jaha, nu sitter man här med konstigt hår och sista bloggardagen, håret – ja äntligen skulle det få en glans av sitt forna jag, med köpefärg, det bar sig inte bättre än medans jag håll på kom stora gose kissen och var hur kelig som hälst vilket resulterade i överfall och en katt som blev fläckig, plus handukar matta och tröjan, kissen ligger nu nytvättad på mattan och funderar nog på min överreaktion!

Bloggarslutet, ja det närmar sig oxå, och det har inte alls varit som jag trodde, att det skulle vara lite jobbig, att jag inte visste vad jag skulle skriva, att jag…att jag…. nej det har bara varit roligt, å ja har flera gånger tänkt, undrar om det här är något som någon skulle vilja läsa..

En sådan grej hände igår. Jag jobbade alltså i Hajstorp, på hantverksbutiken där, då kom det in ett par, han hade alltså ringt mig veckan innan, och prata om en gris/hund som han skulle köpa till sitt barnbarn i doppresent.

Jag hade då berättat lite om skulpturen hur de kom till och så, vart de fanns att köpa bla i stockholm, på svensk slöjd, på Östermalm mm mm

Det var ju roligt att de nu kom in och hälsade, de kollade grisen som fanns i Hajstorp nu, en sådan här alltså

men på den här hade jag satt på en brudkrona, å de gick där och pratade om Östen som var utskämd med krona och allt, Östen det och Östen dit, till slut frågade jag om jag kunde hjälpa till.

Jag sa han varför har du skämt ut hunden med krona på sig, de är ju tuffa killar!!! Jag bara tittade på honom, han visste ju inte att det var jag som var skulptören och jag visst inte att han hade köpt en tidigare! Då förklara han att han ringt, barnbarnet, dopet, men det hade inte blivit någon dopgåva för han trivdes så bra på deras Hova hotell, och döpt blev han av min historia ,om var de finns att köpa, han heter ÖSTEN MALM och bor i puben på Hova Hotell, ibland får han tom en bärs, lyckliga Östen, han har det bra han och. nu söker han en liten söderböna….vi får se vad mina händer kan göra.                                                                                                                                                 I går var det sm.i metning i göta kanal, 12 st holländare bodde på deras hotell, och de skulle åka till Hajstorp för att se var Östen var född!!!   

Denna historia är ånyo en fläta i livet.

Ja alla dessa små djur som bor i mig, alla dessa med ledsna ögon och med något sorgligt litet drag över sig, detta pussel att få livet att bli det man tror är bäst, för en själv och för alla runt om kring, men vad vet vi?

Tänk vad ofta jag tänker, om jag vore  en fågel och såg livet ovanifrån.     Alla dessa stigar man går på, och vänder om går tillbaka, går en ny, ibland själv, ibland flera, man växer upp träffar nytt folk, skiljs, träffar andra, skiljs igen å så håller man på, människa efter människa.  Vad stort det då är att få lära känna någon, få ta del av en annan människas tankar och liv, och alla dessa möten finns lagrade som små fragment i oss. Det är ofta sådant här jag känner och tänker på när jag skulpterar, alla dessa fragment som bildar pussel i mig, det saker med känsliga drag, små nyanser som kanske man bara ser om man tar sig tid, känslor man känner igen.

Det ger mig så otroligt mycket när jag ser att någon tittar lite extra på något, jag ser i ögonen att något händer, en darrning, en glimt av något de kännt, en känsla har fått en kropp. Det är stort att kunna få bidraga med något sådant och jag är så tacksam för att ha fått den förmågan.                     För detta fanns hos mig redan som väldigt liten, det var något jag fick med mig, sedan tog det lite tid innan jag utvecklade det, men nu, nu är bollen satt i rullning och det finns inget stopp.

Alla dessa små pingviner lever nu egna liv hos människor som har en egen historia att berätta, men tänk vad stort det är att få vara en del av den!

Allt gott till er alla, och tack för att ni läst och tagit del av vad jag skrivit, nu har vi för alltid blivit fragment hos varandra.

Härliga hälsningar

Marika Beutler