Tisdag

…opererades jag. Låg fastande och huttrandes på en smal brits bakom ett vitt draperi, och förstod plötsligt varför man blir så knäckt av sjukhusmiljöer. Visst det kan vara uppiffat och tjusigt i en del väntrum och på vissa mottagningar, som av ngn anledning fått lite extra pengar någonstans ifrån, men för det mesta är det nerdragna persienner, övermöblerat och slitet. Här hade någon gjort ett tappert försök och ställt in ett rött bulligt bauta-kylskåp à la 50tal i det lilla dagrummet utan fönster. Förstår tanken men det såg helt fel ut. Men personalen var proffsig och vänlig, och det är väl huvudsaken. Jag var för groggy för att bry mig, men hade jag stannat en längre tid hade jag nog blivit lite nedstämd av att inte ha ngt vackert att vila ögonen på.