är inte ensam, jag möter alltid nya knappfantaster. Tar man fram en burk med knappar och häller ut dem på ett bord börjar nästan alla genast att leta efter den finaste och sen sorterar man i högar, stora små, fina, fula, efter färger eller material. Jag funderat vad det beror på, är det minnet av mormors knappburk som väcks till liv eller vad är det.

Känslan av att hitta en extra fin knapp är härlig och i alla fall jag känner mig rik, kanske är det som en slags små mynt.

Allra finast är pärlmorknappar, de som har en fin tyngd och får gärna vara lite nötta, så de är perfekta att fynda på loppis. Under senaste året har jag köpt ett par lite större lager av gamla knappar som jag nu har i min koffert. De är från 50talet och fram till idag, nästan 900 olika. Varje gång jag grejar med mina knappar blir jag i farten och tänker att den HÄR är extra fin, men så ser jag en till.

För att få den presenterade mer överskådligt har jag monterat dem på små skivor, den här kallar jag ”Prussiluskan”, här finns också Kulturtant och vanlijsås, Tvkanna och kortkort, Städrock och papiljott och Space invader.

Här är några som jag tycker är extra fina, äkta plast 1950 – 60 tal.

Så ge dig ut nu på knappjakt.

Med hej från Tant Kofta

Ps. Vad man skall ha knappar till förutom att leka med dem, sy fast dem på vantar, gör fina ringar eller knäpp din nystickade kofta! ds.

Under dagens inlägg vill jag uppmärksamma mina mest kära kreationer.

Först upp är pärlpixelplantan som har fått stor uppmärksamhet. Den är ständigt under utveckling och i framtiden kommer jag försöka hitta ännu fler variationer på den. Det hela började med midi-pärlorna och utvecklades sedan till miniplantor á la mini-pärlor. De blir så himla detaljerade som små – en färgchock på hyllan eller i fönstret. Jag bifogar några bilder på hur mina plantor ser ut.

Här nedan kommer ett gäng bilder på smycken och nyckelringar jag gjort. Det mesta är gjort i mini-pärlor men använder även midi-pärlorna för smycken. Ringar, örhängen, hårspännen och nyckelringar.

Som sagt innan, är jag ständigt ute efter nya ideer och kreationer och testar mig gärna fram tills det blir bra. Jag kommer att fortsätta pyssla och sätter inga gränser. Kreativiteten går alltid upp och ner – men det tror jag bara är bra på ett sätt. Så man inte tröttnar på det man gör.

Jag vill gärna inspirera andra till att pyssla och delar gärna med mig av tips. Ni kan lätt hitta mig på facebook eller skriva via mailen.

Hemsida
Facebook
Mail: Sandrymeow@gmail.com

Upper finger ring in brons. Ringen kommer inte till sin rätta på mina missfärgade och valkinga arbetarhänder, men jag tror starkt på den, i alla fall just i dag

Förvånansvärt många av mina smycken blir vad de blir på grund av mina ”misslyckanden”. Den här veckan skulle jag göra en earcuff (vad kallas de på svenska?), men den var för stor. När jag satt och lekte med den insåg jag att det nog kan bli en intressant ring. Jag har en idé om hur jag enkelt kan göra den reglerbar och behaglig att bära både på nedre och övre delen av fingret. Och jag tror jag kan tillverka fler snabbt och därmed hålla bra priser på den. Det känns som en riktig etsy produkt. Ett stort pluss är att ringar för övre delen av fingret är en typ av smycke som jag inte har i min shop och hittills har varje ny typ av smycke jag introducerat gjort att besökarna i min shop ökat bra.

Hej & välkommen till min bloggvecka här på Kravallslöjd!

Mitt i sommaren, ledigheten och allt det där slappiga så kommer jag att försöka uppdatera er om vad som  händer i min skaparsjäl denna vecka. Jag och ett av mina kära hjärtan har tagit vårt pick och pack och hälsat på familjen i Jämtland. Härifrån har jag också tänkt mig att skapa lite inför en kommande höstmarknad i Umeå, Gammliafesten.

(Efter flera försök att ladda  upp bilder från min mobil lägger jag nu ner det projektet för ikväll och hoppas på bättre tur sen. Därför kommer nu mitt första inlägg i ren textform men med en hel del länkar där ni kan se vad jag skapar. Ursäkta.)

Genom screentryck gör jag nya kläder av gamla oftast trycker jag på barnkläder. Med ett tryck blir ett secondhandplagg som nytt, det blir mer personligt och unikt än alla de plagg med tryck som går att hitta i affärerna. Här kan ni läsa och se lite om när jag för första gången vågade visa upp mina screentryckta barnkläder. Så oftast är det detta jag gör, först letar secondhandplagg som tåls att användas igen och sedan trycker jag mina egna designade motiv på dem genom screentryck. Jag trycker också på papper, skapar tavlor och kort men mitt senaste projekt har varit att ta tag i det här med ritandet, tecknandet.

Med penna och papper i min hand skapas det oftast något/några slags mönster, former och linjer. Jag har upptäckt att jag har en förkärlek till prickar och linjer och hittade en tänkvärd text om just konstens uppbyggnad genom prickar och linjer. För mig (ca 2 år sedan) var den texten väldigt träffande och tog mig med storm. Just då testade jag att föreviga mina prickar och linjer genom teckning och tygtryck på stora tygtavlor. Efter det har jag vågat trott mer och mer på mina prickar och linjer och det har gett resulterat i smycken. Smycken som ringar, halsband och nu mitt senaste tillskott örhängen.

Eftersom det är svårt att dra med sig all screentrycksutrustning samt material genom inlandets djupa skogar så blev det de små läta materialen till smyckestillverkningen som fick följa med. Så denna vecka kommer  mestadels att handla om mina senaste smyckesprojekt som jag  kommer sälja och visa upp på höstens stora och mysiga marknad, Gammliafesten i Umeå!

Följ med mig och ta del av mina smycken och lämna gärna en kommentar eller två, med glädje /Linnéa

Mitt livs bästa beslut var när jag bestämde mig för att bli textilslöjdlärare!
Jag har alltid njutit av att fingra med tyg och garn, det visste jag. Som friluftsfrämjarledare visste jag också att med en kull 10-14 åringar runt sig var det full fart och buskul jämt.

Kärlek till textil + barn = slöjdlärare!

Det tog 3 år att sadla om, men det var roliga år, mycket roliga.

Med jäma mellanrum hör man folk tycka att slöjd är ett onödigt skolämne och bör ersättas med viktigare, exempelvis matte. Men slöjd är ju matte hela tiden… Det är på slöjden man verkligen lär sig att räkna ut saker.

Man hör ofta skolfolk referera till Pisaundersökningen som på något vis ska visa vilket land i världen som har duktigast elever. Finland ligger i topp när det gäller matte. Det kanske är för att Finland är det land som eleverna har mest slöjd?!
http://slojdnu.blogspot.se/2011/10/besok-i-finland.html

Nåväl, ni undrar kanske vad det är för en gammal tant som hamnat här på Kravallslöjd? Som textillärare med 20 år i yrket vill jag bara varmt rekommendera alla ungdomar som gillar slöjd att fundera över sitt yrkesval. Slöjdlärare kan man läsa till i Umeå, Linköping och Göteborg.

Här finns lite länktips:
http://www.slojd.nu/slojdlankar/#Utbildning

Idag tänkte jag dela med mig av lite slöjd! Ett av mina favorit material är papper. Det finns i överflöd vart man än är och dessutom i massa olika mönster och färger. Sen är det ju så skört, vilket gör det spännande att jobba med.

Att göra ringar i papper är fantastiskt kul. Hjärtringen som beskrivs nedan är perfekt om man vill imponera på någon man tycker om!

…laga det med Karlssons klister. Jag fick tipset om det limmet igår och det verkar förrutom på hjärtan också fungera bra på mina nya ringar. Här syns några av dem. Nu kanske ni också börjar förstå varför jag döpt mitt företag till JAG BLOMMAR Konst & Hantverk, det blir en del blomformer. Jag arbetar även med nya halsband just nu. Jag ska stå på två olika Hantverksmarknader i slutet av augusti så jag håller på att tillverka för fullt till dem.

Igår hann jag med att jobba med en idé jag haft länge. Att göra ringar. Jag fick dock ett problem med limmet. Det ska fästa ull mot försilvrad metall. Jag provade först ett SUPERGLUE (Uhu) men det absorberades av ullen och fäste inte. Nu testar jag med RX-lim, men är inte säkert att det heller sitter som berget. Har någon ett tips på lim som gör att ull fäster mot metall och att det sitter säkert i väder och vind?? HJÄLP!

Gatukonst som gatukonst? Vars ligger skillnaden i dessa lekplatser som 7 åringar skapat själva, dekorerade med bilder, skatter och även sina namn, och den konst som 17- och 27åringar gör för att liva upp sina egna områden och uttrycka sin kreativitet? Vi ser ingen skillnad.

En så enkel sak som en hopphage är att ge sig på det offentliga utrymmet både juridiskt och tyvärr även i mångas ögon moraliskt. Trots att vi alla gjort det. Vi har alla varit gatukonstnärer av den enkla anledningen, att det vi inte har – det får vi skapa själva. I ett sverige där dagis och skolor läggs ned tar barnen själva och skapar sitt eget utrymme med kritor, pennor och allt som nu går att finna för att gör sin egen lekplats. Exakt samma drivkrafter får oss senare att måla budskap på väggarna, dödsrunor över våra kompisar eller bara för att uttrycka den ensamhet som många känner i ett land där konsten i sig, bara är ok när ”intellektuella” får bedöma den, och där ord som ”ligist” används mot alla som inte accepterar att individen som oss som grupp blir kvarhållna i ett grepp som stryper vår kreativitet och styrka.

Vi fortsätter måla, och barnen kommer också göra det. De som kritiserar gatukonst som mest, ska också veta att deras egna barn redan har börjat föra ett av moderna västvärldens största folkrörelser och kulturskatter vidare, burna av de enklastaste behov. Och mitt i detta myller av konst som så många politiker vill strypa så utvecklar vi vårat eget språk och även ibland blir vår konst en oas av objektivitet och sanning i ett mediaklimat där de områden där denna kultur frodas blir smutskastad av tyckare som lever långt ifrån den verklighet vi alla lever i. Vi syns – därför finns vi. Det tyckte nog ”alex” och ”johan” som gjorde lekplatsen där uppe också.

Bloggerskan förra veckan skrev om trådslöjd. Eller ”luffarslöjd” som en del kallar det, men inte jag, eftersom jag inte är någon luffare och sällan gör det som hörde till luffarnas ”sortiment”, så att säga. Men jag använder samma teknik och järntråd av olika slag. Ett billigt material, som man vågar misslyckas i.

Jag har också haft kurser i trådslöjd för människor i alla åldrar, från treåringar upp till pensionärer. Det är det som är så bra med tråd – alla kan göra något efter sin förmåga. Med de mindre barnen brukar jag bl a göra fiskar, d v s man böjer bara runt och snurrar fast vid det som blir stjärtfenan, om ni förstår? Går lätt att göra i olika storlekar, som man kan smycka ut med pärlor och hänga upp i ett fönster, om man vill. De större barnen och vuxna får först göra en krok, det är något som alla klarar och som är kul att ta med hem, eftersom det är användbart med en gång. Sen brukar det bli blommor, eller pinnar av olika slag, att sticka i blomkrukor eller julhjärtan – beroende på årstid och lust.

En "trådkruka", ca 60 cm hög av svart järntråd med lite "guld"-detaljer.

Själv har jag gjort många olika saker i trådslöjd; alltifrån smycken till stora skulpturala former. Ofta kan det vara det grafiska uttrycket som intresserar mig, särskilt när man jobbar med svart tråd. Mellanrummet mellan trådarna och den rörelse som uppstår.

Sen har jag inspirerats mycket av trådarbeten från Sydafrika, där man också använder de tunna trådarna i el- och telekablar samt utsmyckar med pärlor.

Hösten 2007 hade jag en utställning på Örebro läns museum.

Halssmycke i färgad metalltråd med ett bindningssätt som jag hittat i korgarbeten.

Lite galna blommor.