ganell, färg
Jag har en egen liten kravallrörelse – i färg! Den handlar om att ”Våga vägra svart”. Nej, färg ska de´va´! Idag började jag fundera (igen) över en sak min mamma sa när jag var sådär 12 år, nämligen att ”Jag kan inte ha blått – utom kanske på sommaren när jag är solbränd”. Då tyckte jag att det var bland det dummaste jag hört. Vaddå KAN?! Nu funderar jag över om det var hennes uttalande som utlöste mitt stora intresse för fenomenet färg och hur det påverkar oss? (Titta gärna på ganells hemsida www.ganell.se så ser du att det inte är mycket i tovningsproduktionen som går i den okulörta färgskalan.)
Intresserad som jag var på teckningslektionerna i skolan, så borde jag komma ihåg om vi pratat om annat i färgvärlden än kulörtoncirken där. Men troligen gjorde vi inte det. Det var först när jag gick på färgkurs om NCS-systemet (som bl a används inom färgfackhandeln) som jag förstod ”på riktigt” hur det här med färgerna hänger ihop. Då hade jag dessutom precis utbildat mig till s k färgkonsult (som blev jättepoppis på slutet av 1980-talet men har funnits åtminstone sedan 1950-talet) och bedrev rådgivning om personliga färgval. Och så förstod jag plötsligt vad mamma menat.
När jag nu formulerat om det så säger jag att: ”Blått är inte en av de färger som bäst framhäver mina egna”. Och därför så bedriver jag min lilla ”Våga vägra svart”-kravallrörelse. Varken för mig eller så värst många andra med ”skandinavisk färgton” så är svart det som bäst framhäver våra egna färger.
Det finns förstås tillfällen när ”färgkoder” ska tillämpas (t ex marinblått som kod för säkerhet och stabilitet (uniformer) och svart som ”grupptillhörighetsfärg” för punkare), men jag önskar större fantasi när det personliga valet är fritt. Och jag tycker att det är synd att vi inte väljer litet som i Indien.
När vi var där förra året frågade en medresenär några kvinnor hur det kom sig att vi nästan aldrig såg en sari i ”neutral” färg. Svaret, tillsammans med en förvånad min, var att det finns alldeles för många vackra färger att använda, för att man ska välja en ”neutral”.
OM NU TOVNING för dig är detsamma som det var för mig när jag först lärde mig det – d v s stampigt och grått i ullens naturgrå färgskala (som kan vara ack så vacker!) – så se dig omkring och upptäck vilka HELT andra uttryck tovning kan ha idag! Här på Gotland så är vi många duktiga tovare som använder både lammens naturliga färgskala och ull i massor av häftiga färger. Och du vet väl att får heter ”lamm” på Gotland? Det resten av Sverige kallar ”lamm” benämner vi ”lammungar”.