Sänkt men nöjd

Igår var jag och hängde med föräldragruppen för första gången. Kul men lite konstigt. Eftersom sambon gjort det tidigare och pratat om dem under ett antal månader kändes det lite som att jag var stand in för henne bland hennes kompisar. Förutom det kändes det hela mer naturligt än jag hade trott att det skulle göra när en tussar samman en grupp främmande människor med det enda gemensamma att de råkat få barn ungefär samtidigt. Till min förskräckelse tyckte jag min avkomma visade tendenser att vara gängets bully när det första hon gjorde var att sno nappen av en annan bebis. Och peta ögon och sno mössor från andra. Jag gillar inte mobbare så det kändes faktiskt rätt bra när den nappbestulna babyn senare välte min.

Kanske fick Gnutten med sig en förkylning eller nåt som minne, kanske blev det bara mycket för henne, men hon lät mig varken sova så överdrivet mycket i natt eller få onödigt mycket egentid idag så just nu, när hon sover och jag fått kvällsmat är skallen rätt seg. Därav detta halvt osammanhängande svammel om babymobbing och annat. Men faktiskt, det är rätt fascinerande. Som ett turf war, fast i guldfiskskålsformat. Ungefär.

Lite framåtskridande har det ändå blivit med projekten. Igår kväll limmade jag ihop delarna till barnmatstolen och idag lyckades jag spackla skavanker och slipa lack i omgångar medan hund och barn strosade på gräsmattan alternativt däckade i ett hörn. Imorgon är en röd dag vilket betyder att både jag och min sambo nästan är lediga. Då lär jag hinna måla. Minst!

En annan upplyftande nyhet i min bubbla idag är att Gnutten börjat ställa sig upp på egen hand. Och gömt en strumpa i garderoben.

//Tobias