Handarbetscaféeufori

Frivilligcentralens handarbetscafé i mitt hjärta. Det är helt enkelt fantastiska människor som sitter och handarbetar på torsdagseftermiddagarna, oftast inte fler än tre, fyra stycken och alla är optimistiska och gör klassiska uttalanden som ”bara man får fortsätta upptäcka nya saker så mår man bra”. Pinsamt upplyftande.

Idag var det dessutom om möjligt bättre än vanligt när jag gör kaffe och allt det där, eftersom jag mer blev en del av handarbetarna (enastående ord).

Mm. Jag vet inte vad jag kan säga mer. Jo, jag hade inte ens börjat på något nytt korsstygn utan hade bara med mig en gammal virkning, men det finns inga krav där, det är gemenskapen som infinner sig när man handarbetar tillsammans som är det fina, vad man än gör!

Jag tänker dessutom erkänna att det är en av mina favoritkänslor att sänka genomsnittsåldern i en grupp med över 20 år.

En kvinna hade förresten lämnat en halsduk som hon gjort liksom snett så att den låg hur snyggt som helst runt halsen. Vart kan man lära sig sticka så? Om man inte träffar henne?