Tack för mig!

Jag har funderat hela dagen på hur jag ska försöka knyta ihop mina inlägg och skriva ett sista. Ibland är det svårt att hitta rätt spår in i en text, jag tror jag är i ett sådant läge idag. Så jag tänker inte ge mig in i att knyta något… 

Dagen har hur som helst spenderats ute i skogen hos mor och far. Jag vet inte om jag skrivit om mitt största dilemma, avsaknaden av en egen snickarboa… Nackdelen med att bo i lägenhet i stan är ju att en verkstad är svårt att ha. Om man då inte hyr in sig i någon lokal eller liknande, vilket i dagsläget inte är ett alternativ. Däremot har mina föräldrar ett antal byggnader utöver sitt hus så jag har spridit ut mina prylar hos dem. Jag har min slöjdbänk på ett ställa, mitt materialförråd på ett annat och på ett tredje ställa håller jag till för ytbehandling. Det funkar, men jag kan väl säga som så att min far som är en sann perfektionist vad gäller städning har det jobbigt med att jag stökar till det och sprider ut mina saker överallt. Fördelen är att jag sällan behöver städa upp hyvelspån och annat, han hinner ofta vara där och städa upp det när jag tagit rast av någon anledning. 

Min systerson 3 år gammal var också hos mor och far. Vi har spenderat dagen med att leka med pappas gamla Dinky toys, en liten palltruck och en lyftkran. Vi har vevat upp och ner, hissat upp saker och kört runt. Mellan varven har han pratat om tåg, lillkillen verkligen älskar tåg. Vi har en släkting som är en sann tågentusiast med källaren full av dem. Vi besökte dem för ett kalas förra helgen, man kan väl säga som så att systersonen var i himlen. Han gjorde inget annat än titta på dem och leka med de tåg han fick låna. Så mellan varven i vår lek idag har en kudde utgjort stambanan… Jag antar han hörde uttrycket stambana förra helgen om det inte är så att Thomaståget har en stambana. Hur som helst kommer det de mest fantastiska tankar ur den lilla killen. Trots sin låga ålder blir jag helt matt många gånger och måste stanna upp och tänka över saker han säger. När jag är kvar i tanken har han redan tagit sig vidare och in i leken igen. 

Under dagen kom jag att tänka på en liten lapp jag rev ut ur en tidning för länge sedan och satte upp på min anslagstavla. Det var Alvar Aalto som hade sagt följande: 

”Jag vill bara be er – glöm aldrig bort att leka.”

 Med de orden och den stora innebörden av dem väljer jag att avsluta mitt sista inlägg. Det har varit ett sant nöje!