Panik i kroppen och arbete med Östen..

Om en och en halv vecka åker jag hem, och då är du redan hemma säger min sambo, och menar att då är vi båda uppe i Luleå för att fira jul. Han säger det med glädje och längtan i rösten, medan jag känner panik!

Inte för att jag inte vill åka hem, för det vill jag verkligen, jag älskar snö, Norrbotten, och min familj och vänner. Men, det betyder att jag måste vara färdig med min väv som jag håller på med. Och då blir det panik i kroppen. Jag tror att jag kommer att hinna, men riktigt säker är jag inte. Ibland går allt bra och då är det toppen att väva, medan ibland så är det något som inte går som det ska och då kan det trassla till sig ordentligt..

Kursen jag går heter fördjupning och profilering i eget valt material och går på hela denna termin. Det måste ju vara lugnt kanske du tänker, men jag har varit på praktik i sex veckor, Grekland en, och då försvinner mycket vävtid. Det är ju också nu som det känns som att jag har kommit igång, som att jag vet vad jag gör. 

För nästan tre år sedan gick jag på Dalkarlså folkhögskola, och då skulle jag väva terminen efter jul. Men jag var så himla omotiverad och trodde att det skulle vara jätte tråkigt och att jag med mitt dåliga tålamod inte skulle klara det. Det gjorde jag, och jag tyckte om det enormt!

Nu har jag en relation med min vävstol Östen. Vi väver provlappar för att jag ska kunna få en stor materialbank i material och tekniker. Problemet med Östen är att han inte vill följa med mig till min lägenhet, utan vill vara kvar på Universitetet. Det ställer till problem för mig ibland, när jag känner för att vara hemma och arbeta. Så denna vecka kommer jag att tillbringa ganska mycket tid me Östen, men jag ska försöka få några bloggar om mina tankar gällande slöjd, hantverk och sådant som finns runt om kring mig ..

Östen