Den där gången då vi nästan slutade

Har ni hört den där om när vi lade ner Hjärtekatten? Inte? Nä, för det fick vi inte.

Ett år efter starten, med över 1000 insamlade Hjärtekatter, flera leveranser till både Göteborg och Lund och två slutkörda grundare bestämde vi oss för att avsluta projektet. Susanne väntade sitt andra barn och jag hade drabbats av en tumör i hypofysen. Med sorg i våra hjärtan insåg vi att vi inte längre hade tid och ork att driva Hjärtekatten vidare.

Aldrig hade vi kunnat tänka oss att vårt lilla skötbarn skulle bli en så stor succé! Hundratals virkerkor, garnbutiker och andra fina företag och människor gjorde det möjligt och vi var otroligt tacksamma. Men nu var det dags att säga adjö. Trodde vi.

Efter att ha utlyst avslutet på bloggen och Facebook uppstod någonting av ett uppror. Ingen ville släppa taget om Hjärtekatten. Det ville ju inte vi heller egentligen, så vi ställde en öppen fråga till alla våra följare: Var det någon som skulle kunna tänka sig att ta över, och dela på det administrativa arbetet?

Det var det, och efter en omorganisation drar jag nu i trådarna bakom kulisserna medan ett gäng eldsjälar kring Lund och Göteborg ser till att arbetet med Hjärtekatten kan leva vidare. Jag vill från botten av mitt hjärta tacka dem, för utan dem hade Hjärtekatten inte funnits idag.

Så kan det gå!