Kabelknyppling

Idag vill vi ge utrymmet till vår kompis Sandra. Hon har varit en inspiration för Slöjd Deluxe och arbetar med slöjd på ett utforskande intressant sätt.

Ett experimenterande slöjd-/designprojekt

Vem har sagt att man inte kan knyppla i kabel? Under ett designprojekt, med slöjd som utgångspunkt, så ville jag arbeta med knyppling i nya material. Genom det ville jag försöka skapa en länk mellan design- och slöjdvärlden och påverka knypplingens status. För att kunna knyppla i nya material behövde jag skapa mina egna verktyg, för att t ex en vanlig knyppeldyna skulle inte kunna fungera i mitt projekt. Som lärobok använde jag Sally Johansons bok Knyppling. Där fanns den enklaste övningsspetsen som hette Udd och Stad, mellanspets. Den var symmetrisk på båda sidor, därför kändes den också passande för att så småningom bli skapad i kabel. Även om det var den enklaste spetsen, så var det ändå svårt i början, tog ett tag innan jag ens förstod instruktionerna. Och eftersom jag aldrig hade knypplat förut, så började jag testerna i garn. Detta för att sedan pröva en tunn, blå, lite mjukare kabel.

Men så småningom gick det! Det blev inte så jämnt, men jag fick till tekniken! Ändrade avståndet mellan nålarna, i det här fallet, dyckert, för att få ett bättre resultat. Jag tyckte att kablarna gav ett spännande uttryck och att man verkligen såg korsningarna och vridningarna i tråden på ett intressant sätt. Men ville ändå pröva en annan slags kablar i regnbågens färger. De visade sig vara ett alldeles för styvt material. Det gav ett slarvigt uttryck och det slöjdmässiga tappades bort.

Så jag bytte tillbaka till det andra materialet. En grön tråd fick vara med och visa vägen, som jag vill se det. Det gav ett spännande uttryck och jag satsade på att arbeta vidare med det med en röd variant.

Jag ville förstärka känslan av att slöjden slår sig fri ur elektroniken och bryter sig fram ut ur sitt skal. Som att sladden till en pryl öppnar sig och visar sitt blommande inre – knypplingen. Jag fick tillgång till ett rum med elektronikskrot och hittade där massa spännande saker. Jag ville använda tangentbord, för de ger sladden en chans att synas väl och tangenternas knappande kan relatera till musik.

Det rytmiska knypplande förde också tankarna till musik, enligt mig. Jag ville experimentera med detta och skapa en film. För att förstärna knypplingsrörelsen så fick varje knyppelpinne representera en ton. Genom korsningar och vridningar med pinnarna skapas så en melodi. Jag tecknade ned pinnarnas rörelser och då skrevs en melodi baserad på en tolvtonig skala (jag hade tolv knyppelpinnar)

Melodin bygger på en kromatisk skala med tolv toner och halvtoner. Den spelades in på ett elpiano med ett metalliskt, xylofonliknande ljud. Jag tycker ljudet relaterar till den meditativa knyppelrörelsen och till kablarnas metalliska inre. Filmen visar när jag börjar knyppla de blå och gröna kablarna. Med filmen föll projektet på plats. I den får jag visa själva tillverkningen/slöjdandet som vilket är lika viktigt (om inte viktigare) än själva resultatet i detta projekt.
Enjoy!

Sandra Kipper