Överraskningsslöjd är när man slöjdar något för att ge bort till någon som inte förväntar sig det. Min ena syster köpte ett bageri för några år sedan och genast öppnade sig en möjlighet till en hel del överraskningsslöjdande. Till ett bageri behöver man ju en bageriflagga tänkte jag och köpte hem tyg och knåpade ihop en bageriflagga i samma typsnitt och färger som deras logotyp. Den efterföljdes ett tag senare av en kaffeflagga då de införskaffat en bryggkaffemaskin.

Under en tjänsteresa till Taiwan, där det är bra pris på att ta fram trycksaker, klistermärken och liknande, började jag skissa på en kompletterande logga till den befintliga. De bakar ibland ett speciellt bröd, fougasse, som sägs likna veteaxet. Det har en intressant form som jag omsatte i en logga och lät trycka upp en bunt små klistermärken. Den överraskningsslöjden mottogs med stor glädje av bageriägarna.

Sedan har det blivit en hel del överraskningsslöjd med fougassen som bas; bakdukar, kakfat, semlemönster, gummistämplar för att trycka loggan på påsar och ett underlägg i locker hooking-teknik.

Sedan finns det överraskningsslöjd som tar väldigt lång tid (fast det inte egentligen alls behöver det). Till en kompis trettioårsdag hade jag bestämt att screentrycka en väggutsmyckning. Han hann fylla trettio utan att det blivit något tryck men jag tänkte att han kanske kunde få trycket på sin fyrtioårsdag istället. Fast nu har han fyllt det också och inget tryck har det blivit…. Men jag får väl sikta på femtioårsdagen!

Min andra syster fick en dotter häromåret och vips öppnade sig ännu en möjlighet till överraskningsslöjdande. Eftersom jag stickar ohemult många handledsvärmare var ett par handledsvärmare i miniformat en given present till födelsen. Babyhänder är ju otroligt små, med små, små fingrar, det vet ju alla. Jag höftade till och stickade ett par pyttiga handledsvärmare. Tösen ploppade ut (möligen ett ordval min syster inte skulle instämma i) och visade sig ha rätt stora kardor trots sin ringa storlek. Det vara bara att inse att handledsvärmarna aldrig skulle gå att få på.

Nåja, skam den som ger sig! Jag satte igång med ett nytt par, några storlekar större denna gång. Sedan gick det dock ett bra tag innan jag fick dem färdiga och när de slutligen var klara kunde jag konstatera att de visserligen gick att få på, men att det inte såg så bekvämt ut och att de troligen inte skulle kunna användas speciellt länge. Hur breda kan små babyhänder vara egentligen?

Nu har jag gett upp på handledsvärmarfronten för ett tag. Nästa gång tror jag att jag gör ett par i vuxenstorlek… Ett par nålbundna vantar har jag dock precis förfärdigat och där tog jag i från knäna så de kommer nog passa lagom till nästa vinter. Och lika bra det, för nu ska det väl snart inte behövas vantar längre får man hoppas!

Nån fler än jag som har strumpbyxor som gått sönder? Gissar det va?! Mina tenderar att släppa ut mina tår efter något år, och det är säkert trevligt för tårna och så men inte alltid så bekvämt för mig. Så därför började jag fundera på vad jag kunde göra med alla dessa fina men trasiga strumpbyxor. Så kom idén om strumpbyx-handledsvärmare till.

Iden är mycket enkel. Klipp av lagom långa bitar av stumpbyxorna i höjd med fotlederna (har använt de med tjocklek 40 den och uppåt. Vet inte om de riktigt tunna nylonstrumpbyxorna funkar utan att det går maskor. Men prova!). Nu har du i princip ett par färdiga handledsvärmare, men det kan ju vara trevligt att pynta upp dem lite. De vita här ovanför har jag virkat på kanter med tunt mohairgarn, och de turkosa fick fina röda knappar.

Fler tips på vad du kan göra av dina gamla grejer>>