Poster taggade ‘Design’

Konservatorn och hantverket

Written by Åsa Tornborg. Posted in Åsa Tornborg

Hej på er!

Det här med bloggande är inte riktigt min starka sida, men jag ska göra mitt bästa för att säga något intressant. Jag tänkte börja med att berätta lite om mig själv och om hur och varför jag slöjdar.

Jag är väldigt många saker. Utbildad konservator, stickare, spinnare, färgare, reenactare etc. Och jag jobbar i en garnbutik. Jag började min bana, såsom många andra, med lajv. Inte för att jag kom iväg på så många, men intresset för att göra historiska kläder kvarstod och utvecklades och jag ville göra allt mer och mer historiskt korrekt. Jag började intressera mig för vävning och färgning, och sedan för spånad. Jag älskar att studera saker i minutiös detalj. Jag vill veta exakt hur de är gjorda. Tanken på att göra något helt från början gör mig lyrisk.

När jag slutade gymnasiet fick jag för mig att jag skulle bli astronom. Så blev det inte och jag bytte bana efter tre år (något jag är väldigt glad över nu). Det blev textillinjen på Blekinge Läns Folkhögskola i ett år och där började jag fundera över hur jag ville gå vidare. Min lärare sade till mig en dag: ”Men Åsa, varför blir du inte konservator?”. Min första reaktion var, ”uh, vad är det?”, men efter att ha kollat upp lite grann blev jag mer och mer säker på att det var perfekt för mig. Jobba med gamla grejer, arbeta med händerna, arbeta med huvudet – helt enkelt ett utmärkt sätt att kombinera mina olika intressen. Jag sökte till skolan med det långa fina namnet Det Kongelige Danske Kunstakademiets skoler for Design, Arkitektur og Konservering, kom in, och nu är jag en färdigutbildad föremålskonservator.

Så, vad gör man sen då? Konservatorsjobb växer inte direkt på träd. Lyckligtvis har jag världens bästa extrajobb i en garnbutik, så det går ingen nöd på mig och ibland undrar jag över varför jag ska söka mig vidare, jag har det ju bra? Men de gamla kläderna som ligger därute och bryts ned i illa hållna samlingar ropar till mig: ”Vi vill tas om hand, vi vill lagas!”, men också ”Vi vill synas, vi är en skatt av gamla hantverkskunskaper som borde tillgängliggöras!”

För det är så jag ser gamla föremål. Som en väg att lära sig förstå gamla hantverkstekniker, och genom att utöva de gamla teknikerna kommer man närmare de människor som tillverkat föremålen. Och när man har förmånen att studera till exempel ett gammalt plagg under en längre tid, så utvecklar man ett personligt förhållande till föremålet, och i förlängningen även till dess forna tillverkare och ägare. Men för att förstå hur ett föremål är konstruerat måste man ändå ha en grundläggande förståelse för teknikerna som ligger bakom. Så jag har gjort det till mitt personliga mål att lära mig så många textilhantverk som möjligt (jag fokuserar på textil, för jag är helt handikappad när det kommer till hårt hantverk). Mitt nästa mål är att lära mig att språnga. Jag måste bara göra mig en språngram. Och så var det det där med hårt hantverk…

På tal om att utveckla en relation med ett gammalt föremål så måste jag erkänna att jag saknar mitt examensarbete. Inte skrivandet i sig, men klänningen jag jobbade med. Den var förmodligen ursprungligen sydd runt 1770 – tyget ser ut att vara från den tiden i varje fall – blivit omsydd minst två gånger och fått sin nuvarande form någon gång på 1790-talet. Det var nog en rätt fantastisk klänning från början, i papperstunn sidenbrokad. Tyvärr vet vi ingenting om ägarinnan – klänningen har skänkts till skolan vid någon tidspunkt utan att några noteringar gjorts och sedan legat på skolans vind nerknölad i en plastpåse. Vid det här uttalandet bör de flesta rysa av obehag.

I varje fall kan jag fortfarande, över ett år senare, komma på mig att sitta och fundera på hur den här klänningen sett ut en gång i tiden och hur snygg den första ägarinnan måste ha känt sig första gången hon använde sin alldeles nysydda klänning.

Ser inte så mycket ut för världen längre, eller hur?

Ser inte så mycket ut för världen längre, eller hur?

Åk tunnelbana!

Written by Lina Johansson. Posted in Lina Johansson

Sedan ungefär ett och ett halvt år tillbaka bor jag i Stockholm. Jag har ett tips till dig som uppskattar konst och design och som nån gång emellanåt befinner dig i Stockholm – åk tunnelbana! Åk tunnelbana bara för att åka tunnelbana. Hoppa av på en station bara för att se stationen. Åk vidare, se nästa station, åk vidare. Stockholms tunnelbanesystem förtjänar att betraktas som ett enormt galleri för konst, design och arkitektur. Många stationer är rent spektakulära när man börjar se sig omkring. Den konstnärliga utsmyckningen har verkligen fått ta plats på många håll, och det är lätt att hitta djärva och intressanta val av färger, målningar, kakel och skulpturer. Kanske har man vågat ta ut svängarna mer därför att tunnelbanestationerna är offentliga rum där man alltid bara är på genomresa. Man kommer dit med målet att ta sig därifrån fortast möjligt. Gör tvärtom – åk till en tunnelbanestation med målet att dröja kvar en stund!

centralen2

centralen

T-centralen bjuder på fantastiska kaklade väggar.

 

slussen2   slussen1

Slussens skiljeväggar mellan perrongerna.

 

gamla stan

Stationen i gamla stan är fylld med enkla grafiska mönster och härliga färgskiftningar.

 

ropsten   ropsen4

ropsten   ropsten3

Ropsten är en av mina favoritstationer. De långa rullbanden är kantade med enkla lekfulla målningar som doftar 70-tal. Över plattformarna har det välvda taket målats i svartvita ränder med dramatisk effekt, och vid den ena utgången finns fantastiskt fint kakel.

 

östermalmstorg2

Skriver man om utsmyckning i Stockholms tunnelbana så får man ju absolut inte glömma Östermalmstorg och Siri Derkerts ristningar i betong. Ta en promenad längs båda plattformarna och njut av hennes teckningar, porträtt och budskap.

 

fridhemsplan

Svartvitt golv i storskaligt mönster mot gula väggar – enkelt men väldigt effektfullt! Tyvärr blev jag lite osäker på vilken station det är. Jag gissar på Fridhemsplan – rätta mig om jag har fel.

Måndag

Written by Petra Eleonora Eriksson. Posted in Punkslöjd - Petra Elonora

Photo 2014-04-03 13 30 50Jag började min dag på Västerbottens läns hemslöjd och jobbade ikapp lite administrativt efter förra helgens trädgårdsmässa och helgens textilinvigning. Jag var ensam på kontoret eftersom det var möte i Stockholm om hemslöjdens stora utställning Next Level Craft som ställs ut i juni. Min handledare arbetar hemifrån några dagar i veckan eftersom hon bor en bra bit ifrån Umeå och idag var just en sån dag. Fint att det går att lösa så tycker jag.

2013-12-15 20.50.52Efter praktikjobbet susade jag förbi Kollektivet för att träffa min kollektivkollega Ann som hjälpte mig med min momsredovisning. Av någon anledning krullar sig hela mitt inre när jag läser blanketter från Skatteverket och liknande. Nu har jag lite bättre koll. Jag fick lite backning på min bokföring, det blir lättare om jag summerar och kontrollerar efter varje månad, och en månad per blad. Jo, jag skriver för hand. Tänker att jag behöver lära mig fysiskt först innan jag vågar ta in alla siffror i den abstrakta datamaskinsvärlden.

Photo 2014-04-12 17 39 14Efter middagen var det dags att jobba lite. Då ser jag ut så här eftersom jag arbetar åt Maria Lilja. Varför ska jag berätta senare i veckan. Jag ritade upp mönster för en vattentunika i stl 40 efter skiss från Maria. Det är något rogivande över de raka rena linjerna när jag ritar mönster. Myskväll alltså.
Så kan en vanlig dag se ut för mig under mina barnfria veckor.

 Sov så sött och vakna med hälsan!

                    morfars visdomsord.

Written by Julia Gamborg Nielsen. Posted in Julia Gamborg Nielsen

Ordet slöjd kommer från fornsvenska slöghþ,[1] motsvarande adjektivet slögher, ’slug, skicklig, händig, konstfärdig’
Det är något jag aldrig reflekterar över.
Men som kommit att betyda väldigt mycket för mig.

Att kunna ta hand om sig själv, skapar makt genom att inte vara beroende av pengar och behöva köpa allt. Detta har varit en otrolig viktig insikt för mig.

Detta år har jag medverkat i ”Slöjdinkubatorn” som är i samarbete med Nämnden för Hemslöjdsfrågor och Tillväxtverket.

Att vara så närvarande i alla led i framtagningen av ett objekt är nått vi annars inte alltid har möjlighet att vara. Vi bakar sällan vårat bröd där vi inser hur lång tid det tar och att det skapas ur olika ingredienser från naturen. Att själv tex. få gå ut i naturen, välja sitt träd, kapa sin gren och tälja sin sked. För att man behöver den för att äta. Man har lagt tid på att skapa den och inser den tid, kraft och resurs som behövts för att ta fram den. Därför laddar man den även med ett affektions värde och kanske man inte väljer att slänga den i första taget. Att inse det förloppet i en produkts tillkomst är något många lever långt ifrån. Att bara kunna gå ut och köpa på sig den snyggaste senaste skeden för att man känner ett behov att köpa en ny, är något vi verkligen måste börja fundera kring.

Att vi inte inser var saker och ting kommer ifrån och vilka resurser som krävts för att ta fram det är något jag märkt att jag behandlat genom vall av mina material. Att mina senaste stolar varit i lammskinspäls, strutsskinn och fiskläder är inte ren slump. De har de eftertraktade strukturer som jag tycker är magnifika och vackra. De känns för mig spännande, oväntade och exotiska. Det är visserligen material från svenska gårdsstrutsar som garvats på Tärnsö och eklogiskta framtagna läder och skinn från Island. Det val av materialen kommunicerar är härkomst. Att tydligt påvisa var materialet har kommit ifrån och de resurser som behövts för att skapa objektet. Att skapa en stol med håren från lammet som sitter kvar eller där strutsslädrets hårsäckar tydligt syns och skapar mönster talar om att där satt dess fjädrar är något som känns viktigt för mig för att skapa en dialog kring. Just hur vi förbrukar naturen kring oss.To Rise-FLUFF Julia_Gamborg Nielsen_02jpeg

Design utan funktion är död

Written by Niklas Fännick. Posted in Niklas Fännicks

Om man skall kunna vara någon form av konstnär och jobba med abstrakt form måste man kunna tekniken och grunderna inom sin konstform. En bildkonstnär som bara kladdar har gått den långa vägen och ritat kroki och lärt sig perspektivlära. Så är det också om man skall kunna kalla sig smed. En smed måste kunna göra sin egen hammare och sina egna tänger. Det tycker jag i alla fall. Sedan. därifrån kan man laja iväg. Det har jag försökt anamma och vill gärna hålla igång med klassikt järnsmide ibland.

20130617_154908 20130618_172142 20130617_200414 20130813_153218

Smide av spik, på Youtube (nytt fönster)

 

Det tycker jag gäller även design. De flesta designmöbler är väldigt obekväma. Men bygger man stolar i glas eller stål eller betong måste de i alla fall GÅ att sitta i. Det försöker jag ha med mig när jag gör möbler. Nedan: ”Steelmöbel I”, ”Karl Johansstol” och ”Steelmöbel III”. Alla gjorda av begagnade skyltar från Majorna. Lagligt förvärvade. Förvånande bekväma.

Steelmöbel I och III; Karl-Johanstol

Steelmöbel I och III; Karl-Johanstol

Steelmöbel I och III; Karl-Johanstol

Steelmöbel I och III; Karl-Johanstol

Tack!

Written by Ida Gerdemark. Posted in Ida Gerdemark

Detta är veckans sista inlägg! Jag blev väldigt glad när jag blev tillfrågad att blogga här, det var en överraskning! Tack till dig som tipsade om mig! Jag vet ännu inte vem du är, men jag har mina aningar.. Tack även till Kravallslöjd som tyckte det var idé att bjuda in mig! Och till sist, tack till alla er som har följt mig under den här veckan! Vilka ni än är och var ni än befinner er så hoppas jag att mina avtryck i bloggen kan ha väckt en tanke, fött en idé eller inspirerat till att jobba vidare! Det vore superkul och betydelsefullt om ni vill följa mig vidare! DIG på Facebook, DIG på Instagram, DIG på Pinterest. Bloggandet fortsätter som vanligt på min hemsida idagerdemark.com Ta hand om er och må så gott!

Design Ida Gerdemark

En ny början

Written by Ida Gerdemark. Posted in Ida Gerdemark

Måndag och en ny vecka! En alldeles speciell vecka är det ju, nu när jag har blivit inbjuden till att blogga här! Jag tänkte börja med att presentera mig, så kanske ni som läser vill presentera er i kommentarsfältet sedan? Mötet med andra kreativa kan ju vara så inspirerande och viktigt! Jag heter Ida Gerdemark och driver företaget Design Ida Gerdemark sedan oktober 2013. I juni samma år, tog jag kandidatexamen i Formgivning och gestaltning vid Linköpings Universitet, efter studier på programmet Slöjd, hantverk och formgivning. Jag inser att beslutet att starta eget företag var drömt inom mig sedan tidigare och att det är ett av de bästa besluten jag har tagit. Imorgon kommer jag att berätta varför papper har en särskilt stor roll i mitt företag. Ni som redan nu vill veta mer kan besöka min hemsida idagerdemark.com där jag vanligtvis bloggar.

3_collage_about_3

Slöjd Deluxe – The Movie

Written by Slöjd Deluxe. Posted in Slöjd Deluxe

Vi gillar samarbeten. Utan det skulle inte Slöjd Deluxe kunnat existera. Vi har ett gott utbyte av Hemslöjden i Kronoberg, Växjö Kommun och sponsor ABF. Kafé de luxe hjälper oss med en lokal och sin goa stämning. När man pratar med andra och hela tiden vill utvecklas så för det mycket gott med sig i form av inbjudningar som föreläsare eller utställare, vilket är jättekul. Slöjd Deluxe består till stor del av eldsjälar. Inte minst vi själva som gärna lägger mycket tid på utveckling. Vi är alltid öppna för nya kontakter

Hur kan man förmedla en känsla? Vi kände att vi ville kommunicera våra workshops på ett visuellt och snabbt sätt, vi ville ha en film! Vår avslappnade stämning är viktig för oss. Snabbt efterlyste vi en filmare på våra sociala medier. Vi fick svar av Sarah som pluggar på samma universitet. Hon ville gärna hjälpa oss. Filmen visar våra första steg när vi graffitivirkade, en vanlig vinterkväll i Växjö. Vi hoppas att ni får en inblick i hur det kan se ut hos oss.

Välkommen in till Slöjd Deluxe värld!

(se gärna alla våra bilder och filmer i helskärm)

Kan man slöjda i godis?

Written by Slöjd Deluxe. Posted in Slöjd Deluxe

Ja självklart, skulle jag vilja säga nu när tanken väckts. Men jag återkommer mer om detta lite senare här längre ner.

Som designstudent måste man ibland redovisa sina projekt genom så kallade delgenomgångar, för att samtliga lärare, handledare och medstudenter ska få kunna komma med konstruktiv feedback. Idag har varit en sådan dag och trots att projekten rör alltifrån scenografi via grafisk hållbarhetskommunikation, kartografi och vad som gömmer sig under ytan i våra hav till tillgänglighet i samhället för folk med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, så kände jag mig vid dagens slut väldigt inspirerad av de andras arbeten och ser nu många möjligheter till korsbefruktning.

För många hippa designers idag är också slöjden (både det som gjorts/görs och sättet det görs på) en sådan källa till korsbefruktning. Slöjd liksom design ska väl kan också användas för att kommunicera värden om hållbarhet och genus, för att ge några exempel, och för fungera som samhällskritik samt vara till för ren njutnings skull.

Så vad händer då om man korsbefruktar slöjd med något samhällsproblem såsom överkonsumtionen av godis, kan man då säga något effektivt om det genom att t.ex. använda sig av godis som slöjdmaterial för att belysa det? Mycket smågodis är väldigt formfast och kommer i starka (självklart högst artificiella) kulörer och det är lätt att föreställa sig dess dekorativa aspekter om man tar det ur sitt sammanhang för att bygga roliga ljusstakar, skapa vackra smycken eller något helt annat. Generellt sett så uppfattas godis som något festligt, sött och gott om än inte så nyttigt, men vad skulle det väcka för associationer om man använde det som material i en produkt? Skulle det ge mersmak eller avsmak? Personligen tror jag att det handlar om hur produkten formges, vilket uttryck den får.

Sött,syrligt eller kanske rent av salt? Oavsett det och oavsett dessa teoretiskt filosofiska reflektioner, så är iallafall jag sugen på att testa nu!

Ha det sött så ses vi snart!

/Sofie

Ta i trä

Written by Slöjd Deluxe. Posted in Slöjd Deluxe

 Hej!

Dagen har bestått av deadlines på designprogrammet och utställningsbyggande i en galet härlig mix, precis sådär som det blir ibland när ens fritid blir en aning väl slöjdintensiv. Stärkta av den näst intill euforiska känsla som vi landade i efter gårdagens workshop ”Ta i trä”, så har vi ändå lyckats ta oss igenom dagen. Vi känner oss nu som stolta utställare tack vare alla de härliga slöjdare som deltog igår. Verken finns utställda på stadsbiblioteket i Växjö.

IMG_1220

Uppropet inför workshopen var att reclaima möblemanget. Inspirationen kommer ifrån graffitislöjd och att förändra rummet. Sofie som ledde workshopen (Malin var kvällens fotograf) instruerade deltagarna att ”ni får helt fria händer att ta er an stolarna, så länge som åtminstone en av stolarna fortfarande känns igen som stol efteråt och ni är rädda om er”. Vi hade tankar om att dekonstruera, lägga till och dra i från med mer eller mindre traditionella metoder och material.Stolarna som var köpta på Second Hand kläddes med virkade delar, fick ben utbytta och sitsen målad, bland annat! Tanken var att bara göra vad man kände för, utan någon speciell tanke. Med olika slöjdtekniker och material var det helt fritt skapande.

3

I början var vissa av deltagarna lite avvaktande men tills slut stod alla deltagarna runt stolarna och borrade och målade. Ingenting var heligt.  Vi var särskilt nöjda med att det var deltagare i alla åldrar samt att alla arbetade mot och med ett gemensamt mål. Vi hade olika knivar,spikar och sågar till hands men eftersom hammare saknades tog vi till olika ljuslyktor att banka med, med ett lyckat resultat. Stämningen var härlig och den känslan lyckas stolarna förmedla även på sin nuvarande plats på utställningen. Förhoppningen är att stolarna/verken ska representera det som Slöjd Deluxe står för i form av slöjdande under avslappnade former, hållbarhetsengagemang och personliga uttryck.

Kolla gärna in vår Facebooksida för mer bilder!

Sofie & Malin

5