Jag börjar den här veckan i vad som kanske verkar vara fel ände. Nämligen med ihopplockning.

I helgen var det årets julmarknad på Västerbottens museum, där jag jobbar som programsamordnare och i och med det ansvarig för julmarknaden. Det är mitt andra år som ansvarig, men nog är det nervöst ändå! Kommer placeringarna att fungera, kommer det snö, kommer det regn, har vi tillräckligt med personal, kommer det besökare och så vidare.

Men allt blev väl! Jag har inte hunnit sammanställa allting än, men med ca 100 utställare, främst från Västerbotten men även från Finland, Norge och Lettland, snö och kanske lite väl kalla vindar ibland. Hur många som besökte oss har jag inte klart än, men tror vi landar på över 30 000 besök.

Mitt livs bästa beslut var när jag bestämde mig för att bli textilslöjdlärare!
Jag har alltid njutit av att fingra med tyg och garn, det visste jag. Som friluftsfrämjarledare visste jag också att med en kull 10-14 åringar runt sig var det full fart och buskul jämt.

Kärlek till textil + barn = slöjdlärare!

Det tog 3 år att sadla om, men det var roliga år, mycket roliga.

Med jäma mellanrum hör man folk tycka att slöjd är ett onödigt skolämne och bör ersättas med viktigare, exempelvis matte. Men slöjd är ju matte hela tiden… Det är på slöjden man verkligen lär sig att räkna ut saker.

Man hör ofta skolfolk referera till Pisaundersökningen som på något vis ska visa vilket land i världen som har duktigast elever. Finland ligger i topp när det gäller matte. Det kanske är för att Finland är det land som eleverna har mest slöjd?!
http://slojdnu.blogspot.se/2011/10/besok-i-finland.html

Nåväl, ni undrar kanske vad det är för en gammal tant som hamnat här på Kravallslöjd? Som textillärare med 20 år i yrket vill jag bara varmt rekommendera alla ungdomar som gillar slöjd att fundera över sitt yrkesval. Slöjdlärare kan man läsa till i Umeå, Linköping och Göteborg.

Här finns lite länktips:
http://www.slojd.nu/slojdlankar/#Utbildning

Sedan i november förra året har jag deltagit i ett projekt som heter Indigee, det är ett gränsöverskridande projekt för urfolk i Sverige, Norge, Finland och norra Ryssland. Syftet är ungefär att stötta och utveckla urfolksföretagande, så det var därför jag sökte mig dit.

Det har varit ett spännande och arbetsamt år sen dess, vi har haft tre konferenser, en i Vilhelmina i Sverige, en i Enare i Finland och en i Naryan Mar i Ryssland.

På konferenserna har vi fått gå på föreläsningar inom bl a marknadsföring, design, urfolksperspektiv mm. Vi har gjort upp individuella planer för var och ens företag, och mellan konferenserna har vi jobbat med att förverkliga dem. Jag har t ex jobbat med min ambitioner om att starta ett varumärke.

I slutet av september i år reste vi till Naryan Mar, det ligger i Nenets autonomous okrug, vilket är ungefärligen strax väster om Uralbergen uppe vid Ishavet.  Precis norr om Naryan Mar ligger den stora ön Novaja Semja. Vi reste dit eftersom de renskötande folken Nenetser och Komi håller till i de trakterna, de hade ju tidigare besökt oss samer. De är inte samer eller besläktade med oss.

Nenetserna liknar samer på många sätt, deras hantverk liknar vårt då de också använder material från renen, och gör funktionella plagg för renskötsel, de använde också ulltyg i klara färger till sina dräkter.

nenets kvinna

Det som är speciellt med deras hantverk är att de gör intrikata möster av små små bitar av renskinn, ett väldigt pillrigt jobb men otroligt vackert tycker jag.

renskinns stövlar

väska

De bedriver en intensiv renskötsel, männen bor i kåtor (chums) ute på tundran och vaktar renarna, de använder tämjda renar för att dra slädar. Barnen går i skolan inne i stan, och lever ett annat sorts liv.

fika utanför en chum

Resan till Ryssland var min första, och det var verkligen ett kontasternas land! Vissa hus i staden saknade färg helt och hade trasiga rutor, så såg man att det rörde sig folk där inne, på andra sidan gatan kunde det ligga ett nybyggt superfint hus. Särskilt i Moskva var det rena rama Turning Torso bredvid fallfärdiga ruckel. Ryssarna var mycket vänliga, och gästfria mot oss.

Flygresan med ryskt bolag från Moskva till Naryan Mar var annorlunda mot svenska, när vi skulle landa i Moskva var det full storm och jag var livrädd. En morgon fick man ett stekt ägg och té (bara det) till frukost,  på nästa hotell var det 40 meters frukostbuffé med en chokladfontän i mitten!

Det var en otrolig resa, som jag vill rekommendera alla att göra minst en gång i livet. Man får verkligen se en annan verklighet än vad man är van vid, utan att det för den delen är en negativ upplevelse. Synd bara att det är så krångligt att resa dit, med visum etc.  Ett tips om du reser dit, ta med toapapper, för det finns ingenstans.

Klipp ur Vasabladet 11.10.2011:
”Regeringens budgetförslag kom som en kalldusch för utbildningen i konst och kultur. Men också hemslöjd och hantverk drabbas då pengarna för rådgivning skärs ner med fjorton procent.
Föreningen Österbottens hantverk med butiken Loftet drabbas förutom av minskade pengar för rådgivning också av att Österbottens förbunds landskapsutvecklingspengar skärs ner med två tredjedelar.
– Utvecklingspengarna är avgörande för våra projekt, säger verksamhetsledare Anna-Maija Bäckman.
Lyktan av bleckplåt kunde bli en succéprodukt tack vare stöd från Österbottens förbund.

Just nu pågår ett projekt som handlar om att ta fram souvenirer för Världsnaturarvet. Projektet är treårigt, avslutas nästa år och delfinansieras med 70 000 euro från Österbottens förbund.”

Länk till Loftet

Vad ska man säga om den posten i budgetförslaget? Regeringen sparar kaffepengar – vad vinner staten på att göra livet ännu svårare för hantverkarna? Det är så futtigt och det är så okunnigt. Under det senaste årtiondet har många nya, välutbildade och kreativa människor startat företag, och många är på väg att starta. Hur går det för dem om budgetförslaget godkänns? Är det faktiskt bättre att de blir arbetslösa efter att ha satsat på en lång utbildning, vilket de flesta hantverkare numera har gjort?

Samtidigt säger det något om den ekonomiska situation vi är i just nu. Och det säger också något om vilken politisk linje vi har just nu i detta land.

Förra gången det var lågkonjunktur stöddes hantverkarna med startpengar för att få igång sina företag. Men ett stort problem var att stödet tog slut när det skulle ha behövts som mest, alltså när produkterna var utvecklade, prototyperna gjorda och testade och produktionen startad. Då skulle hantverkaren ha behövt stöd i marknadsföringen och hjälp med utvärdering efter introduktionen på marknaden.

Min man och jag startade ett litet textilföretag med hjälp av startpengar, och vi hamnade i just den situationen jag beskrev. Det kändes inte roligt alls, för vi hade lagt ned mycket tid och energi i företaget. För min del betydde det sexton timmars arbetsdagar året runt, eftersom jag hade ett heltids dagjobb också. Även min man jobbade långa dagar, för vi hade dessutom får, höns och angorakaniner. Kaninerna krävde en hel del arbete, eftersom man måste ha ganska många för att få tillräckligt med angora för garnproduktion, vilket var en del av företagets produkter.

Det var naturligtvis väldigt lärorikt också. Jag ångrar inte att vi prövade. Jag lärde mig t.ex. att jag egentligen inte är stickare, utan spinnare. Jag älskar att utforska fibrernas betydelse för textil. Det kommer att ta resten av mitt liv, för det finns inte två likadana ullpartier.

De som nu arbetar med hantverk har fortfarande samma problem som vi: marknadsföringen. Hur ska tiden räcka till för allt? Ett sätt är att vara med i organisationer som den du kan titta på i länken till Loftet ovan. Andra är att delta i de mässor som ordnas i landet. En sådan är Käden Taidotmässan i Tammerfors, den gigantiska ”måste”-mässan för både utställare/försäljare och besökare. Den ordnas i år 18-20.11 i Tammerfors Mäss- och idrottscentrum. Man behöver faktiskt minst två dagar där. I fjol hade mässan 34 250 besökare som kunde bekanta sig med över 600 företag. Naturligtvis fanns där också utställningar, modeshower, stickcafé, tävlingar mm. Två jättestora hallar fulla med fantastiskt hantverk och stenmässa i den tredje. Jag lovar, man är totalt slut och lycklig när man går hem. Jag kommer att åka dit fredagen 19.11 i Loftets buss, vilket är ett mycket bekvämt sätt att ta sig dit. Här kan du titta på den finska sajten, där finns en länk till en kort presentation på svenska: Mässan i Tammerfors

Här ser du en liten del av en av hallarna under mässan i fjol

Och här finns listan på utställare, som i år är ca 500: mässdeltagare. Orsaken till att det är mindre deltagare i år är att det var jubileumsår i fjol, vilket lockade flera företag. I år är mässan av ganska normal storlek.

Mässan i Tammerfors är inte den enda stora mässan i landet. Liknande mässor ordnas varje år i alla större städer och också i några mindre. Det är dyrt för företagarna att delta, så vill man se hantverk från ett speciellt område lönar det sig att besöka någon av mässorna i den delen av landet.

Jag hoppas att regeringens budgetförslag inte går igenom. Jag vet inte hur långt de hunnit med budgetarbetet, kanske finns det ännu hopp.

Elefantgarnet från Finland inspirerar. Det ser ut som rastaflätor, vad kan det bli? Jag har en svart mattvarp i vävstolen…

Det blå är jeanstrasor och kommer att tas bort för att knyta frans av varpen. Men det röda var rätt snyggt till svart mattvarp.

Under gårdagen var mor och far och jag ute på en shoppingrunda och kollade runt butiker. Mamma och pappa köpte lite grejer hem till Finland och folk som brukar kolla konstigt på mig när jag importerar grejer från Finland.  Här är vad de köpte med sig.

Bullens pilsnerkorv och Johnny’s senap, en back med sockerdricka och en back med hallonsoda, mamma köpte även böcker och tyg.

På kvällen vart det födelsedagsmiddag för de vuxna, min sambo, mina föräldrar och min sambos föräldrar var här och vi åt revbensspjäll med potatismos. Gott gott!

Här är de presenter jag fick i går.

Fick en minifotostudio av min sambo den har 4 utbytbara bakgrundsfärger, blå, svart, vit och röd lampor och stativ kom med.

Fick magnetic Cube av brorsan.

Fick denna fina tekanna av mor och far. Mycket fin med tesil för teet.

Fick även denna mycket fina löpare av min sambos föräldrar, samt lite pengar som hamnar i fonden för min kommande matberedare/bakmaskin/hushållsassistent.

Idag blir det fixande för nästa fest, den lite mer ungdomliga festen, dagens meny består av kyckling lindad med bacon och rotsaker i ugn. Gästerna kommer från olika håll, ett par från Örnsköldsvik och ett par från Skellefteå. En fin samlad skara.

Ska bli en trevlig kväll. Ni får höra mer om den i morgon. Nu ska det fixas och ordnas.

Blev tidig väckning idag. Hann se på lite serier och städa och diska lite grann innan jag åkte och hämtade mamma från flyget. Vi åkte sedan iväg på stan. Först blev det en sväng förbi Kawaii och Findus och som vanligt hade de ätit upp all mat och Kawaii var lika kramgo’ som alltid. Däremot Findus vågade sig fram och snusa lite i alla fall även om mamma var med som säkert luktade hund. Efter det blev det en sväng på Ohlssons tyger där mamma köpte Petsson och Findus tyg samt HelloKitty tyg.

Efter shoppingrundan så åkte vi hem och lunchade och jag sorterade lite bland knapparna som mamma hämtade med från Finland som jag ärvt av farmor.

Blev middag på Allstar under kvällen och nu har jag lekt med min Magnetic cube som jag fick av bror min. Perfekt leksak.

Har även tagit lite bilder på andra grejer som mamma hämtat med.

Här är en tårtbit. Den är inte ätbar, ni får se vad det är på söndag.

Här är knapparna mamma hämtade sorterade i påsar och så har
vi två nystan Novita 7-bröder Raita (Ränder) samt Novita Fiskegarn
(perfekt att virka med), och två virkgarner, en vit och en röd.

Här är ett fat som min mormor målat för några år sedan och lite ”finskt godis” som mamma och pappa hade med sig.

…det är väl hur jag skulle beskriva mina kunskaper.  Det mesta har jag lärt mig efterhand jag jobbat med något.

Både mormor och farmor har handarbete i fingrarna, farmor var det mest broderier som jag kommer ihåg och mormor var det mer praktiska grejer som sockor och vantar.

För många många år sen fick jag ett rosa garn nystan och ett par bambustickor av min mormor  i namnsdagspresent. Kommer ihåg att vi var ute på vårt sommarställe i finska skärgården den dagen. Mormor och morfar har bott hela sina liv i skärgården.

Den sommaren lärde jag mig sticka. Har ett vagt minne av att det dock var min morfar som lärde mig sticka. Hade gått upp till mormor och morfar för få hjälp men mormor hade stått och huggit ved och bad mig vänta. Jag satte mig och väntade när morfar kom förbi och visade hur man skulle göra.

Första riktiga minnet av att jag gjort nåt klart var nog från årskurs 3 i lågstadiet då vi sydde en liten påse av läder den var sydd i många små lappar. Efter det blev det väskor som blev sydda på mammas symaskin.  I skolan fick jag lära mig grunder till det mesta. Väl i högstadiet så var det endast kläder och gosedjur som blev gjort. Påbörjade en treöja men slutade med att mamma stickade klar den.

1999 -2000 gick Farmor och farfar bort och jag fick då ärva farmors fina symaskin. Det är en Husqvarna Automatic (den gröna) med endast raksöm och zic zac, tror att det var den första elektriska symaskinen med zic zac.  Älskar den. Går att sy allt med den. är bara nålen som sätter gränser. :)

När jag fått symaskinen var det mest väskor och lite kläder som gällde.  Ärvde även en massa garner, stickor, sytrådar och en hel hög med knappar. Dessa knappar finns fortfarande kvar och mamma lovade ta med de när hon och pappa kommer och hälsar på mig i veckan.

2007 flyttade jag från Vanda i Finland till Umeå. Började plugga media här på Universitetet. Efterhand som jag flyttat till större och större lägenhet har jag kunna ta ut mer och mer av min kreativitet. Stickar och vikar mest men nu i helgen har jag sytt en del klädesplagg till mig själv. Bl.a. ett par jeans och en väst i samma jeanstyg, har blivit ett och annat linne också.

Under 2010 sydde jag 4 stycken lapptäcken.  2 som jag behållit och 2 som blev julklappar. Ni kan läsa om dem på min blogg.

Har även gjort  en heldel smycken. Men vart less på det. Har fortfarande kvar en stor samling med pärlor men vet inte riktigt vad jag ska göra med dem.

Vad kommer att hända under min bloggvecka? Jo jag fyller år på lördag och då blir det finmiddag med en massa vänner. På fredag blir det middag men mina föräldrar och min sambos föräldrar. På torsdag kommer mamma till Umeå, pappa kommer med bil på onsdag mamma flyger hit på torsdag.

Under denhär veckan ska jag även vara kattvakt, ska ta hand om en kompis katter medan de är i Schweiz och skidar i Alperna.

Jag har två halvdagar på jobbet den här veckan, idag och i morgon. Sedan är jag ledig tom tisdag nästa vecka och det ska bli så skönt. I morgon får ni bilder på kläderna när systemkameran kommit tillbaka från sin ”roadtrip”. Min sambo har varit och hämtat lite grejer i Kristianstad och Göteborg det senaste dygnet.

Nu blir det frukost och tv och sedan ska jag fortsätta med linnena.

För ett par år sen deltog jag tillsammans med en hel del andra västerbottninska slöjdare och konsthantverkare i en utställning i Wasa. ( vill ni läsa mer om den så finns det på http://norran.se/noje/article35786.ece)  ”Almas bröllop” var titeln på utställningen och den föregicks av studiebesök i Finland, där vi fick berättat för oss om gamla bröllopstraditioner i regionen. En som jag tyckte var särskilt sympatisk var seden att hänga upp fotografier av vänner som av olika skäl inte kunde närvara på bröllopet.

Kanske den fanns i mitt bakhuvud när jag dekorerade draperiet i vår egen utställning med broscher av de jag betraktar som mina” frånvarande vänner”.

På tal om bröllop – det närmar sig nu med stormsteg – vårt svensk-irländska bröllop.

Jag grubblar fortfarande på ifall jag ska kanta klänningen med en uddspets eller låta den vara som den är.
Lika bra att vänta och rådfråga bruden som kommer om ett par dar.

Det fattas ju lite andra detaljer också, som synes.

Hann inte delta i dagens workshop ”Virka smycken”, men de som var med verkade nöjda och det var ju huvudsaken.
Jag har haft sjå med att tvätta och mangla lakan, och räkna bäddar så alla får någonstans att sova.