Hej och välkommen till min bloggvecka, efter en del trubbel är jag då äntligen igång och inne på sidan, jag som hade allting klart i söndagskväll, hur jag skulle lägga upp det och vad jag skall skriva, och nu…??? blankt, hmmm,varför?

Jo det har hänt den del saker imellan, presis så som livet är, ibland tror man att man har koll, men hej och å nej, inte den gången heller.

Visst är det lite uttjatat om att man skall leva här och nu, alla säger ja ja visst så är det men hur många tänker på att det VERKLIGEN är så, nu är nu redan borta, inte så ofta tänker vi inte heller på att vi faktiskt flyttar in i folks liv, vi gör saker och säger saker som folk sedan tänker på och ev berättar vidare, visst är det lite spokey. Därför är det så jäklars viktigt hur vi är och förhåller oss till andra, det gamla talesättet ” Behandla andra … är inte så dumt, tänk på det ibland och världen blir lite lättare och lite gladare!

men nu var det ju kanske inte presis det här jag skulle skriva om, utan lite om mig och vad jag har gjort för att förbättra för mig själv, och därigenom för andra.

Jag har ju ända till Söndag på mig att förmedla saker som är viktiga för mig.Jag har ända sedan jag var lite sagt att:jag vet inte vad jag vill bli när jag blir stor om jag nu blir det , men det jag vet är att jag vill inte jobba inom vården och inte på kontor, och tills för några år sedan var det, det enda jag gjort i hela mitt liv!!!

Jag har väl alltid varit en människa som älskat att göra saker, inte tävla och så utan stickat, virkat, täljt. Mamma blev överöst med mobiler av grankottar och med en bas av lera, det var så lämpligt att när pappa plöjde kom det upp härlig fet lera som villigt lät sig formas under en fem årings händer, så redan där kunde man förstå att livet kunde inte levas utan att få skapa saker. Men åren och tiden drog iväg, gymnasie, jobb, USA, jobb, företag massor av jobb och ännu mera jobb, jag glömde bort mig själv och vad jag tyckte om, tiden bara gick och det blev bara värre, det blev liksom inget tillbaka. Tills!! En dag på radion prata en kvinna, som nu utbildat sig till studievägledare, att kan hon så kan alla, så om någon, sitter där och är sugen på att göra något annat ring mig efter programmet! Och jag ringde, alltså fatta, jag ringde, JAAA kom, å ja åkte när jag gick där ifrån, var huvudet högt, bröstet stort och jag flög, någon hade sett vad jag visste, jag skulle ha dött bort bakom mitt skrivbord. Så jag postade ansökan till en ettårig trädgårdsutbildning, visserligen 1,5 månad försent och jag troligen inte skulle komma in, men det var inte det primära, jag sökte, jag bröt ett mönster, jag började tänka i andra banor. Efter en vecka kom svaret, Vi hälsar dig välkom… Oh shit, jag kom in, oh shit, oh shit, vad gör jag nu??det är ju midsommar snart och skolan börjar i augusti, jag går in till chefen och säger som det är, hans svar var,  Är du inte klok!!! Det fattar du väl att det inte går, vem skall göra allt ditt jobb, du är ju företaget, det blir inget ledigt för din del, gå ut nu. Då sa jag bara lugn, Då säger jag upp mig! och så gick jag ut. I mitten på augusti började jag trädgårds utbildningen, och det var presis så bra som jag trodde, jag läste hur mycket som häls, älskade latinska förhör, beskärning, gödselgivor ja i stort sett allt. Den sista praktien gjorde jag på Skara kyrkogård, där jag nu efter 8 år fortfarande är kvar. Stortrivs med utelivet, även om det inte är så glamoröst i november, när regnet öser ner och man är genom våt, men jag gjorde det och jag gick ut med MVG i alla ämnen utom 1 där var det VG, så jag är så jäklars nöjd, med vad jag gjort, och dessa studier ledde till andra inom keramik, men det skriver jag om i morron, tack för att ni orkade igenom allt, och jag har svårt med stavning, är lite dyslektiker och som syrra sa efter hon läst min presentation, men marika sätter du aldrig punkt, nej sa jag det är så jag är pratar mycket, nyfiken och vill aldrig sätta punkt! tjing